Det är inte lätt att sätta sig in i de omständigheter som rådde för ett par hundra år sedan, eller att rätt tolka innebörden i de kryptiska noteringarna i kyrkböckerna. Det är nämligen, vill jag påstå, väldigt mycket som har förändrats sedan dess.
En av mina anmödrar, en torpardotter i en sörmländsk bondsocken, fick ett oäkta barn omkring 1840. Det står klart och tydligt i födelseboken vem den ogifte fadern var och sonen hade hela livet hans släktnamn. I födelseboken står också: I knappa villkor.
I nästa husförhörslängd står om henne: Ett otäckt och liderligt stycke. Bör ej få skrifvas här, enär hon ej är i verklig tjenst. Ytterligare en husförhörslängd senare har noteringen: Åboen tillåter inte att de skrifves här.
Under de tio år som följer på sonens födelse har hon hela tiden sonen hos sig. Hon gifter sig sedan med en fattig torpare och änkling, nästan tjugo år äldre än hon själv. I detta äktenskap föds flera barn och familjen noteras under flera år som fattig. Så småningom flyttar hennes förste son in och försörjer familjen som skomakare.
Ordet stycke som nedsättande benämning är välkänt i trakten, men vad har prästen egentligen velat meddela med uttrycket: Ett otäckt och liderligt stycke?
SAOB har om stycke: 22) pejorativt, om kvinna (förr äv. man) som är elak l. klandervärd l. väcker aversion l. ogillande o. d.
Rubriken borde kanske hellre vara: Ogifta mödrars villkor, eller liknande.