Våldtäkt

[Elov Larsson]

När man vid släktforskning träffar på oäkta barn kan man inte undgå att fundera litet kring tillblivelsen av dessa. Man får intrycket att det alltid ansågs vara bådas lika ansvar för det begångna snedsprånget, som också var synd och brott. Jag är dock övertygad om att många av fallen handlade mer eller mindre om övergrepp som, åtminstone med dagen syn och lagstiftning, skulle klassas som våldtäkt. Jag har inte i något fall sett att frivilligheten från kvinnans sida blivit diskuterad eller ifrågasatt. Fanns över huvud taget begreppet våldtäkt i äldre tiders lagstiftning? Och i så fall, hur definierades det och hur var rättstillämpningen?
Jag önskar att någon i ämnet bevandrad kunde klargöra dessa frågor litet.
 
Med vänlig hälsning
Elov Larsson

[Markus Gunshaga]

Hej Elov!
 
Visst var våldtäkt ett begrepp i äldre lagstiftning, och ingick t.ex. i 1734 års lag i Missgärningsbalkens XXII kap., Om qvinnofrid. Detta kapitels första paragraf lyder:
»Tager man qvinno med våld, och emot hennes vilja främjar sin onda lusta, och varder lagliga thertil vunnen; miste lifvet, och qvinnan vare saklös. Ej må ock någor henne thet förvita, vid fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda vilja; böte ändå för våldet hundrade daler. Varder han i thy dräpen; ligge ogild. Häfdar man afvita qvinno, eller them, som ej fyldt tolf åhr; vare lag samma».
Även jag har funderat kring detta med våldtäkter och utomäktenskapliga barn, eftersom jag inte hittat något sådant fall när jag plöjt igenom domböcker. Däremot har jag hittat en våldtäkt i kyrkböckerna; klockaredottern Christina Maria Aschengren (1737-1813) från Västra Klagstorp fick en uä. son därstädes 1762, och »då hon af herr comministeren Hofverberg, som dopet förrättade, tilspordes efter Barnefadren, sade hon sig wid Malmös östra wärn blifwit wåldtagen». Ett känt exempel är annars Johanna Ekelund som fick uä. sonen Johannes i Ystads S:t Petri 1767, då prästen antecknade följande nedlåtande rader i kyrkboken:
»Till barnefader utlades en Person, som Qwinfolket säger sig icke känna, utan at han Kommit til henne en afton med grå Kläder och Peruqve, och i sin husbondes frånwaro twungit henne til Köttslig beblandelse; men föregifwer at han warit ifrån Landet, hwilket den H: Guden lärer i sinom wäl uptäcka, så wäl som qvinfolkets ogrundade berättelser».
Mvh Markus

[Camilla Eriksson]

Ett fall från 1590-talets Bärbo finns med i Magnus Collmars Sörmländska häradsdomböcker från 1500-talet: det uppdagats då att en man under många år våldtagit sin styvdotter, med sin mors och hustrus fulla vetskap om övergreppen. Flickans ålder framgår inte men hon förefaller ha varit mycket ung. När det hela uppdagas är hans mor avlider. Sockenborna vittnar om att hustrun oftast varit mer eller mindre sönderslagen, och det var uppenbarligen allmänt bekant att mannen var mycket brutal. Mannen avrättades, men både hans misshandlade hustru och den våldtagna flickan går fria från rättsliga påföljder. Rätten anser att Gud får bestämma deras straff.
 
 
Bland mina egna anor finns tyvärr en våldtäktsman. Han är charmig nog att hota våldtäktsoffret efteråt, när det står klart att hans övergrepp fått följder. Om hon berättar att det är han som är barnafadern ska han riva hennes hus och göra henne hemlös. Något egentligt straff för att kvinnan inte var villig får han inte, för det tar så lång tid att reda ut vad som egentligen skett plus att prästen har fullt sjå med att samtala med honom om det olämpliga i att alls ägna sig åt sädesspridning, ofrivillig eller inte (det var det tredje uä barnet på en handfull år där han varit framme).  
 
Jag har också sett en del fall där det i klartext anges i födelseboken att barnet är ett resultat av våldtäkt.  
 
 
Så nej, oftast var rätten fullt medveten om att båda parter inte alltid bar samma ansvar för att ett barn blev till.

[Irene Johansson]

Det finns en hel del skrivet i ämnet. Här några tips
 
Artikel i Populär Historia
http://www.popularhistoria.se/artiklar/brottsoffer-i-skymundan-2/
 
Presentation av Karin Hassan Janssons avhandling
http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=1715&area=&typ=pm&na=vanligt&lang=sv
 
C-uppsats Våldtäksoffren över tiden
http://epubl.ltu.se/1402-1773/2010/176/LTU-CUPP-10176-SE.pdf
 
Historisk tidskrift - Hävdande och hustrubröst
http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2009-3/pdf/HT_2009_3_362-380_lennartss on.pdf
 
Hälsningar
Irene

[Elov Larsson]

Tack allihop för responsen!  
Jag har haft intressant läsning hela kvällen och blivit åtskilligt upplyst i ämnet.  
Något som dock inte berörts särskilt mycket är fallet då en kvinna, vanligtvis tillhörande samhällets lägre klass och i tydlig beroendeställning, blir sexuellt ianspråktagen. Jag har som exempel en kvinna under senare delen av 1800-talet (efter 1864) som på grund av en olycka i spädbarnstiden blivit lätt vanställd och därför inte särskilt attraktiv på äktenskapsmarknaden. Hon förblir ogift, men icke desto mindre mor till fyra barn, alla naturligtvis oäkta och med okänd far. Man undrar i ett sådant fall hur önskad den sexuella samvaron var för hennes del. Det kanske snarast var ett villkor för en någorlunda dräglig tillvaro. Men förmodligen inte våldtäkt enligt dåtida brottsbeskrivning.  
 
Med vänlig hälsning
Elov

[Kristina Gunnarsdotter]

Du har nog helt rätt i dina funderingar Elov. Livet är inte lätt för den som är i underläge.