Det finns en övertro på det här med folskolestadgan 1842. Runt år 1840 fanns det redan 1800 skolor i närmare hälften av landets 2300 socknar. Tio år senare fanns det inte märkbart fler skolor! Dessutom var inträdeskravet när man började folkskolan att man kunde läsa.
Redan i början av 1700-talet var läskunnigheten upp på långt över 90% av befolkningen (över 15 år); bland yngre (dvs i 20-årsåldern) har den ca 1725 beräknats vara 98%. Detta saknade helt motstycke i övriga Europa, och utländska besökare brukade skriva om detta märkliga förhållande i resedagböcker och brev.
Vad som däremot inte lärdes ut innan 1842 var att skriva. Orsaken till att alla kunde läsa var att man enligt det lutherska idealet själv skulle kunna läsa Bibeln (vilket var skälet till att alla protestantiska länder såg till att få Bibeln översatt från latinet snarast). Däremot fanns det ingen religiös orsak till att kunna skriva.
De indelta soldaterna lärde sig att skriva och övades ytterligare i att läsa. Det var inte ovanligt att just en avdankad soldat arbetade med att lära barnen i socknen att läsa; dessutom knäckte han ofta extra genom att skriva brev och liknande för dem som inte kunde skriva.
Så om Din anfader ligger någonstans mitt i statistiken så fick han - av klockaren eller en avdankad soldat eller t.o.m. av en riktig skolmästare - någon form av undervisning. Som minimum kunde han alltså läsa och räkna (plus och minus), men det är inte alls otroligt att han också åtminstone kunde texta och dessutom skriva sitt namn. (Förr skiljde man stenhårt mellan att kunna texta och att kunna skriva skrivstil.)
Bohuslän var ju inte det rikaste av landskap, men nere i Skåne där min mors släkt kommer ifrån finns det gott om exempel på att rika godsägare satte upp riktiga skolor för allmogebarnen redan från 1750-talet.
Du kan ta reda på om det fanns en skola innan 1842 i Din anfaders socken: dels framgår det av husförhörslängderna, dels - mer spännande - kan man ta fram och läsa sockenprotokoll. Protokollen är att föredra, för där står en massa om lärarna, om de var pålitliga eller slarviga etc. Det brukar också framgå vad de hade i lön och andra förmåner. I ett protokoll jag läste anhöll skolmästaren om att han måtte få mer ved eftersom skolhuset (han bodde där också, med sin familj) var så dragigt. Anhållan bifölls, men inte med riktigt så mycket ved som skolmästaren vill ha.
På Orust härjade ju Margareta Hvitfeldt på 1600-talet. Hon donerade pengar till latinläroverket i Göteborg, så det är ju inte helt otroligt att någon form av småskola sattes upp på Orust också; kanske en tradition det byggdes vidare på?
Ingela
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy