ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2000-01-24  (läst 2547 gånger)

1999-12-12, 21:04
läst 2547 gånger

nina

Hur ska min dotters farmors mor tituleras? Gammelfarmor eller gammelmormor? Och vad ska hennes morfars mor kallas?
Nina

1999-12-12, 21:32
Svar #1

Utloggad Bibi Gustafson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 213
  • Senast inloggad: 2023-03-01, 22:30
    • Visa profil
Hej Nina!
 
När våra barn föddes levde fortfarande min farmor och min mans farmor, alltså ur barnens synvinkel morfars mor och farfars mor. Min farmor kallade vi gammelfarmor och min mans farmor hette gamlafarmor (vid behov förtydligade vi för dem vem som avsågs genom att lägga till orten där de bodde). Vi behöll alltså våra egna benämningar på dessa släktingar (farmor) och i ditt fall skulle det bli gammelmormor. Vet inte om detta är korrekt men för oss kändes det rätt att använda våra egna beteckningar. Det blir ändå förvirrande ibland i en familj med pappa t.ex. Vilken menar du mamma, din eller min pappa är en fråga jag får ibland eftersom jag vacklar mellan att kalla min egen far för pappa eller morfar :-)
Hälsningar
Bibi

1999-12-12, 22:44
Svar #2

Carl Szabad

Eftersom vi i Sverige är i den unika situationen att vi skiljer på farmor och mormor, medan så vitt jag vet alla andra länder klumpar ihop dem till samma begrepp, så bör vi väl utnyttja det och helt enkelt kalla henne farmors mor. En norrman hade frågan uppe i en diskussion och där kallades hon tip-oldemor (eller något liknande). Men i den generationen har man alltså fyra st tip-oldemor i Norge: farfars mor, farmors mor, morfars mor och mormors mor, så det svenska systemet är överlägset i det avseendet.

1999-12-13, 09:55
Svar #3

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Vi brukar kalla den nu enda levande av den generationen för gammelfarmor, då hon är barnbarnens fars farmor, eller också säger vi farmor Greta, och då vet de vilken person vi menar.  
 
Men att sen få ihop det till att få dem att förstå, när de var mindre, att en så gammal och skäggig person som farfar också har en mamma var litet marigare.

1999-12-13, 11:45
Svar #4

Utloggad Anita Hjorth

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 247
  • Senast inloggad: 2013-05-25, 16:07
    • Visa profil
När våra barn var små, och mina morföräldrar fortfarande fanns i livet, kändes det inte rätt med tilltalet gammelmormor. Enbart mormor resp. morfar betydde barnens mormor och morfar. För mina la vi till förnamnet och fick mormor Rachel och morfar Conny. Alltså på samma sätt som Elisabeth tydligen gör. Det uppskattades av den äldre generationen.
Kan tillägga att vår son en dag, när han var 3-4 år, tittade på mig tvärs över matbordet och frågade: Vad hette din morfars mormor och morfar? Det kändes fantastiskt!

1999-12-13, 15:49
Svar #5

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det här är en grej jag funderat mycket på, även om jag aldrig själv hann träffa någon av mina anor i tredje generationen.
 
Jag tycker det känns principiellt fel att inte utnyttja den möjlighet som är så unik i svenska språket att verkligen kalla någon för det de är.
 
Uttryck som gammelmormor eller gammelfarmor kan i olika familjer betyda nästan vad som helst. En gammelmormor är förmodligen mormorsmor eller farmorsmor till den som kallar henne så, men risken är ju också att hon kallas gammelmormor i alla familjer där hon har barnbarnsbarn. Ännu värre är det väl redan från början med gammelfarmor. Det kan vara farmors gamla mamma som åsyftas, det kan vara pappas farmor eller mammas farmor, och det kan säkert även här ha blivit gammelfarmor hos alla barnbarnsbarn, även om hon i något fall rentav är mormorsmor.
 
Nu har ju tendensen slagit om till senare familjebildning än tidigare, när folk börjar leva riktigt länge, så barnbarnsbarnbarn är väl mera undantag att man hinner uppleva, men det förekommer ju det också. Då lär det bli ännu mer fantastiska kombinationer...
 
Min styvfars gamla mamma hade t ex hunnit uppleva åtskilliga barnbarnsbarnbarn om hennes barnbarnsbarn hade bildat familj i samma ålder som hon själv och barnen och de flesta barnbarnen, men nu föddes det första i år, så hon missade med ynka två år...
 
Slutsats är väl att jag principiellt anser att man ska använda vår unika chans i svenska språket att särskilja farfars far från mormors far och farmors mor från morfars mors, men jag har all förståelse för alla familjer där det av olika skäl blir mest praktiskt med andra arrangemang.

1999-12-13, 16:44
Svar #6

Anna Johnson

Hej!
 
Jag tycker att man ska skilja på vad man kallar sina äldre släktingar internt i släkten och den principiella benämningen på dem. Jag kallade min mammas farmor för farmor Hildur eftersom mamma gjorde det, men utåt skulle jag kalla henne gammelfarmor. På samma sätt hette mammas mormor och morfar Lalla och Calle för alla i släkten, men gammelmormor/-morfar utåt.  
 
Jag uppfattar att Ninas fråga handlar mer om den principiella benämningen. För mig känns det korrekt att kalla mormor/morfar till pappa eller mamma gammelmormor/gammelmorfar och farmor/farfar till pappa eller mamma gammelfarmor/gammelfarfar. Därmed inte sagt att det är det enda rätta, men det som jag själv använder, förmodligen för att mormors mor etc känns för otypligt. Dessutom kvittar det för det mesta om det är mammas mormor eller pappas mormor man avser med gammelmormor, och annars kan man ju alltid förtydliga med på mammas/pappas sida.
 
Hälsningar
Anna Johnson

1999-12-13, 20:20
Svar #7

Utloggad Sam Blixt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6336
  • Senast inloggad: 2019-04-23, 20:37
    • Visa profil
    • samblixt.se
Jag tycker som Carl, när vi är så lyckliga i Sverige, att vi har olika namn som farmor resp mormor. Varför då inte fortsätta på detta sätt och använda mormors mor resp farmors mor osv?
Det är väl inte svårare än gammel- eller gamla-?
 
Jag har hört att det skall finnas något enstaka land som har som vi, men jag har glömt vilket.
 
Är det någon som kan detta vore det intressant att få reda på detta?
 
Många utlänningar som släktforskar är avundsjuka på oss, när jag t ex pratar om min farmors mormors morfar Anton Hemmingsson i Skrikebo, Döderhult.
 
Dom säger att de skulle vara överlyckliga om de hade de möjlighten.
 
MVH/Sam

1999-12-14, 01:07
Svar #8

Julie C. Jansen

Etter å ha lest noen av innleggene her må jeg få lov til å si at vi i Norge faktisk skiller mellom mormor og farmor, farfar og morfar. Generasjonen etter dem har en fellesfortegnelse, oldeforeldre, men vi gir dem gjerne kallenavn. F.eks kaller min niese den ene av sine oldemødre, hun er så heldig å ha to, for oldis. Den andre kaller hun bare for oldemor. Når hun blir eldre så kanskje hun selv slenger på noe etter det hun allerede kaller dem i dag.
 
Til syvende og sist blir det vel til hva man selv velger å bruke innen familien. I min familie har vi alltid brukt kallenavn, for slik å skille de forskjellige personene. Min mormor kalte jeg alltid for Mogge, mens farmor alltid har vært farmor. Mine oldemødre kalte jeg for oldis, og oldemor Anna, for slik å skille dem. Så jeg må nok si meg enig med Anita. Det er greit å legge til navnet etter tittelen, personene det er snakk om føler seg mer satt pris på da.  
 
mvh Julie :-)

1999-12-14, 01:51
Svar #9

Utloggad Jill Raneryd

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 343
  • Senast inloggad: 2022-08-27, 17:08
    • Visa profil
Jag håller mig till namnval. Min mans mormor som fortfarande är i livet heter för mina barn mormor Sigrid. De har ju en mormor men så fort man nämner Mormor Sigrid så vet de att det gäller pappas mormor. Jag har använt mig av gammelmormor och gammelfarmor också, och då avser jag min mormor respektive farmor. För mig så har problemet dock aldrig uppstått med äldre generationer förutom Mormor Sigrid som helt naturligt blev Mormor Sigrid och inte farmorsmor som egentligen är lika lätt att både säga och komma ihåg!
 
Lite roligt ändå när ens barn undrar vem mormorsfarfarsmor var och man får tänka till innan man kommer på´t!

1999-12-14, 13:27
Svar #10

Utloggad Anita Hjorth

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 247
  • Senast inloggad: 2013-05-25, 16:07
    • Visa profil
Det slår mig att vi nog egentligen diskuterar två olika saker. När jag pratade om mormor Rachel och morfar Conny menade jag som tilltal till levande personer. Självklart skall vi i släktforskarsammanhang utnyttja möjligheterna med mormors farmors morfar osv!
Anita

1999-12-14, 14:04
Svar #11

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det har du rätt i, Anita! Och det är här det skär sig lite, för om jag pratar med någon bekant, som har tredjegenerationsanor i livet, eller har haft, så kan han plötsligt berätta om något som hade med hans gammelmormor att göra. Då vaknar släktforskaren i mig, och jag undrar vad gammelmormor står för i sammanhanget. (Och då är det bara att hoppas att den jag talar med faktiskt kan svara på om det var mammas eller pappas mormor, eller vad hon var....)

1999-12-20, 20:12
Svar #12

Pierre Nilsson

Hej!
Min farmors far Birger dog 1990, 92 år gammal. När han dog var jag 10 år gammal. De få gånger jag träffade honom sa jag gammelmorfar men ibland farmors papaa Birger. Det senare låter lite konstigt. Min fmf Birger var väldigt stolt över att ha träffat mig. Det var innan mitt intresse för släktforskning vaknat. Inte nog med att han hade barn, barnbarn och barnbarnsbarn, han fick även uppleva att bli mormors morfar. Undra vad en sån kallas? Om farmorsfar kallas gammelmorfar vad kallas då mormors morfar?
Världsrekordet är en kvinna som fick se sitt barnbarnsbarnbarnsbarnbarn vid 109 års ålder? Undra vad den ungen kallade sin mormors mormors mormor om ungen fick prata med henne?
Mvh
Pierre N

2000-01-19, 18:59
Svar #13

Annika Carlsson

Hej!
Kul diskussion det här. Jag är själv mormor till en liten Oliver, som har förmånen att ha många äldre släktingar i livet. Det är många att hålla reda på: mormor, mormors-mor, mormors-far, mormors-mormor, mormors-morfar, morfar, morfars-mor, morfars-far, farmor, farmors-mor och farfar!
Nu blir det lite hipp som happ med gammelmormor och gammelfarfar till de generationer som är äldre än hans föräldrars föräldrar. Det känns egentligen inte viktigt men det vore kul om ni hade några bra förslag på hur han skall kunna precisera sig bättre?!

2000-01-19, 19:02
Svar #14

Annika Carlsson

Hej!
Kul diskussion det här. Kan någon ge mig ett förslag på vad min dotterson ska kalla mina ännu levande morföräldrar? Han har alltså en mormors-mormor, en mormors-morfar, en mormors-mor, en mormors-far,en farmors-mor, en mormor (jag), en morfar, en farmor och en farfar!!! Det känns visserligen inte särskilt viktigt, men det vore kul om någon kunde ge ett tips på hur han enklast skall hålla reda på vem som är vem?
Mvh Annika Carlsson (Mormor)

2000-01-20, 02:09
Svar #15

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Annika, är det något fel på orden mormorsmormor, mormorsmorfar, mormorsmor, mormorsfar, farmorsmor, mormor, morfar, farmor och farfar?
 
Jag har aldrig förstått varför man ska använda intetsägande termer som gammelfarmor eller gammelmorfar, när vi har detta så smarta - och unika - system för att verkligen kalla allihop för det de är.
 
Så vansinnigt mycket enklare kan det ju inte gärna vara att lära ett litet barn att en viss gammal tant är hans gammelgammelfarmor i stället för att säga att det är hans morfars farmor, lika lite som jag förstår hur mormorsmor, tre stavelser, så spontant och instinktivt i de flesta berörda familjer alltid verkar uppfattas som otympligare än gammelmormor, fyra stavelser.
 
Skulle gammelmormor på något vis ligga naturligare i munnen, än vad mormorsmor gör? Jag har svårt att förstå det. Eller också är det kanske ett historiskt misstag att vi i det svenska språket har fått för oss att stapla ihop orden far och mor på det här viset. Om nu även svenskar för det mesta föredrar att hellre kalla en mormorsmor för gammelmormor, så är det kanske rentav mot den mänskliga naturen att kalla föräldrars föräldrar och så vidare (andra språk skiljer ju inte ens på mor- och farföräldrar) för något som uttryckligen beskriver exakt vad de är...
 
Om jag själv när den dagen kommer får mina barn med någon som har mor- och/eller farföräldrar i livet, ska jag min själ se till att barnen får lära sig att kalla dessa för vad de är, och inte något intetsägande och konstruerat....!

2000-01-20, 15:09
Svar #16

Anna Johnson

Anders!
 
Jag håller inte med om att gammelmormor etc är intetsägande begrepp bara för att de ger mindre information än mormors mor etc.
 
Det finns tillfällen då det är onödigt att precisera släktskap mer noggrant, och då blir informationen att det är just mormors mor och inte farmors mor som avses redundant, d v s överflödig i det specifika sammanhanget. Det är välkänt att för mycket information i många fall kan göra ett budskap otydligt för mottagaren, och det kan man gott tänka på även här.  
 
Därmed inte sagt att det inte i andra sammanhang, speciellt i släktforskarkretsar, är helt nödvändigt att använda de mer innehållsrika begreppen, men jag tror nog att var och en är kapabel att avgöra själv vad som är lämpligt i ett visst sammanhang.
 
Hälsningar
Anna Johnson

2000-01-20, 16:54
Svar #17

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Okej, Anna, där har du kanske en poäng. Och det är klart att det är lätt för mig att sitta och domdera, trots att jag faktiskt aldrig själv har träffat någon av mina föräldrars far- eller morföräldrar, eller haft några gammelmormödrar i mitt direkta umgänge. Frånsett min styvfars gamla mamma, vill säga, som hann uppleva - få se - alla de tolv barnbarnsbarn till henne som finns idag, tror jag. Fast där upplevde jag att hela släkten bara kallade henne Alice.
 
Men nog tycker då jag att det mest verkar vara något slags gullepluttande när man ska dra till med något kärvänligt gammelmormor i stället för mormorsmor eller farmorsmor, eller vad tanten nu är...
 
Om någon i förbigående nämner sin gammelmormor, och jag genast - fullkomligt naturligt - undrar vad som menas med det i det här fallet, så har jag oerhört svårt att tro att jag skulle få svaret:
 
 - Det har du inte med att göra, vad tror du jag sade gammelmormor för?
 
Snarare brukar det bli ett generat leende följt av ett konkret svar.
 
 - Ja, jo, det är min mormorsmor...
 
Så jag undrar om det är särskilt vanligt att man säger gammelmormor för att man tycker det är irrelevant vad hon egentligen är, snarare är det helt oreflekterat för att man alltid har kallat henne just gammelmormor, och aldrig har funderat över det. Och då ska jag behöva fråga vad hon är, när det egentligen heter mormorsmor, vilket uttryckligen säger vad hon är.
 
Jag upplever alltså att gammelmormrandet är ett onödigt sätt att krångla till det. Men vi får väl se vad jag säger om jag får barn med någon som har sina far- eller morföräldrar i livet. Jag trodde ju inte att jag skulle ta uttrycket tjugohundra i min mun särskilt mycket.......!

2000-01-20, 17:39
Svar #18

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Håller med Anders. Det finns väl ingen anledning att försöka uppfinna nya, irrelevanta ord då vårt språk, som ett av de få i världen, är begåvat med korrekta, informativa, lättuttalade dito. Vad man sedan har för familjära smeknamn för äldre släktingar är väl vars och ens, eller varje familjs, ensak. Vill man hålla det exakta släktskapet hemligt (varför???) kan man väl rätt och slätt säga att gamlingen är en släkting. Jag vill minnas att i den anglosaxiska världen - där man ju inte alls har så fiffiga benämningar på äldre släktingar som vi har - använder man ibland ordet cousin [kusin] när man talar om en släkting i mer obestämd form, utan att för den skull avse en riktig kusin. Den utpekade kan exempelvis vara mormors far eller fars kusin eller i stort sett vadsomhelst, bara det är en släkting av något slag.
 
Med vänlig hälsning   Tord Påhlman

2000-01-21, 09:54
Svar #19

Anna Johnson

Hej igen!
 
Jag har aldrig påstått att någon skulle använda gammelmormor etc för att hålla det verkliga släktskapet hemligt eller för att någon annan inte har med det att göra. Vad jag skrev var att det exakta släktskapet inte alltid är intressant för den man talar med.
 
Om jag t ex säger nej till en av mina kompisars bröllop därför att min gammelmormor fyller hundra år tror jag inte att kompisen är särskilt intresserad av att veta om det är mormorsmor eller farmorsmor det rör sig om. Att det däremot är en nära släkting kan ju däremot vara viktigt att förklara så att kompisen inte känner sig allt för nedprioriterad, så släkting är nog inte att rekommendera i det fallet ... Om kompisen är intresserad så tar jag för givet att hon frågar, och då svarar jag naturligtvis gärna.
 
Med dagens många förvirrade släktförhållanden kan det faktiskt vara ganska skönt att förenkla lite ibland -- vi har till exempel myntat begreppet osläkt för personer i familjen som vi inte är släkt med, men som vi ändå träffar då och då (t ex min pappas frus före detta mans döttrar (!)). Mina kompisar har för länge sen tröttnat på att försöka förstå hur alla personer hänger ihop, och blir enbart glada när jag använder detta mycket ospecifika begrepp.
 
/Anna

2000-01-21, 11:32
Svar #20

Anette Engström

Hej
Jag vet inte om jag kan instämma med att gammelmormor och gammelfarmor etc är nyuppfunna ord. I mitt fall när jag var liten levde min gammelfarmor och gammelfarfar (farfars mor och far) och i min familj använde man dessa namn redan då för trettio år sedan.
 
Däremot har jag upplevt att min farmor av mina kusinbarn kallas farmor/mormor Anna, dvs vad de egentligen är i förhållande till deras föräldrar.
Att man sedan för intresserade personer får förklara närmare med farfars mor eller pappas farmor tycker inte jag är särskilt ansträngande.
 
I släktforskningen däremot använder jag naturligtvis farfars mor. Där är det ju det det handlar om.

2000-01-21, 11:35
Svar #21

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Att inte kompisen skulle vara intresserad av om det är mormorsmor eller farmorsmor det rör sig om när man säger gammelmormor tycker jag får stå för den som gissar det, och är det så att folk i allmänhet faktiskt tycker att gammelmormor är ett fullkomligt naturligt ordval, och inte ens reflekterar över vad tanten egentligen är, har vi verkligen fördummat språket. Just gammelmormor anser jag alltså ett fördummande ord som ord betraktat, nu när det trots allt finns bättre fungerande ord att använda. Återkommer till det på slutet.
 
MEN - som sagt - hur du tilltalar henne är naturligtvis en sak mellan dig och henne, även om gammelmormor är ett dumt ord att använda även i det sammanhanget, eftersom det ständigt uppfattas som en naturlig beskrivning av vad tanten är, och hänger med även när man nämner henne för någon annan.
 
Jag gillade uttrycket osläkt, och ditt kardinalexempel på detta. Jag förmodar att din pappas frus före detta mans döttrar enbart är före detta mannens döttrar, och inte gemensamma med pappas fru.... (Tvärtom är väl då deras mamma din pappas nya frus före detta mans nya fru...) Jag hoppas du har hört På hårets underbara monolog med tjejen som berättar om vilka hon ska tillbringa sin sommar med hit och dit.
 
Pappas fru är ett annat uttryck man tydligen kan diskutera. När min pappa gifte om sig 1996 hävdade min mor och styvfar att det skulle vara fel av mig och min syster att kalla pappas fru för styvmor, bara för att hon inte blivit vår pappas fru förrän nu när vi var vuxna. Eller kalla henne och kalla henne - använda ordet styvmor ska jag väl säga. Vi kallar henne bara Ulla, som hon heter. Men just i ett sådant här sammanhang anser ju jag att det är enklare att kunna säga att Ulla som jag talar om, det är min styvmor, än att behöva krångla till det och säga att hon är min pappas fru.
 
Någon som är min pappas fru anser jag är min styvmor, lika väl som min mammas man är min styvfar, även om de aldrig heller gifte sig förrän jag var vuxen. Däremot växte jag upp med mamma och denne styvfar, men då var han alltså bara plastfarsa...
 
Är det någon som håller med om att styvmor bara betecknar pappas fru om man växer upp med henne och pappa när man är barn?
 
Själv tycker jag alltså att styvfar och styvmor är beteckningar för en ny make till mamma respektive hustru till pappa, oavsett om de gifter sig när jag är tre år, och växer upp med dem, eller om min pappa skulle gifta om sig när han är 70 och jag är 46. Styvmor är i endera fallet en enkel och funktionell beteckning ur min synvinkel på vad min pappas nya fru är till mig.
 
I fortsatt iver att vara lustig tänkte jag antyda skillnaden mellan en svärstyvfar och en styvsvärfar, men insåg strax att en styvsvärfar inte är ett relevant begrepp. En svärstyvfar är uppenbarligen din mans eller hustrus styvfar, men vems svärfar skulle en styvsvärfar vara?
 
Däremot måste det naturligtvis vara skillnad på din styvfars gamla pappa och din pappas gamla styvfar - styvfarfar och farstyvfar....! Nä förresten, vid farstyvfar går nog gränsen. B-)
 
Det är just det här jag är ute efter när jag vänder mig emot det utbredda användandet av ett onödigt och, som Tord påpekar, irrelevant ord som gammelmormor, när vi nu i svenska språket har en sällsynt rik flora av ovanligt deskriptiva släktskapstermer.
 
Mormorsmor förstår vem som helst vad det innebär, farmorsmor, morfarsmor och farfarsmor likaså. Gammelmormor är däremot ett ord utan någon som helst självklar betydelse. Det närmaste en någorlunda allmän betydelse av ordet man kan komma är väl då att det ganska säkert är en kvinnlig ana i tredje generationen. Men det behöver ju inte ens betyda det, det kan ju vara någon som kallar sin mormor för gammelmormor bara för att hon är så ohyggligt gammal...!

2000-01-21, 15:26
Svar #22

Leif Boström

Jag håller med om att man bör utnyttja det svenska språkets möjligheter att benämna sina anor, t ex farmors mor. När jag som liten var hos mormor och morfar med mina kusiner (morbrors barn), tyckte jag det var konstigt att de kallade mormor och morfar för farmor och farfar. Det kan väl möjligen vara enda nackdelen med den svenska benämningen, att olika släktingar benämner personerna olika.

2000-01-21, 15:36
Svar #23

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Anna,
 
Om min mormorsmor (jag har ingen, hon dog ett par decennier innan jag var påtänkt) skulle fylla hundra år och jag förebar detta som skäl för att utebli från någons bröllop, skulle jag naturligtvis säga sanningen, det vill säga att just min mormorsmor - och ingen annan - fyllde hundra år. Konstigare än så är det väl inte! Vill man TILL VARJE PRIS UNDVIKA ORDET farmorsmor, men ändå framhålla att det handlar om en nära släkting , kan man väl säga att det är en nära släkting. Då har man ju inte pådyvlat någon en massa onödig och ointressant information. Då min svägerska för  nåra år sedan försökte lära sina barnbarn ( gammelbarn??) att kalla min mor gammelfarmor, sa min mor: Varför måste ni hela tiden påpeka att jag är gammal? Det märks väl ändå! Min mor kallas rätteligen morfarsmor av (barn)barnen ifråga.
 
Med vänlig hälsning  Tord

2000-01-21, 15:36
Svar #24

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Anna,
 
Om min mormorsmor (jag har ingen, hon dog ett par decennier innan jag var påtänkt) skulle fylla hundra år och jag förebar detta som skäl för att utebli från någons bröllop, skulle jag naturligtvis säga sanningen, det vill säga att just min mormorsmor - och ingen annan - fyllde hundra år. Konstigare än så är det väl inte! Vill man TILL VARJE PRIS UNDVIKA ORDET farmorsmor, men ändå framhålla att det handlar om en nära släkting , kan man väl säga att det är en nära släkting. Då har man ju inte pådyvlat någon en massa onödig och ointressant information. Då min svägerska för  nåra år sedan försökte lära sina barnbarn ( gammelbarn??) att kalla min mor gammelfarmor, sa min mor: Varför måste ni hela tiden påpeka att jag är gammal? Det märks väl ändå! Min mor kallas rätteligen morfarsmor av (barn)barnen ifråga.
 
Med vänlig hälsning  Tord

2000-01-21, 15:36
Svar #25

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Anna,
 
Om min mormorsmor (jag har ingen, hon dog ett par decennier innan jag var påtänkt) skulle fylla hundra år och jag förebar detta som skäl för att utebli från någons bröllop, skulle jag naturligtvis säga sanningen, det vill säga att just min mormorsmor - och ingen annan - fyllde hundra år. Konstigare än så är det väl inte! Vill man TILL VARJE PRIS UNDVIKA ORDET farmorsmor, men ändå framhålla att det handlar om en nära släkting , kan man väl säga att det är en nära släkting. Då har man ju inte pådyvlat någon en massa onödig och ointressant information. Då min svägerska för  nåra år sedan försökte lära sina barnbarn ( gammelbarn??) att kalla min mor gammelfarmor, sa min mor: Varför måste ni hela tiden påpeka att jag är gammal? Det märks väl ändå! Min mor kallas rätteligen morfarsmor av (barn)barnen ifråga.
 
Med vänlig hälsning  Tord

2000-01-21, 16:20
Svar #26

Annika Carlsson

Hej, igen!
Anders, jag håller med dig till fullo. Jag tycker också att man skall säga mormors-mor o.s.v. Men min dotter håller inte med mig utan tycker att gammelmormor låter bättre då de som sagt är många för-föräldrar (!?) att hålla reda på. Det är nog en sak att vänner och bekanta inte har samma intresse som en själv att veta vem man pratar om. Men min lille dotterson verkar mest förvirrad av alla gammelmormor o.s.v. För hur ska HAN veta vilken av dessa man pratar om ifall man inte använder rätt generationstillhörighet? Gammelfarmor, är det hans morfars-mor eller hans farmors-mor? Gammel-mormor är det då både hans mormors-mor och hans mormors-mormor? O.s.v. med fäderna. Och som en liten oviktig parentes kan jag tillägga att hans mormors-MORMOR bara är 82 år, så det lär dröja innan han kan säga att han skall fira sin gammelmormors 100-årsdag.  
Mvh Annika

2000-01-21, 16:46
Svar #27

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Anna,
 
Om min mormorsmor (jag har ingen, hon dog ett par decennier innan jag var påtänkt) skulle fylla hundra år och jag förebar detta som skäl för att utebli från någons bröllop, skulle jag naturligtvis säga sanningen, det vill säga att just min mormorsmor - och ingen annan - fyllde hundra år. Konstigare än så är det väl inte! Vill man TILL VARJE PRIS UNDVIKA ORDET farmorsmor, men ändå framhålla att det handlar om en nära släkting , kan man väl säga att det är en nära släkting. Då har man ju inte pådyvlat någon en massa onödig och ointressant information. Då min svägerska för  nåra år sedan försökte lära sina barnbarn ( gammelbarn??) att kalla min mor gammelfarmor, sa min mor: Varför måste ni hela tiden påpeka att jag är gammal? Det märks väl ändå! Min mor kallas rätteligen morfarsmor av (barn)barnen ifråga.
 
Med vänlig hälsning  Tord

2000-01-21, 16:55
Svar #28

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Till redaktören och deltagare i denna diskussion: Ber om tillgift för att mitt inlägg ovan verkar ha kommit in fyra (!) gånger. Det var verkligen inte meningen, men jag hade problem med både dator och förbindelse då det hände. Hoppas att det inte upprepas.
 
Med vänlig hälsning   Tord Påhlman

2000-01-24, 10:11
Svar #29

Anna Johnson

Hej!
 
Eftersom  det är uppenbart att vi inte kommer att komma överens om vad vi ska benämna våra nära och kära låter jag detta bli mitt sista inlägg i frågan.
 
Som jag skrev i mitt första inlägg (som svar på den ursprungliga frågan -- gammelfarmor eller gammelmormor?), som varken Anders eller Tord verkar ha läst, har jag aldrig tilltalat mina äldre släktingar varken som mormorsmor eller gammelmormor etc utan med namn.
 
Att varken Anders eller Tord har träffat sina släktingar i tredje generationen (om jag inte missuppfattat er) kanske är en orsak till våra skilda uppfattningar -- jag ser på dem som något mer än bara personer som är släkt med mig på ett visst sätt! Att tala med någon om mormorfar istället för gammelmorfar när det egentligen handlar om min Calle tycker jag därför känns just som oväsentlig information i vissa sammanhang eftersom den ändå inte säger mer om vem Calle var som person utan bara mer om vem han var i relation till mig och mina föräldrar.
 
Men, till skillnad från Anders och Tord tycker jag inte att det finns en bästa benämning som passar i alla sammanhang och för alla personer, och det har således inte varit min mening att propagera för användandet av ordet gammelmormor, bara att försöka göra diskussionen lite mer nyanserad och visa på de argument som kan tänkas att tala för ett förenklat/fördummande (välj själva) begrepp.
 
Tack för diskussionen!
 
/Anna

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna