ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 16 april, 2006  (läst 3448 gånger)

2000-01-24, 11:54
läst 3448 gånger

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Sorry, Anna. Det var ju uppenbart redan från början att det var lite skillnad mellan hur man tilltalade de gamla eller vad man borde kalla dem när man pratar om dem. Och det är väl rätt osannolikt att en släktforskare skulle ställa en forskarfråga om sin gammelgammelgammelgammelgammelgammelfarmor - i de sammanhangen brukar vi trots allt använda de mer deskriptiva benämningarna.
 
Däremot tycker jag att just gammelmormor är ett dumt ord att uppfinna, just för att det inte säger något om vad människan är. Det har ju dessutom blivit högst uppenbart i den här diskussionen att det mycket sällan är frågan om att gamm-folket tilltalas som gammelmormor, utan snarare med tilltalsnamnet, eller kanske farmor Alice eller något sådant.
 
Och att snacka om att man ska ta med de egna barnen till sin gammelmormor på söndag känns då så fel, när man nu kan säga mormorsmor eller om det nu är farmorsmor. Gammelmormor är ju närmast ett nonsensord som inte säger någonting konstruktivt om vad det är för människa man talar om, men i de flesta familjer blir det ändå spontant det ord som oftast används.
 
Det är då man verkligen kan undra om det i själva verket faktiskt är emot den mänskliga naturen att använda alltför deskriptiva släktskapstermer, hellre än svävande, allmängiltiga ord som kan betyda lite vad som helst från familj till familj. Svenska språket är ovanligt redan i det att vi gör skillnad på far- och morföräldrar, men ändå väljer de flesta svenskar i regel spontant bort möjligheten att konstruktivt särskilja anorna i nästa generation - i dagligt tal i alla fall. Det är konstigt, nog tusan är det det!
 
De flesta tycker att ett ord som gammelmormor är det naturliga att använda, och tänker sig inte ens tanken att någon annan ska undra vad hon egentligen är. Och det är klart - normalt sett menar man ju trots allt mormorsmor. Men det finns ju en klar lucka i systemet. Du kan sätta ledet gammel- framför orden farfar, farmor, morfar och mormor - och det räcker bara till fyra benämningar för en generation där du har åtta. Alltså ett bristfälligt system!
 
Men okej, jag är uppriktigt ledsen att vi har talat över varandra, och delvis om olika saker. Jag kommenterade detta att vi egentligen talade om olika saker redan i mitt andra inlägg i den här diskussionen, och ändå drog jag igång igen, på alla cylindrar...

2000-01-24, 14:06
Svar #1

Rune Edström

Det är väl liten chans att alla 8 lever så det inte går veta vem det pratas om.
rune

2000-01-24, 14:15
Svar #2

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net

2000-01-24, 15:21
Svar #3

Pia Stråhle Nichols

Det här har varit roligt att läsa. Ungar tycks kunna fungera ut, vem som är vem. Med ett par Amrikansa farföräldrar och en farfarsmor och ett par morföräldrar och mormors föräldrar vid livet när mina barn var små lyckade de få namn på alla.
Vi fick mormor och morfar, mormor och morfar Björn eller Nalle (mycket kära mormors föräldrar) På den amrikanska sidan fick vi Nana och Papa, farfars mor blev Gargie (grandma) var för svårt att säga.
Men visst är det härligt med det Svenska språket att vi kan ha mm fm mm ff, vi vet ju presis vem vi pratar om.
MVH, Pia Stråhle Nichols

2000-01-25, 21:56
Svar #4

bibi

Till Anders, Tord m.fl. skulle jag vilja säga att ni har rätt, fast ni har fel. Jag uppfattade den första frågan som vad brukar man kalla den äldre generationen, som fortfarande lever dvs hur hittar man ett uttryck som är lätt för ett litet barn att dels säga och dels förstå sammanhanget kring efter en liten förklaring. Jag svarade också vad vi brukat i vår släkt. På några inlägg verkar det som ni tror att gammelmormor är en nyligen påhittat ord. Frågade i dag min pappa vad han kallade Ingeborg Forsberg, hans mormorsmor. Hon var född 1848, min pappa föddes 1923 och han var 13 år när hon dog. Hans spontana svar var gammelmormor. Han bodde hos dem under ganska många somrar. Mormorsfar kallade han för gammelmorfar. Han tog även upp en annan förvirring inom släkten. Mina farföräldrar umgicks ganska mycket med min farmors morbröder och mostrar. Deras barn (min pappa och hans bröder) kallade dessa personer för detsamma som farmor gjorde (t.ex. morbror Axel) och detta fortsatte även min syster och jag med när vi träffade dem. Flera av dem levde in på 60-talet och en del på 80-talet. Enda undantaget var yngsta mostern (f 1895) som av alla kallades Lill-Anna enbart. Hon var bara sju år äldre än min farmor, kanske det påverkade att hon inte kändes som en moster. Efter detta samtal ringde jag min i dag 20-åriga dotter och frågade henne om hon som barn haft klart för sig att gammelfarmor egentligen borde kallats morfarsmor. Och jo, det hade hon, men morfarsmor är ju mycket klumpigare att säga än gammelfarmor. Sedan gick vårt samtal vidare på de komplikationer man kan råka in i när man omväxlande kallar sin egen pappa för pappa eller morfar när man pratar om honom med sina barn. Jag får då och då frågan vilken pappa menar du, din eller min? :-) Vad vill jag nu har sagt med allt detta blabbande: jo - att vi ska vara mycket stolta och glada över de möjligheter vårt språk ger oss att mycket klart redogöra för det exakta släktskapsförhållandet till en anfader x antal generationer bakåt (jag har många gånger upplevt den förvirring man kan känna när man ska beskriva detsamma på engelska vid samtal med släktforskande amerikanska vänner...) - men vi måste som noggranna släktforskare också kunna inse att i det vardagliga livet med våra barn får det som upplevs enkelt och praktiskt ta över. Och inte minst, vad vill den äldre generationen i fråga själv att man kallar dem! Mvh Bibi

2000-01-26, 20:20
Svar #5

Utloggad Lena Thelin

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5118
  • Senast inloggad: 2020-09-16, 22:02
    • Visa profil
    • www.arleco.nu/minslakt/sv
Hej!
 
Detta var en kul läsning men ändå förvirrande. Fick själv lite problem vad mina barn skulle kalla min mormor för när dom var små. Min mormor löste det på sitt eget sätt. Hon ville att dom skulle kalla henne för gamlan. Hon menade som så jag är ju gammal så det är inte mer än rätt att dom kallar mig för gamlan.
Det här med att nämna någon för moster Ebba, som var min pappas moster, kan bli problematiskt. Detta uppstod igår när jag var på en bouppteckning för moster Ebba. Jag och min bror talade hela tiden om moster Ebba. Till slut kände sig advokaten tvungen att fråga? Hur kan ni säga moster Ebba, det är ju inte er moster. Jag sa som det var. Det är pappas moster och vi har alltid kallat henne för moster Ebba. Först såg han lite frågande ut men sedan förstod han innebörden av det.
Man kan ju fråga sig vad eller hur man ska benämna en sådan släkting.
Mina svärföräldrar fick heta farmor och farfar hela tiden. Både inför barnen, maken och dom själva.
Maken får heta pappa inför barnen och inför andra blir det i regel gubben.
Problematiken uppstår nog på ett annat sätt i dag än förr. Idag umgås man nog tyvärr inte så mycket mellan generationerna som tidigare så det är nog också en anledning till att vi får svårt med hur vi ska benämna dom äldre generationerna.
 
mvh
 
Lena Thelin

2000-01-30, 01:05
Svar #6

Göran Johnson

Jag känner väl igen de här benämningarna. Min pappa hade en kär moster som fick heta moster Lisa för alla i familjen oavsett släktskap. Min svärmor hade på motsvarande sätt ett par fastrar som alltid hette fastrarna för alla. Det är klart att vi alla visste hur det egentligen förhöll sig, men det är faktiskt lättare att ha en fast benämning i stället för att varje gång fråga vems faster eller moster man menar...

2000-01-30, 01:36
Svar #7

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det här har jag också haft i mina släkter. Min mamma hade en moster som hette Thilma, och länge kallades Tillan. Men min äldsta kusin uppfattade detta som Hyllan när hon var liten, och sedan var Thilma hela släktens Moster Hyllan så länge hon levde.
 
Och min styvfar hade en moster som var gift Johansson, och kallades Moster Johan. Det sade även jag och min syster, och med oss var hon inte ens släkt...
 
Så jag är trots allt väl medveten om att vad någon kallas av de flesta släktingar kan vara lite vad som helst.

2000-01-31, 12:36
Svar #8

Utloggad Johan Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 345
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
När jag föddes 1977 så levde faktiskt samtliga mina anor i tredje led (och alla i första och andra led också, för den delen). Min mormorsmor, som dog vid 89 års ålder 1996, kallade jag konsekvent för gammelmormor, inom familjen s a s. Men i släktforskningssammanhang har jag alltid varit noggrann med att ange det exakta släktbandet, och då blir det mormors mor. Min farmors far blev för övrigt farfars morfar till ett av mina kusinbarn, ungefär 9 månader före sin död. Jag har ett fotografi, där fem generationer är representerade: min farmors far, min farmor, min farbror, dennes son (min kusin) och sonson (min kusinson). En kopia av det fotografiet skickade jag till en släkting i Florida, och jag har förstått, att hon nog var lite imponerad av den svenska släktgrenens fertilitet (släkten är ursprungligen finlandssvensk, från Österbotten, men det hör väl inte hit).
 
Vad man säger inom familjen torde ju vara deras ensak, men utåt är det ju bäst att ange vem det faktiskt rör sig om, t ex farfars mor eller morfars far.

2000-01-31, 13:24
Svar #9

Utloggad Lena Thelin

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5118
  • Senast inloggad: 2020-09-16, 22:02
    • Visa profil
    • www.arleco.nu/minslakt/sv
Hej!
 
Givetvis måste man ange i släktforskningen vem det är. Mormors mor eller vad det nu är.
Frågan har väll varit lite mer om vad man ska och inte ska kalla dom inom familjen.
Inom familjen blir det mer som ett smeknamn och det är ju gulligt i sig.
Min son som heter Per har vi alltid inom familjen kallat för Pelle. Däremot var hans första fröken väldigt bestämd med att han skulle heta Per och inget annat. Det man var döpt till skulle man absolut kallas för. Det var till och med så att jag ibland fick problem med vem det var hon pratade om. Idag är han Pelle inom familjen och släkten och Per för alla andra.
 
Lena Thelin

2000-07-05, 22:42
Svar #10

Utloggad Åke Tilander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 480
  • Senast inloggad: 2018-09-18, 06:07
    • Visa profil
Hej!
 
Jag tror att man måste skilja mellan att tala om och tala till våra far- och mor-föräldra fäder och mödrar. Talar man om passar det väl utmärkt att säga (min) farmors mor.
 
Ytterligare ett alternativ finns när det gäller att tala till nämligen mormormor OBS! utan genetiv -s, sedan är det en smaksak om man betonar första stavelsen mormormor eller sista mormormor.
 
Själv har jag under min uppväxt umgåtts mycket med min gammel-moster (Ingrid) som blev gammel-gammel-moster när jag själv fick barn. Lyckligtvis slapp hon uppleva det att bli gammel-gammel-gammel-moster. Själv gillade hon aldrig det där med gammel.
 
Svenskan har fantastiska möjligheter att beskriva släktskapsförhållanden. Uttryck som Kusin på min mammas sida kan naturligtvis utvidgas till Syssling på min farfars sida eller varför inte Brylling på min mormors mors sida!

2000-09-24, 09:43
Svar #11

Eivorberndt

I vår släkt kallar vi mormödrar t ex mormor Inger,
mormorsmor kallas mormor Signe osv. Ingen av dem vill kallas gamla-mormor, och barn o barnbarn o barnbarnsbarn vet exakt vem som är vem.
 
Hälsn
 
Eivor

2001-01-02, 19:28
Svar #12

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Min kusin är nybliven farmorsmor men hur skall det lilla barnet tilltala henne? Hon är ju inte gammelmormor (mormorsmor lever) och gammelfarmor är väl farfarsmor? Hur gör andra och finns det några språkligt tilltalande förslag?
 
Tacksam Christina

2001-01-02, 20:06
Svar #13

Utloggad Sven Grönberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 255
  • Senast inloggad: 2012-07-31, 13:22
    • Visa profil
I min familj kallades min morfars föräldrar för gammelfarfar och gammelfarmor och min mormors för gammelmorfar och gammelmormor. (Dock inte av mig, som av någon underlig anledning aldrig betitlat släktingarna utan tilltalar alla med förnamn!). Min pappas far- och morföräldrar levde inte när jag föddes så det har inte varit någon konflikt med två av varje.  
 
Jag anser dock inte att det är något fel med att säga farmorsmor. Det uttrycker ju släktförhållandet och är kortare än gammelmormor, som det väl bör bli i detta fall. Gammelmormor är ju dessutom inte nödvändigtvis jättegammal. Om man väljer att använda gammel-varianten, vilket är ganska fånigt när vi faktiskt i svenskan kan uttrycka oss precist, så står gammelmormor väl både för pappas och mammas respektive mormödrar. Problemet är att små barn nog inte riktigt förstår släktskapet (det gjorde inte jag själv i början), och därför borde farmorsmor vara bättre.
 
Se annars diskussionen Gammelfarmor eller gammelmormor? som ligger under Ordet är fritt.

2001-01-02, 21:11
Svar #14

Helene Landerholm

Hur vill din kusin själv bli tilltalad? Min farmor ville inte bli kallad gammelfarmor när hon fick barnbarnsbarn utan tyckte att barnen skulle kalla henne vid förnamn, vilket alla också gör. När jag själv var liten tyckte jag att det lät konstigt att säga gamlamormor till mormorsmor, så jag sa bara du, men när jag talar om henne så är det alltid gamlamormor. Min mans systerbarn kallar sin farfarsmor för farmor Sigrid för att skilja henne från vanliga farmor. Det finns säkert många lösningar på problemet, men jag tycker det är upp till din kusin att bestämma själv.
Mvh Helene

2001-01-02, 23:11
Svar #15

Utloggad Sam Blixt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6336
  • Senast inloggad: 2019-04-23, 20:37
    • Visa profil
    • samblixt.se
Självklart att hon skall kallas farmors mor om hon inte vill bli kallad med sitt förnamn.
 
När vi har denna möjlighet, som är så unik för Sverige, tycker jag att vi skulle sprida den inte bara i Sverige, utan i hela världen.
 
Det är många människor som är överaskade att vi har denna möjlighet, jag de blir nästan avundsjuka som svenskar, när man berättar hur det fungerar.
 
MVH/Sam

2001-01-03, 10:43
Svar #16

Pernilla Rosenqvist

Jag har varit förunnad att ha haft flera ur äldre generationer i livet och har vuxit upp med bl a min mormorsmor, morfarsmor och farmorsfar. De kallades av mig och de övriga  i min generation för det som mina föräldrar kallade dem + deras namn dvs mormor Ida, farmor Vivan och morfar Axel.
 
Det viktigaste är nog att det känns rätt för den som blir tilltalad!
 
Mvh, Pernilla

2001-01-03, 18:55
Svar #17

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Tack för tips!
 
Min kusin vet inte själv vad hon vill kallas för och det verkar sannolikt att ett litet barn får svårt att uttala ordet farmorsmor.  
Förslaget farmor + förnamn tycker jag låter mycket trevligt men fler tips är välkomna!
 
Mvh Christina

2001-01-04, 23:14
Svar #18

Utloggad Kerstin Malm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 508
  • Senast inloggad: 2016-04-03, 23:05
    • Visa profil
    • www.ahlbergare.se
Hej Christina!
 
När mina barn föddes levde min mans farfar och morfar, samt min farmor. Idag är de borta alla tre. Det blev i alla fall så att barnen kallade min mans farfar för gammelfarfar, hans morfar för gammelmorfar osv. Det funkade bra, men vart ju heller ingen krock eftersom mina far och morfäder inte levde, ej heller min mans farmor.

2001-01-05, 19:54
Svar #19

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Tack Kerstin.
 
Det knepiga i min kusins fall är att hon ju tilltalas som mormor av det lilla barnets far samtidigt som barnets egen mormor och mormorsmor (och även farmor) lever och finns till hands. Eftersom vi i övrigt är så svaga för det anglosachsiska har jag föreslagit Granny.
 
Hälsningar Christina

2001-06-16, 06:07
Svar #20

Jan Sandström

Varför inte enkelt för pappas mormor o.s.v.

2002-10-08, 21:09
Svar #21

Gun Larsson

När kusiner får var sitt barn blir de sysslinglar eller tremänningar eller kan det vara samma sak men uttryck för olika dialekter.
Vad blir en pappas kusin till det lilla barnet ?
Finns det något uttryck för detta ?

2002-10-08, 22:38
Svar #22

Utloggad Ulla Albano

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 50
  • Senast inloggad: 2004-05-16, 17:42
    • Visa profil
Så vitt jag vet är syssling och tremänning samma sak. Det är mycket troligt att det finns dialektala skillnader, men uttrycken kan också användas parallellt. Det senare är det som jag själv vuxit upp med. Den andra frågan har jag inget svar till, men det skulle vara roligt att veta om det finns ett sådant uttryck. Ulla Albano

2002-10-09, 09:42
Svar #23

Solfrid T. Henriksen

I Norge sier vi Oldemor til farmors mor, farfars mor, mormors mor og morfars mor. Oldefar sier vi til farfars far, farmors far, mormors far og morfars far. For å skildne mellom dem sier vi for eksempel  Oldemor Augusta og Oldefar Cavallius.
 
Oldeforeldrenes foreldre sier vi for eksempel: Tipp-Oldefar eller lenger bak i slekten:
Tipp-tippp-tipp-Oldemor

2002-10-09, 14:54
Svar #24

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Hej Christina,
Jag ar sedan over 30ar bosatt i England och har nu blivit mormor pojkar. Av dom kallas jag for Grannie medan deras farmor kallas for Grandma.
Jag ville nog helst att dom skulle kalla mig mormor men eftersom dom ar endast engelsktalande sa har det inte blivit sa lyckat.
Jag har alltid tyckt att det svenska sattet har varit det basta, man vet ju med en gang vem det galler for har i England maste man ju alltid forklara vem man menar genom att saga my mothers mother eller my grandmother on my mothers side.
 
Det ar forst nu da jag haller pa med slakforskning som jag upptackt att ju langre listan pa alla forfader blir ju mer komplicerat blir det med alla mormormors farfarsfars och sa vidare. I engelskan lagger man ju bara till fler greats vilket ju ar lattare
Men annars sa tycker jag forfarande att vi har det basta systemet.
 
MVH
Ann Little

2002-10-10, 00:00
Svar #25

Utloggad Irma Ridbäck

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 547
  • Senast inloggad: 2016-01-03, 12:11
    • Visa profil
    • www.ir-text.se
Hej Christina,
Jag håller med dem som föreslagit  gammelfarmor resp. gammelmormor. Mitt barnbarn kallar sin fars farmor och fars mormor så. Speciellt när man talar om dem så kan man lättare definiera vem man avser. Kanske är uttrycken norrländska, men bra i alla  
fall! Och lättare att säga än farfarsmor  och mormorsmor.
 
Hälsning
Irma

2002-10-10, 19:00
Svar #26

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Tack för alla förslag som jag också framfört.  
Det lilla barnet kallar i dag farmorsmor för enbart Gun, vilket denna finner litet opersonligt. Gammelfarmor klingar - just det, litet gammalt.  
Oldemor låter mycket trevligt och har den fördelen att barnet, som redan har en mormor och en mormorsmor, slipper få en tredje mormor.
Vi får se vad som slår an.
 
Hälsningar Christina

2002-10-10, 19:15
Svar #27

Utloggad Sam Blixt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6336
  • Senast inloggad: 2019-04-23, 20:37
    • Visa profil
    • samblixt.se
Hej Christina!
 
Varför inte använda farmors mor eller farmormor, när vi har detta i svenskan.
 
På samma sätt kan man också använda mormors mor eller mormormor.
 
När vi var i USA i augusti och pratade om just detta sätt att benämna förfäderna, vilket vi är nästan ensamma om i hela världen, var de mycket avundsjuka.
 
Det har jag även fått höra från många andra länder, som Norge, Danmark, Tyskland, Ungern m fl länder.
 
Alla dessa önskade  införa samma benämningar som vi har i Sverige, ja i Kalifornien började man använda vårt sätt, som jag beskrev ovan, redan när vi var där i augusti.
 
Lycka till med farmors mor eller farmormor respektive mormors mor eller mormormor.
 
Hälsningar
 
Sam

2002-10-11, 19:18
Svar #28

Utloggad Christina Backman

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 833
  • Senast inloggad: 2017-04-22, 18:01
    • Visa profil
Sam! Farmorsmor etc är nog utmärkt som benämning men som tilltal är det tungt särskilt för ett litet barn. Tänk dig att ropa Farmorsfar, kom in och ät! En mormorsmor i samma släkt fick heta Molla, lätt och rart att säga men, förstås, värdelöst som definition.
 
Vi lever ju allt längre och allt fler hinner få barnbarnsbarn så frågan är inte utan en viss betydelse.
 
Christina

2002-10-12, 13:52
Svar #29

Catrine Staffansdotter

Christina
Jag kallade min mormors mor för gammelmormor men fick tilltala henne också med Du.

2002-10-13, 09:10
Svar #30

Lotta Norman

Hej Christina!
Min mormor ville inte bli kallad för gammelmormor, så vi satte hennes namn efter mormor. Det fungerade jättebra för mina barn.

2003-07-26, 03:48
Svar #31

Utloggad Anne-Lee Wilson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1818
  • Senast inloggad: 2016-07-14, 22:00
    • Visa profil
Hej!
 
Jag är född 1969 och fick tidigt lära mig att tilltala min gammelmormor (det ordet användes när man talade om henne till någon som inte kände henne)med Tant.
Så för mig var hon Tant Rut!
Lite gammaldags i dagsläget... ;)
 
Mvh, Anne-Lee Wilson.

2003-07-26, 04:41
Svar #32

beritnightingale

Gommo(r) och goffa(r) används i jamskan och
fungerar bra.
Mvh, Berit

2003-07-26, 23:51
Svar #33

Carin Arbman

I en familj jag kände kallades gammelfarmor för G-farmor. Lite tufft - hon var en riktig krutgumma.

2005-01-04, 15:12
Svar #34

Utloggad Elias Granqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2011-12-18, 20:15
    • Visa profil
Fars farmor och mors farmor är båda gammelfarmor, mors mormor och fars mormor är båda gammelmormor till barnet.

2006-04-15, 02:26
Svar #35

Jerry Eliasson

Hej Vi satt här idag och pratar om vad våra barn blir till våra äldre.. Är det ngn som vet hur det fungerar eller är de bara vad man känner för att säga.. Finns det ngt som säger att det heter si och så? Alltså frågan är vad blir barnets[Nova] farfars mor och far? och så vidare... Ja ni ser här nere hur jag menar. Det blir ju åtta Gammel----- ju men vad säger man om vilken av dem.. har hört massor olika men vad är rätt..
 
 
-------------------Gammel? [Farfars Far]
-----------Farfar -Gammel? [Farfars Mor]
--------          
-----------Farmor -Gammel? [Farmors Far]
--------------------Gammel? [Farmors Mor]
-------Far
-Nova
-------Mor
----------------------Gammel? [Morfars Far]
------------MorFar -Gammel? [Morfars Mor]
--------            
------------Mormor -Gammel? [Mormors Far]
----------------------Gammel? [Mormors Mor]

2006-04-15, 03:45
Svar #36

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Hej Jerry!
 
Det är lite knepigt det här, men det finns väl inga speciella regler för detta. Varje familj säger väl det som passar dem.
 
Min mamma som lever hon kallar vi gammel-mormor, när vi pratar med barnbarnen, alltså det är deras fars mormor. Det blir ändå inte riktigt korrekt för hon är barnens farmors mor.
 
Dessa barn har också sin mammas mormor i livet. Jag är inte säker på hur hon kallas, men det blir väl gammel-mormor där också.
 
Jag undrar hur man skiljer grandmother och grandfather åt, när man pratar om farfar och farmor eller morfar och mormor i England/USA? Lägger man till förnamnet? Det blir väl lite av samma sorts problem där, som här med våra far-/morföräldrars föräldrars benämning.
 
Ann-Mari Bäckman
Ann-Mari Bäckman

2006-04-15, 04:03
Svar #37

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Talar man i engelskspråkiga länder formellt, t.ex. i släktforskarsammanhang, så säger man maternal grandfather (morfar), paternal grandmother (farmor) etc. Lite mindre formellt, kanske med en god vän, så säger man granny Jones eller, särskilt om vännen känner personen, grandpa John. Pratar man inom familjen så blir det oftast de speciella namn barnen använder: den ena grandmothern kanske kallas gran medan den andra kallas nana - fullständigt solklart inom familjen och totalt förvirrande för oss andra.
 
Ingela

2006-04-15, 09:49
Svar #38

Marianne Solli

I Norge kaller vi dem for oldemor og oldefar. Er der flere i live, sier vi f.eks. oldemor Liv og oldefar Bjarne. Deres foreldre blir tippoldeforeldre, siden 2-tippoldeforeldre, 3-tippoldeforeldre osv.

2006-04-16, 00:36
Svar #39

Utloggad Anna-Carin Betzén

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1112
  • Senast inloggad: 2019-10-28, 20:07
    • Visa profil
    • www.btz.se
Liksom Anders Pemer så har jag alltid sagt mormorsfar, mormorsmor, respektive farfarsmor om och till mina äldre släktingar (nu bortgångna). Varför krångla till det när det är så enkelt och rakt på sak att använda dessa släktskapsbeskrivande ord?

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna