Kyrkbröllop

[Ulf Berggren]

Detta är en fortsättning på en tråd om kyrkbröllop
under
>Landskap >Södermanland >Socknar >Julita
 
Per Thorsell tipsade om boken
Gamla bröllopsseder hos svenska allmogen. av Tobias Norlind. (Lund 1919).
Den har jag studerat idag.  
 
Pers slutsats att boken visar att det fanns stora lokala variationer gäller egentligen inte kärnfrågan, om allmogen fick gifta sig i kyrkan.
 
Däremot framgår det (sidan 56 bland annat) att det fanns tre olika varianter. Förutom vigsel i kyrkan eller i en vanlig gård kunde den också ske i prästgården.
 
Det anges också att orsaken till icke-kyrkvigslarna var äktenskapets icke-religiösa ursprung (den gamla traditionen var trolovning). Under medeltiden arbetade kyrkan för kyrklig vigsel, men i mindre grad inom protestantismen. Först i slutet av 1600-talet/början av 1700-talet blev kyrkvigseln vanligast här. Då hade traditionen satt sig med prästens närvaro, i kyrkan eller i ett hem.
 
Det uppges även att det är oklart vilken av de tre varianterna som var vanligast tidigare, men att det var den förmögna allmogen som började ta efter de högre klasserna.
 
Att den rika allmogen gifte sig i kyrkan är väl inte så förvånande, och det var egentligen den stora massan inom allmogen jag syftade på. Dessa gifte sig alltså inte i kyrkan, men orsaken finns det nu flera bud om. Enligt det jag hört tidigare var det ju att de inte fick, men enligt denna bok handlade det alltså snarare om traditioner.
 
Avslutningsvis kan nämnas att det enda det stod om vigsel på kyrktrappan var att när prästerna på medeltiden började medverka skedde det i kyrkan eller vid kyrkodörren. I Sverige verkar det alltså inte ha handlat om att kyrkvigseln först skedde på trappan, men det kan ju ha gällt i andra länder.

[Per Thorsell]

En annan bok, som behandlar ämnet mera systematiskt och kortfattat är Nils-Arvid Bring?us: Livets Högtidr, LT, 1987. Han skriver så här om vad som gällde förr:
Liksom övriga förrättningar vid livets högtider var vigseln sedan gammalt knuten till söndagens högmässa. ...  
Kyrkvigseln var på landsbygden den vanliga formen ännu under större delen av 1700-talet. Ett stycke in på 1800-talet sker emellertid en förändring i de flesta delar av landet. Byskomakaren Jonas Stolt omtalar att vigseln i Högsby i östra Småland före 1820-talet 'skett mycket allmänt i kyrkan' och då ännu ofta skedde där, men att den sedan 'avtynade mer och mer', tills den sista kyrkvigseln förrättades i börjab av 1860-talet. De som längst vigdes i kyrkan i anslutning till söndagens gudstjänst var arbetare och andra obesuttna. ... Under åren 1883 t. o. m. 1887 vigdes 89% av de högre skikten, 62% av hantverkarna och 41% av kroppsarbetarna i Lund i hemmet. ...  
Sedan ... vände trenden. Vid stora bröllop inom de högsta samhällsskikten vigdes brudparet nu åter i kyrkan, men inte längre i förbindelse med högmässan, utan vanligen på lördagen.  
Efter hand kom sådana kyrkvigslar på modet, ... har vigseln i ökad utstråckning återförts till kyrkan, liksom barndopet.
 
Vigsel på pastorsexpedition eller i prästgården nämns som alternativ till vigsel i hemmet från senare delan av 1800-talet.
 
Det har alltså i de flesta delar av landet skett en pendelrörelse med överklassen som avant-garde och de obesuttna som svans.  
 
Per Thorsell.

[Ulf Berggren]

Intressant!
 
Det stämmer ju bra med det jag skrev från början, att den moderna traditionen med kyrklig vigsel är sen, cirka 100 år gammal.
Däremot var det en nyhet att det pendlat fram och tillbaka flera gånger. Och att den äldre kyrkbröllopstraditionen var kvar längst hos de obesuttna. Men det är ju egentligen inte särskilt förvånande att det var överklassen som startade trenden varje gång.
 
Om det bara handlade om trender, eller om det fanns andra orsaker till skillnaderna finns det alltså olika bud om. Dessutom om när prästgården uppstod som alternativ. Men på den punkten verkar Bring?us ha fel, eftersom det i Gamla bröllopsseder... framgår att denna möjlighet fanns redan tidigare.
 
Kanske har också prästgårdsvigslarna varierat fram och tillbaka i tiden. Säkert finns denna fråga och ytterligare detaljer utredda i någon annan modern bok av någon som gått in på djupet speciellt när det gäller vigslarnas historia.

[Michael Lundholm]

I tillägg till ovan nämnda litteratur finns Charlotte Christensen-Nugues, Äktenskap och familj, sid 295-333 i Signums svenska kulturhistora. Medeltiden, Bokförlaget Signum, Lund 2004. Hon behandlar bla skillnaderna i synen på äktenskapet i den kanoniska rätten och de inhemska landskapslagarna/landslagen. Till kapitlet finns också en ganska omfattande litteraturlista.

[Per Thorsell]

Det är inte lätt att placera inlägg på rätt plats, men jag lägger följande här:
 
I Näshulta (D), C:1 finns denna vigsel:
(1691) Den 1 Novemb: wigdes Anders       till tienst i Kiärtorp med Kierstin Hidrichsdotter smedens syster dersammastädes, hvilkas Copulation skedde neder på gången efter hvanlig plägsed, emedan han henne för Bröllopsdagen häfdat hafver.
 
Jag kan inte finna att de betalat några böter till kyrkan, men när barnet döps 1692-01-31 står det om föräldrarnas hemvist: ... hafvandes sitt tillhåll i Kiärrtorp. Ett slags markering av ogillande?
 
Och ytterligare:
(1692) den 10 (Januari) wigdes Oluf Jönsson och Brita Olufsdotter efter Consistorii resolution samman längst neder på gången efter de sin emellan twänne oächta barn fast hafva, hon tillförende warit gift men af sin man öfvergifven.
 
Är denna 'vanliga plägsed' känd och allmän över landet?  
 
Per Thorsell.

[Anders Ryberg]

Arne Jarrick har skrivit en del om sånt här i Odygd och vanära.

[Göran Stenberg]

Ändå tycker jag att vanliga släktforskare kan ha en del att tillföra härvid. Per Thorsells belägg visar ju tydligt att vigseln skett nere i gången och att det åtminstone inom ett visst geografiskt område ansetts som plägsed. Etnologer och historiker skall inte desavouera kyrkoböckerna som historisk källa.
GS

[Ingela Martenius]

Jag är etnolog och har aldrig hört någon seriös etnolog underkänna kyrkoböcker som källmaterial; tvärtom ingår såväl kyrkoböcker, bouppteckningar/testamenten, sockenstämmoprotokoll som domböcker i forskningsmaterialet om äldre seder och bruk. Historia vet jag för litet om för att uttala mig om (även om jag har svårt att tro att historiker förnekar kyrkoböcker etc. som källmaterial), men inom ekonomisk historia vet jag bestämt att kyrkoböcker etc. används i forskningen.
 
Att vigas annorstädes i kyrkan än framför altaret var ofta en markering av ogillande av brudparets vandel. Vigseln kunde ske t.ex. på gången eller i sakristian. Om en viss plats var vanligare än en annan under viss tid eller inom ett visst geografiskt område vet jag inte; jag vet inte att någon verkligt noggrann undersökning av detta skett. Saken var ju den att präster ofta kom utifrån och därmed förde med sig andra seder och bruk (som det kunde bli bråk om, om nyheterna kolliderade alltför mycket med vad som var gammal och vant i just den socknen). En viss präst kanske föredrog att viga på gången, efterträdaren föredrog sakristian osv.
Även vigslar helt utanför kyrkan, t.ex. i prästgården, förekom som markering (inte bara som sed enligt inläggen ovan).
 
Man måste dock vara försiktig med att dra slutsatser av var vigseln skedde; som påpekats ovan blev det under vissa tider, på vissa platser helt enkelt på modet att t.ex. inte vigas i kyrkan. Notering om att vigseln ägt rum på annan plats än framför altaret i kyrkan bör åtföljas av noteringar just som i fallen Per sett för att man helt säkert skall kunna säga att det var en ogillandemarkering. Eller så får man gå igenom ett mycket stort antal vigslar som just denne präst utfört för att se ett verkligt mönster hur han genomförde vigslar i olika fall. Ett annat tips kan vara att försöka se vad som sägs i samtida sockenstämmoprotokoll.
 
Ingela
PS. Desavouera betyder enligt NEs Ordbok offentligt förklara sig ej stödja ståndpunkt el. åtgärd av kollega, underordnad e.d. som normalt kunde väntat sig lojalitet.; alltså en mycket speciell typ av förnekelse som jag inte tror riktigt passar in i sammanhanget.

[Göran Stenberg]

Förlåt Ingela, det var inte meningen att såra någon. Jag menar bara att forskarsamhället i kanske större utsträckning än vad som är brukligt skulle använda kyrkböcker som källa. F ö brukar jag inte använda ordet DESAVOUERA i den mycket specifika betydelse som NEO anger utan jag använder det ofta i betydelsen 'underkänna'. Uppenbarligen har jag inte så god språkkänsla.
Många hälsningar/ Göran

[Per Thorsell]

Om någon vill titta närmare på Domkapitlets beslut och har SVAR-abonnemang finns det på Strängnäs Domkapitel AI:13, SVAR uppslag 150, punkt 2.
 
Handstilen är så yvig, så jag vågar mig inte på en avskrift. Troligen finns det även en inneliggande handling i ärendet.
 
Per.

[Anders Ryberg]

Till att börja med vill jag påpeka att min hänvisning kanske kan vara fel. Det kan vara så att Jarrick skrivit om ämnet i Kärlekens makt och tårar och inte Odygd och vanära. Båda är dock läsvärda skildringar av vanligt folks liv på 1600- och 1700-talen.
 
Jarricks bok, vilken av dem det nu är, bygger på studier av dels kyrkoböcker, dels konsortieprotokoll. Den kritik som en släktforskare möjligen skulle kunna rikta mot honom är att vigslar i städer, enligt min erfarenhet, kunde ske i olika församlingar i städerna, och inte alltid var så hårt territoriellt bundna. Detta skulle möjligen kunna påverka hans slutsatser i viss mån.

[Ingela Martenius]

OK, Göran!
 
Jag kan gärna hålla med om att den svenska historia som lärdes ut under min skoltid (1963-75) var mycket mer präglad av en socialdemokratisk önskan att demonstrera skillnaden mellan gårdagens hemska samhälle och det moderna, trevliga under socialdemokratisk ledning än att lära ut hur det verkligen var.
Även ledande historiker kunde då ignorera källorna - eller välja ur dem på ett tendentiöst sätt - och skriva som det passade. Jag har själv tagit upp detta i en uppsats jag skrev för ett par år sedan på Göteborgs universitet; en uppsats jag faktiskt grundade just på källforskning i kyrkoböcker, domstolsprotokoll etc. och då fick fram en helt annan bild av ett visst skeende än vad som publicerats som populär allmän historiebok.
 
Ingela

[Göran Stenberg]

Ingela! Jag förstår inte den här politiska aspekten. Huvudsaken är dock att jag inte sårat Dig och andra akademiker. Jag var bara litet för spontan när jag skrev. Och det språkliga får Du ha överseende med.
GS