Hej Anders
Här kommer en rättegångsprotokoll från Lappland som bl.a tar uppom postumt vigsel:
Den 28 okt. 1713, på självaste Simonsdage, påträffades spår efter två björnar i Ullatti. Djuren hade farit i västlig riktnig. De följde var sin sida av vattendraget Ängesån. Det var hög tid för dessa djur att gå i ide. Snön låg redan och spåren efter dem lockade Michel Michelsson Ulat, Henrik Eriksson från Keinosuando och lappmannen Jöns Nilsson på björnjakt. De fällde björnen på norra sidan av Ängesån. Ett domstols protokoll markerar nogsamt att alla tre jägarna varit delägare i bytet. 30 okt. drog Michel ånyo ut på jakt. Man skulle fösöka få även den andra björnen. Med sig hade han från början den nyss nämde Henrik Eriksson, som emellertid bytte ut sig med sonen Karl Henriksson. Denne var gift med Michels syster Kerstin. Men björnjakten kom av sig. Michel återvände aldrig från markerna.
Torsdagen 5 nov. återfanns Michel död av Karl och Jöns, den senare var Michels bror. Kroppen låg vid det nattläger, som Michel och Karl nyttjad i väntan på nytt dagsljus. Liket hade svåra skador bakom högra örat och låg mitt emot den sida av elden, där jägarna legat. Kroppen låg på rygg med bössan en halv aln från handen. Spår efter folk hade också synts på marken runt den döde.
De båda männen fraktade hem liket och tycktes eniga om att Michel skjutit sig genom munnen, vilket åstadkommit den stora skadan bakom örat. Man gjorde i ordning kroppen för den sista vilan. Kistan snickrades av svågern Karl och dennes fader Henrik. Men det blev ingen i brådrasket.
Första rättegångrn om denna ödemarksdrama hölls vid laga ting i Jukkasjärvi 8 feb. 1714. Och liket var med , det hade blivit fraktat den långa vägen från Ullatti redan i början av året, då det varit marknad och bönedagshelg. Rätten skulle studera skadorna . Det hade länsman bestämd. Temperaturen möiljg gjorde denna procedur. Frågan gällde om det var självmord eller mord, som varit orsaken till Michels död.
Jöns och svågern Karl hade till att börja med letat i två dagar efter jägarnas gemensamma lägerplats. Detta faktum markerades under rättegången med att Jöns påstod att Karl första dagen bara hade låtsats att inte finna igen nattlägret.
I själva verket var detta vittnesmål en antydan om att Jöns kommit fram till att Karl måste ha varit delaktig i Michels död. Också Karls far Henrik utfrågades om ett uttalande i samband med att han blivit påsatt handkloverna och strax därpå råkat sonen och sagt: För din skull lider jag detta.
Nämden och domhavande konstaderade enhälligt efter granskningen av kroppskadorna hos den döde att denne omöjligen kunde ha dräpt sig sjölv med bössan. Ett skott genom munnen skulle ha framkallat skador på både tunga och tänder. Inne i munnen fanns inga skador. Michel Michelsson Ulat var mördad.
Under rättegången berättade en same att han hemma hos sig den 29 jan. deltagit i ett samtal om hur Lars Michelsson Ulat (den dödes bror) hade blivit frikänd från rykten om begånget dråp på lappmannen Knut Nilsson , Karl Henriksson hade då sagt: Det är ingen fara att dräpa folk, för Lars Ulat blev ju fri.
Tingsrätten tog även upp andra konfligtfyllda yttranden, riktade mot Ulat-folket. Ett exempel kan nämnas. Karl hade vid midsommartid 1713 i Vettasjärvi yttrad: Jag skall fuller betala Ullatz folket en gång. Ulat männen hade blivit ägare av en björn som Karl ansåg sig ha dräptit. Karl försökte slingra sig undan uttalandet, men överbevisades av flera trovärdiga vittnen, som hörd honom yttra sig. Under hanteringen av stoftet efter Michel på tingstället skall Karl också ha yttrad:
Fan ta dig, för allt det besvär jag haft för din skull. Det gjorde Karl detsamma, Om man ville begrava den döde på kyrkogården, i ett kärr eller i en mosse.
I detta skymtar den gamla frågan om hur brgravningen av vissa döda skulle ske. Michel var en död man utan status.Så kallat syndabegravning var avsedd för bl.a sådana som begått självmord, påträffads döda etc. Prästen medverkade ej vid jordfästning av dessa. Deras själar skulle enligt folktron och kyrkan aldrig komma till ro.
Den döde Michel uppgavs under rättegången ha varit vid pass 30 år gammal och ogift son till finnen och nybyggaren Michel Grelsson Ulat.
Men rättegången den 8 feb. 1714 kunde inte slutföra sitt arbete, trots att socknens präster Forbus Elingius och dennågot orginelle Olof Sirma under hot om förtappelsens plågor försökt till med att pressa fram ett erkänande från de misstänkta.
I Ulats hus fanns en piga vid namn Ingrid Pålsdotter, hennes ursprung är ej känd.Ingrid Pålsdotter hade infunnit sig vid Jukkasjärvi ting den 9 feb. 1714. Hon hade alltså med ackja och ren som dragare tagit sig, troligen med sitt lilla barn (3,5 månader gammal), den omkring tio mil långa stäckan från Ullatti genomväglöst land till tinget i Jukkasjärvi. Hon var förebrådd att åtta dagar före Allhelgonahelgen 1713, d v s den 24 okt. 1713, född ett kärleksbarn ( = oäkta barn), ty hon var ogift.
Rätten ägnade sig denna andra dag på tinget först åt frågan vem som var far åt barnet. Och pigan ansåg sig veta det: Michel Michelson Ulat. Och han hade lovat henne äktenskap och till fästning gett henne en och en halv Carolin. Den gamle Michel Grelsson Ulat, den dödes far och pigans arbetsgivare, gick ed på att sonen hade lovat pigan äktenskap. Jag Michel Grelsson svär vid Gud och hans heliga evangelium att min son Michel Michelsson rått min tjänstepiga Ingrid Pålsdotter med barn, och att han menade taga henne till hustru. Och det så sant mig Gud hjälpe till liv och själ. Sonen Jöns ville även styrka det sagda.
Tingsrätten gick härefter till beslut: För den skull bliver Ingrid Pålsdotter i anledning av Kyrkolagens 15 kapitel 14 paragraf förklarad för Michel Michelssons hustru.
Lagen i fråga ur 1686 års kyrkolag lyder: Om någon låckar en möö till lägesmål, under ächtenskapz löfte, tå skal han, efter Gudz bud, vara förplichtad, att taga henne till ächta, och icke övergiva henne. Nekar han till löftet, och icke kan tvingas til förening, tå förwijsas han till till weldzig rätt. Lagen var skriven för levande men kom att tillämpas på en död.
Genom domen hade Michel Michelsson blivit postumt vigt med pigan Ingrid Pålsdotter, som i sin tur blev änka vid vigseltillfället d v s före detta hustru.
Händelsen var märklig, trots att fadern gått ed på att sonen lovat henne äktenskap. Ingen vet nämligen varför Michel Michelsson ännu efter barnet födelse inte uppfyllt äktenskapslöftet. Han hade haft god tid på sig i livstiden att genom en vigsel bevisa beredvilligheten att ta konsekvenserna av sin fästekvinnas havandeskap. Ivern att gifta sig hade t.ex inte varit lika stark som lusten att gå på björnjakt. Han måste åtminstone ha tyckt att det inte brådskade med giftermål.
Och inget vidare straff skulle följa för Ingrid, sedan hon efter högstbemälda kyrkolags 5 cap 2 pa, betalt till kyrkan två daler silvermynt. Att föda barn före vigseln, kostade två riksdaler silvermynt. Genom boten blev Ingrid Pålsdotter som en riktig hustru återupptagen i kyrkans gemenskap efter barnafödandet.
Slutligen återvann Ingrid Pålsdotter också sin oförvitlighet som kvinna och barnet hade blivit äkta retroaktivt.
Källa: Bengt Hj. Andersson i Släkthistoriskt Forum 3/95.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy