Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-14

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Att släktforska är inte alltid lätt. med heltidsarbete 8:00 - 17:00 och familj, djur etc. när skall man ha tid att sätta sig t.ex. i Arninge och läsa microchips. För att kunna göra detta måste man vara endera pensionär eller arbetslös. Vi som hör till kategori ett med full sysselsättning hela dagarna och en limiterad ledig tid i form av semester med familj etc. är ytterst tacksamma för den hjälp man kan få genom anbytarforum. Kan många gånger var enkla frågor men ändå mycket värdefulla för den som frågar.
En del svar som kommer på forumet gör att man funderar på att vänta tills man har all tid i världen och kan göra all forskning själv.
Ett stort tack till alla som hjälper oss som söker information på anbytarforum.

[Barbro Söderman]

Jag instämmer helt och hållet. För min del handlar det om lite extratider tex på semestern. I övrigt har jag dagarna totalt fulla av heltidsarbete, familj, hästar och hund. Allt är sånt som inte går att bara lägga åt sidan. Det blir knappt nätter kvar. Jag är tacksam om jag då och då hinner in på biblioteket på lunchen.  
 Det är ju ändå tråkigt om man därför måste vänta på att bli pensionär för att kunna släktforska!  
Är alltid väldigt tacksam för de svar jag kan få här som hjälp vidare, jag har också fått mycket v'ärdefull hjälp på Anbytarforum.

[Jessica Wahlén]

Instämmer med föregående talare. Tiden verkar aldrig räcka till. Särskilt inte när man hittar något riktigt spännande! Då blir nätterna långa och sömnen desto kortare.  
På ett sätt tycker jag ändå att det är en charm i att släktforskning inte är något som låter sig göras på ackord. Jag tycker nästan det skulle kännas...hmm, ovärdigt om man bara kunde rusa fram och nysta upp flera hundra år av släkthistoria på en lunchtimme. Den tog ju så lång tid att skapa.
 
Jag har haft god nytta av Genline, men det kostar ju också en slant och under sommaren har jag valt att prioritera andra saker. Som kolonilotten! Då är det extra tur att anbytarforum finns och att så många vänliga själar är villiga att dela med sig, både av sina kunskaper och sina fakta. TACK ALLA NI!
 
Men så tar semestern slut och så var det det där med tiden igen... jag har  svårt att hinna läsa svaren medan de finns i nytt senaste dygn och i bland även ...senaste vecka, men man vet ju att om man får svar så finns de kvar att söka upp :-).
 
Vänliga hälsningar, Jessica.

[Eva Dahlberg]

Tvärtom. En del av oss som släktforskar - och som lägger ned tid på att hjälpa andra t.ex. här på Anbytarforum - är faktiskt mitt uppe i arbetslivet, har egen familj och egna djur (för egen del har jag dock inga barn och bor i lägenhet - men har sambo, hund och i övrigt stor kärnfamilj av det gamla slaget). För egen del är jag också engagerad i föreningslivet.
 
Jag har sedan länge ett jobb som bl.a. innebär mycket tjänsteresor och hinner ändå släktforska, både på kvällar, helger och semester. Jag gav upp att försöka släktforska på bibliotekets öppettider, och köpte en egen läsapparat för några år sedan, då kan jag sitta just en kvart om jag så vill - om jag bara har mikrokorten hemma.
 
Jag vill snarare säga att det aldrig har varit så lätt att släktforska som nu. Med resurser som cd-skivor, Genline, Arkion, Ancestry och Microscan, föreningars ideellt framtagna databaser m.m. så kan man släktforska när man vill på dygnets timmar, och är knappt beroende av öppettider eller väntetider.
 
Att den som lägger ner sin - precis som er - begränsade fritid och ekonomiska resurser till att hjälpa till här på Anbytarforum dessutom måste formulera sig så att ingen anser att man skriver för kortfattat, mästrande, surt eller att man känner att man måste lägga in glada gubbar och *leenden* gör ju inte hjälpandet lättare .  
 
Själv känner jag ibland att Anbytarforum blir för mycket av uppslag åt personer som anser sig ha för mycket att göra eller inte ha råd, eller inte viljan att titta på mikrokorten själv. Just uppslagen blir därför färre och färre från min sida (har aldrig haft Arkion så en del av er har säkert aldrig fått hjälp av just mig). Jag undrar ibland varför man resonerar så - att andra har bättre med tid? Släktforskning är en hobby, precis som med andra fritidssysselsättningar får man själv välja om man anser sig ha tid och råd med den.  
 
Jessica, är det inte ”ovärdigt” att få hela släkten utredd av någon annan på Anbytarforum? Därmed inte sagt att just du fått det.
 
Jag vet inte om Christina ville ha annat än medhåll, och denna typ av diskussioner brukar förr eller senare urarta med beskyllningar åt olika håll varför jag brukar hålla mig ifrån dem, men jag har lite svårt att låta påståenden om att man inte hinner släktforska när man jobbar stå helt oemotsagda. Om ni som får hjälp har förutfattade meningar om ”de hjälpandes” förutsättningar så är det också synd. Jag tycker det verkar som om flera använder mer fritid till att hjälpa till än att hinna med att syssla med sin egen släktforskning.
 
Hälsningar,
Eva
 
Född -65, varken arbetslös eller pensionär och därför på väg till jobbet. Har visserligen flextid men borde ändå varit där för länge sedan ...

[Herr Larsson]

Varför är det bara kvinnor som tror att de har svårt att få tiden att räcka till för släktforskning? Citat av Barbro ovan dagarna totalt fulla av heltidsarbete, familj, hästar och hund. Det finns något som heter prioritering.
 
Jag började första gången att släktforska för ca 30 år sedan. Därefter har jag under långa perioder lagt släktforskningen åt sidan, delvis p gr a arbete och familj. Men jag beklagar mig inte.
 
Att uttrycka sig att man måste vänta tills man blir pensionär visar på dålig respekt för pensionärer och visar på dålig kunskap om släktforskning. Jag föreslår er kvinnor att göra följande:
 
1 Intervjua nu levande äldre släktingar, spela in deras berättelser på band. Det blir ett fantastiskt arkiv när ni är pensionärer.
 
2 Titta igenom äldre släktingars fotoalbum och be dem skriva namn på baksidan av gamla kort.
 
3 Be att få gamla brev och andra dokument och lägg allt värdefullt i bankfack.
 
4 Bjud ut äldre släktingar på en biltur till platsen/orten där de växte upp och be dem berätta om platsen.
 
Att läsa mikrokort i Arninge kan ni göra när ni blir pensionärer. Mikrokorten kommer att finnas kvar. Att träffa äldre släktingar, umgås med dem, lyssna på dem, höra dem berätta, DET KAN NI INTE NÄR NI BLIR PENSIONÄRER.
 
Hälsningar
Herr Larsson
(över tio år kvar till 65 år)

[christina holmr-gunnerfältk]

Det jag skrev var verkligen menat enbart som ETT STORT TACK till alla som hjälper till med svar på forumet.

[Barbro Söderman]

Min avsikt var bara att tala om hur väl jag känner igen mig och hur tråkigt det är att inte få tiden att räcka till när man så gärna vill. Det skulle vara så spännande att kunna ägna massor av tid åt att släktforska. Alltså bara en liten reflektion över hur det är för mej just nu och hur även jag uppskattar den hjälp jag har fått, (vilket verkligen inte är all min forskning).

[Jan Ek (Janek)]

Tidsklämman känner nog alla av, mer eller mindre. Släktforskning är bara en av mina besättelser; restaurering av kulturmärkta hus, veteranbilar och motorcyklar hör också dit. Ofta kallas ju dessa hobbies, antagligen i ett försök att avdramatisera vidden av galskapen gentemot omgivningen. Allt detta konkurrerar ju också med upprätthållandet av ett heltidsjobb (om än med goda arbetstidsordningar), resor i världen och försök att ha ett socialt liv med släkt och vänner.
 
Kanske får jag bättre tid i framtiden någon gång, men egentligen tror jag det är en liten livslögn som kan vara en tröst ibland när allt kör ihop sig samma vecka. Intill verkligheten bevisar om jag har rätt eller fel jonglerar jag vidare, vad annat kan man göra.
 
Som Eva, vars hjärtesuck jag förstår och ingen bör missuppfatta som elakhet, är jag också oändligt tacksam för möjligheterna internet ger. För mig som lever i exil vore det traditionella sättet att forska mycket svårt. Nu får jag hellre planlägga en forskningsresa då och då, med en heldag på något arkiv, för att få gjort det som inte kan göras på distans. Inte så dumt det heller. Men man måste planlägga sådana störtdyk mycket noga om de skall komma till nytta.
 
Anbytarforum ja, det bästa sedan osthyveln uppfanns här i Norge, och sedan länge mitt dagliga gift. Jag röker inte, så något måste jag ju ha att göra medan jag fikar, eller strax innan läggdags! Vi ska vara oändligt tacksamma för denna möjlighet, och mot de eldsjälar som håller den stora skutan flytande. För mig har det sitt största värde i möjligheten att snabbt komma i kontakt med den yppersta expertisen när man kört fast. Det är otroligt vilken kunskap som finns samlad hos de som deltar här.
 
När jag hjälper till att svara på frågor är det dels för att betala tillbaka för all kunnig hjälp jag själv fått, både direkt och indirekt genom tips och nya infallsvinklar på problemen. Anbytarforum är en bank, och som sådan måste det betalas in om det skall kunna delas ut. Men det är också för att lära genom att deltaga, hur skulle jag annars kunna blir bättre i min egen forskning?
 
Jag vill uppmana alla som kanske inte känner att de kan bidra med så mycket släktforskarhjälp (ännu), att ta liknelsen med en bank bokstavligt genom att betala den frivilliga avgiften till Rötters vänner. Dessa pengar är också en nödvändig förutsättning för att hjulen skall rulla. Ingen må tro att en så här omfattande aktivitet som Rötter med alla sina avdelningar och databaser låter sig skötas på en kafferast då och då. Jag tror att var och en som fått ett avgörande spår på dessa sidor måste hålla med om att en hundring var billigt för den hjälpen.
 
Jag vill understryka att den hjälp jag försöker att ge, speciellt under temat emigrantforskning ger jag av glädje, utan att kräva tack i någon form. Men värmer givetvis gott. Om många av de jag hjälper tycker detta var så bra att det var värt en hundring skulle en inbetalning till Rötters Vänner glädja mig extra mycket!

[Eivor Andersson (Ema)]

---För dom vackra orden, tycker jag att Du skall ha en stor röd ros, Jan.
 
En hälsning från Bohuslän - Eivor

[Kerstin Malm]

Jag, som jobbar heltid, har två barn, två hundar och är engagerad som kyrkopolitiker, kan bara säga att Anbytarforum, Genline och olika register på CD (till exempel Dödskivan) är ovärderlig hjälp. Även DISBYTs databas har varit toppen. Det mesta söker jag upp och verifierar, men bara den hjälp man får var man kan leta är underbar. Genline är toppen, en revolution för oss som släktforskar, och kan sitta hemma vid datorn och läsa kyrkböcker.
Att vänta till man blir pensionär kan man ju inte göra. Vem VET om man kommer att bli pensionär överhuvud taget?
Lite fånigt av en man att inte förstå varför kvinnor har svårare att få tiden att räcka till. Kolla statistiken bara, vilka som tar ut föräldraledigheten. Den som gör detta hamnar oftast vid spisen, disken och tvättmaskinen, även när han/hon börjat jobba igen!!

[Ingegärd Johansson]

Eva!
Jag tycker att den tid man använder för att hjälpa andra, eller snarare för att samarbeta med andra, är lika väl använd som någon annan släktforskartid. Det handlar ju nästan alltid om att ge och få, och om man någon gång har ett färdigt svar, så är det ju inte mycket besvär.
Jag tror inte att någon får hela sin släkt utredd på Anbytarforum, men jag är säker på att vi alla behöver hjälp ibland.
Det är mer än 40 år sedan jag började forska, (och nu är jag pensionär men hinner inte ändå) jag har fått jättemycket hjälp, och jag har massor kvar att göra. Undrar just hur det skulle ha sett ut, om jag bara hade gnetat för mig själv.
Dessutom är det ju så roligt att diskutera släkt.
Mvh
Ingegärd

[Eva Dahlberg]

Jag skrev inte att det var dåligt använd tid att hjälpa andra. Jag reagerade på de tre första inläggens åsikt att det är svårt att hinna vara mitt i arbetslivet och samtidigt hinna släktforska, genom att säga att många av dem som hjälper till på Anbytarforum är mitt i arbetslivet. Om man tror att alla andra är sådana som har hur mycket tid som helst, så är man ganska snett på det.
 
Avsikten var också att visa på möjligheterna att släktforska mitt i livet bara har blivit fler. Men samtidigt har kanske släktforskarvärlden blivit mer otålig än den var för 20 år sedan? Många har inte tid att vänta den tid det tar att få se korten själv, utan kan man ta en genväg så gör man det - och en del blir väldigt otåliga när de inte får svar snabbt nog här. Under tiden hade kanske korten från SVAR hunnit fram . Jag tycker att släktforskning är en hobby som kräver tålamod, även om jag i andra sammanhang är en väldigt otålig person. Jag tycker också att det är mer fascinerande att söka själv och se källorna själv, det är vägen som är mödan värd, och är väl ibland förvånad över om denna fascination inte delas av andra. Att man sedan har ett utbyte om olika släktled här är väl inget som utesluter den åsikten, vi kan ju t.ex. ha börjat i var sin ände av en familj och hittar varandra här och hjälps åt på ett sätt man kanske inte gjort annars.
 
Jag hjälper gärna till på olika sätt, det har jag gjort länge och det tänker jag fortsätta med. Men eftersom jag kan välja hur jag hjälper till, så kanske jag minskar ”de enkla uppslagen” och fortsätter ägna mig åt t.ex. metodik. Man kan ju hjälpa till och dela med sig på många olika sätt. Jag har t.ex. valt att i stället för att slå upp en enkel uppgift i Sveriges Dödbok eller en födelsebok åt någon och kanske ibland tala om hur personen ska bära sig åt för att forska fram det tidigare ledet i kyrkböckerna (bara för att därpå se personen lägga in en ny efterlysning under den socknen i stället), lägga min fritid på att komplettera Sveriges dödbok inom Namn åt de döda. Däremot kommer jag säkert att fortsätta med mina uppslag i mina ”hemmasocknar” - och dessutom med ”de enkla” när andan faller på.
 
Jag håller helt med om att det är roligt att diskutera släktforskning, annars skulle jag inte läsa alla möjliga inlägg i delar av landet man inte alls har några egna rottrådar, men där man ibland kan bidra med något annat. Det finns också en otroligt stor kompetens samlad här på en rad olika områden. Däremot är inte alla Sveriges släktforskare här ... En del träffar man bara om man går på de lokala föreningarnas arrangemang eller pratar med släktingar. Jag har också lika stort utbyte av släktforskarföreningars tidningar från hela landet, både där jag har min egen släkt och andra - tidningarna kommer bara inte lika ofta ... .
 
Det talas sällan om att det finns risker med att förlita sig alltför mycket på att bygga sin släktforskning med alltför mycket Anbytarforum, folkräkningar, DISBYT och föreningarnas databaser. Att vänta till pensionen med att kolla källorna själv kan ju medföra att man är på fel spår ganska länge eller har felaktiga/ofullständiga uppgifter. Det ser jag bara på uppgifter på olika håll om personer jag själv känner till eller databaser jag känner till. Det hjälper inte i det fallet att gå in och kolla en enkel uppgift ur DISBYT för att bekräfta att det finns någon som är född/vigd/död det året i den församlingen med det namnet - du vet fortfarande inte om personens liv hänger ihop på rätt sätt, så att den som hittas i kyrkboken i ena fallet är den som du är ute efter egentligen. För det krävs forskning, inte stickprov. En ledtråd om en person eller en socken kan tyvärr leda fel (genvägar/senvägar).  
 
Hälsningar,
Eva

[Kerstin Malm]

Självklart skall man på egen hand verifiera det man hittar genom t.ex. DISBYT. Men det är en ovärderlig hjälp att hamna på rätt spår genom att använda sig av t.ex. DISBYT och efterlysningar i Anbytarforum. Jag har stött på ett antal felaktigheter i andras uppgifter till exempel i DISBYT.  
Genline är det allra bästa, eftersom det är själva källorna som man letar i. Och man kan sätta sig och göra det hemma vid datorn, när man själv har tid. Tycker också att det är roligt att leta åt andra i Genline. Känns kul att hjälpa till, bara man har tid, så.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Eva
Du talar så varmt om att läsa korten. Antar att du menar kort som GÅR läsa av mer nybörjare och inte att man ska måsta vara excerpist för att se det allra minsta, vad prästen skrivit. Har du provat Vilhelminas kort för 1800-talet, särskilt mitten, kan du förstå vad jag menar.
 
Tacka vet jag K E Gavelins bok Vilhelminaborna -1920 även om det inte är originalkälla. Denn går i alla fall LÄSA.
mvh
rune

[Sari Wilhelmsson]

Hej!
Tycker att ordet Anbytarforum talar för sig självt. Ett forum där man kan byta anor efter(antar jag)eget behag. Hjälpa eller bli hjälpt. Tack alla som skjutsat min egen amatörforskning framåt, när det stått still eller min egen kunskap har satt stopp.  
 
Med vänliga hälsningar Sari
 
Ps Jan jag håller med dig Rötter med Anbytarforum är väl värt en hundring Ds

[Mona Johansson]

Hej alla släktforskare!
Jag tycker nog att denna debatt talar sitt tydliga språk,vi har alla olika förutsättningar för att forska vilket är ganska självklart!Jag tror inte heller att det är någon som försöker att åka snålskjuts på någon annan,snarare handlar det väl om att nyttja varandras uppgifter och kunskaper,dessutom är ju ingen tvungen att svara på något inlägg även om dom sitter inne med uppgifter.Som Sari skriver ovan ordet Anbytarforum talar för sig självt.Tyvärr så är det nog många nybörjare och amatörer precis som jag,som blir lite avskräkta för att göra efterlysningar och andra inlägg i detta forum när dom har tittat på lite olika diskussioner,men har insett att det inte är så mycket att bry sej om,så alltså är det bara att forska vidare och är det någon som vill hjälpa till så gör dom det annars inte,det är ju upp till var och en.Och att tro att någon skulle kunna bygga hela sin släktforsknig på Anbytarforum eller internet är väl ändå att överskatta internet och underskatta individen bakom forskningen,vi har nog alla suttit och skrivit otaliga brev,ringt otaliga samtal osv.för att sammla uppgifter,vilket jag tror att alla är medvetna om.Själv har jag fått mycket positiv respons på vissa av mina frågor vilket jag är mycket tacksam för,och jag hoppas att jag förr eller senare skall kunna hjälpa andra på samma positiva sätt med deras frågor och fuderingar.
Mona

[Jessica Olson]

Mycket bra inlägg Mona! Skulle själv vilja hjälpa andra mer, men har inte all tid och hjälpmedel som behövs. Jag tycker alla ska skicka in inlägg, det är på det viset man kan hitta något gemensamt. Ös på med inlägg bara! Varför ska man inte göra det för att det kan vara pinsamt eller vad?

[Jan Lantz]

Detta var en bra tråd att lägga in sitt tack till alla som hjälpt mig i mitt sökande efter mina anfäder.
Så ett stort tack till alla som har hjälpt eller kommer att hjälpa mig i framtiden.
 
Jag förstår de som pratar om tidsbristen att söka i och läsa på microkort (som ofta kan vara oläsliga för den som inte har lärt sig den tidens stil, eller på grund av att den som skrev kyrkboken inte kunde skriva läsligt själv eller för att kopieringen av kortet varit undermålig (allt för vanligt)), lider själv av den tidsbristen, och är därför väldigt tacksam när någon kan svara på en kanske enkel fråga.
Själv svarar jag på frågor så ofta jag kan och har tid (här kommer tidsbristen in igen) och har svaren.
 
Vad jag inte förstår är det kan finnas personer som kanske sitter med svar på olika frågor, och inte vill svara på grund av att de tycker att frågan är så lätt att det kan den frågande leta reda på själv (har fått den uppfattningen då jag läst igenom en del olika trådar här på forumet), det är ju så enkelt att svara, och alltid gör man någon glad.
Gudskelov har jag själv aldrig råkat på någon sådan person utan har alltid om inte fått hela släktled så i varje fall fått en puff i rätt riktning där jag kunnat söka vidare.
 
Så än en gång ett stort tack till alla släktforskare i vårt avlånga land (profs som amatörer) för all hjälp i mitt sökande.

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Har nu följt och fraperats av antalet inlägg under natt- och dagtid, min mailbox har mellan 40 och 50 mail varje dag.  
Min ursprungliga fråga var ju hur man med heltidsarbete 8:00 - 17:00 och familj, djur etc. när skall man ha tid att sätta sig t.ex. i Arninge och läsa microkort. För att kunna göra detta måste man vara endera pensionär eller arbetslös.
Har alltså följt mina egna inkommande mail under tider då jag själv inte har en möjlighet att sitta och släktforska än mindre åka till Arninge utan endera sover eller är på arbetet. Handlar förmodligen om prioriteringar, men kan fortfarande inte förstå en del av inläggen ovan.
 
Än en gång ett stort tack till alla som hjälper oss som söker information på anbytarforum.

[Anders Ryberg]

Hej!
Inlägg under dagtid kan förklaras som detta, jag skriver det på en kaffepaus.

[Jessica Olson]

Vem har kommit på den perfekta id?n med att lägga riksarkivet ui Arninge av alla ställen? Varför inte i Kiruna lika gärna? Hur många har mindre än 1h i resväg dit? arkiven borde ligga centralt så alla har lika långt och öppet på kvällar och helger (varför inte mot en mindre avgift), men nu är det inte bestämt så. Arkiven ska vara gratis och öppna må-fre 9-17 eller så. Kanske man kan lämna in förbättringsförslag till dem? När man når ett microkort där har man bara max 2h forskartid (efter resan, kötid mm)och 1h kan man räkna bort innan man hittar allt man söker. På den timmen får man ut lite info, men tid är också pengar. Ibland tjänar man på att betala 90kr och begära sökning av dem. Det enda som är bra med kötiden är alla trevliga och intressanta forskare man träffar och lyssnar på. Man har ju sitt eget men det är lika kul att höra folk prata om sin forskning.

[Nina Ringbom]

Var glad att du inte bor på Gotland ;-)
 
Mvh Nina
(tur att Genline finns)

[Jan Jutefors]

Jag har mer än 5 timmar till riksarkivet, så varför inte omlokalisera RA till Småland?

[Jojje Lintrup]

Hej Jessica och alla andra!
 
Jag vill upplysa dig att det finns ett bra alternativ till dina kö-problem i Arninge. Ta ledigt en vecka, eller förläng bara en vanlig helg. Ta lilla väskan med dig till bussen eller tåget, och på lite drygt tre timmar är du framme vid Siljans vackra strand!
Släktforskarnas hus i Leksand har öppet alla vardagar från tidiga morgonen till sena kvällen, och det går bra att boka in sig hela helgerna också! Och ingen kö är det heller...!
 
Hälsningar
Jojje i Mora

[Jojje Lintrup]

PS (till alla er som tycker det är besvärligt att läsa gamla kyrkböcker):
 
Släktforskarnas hus har faktiskt också intensivkurser i släktforskning, där man får massor med hjälp att tyda de svåraste kråkorna!!

[Janne Arbetslös]

När jag läste christina holm?r-gunnerfälts inlägg från onsdag 12 nov blev jag både ledsen och arg.
 
Christina beklagar sig över sin brist på tid för släktforskning och menar att man måste vara endera pensionär eller arbetslös.
Jag är arbetslös och skulle gärna vilja ha ett jobb och slippa leva på enbart A-kassan. Släktforskningen har för mig varit ett sätt att göra något meningsfullt för mig själv under arbetslösheten. Jag skulle gärna lägga det åt sidan tills jag blir pensionär.
 
Jag föreslår att du säger upp dig från ditt arbete och möjliggör för en arbetslös att känna arbetsglädje och få en bättre ekonomi.
 
Genom ditt inlägg visar du en uppenbar brist på förståelse och engagemang för andra människor.
 
Christina, du bör skämmas!
 
Janne

[Stefan Simander]

Lika väl som du behöver och ska ha ett jobb Janne, så ska inte Christina behöva skämmas för att hon gjorde en jämförelse mellan sin upptagna tillvaro o andras med frivillig eller ofrivillig tid över för forskning o annat! Lycka till båda två!!

[Stefan Simander]

Problemet med Arninge är väl inte enbart placering, utan också att det är för populärt jämfört med antalet platser!

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Janne utan efternamn,
 
Hade du läst inlägget från 7 augusti och sett efterföljande inlägg samt tidigare liknande diskussioner på forumet kanske du skulle förstått vad jag egentligen menade.  
 
Det du läst är kopierat från mitt första inlägg förutom början på inlägget.
 
Dina övriga kommentarer bemöter jag inte då de inte stämmer överens med mina åsikter.  
 
Kan för övrigt meddela att jag idag fått 130 mail frivilligt begärda med ny bock i kanten vilken jag nu tagit bort.

[Tord Påhlman]

Jessica Olson tyckte i sitt inlägg ovan från i torsdags att Arninge borde vara öppet kvällar mot en mindre avgift. Det är det redan! StorStockholms Geealogiska Förening (SSGF) hyr forskarsalen i Arninge varannan onsdag kl 1600-1930. Då är det stängt för andra forskare och SSGF:s medlemmar kan (efter föranmälan) forska i lugn och ro för facila 40 kronor. Du är välkommen som medlem i SSGF, Jessica. Titta gärna in på www.ssgf.org.