Forskar män och kvinnor på olika sätt?

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
I samband med frågan om hur långt man kan komma i sin forskning, slog det mig att kanske män och kvinnor forskar på olika sätt.
 
Kan det vara så att kvinnor i stort intresserar sig mer för människornas levnadsvillkor än män och män intresserar sig för vem som var vem i forntiden? Jag tänker då på diskussionera kring Medeltiden, Bureätten, Grubbe och i viss mån även adeln, där i stort bara män diskuterar. Nu är jag inte så insatt i vad de diskuterar, men inte tror jag det handlar om hur många barn som dog i familjen o d.  
 
Ann-Mari Bäckman

[Ralf Palmgren]

Hej!
 
Enligt mig så är levnadsvillkor, hur människorna levde och verkade samt deras syn på sin omgivning av intresse inom medeltidsforskningen. Detta inom historieforskningen.
 
Inom genealogin som jag har som hobby är jag intresserad av nätverksforskning. Då är speciellt frågor kring hur olika historiska personer inom främst aristokratin var besläktade med varandra samt hur detta påverkade politiken och det historiska förloppet i stort. Ett annat intresseområde inom släktforskningen är att se med vem jag är släkt och på vilket sätt.

[Henrik Mosén]

Ann-Mari!
 
Det finns säkert skillnader mellan vad män och kvinnor lägger fokus på i släktforskningen. Om man gör grova generaliseringar...
 
Jag tror lika säkert att det finns skillnader mellan vad män i storstan och män på landet lägger fokus på...
 
... och vad kvinnor i storstan och kvinnor på landet lägger fokus på...
 
... och vad kvinnor med och utan barn lägger fokus på...
 
... och vad män med och utan barn lägger fokus på...
 
... och vad män/kvinnor från Skåne jämfört med män/kvinnor från Lappland lägger fokus på...
 
... och vad trädgårdsodlare (män/kvinnor) jämfört med metallarbetare lägger fokus på...
 
... och vad IT-tekniker (män/kvinnor) jämfört med sjuksköterskor (män/kvinnor) lägger fokus på...
 
Vad jag vill ha sagt är att det onekligen är intressant vad könsskillnader kan resultera i, men lika intressant och lika generaliserande blir det att jämföra helt andra grupper i samhället. Fokus ligger enligt min mening väldigt ofta på kön/genus etc idag, medan andra likartade motsatsförhållanden som fattig/rik, lycklig/olycklig, lång/kort, storebror/syster vs lillebror/syster, arbetare/akademiker, elak/snäll,  olaglig/laglig, etc inte alls uppmärksammas på samma sätt, trots att de i många fall är minst lika intressanta och kanske kan ge minst lika stort utbyte av att fundera över.
 
Henrik
 
PS Mitt inlägg kanske inte riktigt leder just den här diskussionen vidare... men det finns säkert andra som gör det.

[Carina Quick]

Ack ja!! Alla dessa generaliseringar och enögda perspektiv och tunnelseende. Det finns män som tänker som kvinnor och kvinnor som tänker som män. Sedan finns det en väldigt intressant grupp som aldrig tas upp : Människor som tänker som människor (oavsett kön ), med alla perspektiv, och släktforskar på ett tvärvetenskapligt grundläggande förhållningssätt som omfattar könsroller, politik, kultur och allt som har med det mänskliga att göra. Det är märkligt att vi inte har kommit längre, när man granskar vissa företeelser under lupp. Sorgligt och beklagligt. Som släktforskare och människa går man miste om många aha-upplevelser när man stirrar sig blind på kön och titlar. Sanningen är ju att moralen var densamma förr, fast vi låtsas som om allting var annorlunda förr. Det visar sig ju när man börjar gräva lite djupare. Visst kan man sopa vissa saker under mattan, men det finns alltid människor som lyfter på mattan och tittar vad som ligger därinunder. Annars skulle vi väl inte veta så särskilt mycket. Och vilka är det som oftast lyfter på mattorna och städar rent under? För att inte tala om alla garderobsspöken som gömmer sig längst in i garderoben! Vem jagar ut dom i ljuset så att dom syns?

[Ann-Mari Bäckman]

Okej, visst kan man kalla det att generalisera, men jag ser vad jag ser och har mina funderingar kring detta. Det kan vara tjatigt att ta upp vad män gör och vad kvinnor gör, men vem tar illa upp av det, ja, det vill jag inte nämna, för då är vi där igen.
 
Jag gör mina reflektioner, vilket inte är riktat som en kritik åt något håll, vilket tyvärr uppfattas så av vissa.
 
Det har ju varit trevligare att ha fått sådana svar av dessa vissa som Det kan ju bero på att o s v eller där har du fel, det är också kvinnor, som deltar i diskussionerna, men MAN ;-) blir förnärmad.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Ralf Palmgren]

Inom historieforskningen är jag intresserad av medeltiden i brett perspektiv. Inom den håller jag själv på med att fundera hur livet var i stället för att inrikta mig på kungar och kyrkliga personer. I stället är jag intresserad av den mänskliga verksamheten och hennes omgivning.
 
Ett område som inte så värst många män är insatta i är kvinnor och kvinnohistoria. Självfallet finns det medeltidshistoriker som är män och som är insatta i detta. Själv är jag intresserad av kvinnor och kvinnohistoria under senantik / folkvandringstid / tidig medeltid. Skall jag inte få hålla på med kvinnohistoria också om jag är intresserad av detta bara för att jag är man?

[Ann-Mari Bäckman]

Ralf!
 
Din forskning låter spännande! Är det inte svårt att få fram fakta från medeltiden? När det gäller att forska inom aristokratin, så måste det ju finnas massor av källor att ösa av.
 
Det är klart att du ska få vara intresserad av kvinnohistoria. Är det någon som ifrågasatt det? Det hoppas jag verkligen inte.

[Erik Lindberg]

Vad man intresserar sej för inom genealogi, historia och exempelvis sociologi styrs ju av faktorer som andra ibland inte håller för giltiga, värdefulla eller ens relevanta såsom kön, etnicitet och klass.

[Henrik Mosén]

Hej igen!
 
Jag håller egentligen med dig Ann-Mari om att det är påfallande många män som fördjupar sig i vissa mer eller mindre rafflande diskussioner här på Anbytarforum. Det är väl inte så förvånande att fler kvinnor än män förefaller intressera sig för de ”mjukare” data som man kan finna inom det genealogiska fältet. Så är det ju på många andra områden i livet.
 
En fråga man kan ställa sig är hur mycket detta beror på att könsrollerna fortfarande är ganska cementerade, med kvinnan i en vårdande och serviceinriktad roll med familjen i fokus, medan mannen i gemen inte har samma profil i det allmänna samtalet och i verkligheten. Är detta resultatet av ett genetiskt kön eller . osv.
 
För egen del så har jag upplevt en och annan nackdel av att vara man när man kommer in på just de här ”mjuka” värdena i livet, medan jag tjänat en hel del på att vara man då det kommer till andra saker naturligtvis.  
 
För egen del så föredrar jag att tvätta, laga mat och sköta barn framför att ställa in videon på inspelning, fixa tekniska prylar i hemmet, laga/reparera etc. men av någon anledning och hur mycket jag (och andra jag känner) stretar emot, så hamnar man ändå där vid videon etc. Jag vill inte säga att jag ogillar alla ”manliga sysslor”, men det är uppenbart att för en sån som mig, som bor i ett mindre samhälle så är det rent officiellt helt naturligt att män ska göra typiska kvinnosysslor, men i slutändan så släpps man inte riktigt in i den kvinnliga sfären eftersom man är man.
 
Men i dessa diskussioner på Anbytarforum så släpps väl alla in kan man väl hävda. men så är naturligtvis inte fallet. Man måste hålla tungan rätt i mun för att inte bli hånad, förlöjligad etc. och jag hoppas att du inte tagit mitt inlägg som ett dylikt halvsunkigt/gnatigt/tjatigt inlägg, Ann-Mari! Det var i alla fall inte min mening. Så kanske bristen på kvinnor i vissa diskussioner inte bara beror på innehållet utan kanske även på språket och förhållningssättet till själva diskussionen som sådan. Fast innehållet lär nog avskräcka en och annan vare sig de är kvinnor eller män.  
 
Jag ville bara ventilera min otillfredsställelse och till viss del nedslagenhet över en allmän föreställningsvärld där kvinnor närmast genetiskt är predisponerade att vara mer intresserade av ”mjuka värden” som hur många barn som dör i en familj, medan män har andra betydligt mindre meningsfulla intressen (sett ur ett rent mänskligt perspektiv) - som att diskutera huruvida en viss person är identisk med den man tror eller inte.
 
Mvh, Henrik
 
PS Jag antar (rätta mig om jag har fel) att du med Det kan vara tjatigt att ta upp vad män gör och vad kvinnor gör, men vem tar illa upp av det, ja, det vill jag inte nämna, för då är vi där igen. menar att det är ganska typiskt att jag som man skriver ett sånt inlägg som jag gjorde... eller hur menar du? Jag tycker iallafall inte att det är så förvånande eftersom kvinnor har ett så uppenbart tolkningsföreträde när man kommer in på det område som du vill diskutera (män är hårda, kvinnor (och barn) är mjuka) och det kanske finns fler män än kvinnor som upplever att själva förutsättningen i ditt första inlägg känns något onyanserad eftersom de är just män (den meningslösa ickevårdande, teknokratiska sortens människa och inte den (trevliga) sortens människa som bryr sig om människorna själva och deras livsöden utan bara vill samla data om när de föds, dör och gifter sig).

[Ann-Mari Bäckman]

Henrik!
 
Javisst var det så jag menade, att nog är det typiskt att när man drar upp ev skillnader mellan män och kvinnor, ja nog är det män som blir stötta. Anledningen kan ju vara att när man jämför är det ofta till fördel för kvinnan och då är det kanske inte så konstigt att mannen blir förnärmad. Nu var det ju inte min mening att kritisera utan en undran varför inte kvinnor är med i dessa diskussioner. Jag har inte svaret. Nog borde det väl finnas kvinnor som också har fördjupat sig i medeltida genealogi, Bureätten eller adeln, kvinnor som också kunde med liv och lust vara med i diskussionerna. Det är det som förvånar mig eller kan det vara så att vi kvinnor (nu generaliserar jag igen) helt enkelt inte är intresserad av den sortens släktforskning. Det skulle vara kul att höra någon kvinna uttala sig.
 
Det är möjligt att om alla var tvungen att sätta ut ålder och titel efter sitt namn, så skulle man kanske kunna göra ytterligare en indelning. Dessa män som håller på med nämnda diskussioner, kanske skulle visa sig till stor del bestå av yngre män med högre utbildning med viss inriktning.
 
Ann-Mari Bäckman

[Anders Ryberg]

Om man tittar på Burediskussionerna, där jag har något slags koll på ett antal deltagare, kan jag bekräfta att de flesta av dessa är lite yngre än den genomsnittliga släktforskaren. Vad det gäller formell utbildningsnivå är den dock nog blandad, åtminstone bland dem jag känner och tenderar att hålla med...

[Carina Quick]

Hej Anne-Marie ! Det kan ju också vara så att kvinnor släktforskar i ett vidare och bredare område vad gäller släktforskning, men att detta inte alltid avspeglas på ett forum som exempelvis Rötter. Har själv upplevt och upplever att det fortfarande tycks finnas ett visst motstånd från både män och kvinnor när jag för fram historiska fakta , vad beträffar mäns och kvinnors livsvillkor oavsett social status, gifta eller ogifta m.m. Det finns oerhört mycket litteratur som tar upp det som jag aldrig fick lära om i skolan, men som jag alltid haft frågor och funderingar om.Det kan ofta uppfattas som något hotfullt eller skrämmande, när någon kommer med vad som i andras ögon känns obekvämt eller obehagligt. Många gånger har jag fått bästa tipsen genom att tala med personer öga mot öga. Det blir en helt annan typ av kommunikation, rak, konkret och direkt. Jag ser (läser av) den människan på ett helt annat sätt än t.ex. om jag chattar på Rötters forum. Och, nej, jag tar inte illa upp av dina åsikter. Tycker det känns upplyftande att dryfta dylika spörsmål, och inte alltid prata släktnamn, titlar, sjukdomar och allt vad det månde vara som personer vill ha svar på. Önskar dig en **** God Jul !**** och ett **** Gott Nytt År !**** ;-}

[Ann-Mari Bäckman]

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
önskar även jag att du får!
 
Ann-Mari Bäckman

[Erik Lindberg]

Detta med att läsa av någon tex en debttör på rötter styrs väl av vad man själv upfattar som seriöst. Känner man störst förtroende för någon som med stringens håller sig till saken och därmed kan antas ha en viss distans både till sig själv och ämnet, eller känner man störst förtroende för någon som är väldigt privat och kan tänka sig att berätta hur katten mår, hur sticklingarna artar sig i krukan etc? Jag tror att detta till viss del avgör om man tycker det är intressant att svara på frågor tex.

[Carina Quick]

Hej Erik ! Hur katten mår vete katten, då jag inte har någon, men sticklingarna i krukorna tar sig bra. Här blommar både höstglöd och novemberkaktusar om igen ! Så har jag även rosor och liljor som står i blom ! Och du, jag har också en stor portion självdistans, det får man med åren. Jag kan också bli oerhört seriös och väldigt strikt och formell då det så erfordras, ty jag har gått i de bästa skolor som tänkas kan. Redan som liten flicka var jag beläst och med ett stort intresse för människor och deras historia. Jag samspråkade med de äldre trots min ringa ålder och lärde mig därav hur jag skulle föra mig i olika sammanhang. Jag är inte lastgammal om man så säger, dock känns det ibland som jag skulle ha levat i minst ett århundrade och lite till. Jag önskar dig *** Ett Gott Nytt År ***! M.V.H. Carina Quick.

[Stefan Simander]

Vad jag har märkt på mina släktforskarkurser som jag hållit sedan 1993 är att från början är det betydligt fler kvinnor än män.  
 
Om kursen däremot fortsätter i ytterligare en eller flera terminer så är det så småningom ungegär lika många kvinnor som män som håller på. De män som börjar har startat större projekt oftare med datorn som hjälp och håller på intensivt och länge, liksom den kärntrupp kvinnor som stannar kvar inom släktforskningen. De flest kvinnor nöjer sig annars med att testa någon termin eller två, för att sedan ta en paus och återkomma senare. Idag använder kvinnorna, och även äldre deltagare, datorer nästan lika ofta som männen, så där sker också en utjämning.
 
Sedan finns det självklart individuella undantag, men mönstret är tydligt.

[Ann-Mari Bäckman]

Stefan!
 
Det skulle vara roligt att få veta vad slags kurser du har, som fortsätter termin efter termin? Jag själv känner bara till nybörjar kurser för släktforskare, sedan fortsätter man själv med sin forskning.
 
Ann-Mari

[Stefan Simander]

Fortsättningskurser på en andra termin är mycket vanligt!
 
De som gått tre eller fyra terminer mer ovanligt.
 
Men rekordet för min del var en kurs där vi träffades över tio år, men då var det särskilt mot slutet mer som en social kamratcirkel med ett par träffar per år bara. Jag fick veta vad de hunnit sedan sist. Då gav jag och andra tips och råd om hur de kunde fortsätta och vad som var på gång i släktforskarrörelsen.
 
Vad gäller vilka som fortsatte forska så hade jag bra koll på detta så länge som jag besökte Landsarkivet o biblioteket regelbundet (idag är ju sånt svårare när många forskar hemifrån), en del engagerar sig ju i släktforskar- och hembygdsföreningar i trakten, dessutom ordnade vi också ett uppsamlingsmöte på Vuxenskolan i Uppsala efter ett antal år och passade då på att i en enkät undersöka hur deltagarna hade gått vidare med sitt forskande.

[Ann-Mari Bäckman]

Då jag gick kurs för ca 23 år sedan var det nybörjarkurser som gällde, men å andra sidan finns det mer att söka i nu. Jag tänker då på emigrantforskningen, som inte var helt lätt då, till skillnad från nu. Folkrörelsearkivet och universitetsbiblioteket ägnades då åt en kväll. Där har man kunnat lägga ner mer kurstid. Sedan finns det ju en massa andra arkiv, beroende på var man bor, som man kan behöva vägledning för att leta i.
 
Jag förstår att du som kursledare lätt kan göra sådana här jämförelser, eftersom du har ett visst underlag att utgå ifrån.