Hur mycket hjälp ska man ge?

[Stefan Simander]

Tack för de tre inläggen som kom medan jag skrev o joddlade invektiv, som jag lyckligtvis besparade er. Ursäkta mig att ett litet diaboliskt ord undslapp mig. Säger som en gammal kollega:
- Jag skall aldrig göra så mer! Åtminstone inte på en stund...
 
Solen skiner fortfarande!

[Stefan Simander]

Dock inte här nere i källaren! Nu fick jag ju se Anns inlägg också!
 
Ingen kan ta ifrån någon glädjen att forska och kalla sig släktforskare, om man så vill.  
 
Man bör dock vara medveten om de brister det har att förlita sig på andras uppgifter och noga ange var man fått dem ifrån!
 
Fortsätt forska o NJUT! (Hur Gävligt det än kan vara att hitta o ev bli släkt med mina anor på internet, som härstammar från Gävle)!

[Lotte Jensen]

Nej Ann!
Det var INTE dig jag hade i åtanke då jag skrev mina inlägg. Se så, putsa näsan och se dig som inspirationskälla till debatt istället (kan tyvärr inte göra såna där klämmiga gubbar för att illustrera min välvilja). Kanske borde alla inlägg bifogas med dylika figurer för att lätta upp i allvaret.
 
Det ligger något i det du säger Stefan, att det är känsligt med kritik här. Dels att fel personer tar åt sig, dels att ord uppfattas olika och att tanken bakom kanske försvinner i mängden osv.  
 
Sen finns det ju på alla typer av debattforum en och annan gnällspik som skulle kunna finna enerigi i denna lilla meningsbatalj och förvandla allt till personliga påhopp och otidigheter, vilket jag sett exempel på i annat sammanhang här på Anbytarforum(utan att gå in på detalj därom).
 
Nåväl, mina synpunkter står ännu fast men tänker inte orda mer därom
 
Lotte

[Ammi Lindbergh (Ammi)]

Tack o lov att vi har Geneline t ex,där har vi ju orginalen,jag som forskar mycket i Småland  kollar ofta först i kgf databas och sedan på Geneline.Alla har inte möjlighet att ta sig till bibblan kanske pga av sjukdom eller lång väg och internet är ett jättebra verktyg.Varför betala till SVAR om man inte behöver.

[Jörgen Tollesson]

Genline är ju inte precis gratis det heller...

[gunilla simon]

Hej.
Ursäkta om jag stör i diskutionerna,men jag undrar om det är någon som har tid och lust att titta på mitt inlägg i landskap,stockholm,klara och som har tillgång till klaraskivan(vilket inte jag har än)så vore jag tacksam.
mvh/Gunilla.

[Karin Björkholm (Karin)]

[color=0077aa]SVAR - korten är väl inte så dyra...[/color]

[Ammi Lindbergh (Ammi)]

Nej korten är inte sååå dyra men en kortläsare är det!Vad är det för fel på Geneline?

[Stefan Simander]

Bra, då verkar det sammanfattningsvis som att Lotte och jag är överens om att:
 
- diskussionen bör hållas på en allmän nivå, utan de personangrepp som ibland förekommer i forumet. (Det har vi väl levt upp till här!?)
 
- man bör reflektera över vad det är för kvalité på de uppgifter man tar emot och sprider.
 
- man ska ange källor för de uppgifter man sprider och helst ha kollat dessa själv.
 
- man bör vara försiktig med kritik, särskilt personlig.
 
Vi har olika uppfattningar om:
 
- hur långa svar man bör ge på frågor som ställs om anor.
 
- vad som kan kallas släktforskning.
 
De flesta som yttrat sig hittills verkar vara för en publicering av så många uppgifter som möjligt och så många anor som möjligt.
Några har angivit skäl emot att göra så, bl a därför att det förtar glädjen för den som forskar själv.
 
Lotte skriver också att hon förstår att jag går i försvarsställning när jag nämns i sammanhang som att förta andras forskarglädje.  
När jag sett det hela precis tvärtom, som att jag ville sprida mina uppgifter till min och andras glädje.
 
Har jag uppfattat det hela korrekt?
 
Man får figurer genom att skriva : och sedan direkt efter ( då blir det en ledsen  
eller : och ) om man vill göra någon glad

[Karin Björkholm (Karin)]

[color=0077aa]Ammi, kortläsaren var dyr! Det tyckte jag också när jag köpte min MICRON i Malmö, men köpt är köpt.
 
Alltid dessa ekonomiska aspekter men om hjärtats är det aldrig tal...
 
[* bråkstaken i stora bråkstacken *][/color]

[Lisbeth Rithander (Skottarp)]

Hej Ammie!
 
SVAR-korten är inte hälften så dyra att låna eller köpa tillsammans med en omodern kortläsare för 500:- som ett genline-abonnemang och ett modem med snigelfart. Alla har inte eller kommer att få bredbandsuppkoppling.  
 
Angående kortläsaren så finns det alltid lösningar trots att den är av äldre datum. Köpta kort kan alltid delas, för att läsas på rätt sätt och lånade antingen med huvudet på sne? eller lägga den på sidan.  
 
Mvh/lisbeth

[Ammi Lindbergh (Ammi)]

Hej igen.Jag delar med mig i allt jag kan ang släktforskning,varför ska man inte göra det? Har själv gnidna släktingar som bara vill ha men sitter på sitt eget material som en sten,DÄR förstår jag inte vad glädjen är i släktforskning.Varför ska man inte dela med sig?
Jag uppskattar genline,jag har en gammal kortläsare och inga problem med den,men för mig är Genline enklare och bättre....

[Karin Björkholm (Karin)]

[color=0077aa][* liten bråkstake i stora bråkstacken *] ska det stå fredag den 05 sept 2003 kl. 16.20 och jag är också en generös människa som gör tjänster och delar med mig utan minsta tanke på gentjänster.Hal lel....[/color]

[Gotlands Genealogiska Förening]

Med anledning av debatten om utläggande av forskarrön på Gotlandssidorna.  
 
Gotland är ett litet forskningsområde.
 
På nästa varje styrelsemöte har vi i Gotlands Genealogiska Förening ämnet ”den stora privata databasens” ohämmade spridning av uppgifter utan käll- och upphovsmannaangivelse uppe till diskussion. Medlemmar hör av sig och önskar att vi som förening skall försöka att verka för en skärpning och ändring. Alla vill inte ge sig tillkänna och klaga personligen.  
 
Någon framförde exempelvis synpunkten att han inte ville lägga ut sina gotländska anor på DIS-Byt, då det var stor risk att de genast hamnade i ”den stora databasen”, och att han sedan snart skulle få se delar av dem utlagda på Rötter - givetvis utan angivande av upphovsman.
 
 
Etik och moral
Föreningens styrelse har därför noga diskuterat etik och moral i sammanhanget och vill framföra följande:
1. Att presentera forskningsresultat som man har kopierat ur tryckta böcker/hittat/fått/övertagit av andra forskare som sitt eget är STÖLD. UPPHOVSMAN måste alltid uppges.
2. Alla uppgifter bör givetvis den som får dem direkt kunna kolla i KÄLLAN och förvissa sig om sanningshalten för. Vilket värde har en uppgift som inte är verifierad med angivande av källa? Det kan kanske bara röra sig om en teori.
3. Att vräka ut en lång lista med hundratals namn och data till en nystartad forskare som endast ber om lite starthjälp utifrån en 1800-talsuppgift är att ta av denne det mesta eller kanske hela tjusningen och glädjen med släktforskning.
4. Att lägga ut namn och data om nu levande personer, födda ända fram på 1960-talet utan deras hörande är helt oetiskt.
5. Genealogins STATUS hos den icke forskande allmänheten och hos nybörjare är mycket viktig. Det måste innebära en forskning med exakta bevisade resultat, inte uppgifter och teorier som samlas ihop lite här och där utan källhänvisning.  
 
Sammanfattning:
I väntan på tydliga lagar i sammanhanget vädjar vi i GGF:s styrelse till innehavaren av ” den stora databanken”:
Uppge alltid UPPHOVSMAN/KÄLLA för de uppgifter som läggs ut på Rötter!
Lägg endast ut lite uppgifter till en nybörjare!
Tänk på sekretesstiden!
 
För övrigt uppskattar vi att det gotländska vigselregistret har datoriserats och är utlagt på Internet till hjälp för forskare. Ett mycket bra initiativ.
 
Med vänlig hälsning  
Gotlands Genealogiska Förening
Styrelsen

[Christian Andersson]

Hej styrelsen för Gotlands Genealogiska Förening!
 
I reglerna för anbytarforum står det klart och tydligt att man alltid ska ange sitt riktiga för- och efternamn som avsändare.  
 
Utan att för dens skull ta ställning i debatten tycker jag det vore på sin plats att ni skriver ut namnen på de styrelsemedlemmar som står bakom detta kontrversiella (?) uttalande. Vi fastlänningar kanske också vill veta vilka ni är.
 
Mvh Christian Andersson

[Rune Edström (Rune)]

Instämmer med Christian.
mvh
rune

[Anders Ellerstrand]

Jag har mycket svårt att ha överseende med denna von oben-attityd...
 
Ska jag avgöra vad som är glädjen och tjusningen för en annan person?! Ska jag uppfostra andra forskare att forska på ett sätt som är korrekt enligt normer som jag satt upp?
 
Jag tycker att släktforskning är en privatsak! Jag avgör helt själv vad jag vill lämna ut och på vilket sätt. Samt om jag vill hålla något för mig själv.
 
Själv har jag lagt ut resultatet av mitt arbete på min hemsida. Jag utfärdar inte några som helst garantier på tillförlitlighet. Jag har haft nytta av andras arbete och gläds om någon annan får glädje av mitt.
 
Jag accepterar inte att någon ställer krav på min forskning så länge jag inte tar betalt för den...

[Crister Lindström]

Instämmer med Ellerstrand. Välkomna att titta in på www.lindstrom.hem.nu

[Anna Berg]

Är man rädd om sina egna framforskade anor så kan man väl ha dem i ett eget privat släktprogram.
OCH aldrig dela med sig till andra via nätet t ex på RÖTTER. Är man missunsam så är man.
Så enkelt är det.  
Men sätt ej upp egna regler på alla oss andra som generöst både ger och tar emot uppgifter av varandra.  
Ingen lämnar väl MEDVETET helt galna uppgifter -vi försöker nog vara så sanningsenliga vi kan -även om solen har sina fläckar ibland...
Vill man vara 100% säker  så får man allt själv bemöda sig för att kolla i de källor som finns  
 t ex kyrkböcker och liknande. Fast där kan det också ha smugit sig in fel..... Vad gör ni på Gotland då?

[Ingegerd Johansson]

Ja, nog kan källorna ha fel!  
 
I husförhörslängder i bl. a. Lids församling i Södermanland finner jag att farfars fars första hustru, Maria Margareta Ersdotter, ska vara född i Sättersta 24/1 1803. Men i Sätterstas födelsebok finns hon inte. Familjen finns på gården Lida i husförshörslängden för 1803-1807, men den är högst bristfällig och saknar uppgift om födelseorter och inflyttningsdagar för ganska många personer. I föregående husförshörslängd finns de inte vid Lida, de kan alltså ha kommit flyttande under 1803. Så småningom hittar jag familjen på en annan gård i Sättersta i längden för 1798-1802, och där finner jag att de har flyttat till Tystberga. Och där, i Tystberga födelsebok för 1803, finner jag henne.
 
Att det blivit fel i Lid kan ju bero på att fel uppgift lämnats av familjen vid inflyttningen, vad vet jag??
 
Mvh Ingegerd Johansson

[Mats Ekedahl]

Hej!
 
Anders E. frågar:
Ska jag avgöra vad som är glädjen och tjusningen för en annan person?
Mats E. Svarar:  
Nej.
 
Anders E. frågar:
Ska jag uppfostra andra forskare att forska på ett sätt som är korrekt enligt normer som jag satt upp?
Mats E. Svarar:
Man kan väl följa Anbytarforums ordningsregler, eller....
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/14590/14590.html
 
Anders E. tycker:
Jag tycker att släktforskning är en privatsak!
Mats E tycker:
Samma.
 
Anders E. tycker:
Jag avgör helt själv vad jag vill lämna ut och på vilket sätt.
Mats E tycker:
Följ Anbytarforums ordningsregler.
 
 
Anders E. tycker:
Jag accepterar inte att någon ställer krav på min forskning så länge jag inte tar betalt för den...  
Mats E tycker:
Skall någon ta forskningen på allvar så bör man väl ha med någon liten källa.
 
Anna Berg tycker:
Missunsam.
Mats E tycker:
Om man hjälper någon med att Olof Persson är född vid Nygårds 1621 och INTE anger källa, då är man missunsam.
Sitta och tjyvhålla på fina källor, fy....
 
Anna Berg tycker:
Vill man vara 100% säker så får man allt själv bemöda sig för att kolla i de källor som finns  
t ex kyrkböcker och liknande.
Mats E tycker:
Att Anna är rolig som skämtar med honom.
 
Anna Berg tycker:
Fast där kan det också ha smugit sig in fel.....  
Mats E tycker:
Jaha...
 
Anna Berg frågar:
Vad gör ni på Gotland då?
Mats E svarar:
Tränar inför Stånga spelen nästa år.
 
Ingegerd Johansson tycker:
Ja, nog kan källorna ha fel!
Mats E tänker:
En till......
 
 
Mvh
Mats Ekedahl

[Anders Ellerstrand]

Anders E. tycker:  
Jag accepterar inte att någon ställer krav på min forskning så länge jag inte tar betalt för den...  
Mats E tycker:  
Skall någon ta forskningen på allvar så bör man väl ha med någon liten källa.  
Anders E. tycker:
Jag begär inte att någon ska ta min forskning på allvar.
 
Jag tycker visst att det är bra att noggrannt anteckna källor till min forskning. Jag tycker visst att det är bra om det anges källor varje gång det lämnas uppgifter. Jag tycker visst att det är trevligt att ge rätt person äran då jag får uppgifter av någon annan.
 
Men för mig är det ett långt steg mellan att tala om vad jag tycker är bra till att döma någon annan som en dålig forskare...

[Lotte Jensen]

Vi vill poängtera att O. Ö. gör ett jättearbete med sina avskrifter av olika kyrkoböcker som han sedan välvilligt delar med sig av genom att göra det tillgängligt på internet. Detta tycker vi han ska ha en eloge för, detta har säkert hjälp forskare att komma vidare i sin forskning.  
 
Tanken med en gotländsk databas är ok men om man börjar samla ihop andras större framforskade material så bör man fråga denne om man får använda det i den stora gotländska databasen. Finns ingen källa angiven i materialet så bör man nämna vem som forskat fram materialet eller ur vilket tryckt material man tagit sina uppgifter.
 
Vi tycker att om man tänker göra en stor databas av gotlandsmaterial, så ser vi mer att det skulle vara ett samarbete mellan gotlandsforskarna och inte en enskild person som sitter och samlar och ger ut i eget namn utan att de andra gotlandsforskarna får besked om att deras material nu hamnat i databasen
 
Vi ser inget problem i att man delar med sig av sitt forskande, tvärtom, det kan vara en ovärderlig hjälp att få tips på uppgifter. Men. om man inte vet vart uppgiften kommer från hur ska man då kunna kontrollera uppgiften?  
 
Om DU som läser detta tänker ett steg till... du lägger ner massor av timmar och tankemöda på att forska fram ett större material. Det vill du sen generöst dela med dig av till andra forskare på t.ex. DisByt, Rötter eller en egen hemsida.  
 
En annan person samlar ihop material från andra forskare, och så även ditt, till i sin databas, utan att fråga dig. Sedan tar en tredje part en kopia på databasen och ger ut som eget hopforskat material och gör en CD skiva av detta till försäljning. Hur skulle du tänka då?
 
Just nu finns det en CD skiva till salu på internet. Infotexten på den är som klipp ur den ”stora databasen”s hemsida. Tittar man i CD-skivan kan man ganska snart ana att materialet är hämtat från denna databas. Däremot är det två andra personer som ger ut CD:n.  
 
Så nu står vi med en databas där en enskild samlar uppgifter han hittar här och där (Men en hel del felaktigheter) och så nu även en CD-skiva där någon gör profit av andras forskningsmaterial.
 
Elisabeth Molin och Lotte Jensen

[Christian Andersson]

Hej Lotte.
 
Vi vill skriver du! Och syftar efter vad jag förstår på dig själv och Elisabeth Molin som undertecknat det senaste inlägget.
 
Jag vill veta vilka som som står för det kontrversiella inlägget från lördagen den 25 okt 2003 kl. 16.36:  
 
Jag ställd samma fråga redan samma kväll och jag tycker det är svagt att jag inte har fått något svar ännu.
 
 
Mvh Christian

[Kjell Swebilius]

Varför är det viktigt med källhänvisningar?
Vi säger att jag har kollat en persons födelse i födelseförsamlingens födelsebok. OK, prästen kan ha skrivit fel, visst! OK, jag kan ha läst fel, visst! Alltså TVÅ möjliga felkällor.
Vi säger att jag anger det födelsedatumet och födelseförsamlingen som är angiven i en husförhörslängd för en annan församling, dit personen flyttat, kanske efter 10 tidigare flyttningar. Vid den första flyttningen utfärdar prästen en flyttningsattest. Ytterligare en möjlig felkälla. Attester medföljer personer kanske två, tre flyttningar. Sen är lappen fullskriven och en ny attest utfärdas. En möjlig felkälla till. Attesten förkommer. Ny attest utfärdas. Ännu en möjlig felkälla. Attest fullskriven. Ny attest. Ännu en möjlig felkälla.  Osv... De möjliga felkällorna ökar kanske till 8, 10 stycken.
När det gällde fattiga pigor och drängar, var prästerna emellanåt vårdslösa med data. Jag tror att om man skulle göra statistik på hur många personer som har fått sin riktiga födelsedatumuppgift förvanskad efter 10 flyttningar, så skulle vi hamna på 30-40 %, om vi snackar om 1700- och 1800-tal. Det blir bättre på 1900-talet, men långt ifrån 100 %-igt.
Det är då viktigt att få veta om uppgiften kommer ur födelseboken eller ur en husförhörslängd för en annan församling, skriven när personen var 50 år gammal. Då kan jag alltså bedöma graden av sanningsvärde.
Låt säga att jag får två olika födelseuppgifter gällande samma person, en tagen ur födelseboken och en tagen ur en husförhörslängd som i exemplet här ovan. Vilken uppgift väljer jag att sätta in i mitt släktprogram?
Får jag så en uppgift helt utan källhänvisning, vilket sanningsvärde har den? Jag vet ju inte detta och då har ju uppgiften i princip inget sanningsvärde alls. Att skriva Källa: Landsarkivet i Visby, som man ser ibland, är i stort sett lika med ingen källhänvisning alls, under förutsättning att du själv varit där och tittat på mikrokort.
Sen skall vi då i nutid behandla dessa uppgifter i våra släktprogram och databaser med risk för feltryckningar på knapparna som följd. Du är kanske själv noga med knapparna, men vet du om andra är det?
Till slut: Titta i vilken avhandling, inom vilket forskningsområde som helst. Finns det inga uppgifter om varifrån uppgifter är hämtade, så blir det underkänt direkt och då blir det heller ingen publicering av avhandlingen.
 
Hälsningar
Kjell Swebilius
Styrelsemedlem i GGF

[Kjell Swebilius]

Förresten Christian!
 
Har du själv nån åsikt. I sakfrågan alltså?
 
Mvh
Kjell Swebilius
Styrelsemedlem i GGF

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Jag borde kanske kompletterat med avsändarna från Gotlands Genealogiska Förenings styrelse för flera dagar sedan - men jag har inte riktigt haft tid..
Nåväl, här är avsändarna av inlägget ovan den 25/10 2003 :
 
Elisabeth Molin, ordförande
Kerstin Jonmyren, vice ordförande
Lars Klintstad, sekreterare
Lotte Jensen, ledamot
Mats Ekedahl, ledamot
Kjell Swebilius, ledamot
Thomas Nilsson, ledamot
Hans-Eric Hellgren, ledamot.

[Christian Andersson]

Hej Kjell och Lotte och alla andra.
 
Kjell, du efterlyste mina synpunkter i sakfrågan. Med risk för att få på nöten skall jag framföra vad jag tycker.
 
Men först en kommentar till Lottes inlägg.  
 
“Vi vill poängtera att O. Ö. gör ett jättearbete med sina avskrifter av olika kyrkoböcker som han sedan välvilligt delar med sig av genom att göra det tillgängligt på internet.”
 
Jag tycker vi ska tala klarspråk här på Anbytarforum. Det är nog inte alla som vet vem som avses med O.Ö. Sen förmodar jag att du menar utdrag ur olika kyrkoböcker. För mig är en avskrift en komplett bosktavstrogen avskrift och ingenting annat.
 
Nu till saken!
 
För att ett material ska kunna betraktas som upphovsrättskyddat ska det nog ha någon form av konstnärligt värde. Så därför har jag svårt att se att man kan hävda någon upphovsrätt när det till exempel gäller utdrag ur kyrkoarkivalier. Detsamma torde gälla rena personuppgifter ur till exempel släktutredningar. Visst ligger det ett stort jobb bakom men att hävda nån upphovsrätt ser jag som lönlöst och obefogat. Publicerar man något får man nog räkna med att det kommer att användas på det ena eller andra sättet.  
 
Sedan håller jag givetvis med om att alla uppgifter utan källhänvisningar i princip kan betraktas som tämligen värdelösa. Men det får ju stå för den som publicerar CD:n eller vad det vara månde. Och att sätta ut originalkällan som källhänvisning utan att ha kontrollerat själv kan väl ses som både vanskligt och oetiskt.  
 
Lotte Jensen och Elisasbet Molin skriver så här:  
“Vi tycker att om man tänker göra en stor databas av gotlandsmaterial, så ser vi mer att det skulle vara ett samarbete mellan gotlandsforskarna och inte en enskild person som sitter och samlar och ger ut i eget namn utan att de andra gotlandsforskarna får besked om att deras material nu hamnat i databasen.”
 
Javisst, det är väl bara att sätta igång! För mej låter det som mycket snack och lite verkstad!
 
Sen kan jag väl inte annat än hålla med om att det bitvis är ganska bedrövligt när det gäller källhänvisningar på Anbytarforum. Men kan det bli annat när en auktoritet som Håkan Skogsjö skriver: “I Nättidningen RÖTTER inklusive Emigrantforum har vi dock en mer pragmatisk syn på saken: Källhänvisningen ska göra det lätt att återfinna en uppgift i källmaterialet. Det räcker. Jag har lite svårt att förstå att man ska ha olika syn på källhänvisningar i Rötter och på Anbytarforum. Dock känner jag mig själv inte speciellt träffad.  
 
Sen kan väl jag också tycka att det inte är så värst kul att se sitt “eget material” dyka upp i mer eller mindre förvanskad form . I vissa fall erbjuds det till och med på CD som kostar pengar. För visst är det som Kjell skriver, för varje kopia tillkommer det felaktigheter, medvetna eller omedvetna. Speciellt amerikaner verkar inte vara så noga av sig. Hellre lite fint än helt korrekt. Så där får man nog närmast vara tacksam att man inte är omnämnd.
 
Man bör givetvis inte publicera uppgifter om nu levande personer vare sig på nätet eller på CD utan deras eget medgivande. Men här är ju Anbytarforum ett verkligt dåligt fördöme när det gäller diskussionen: Anbytarforum: Källor: CD-skivor: Sveriges befolkning 1970 (efterlysningar). Den diskussionen borde enligt mitt förmenade stoppas omgående. Jag är väl lite skeptisk även till CD:n som sådan. Man kan ju till exempel utan större besvär hitta både “33-åringar” och “35-åringar”. Men det finns ju de som efterlyser Sveriges Befolkning 1980 också. De vill väl hitta “24-åringar” med kantänka. Men den skivan hoppas jag dröjer allra minst tio tjugo år till.
 
Slutligen måste det väl ändå vara uppgiftslämnaren som bestämmer hur mycket hjälp han eller hon vill ge på Anbytarforum.
 
Gotlands Genealogiska Förening rekommenderar högst 1-2 generationer åt gången.

[Daniel Berglund]

En sammanställning av släktdata har nog ingen verkshöjd, men däremot kan så kallat katalogskydd bli aktuellt:
 
49 ? Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. (SFS 1960:729)

[Anders Andersson]

Katalogskyddet i 49 ? är som Daniel skriver det som i första hand är tillämpligt på systematiska sammanställningar av sakuppgifter, men detta skydd är inte lika omfattande som den egentliga upphovsrättens skydd. Enligt samma paragraf gäller det bara i 15 år efter framställningen, till skillnad från upphovsrätten som gäller i 70 år efter upphovsmannens död. Dessutom tillkom katalogskyddet först 1960 som en specifikt svensk företeelse, medan det saknas i många andra länders lagstiftning och inte heller finns med i de många internationella konventioner som slutits på området. Detta har ändrats något på senare år genom konventioner för digitala medier, men företeelsen katalogskydd lär i praktiken vara okänd hos flertalet utländska släktforskare.
 
Nu är detta väl mest en juridisk teknikalitet; jag har aldrig hört talas om någon upphovsrättstvist i släktforskningssammanhang som gått till domstol. På Internet kopieras allt möjligt vare sig det är tillåtet eller ej, och det är bara medieindustrin som har råd att stämma tonåringar på fantasibelopp för att de skickar MP3-filer till varandra, som en PR-grej för gallerierna. Då tycker jag det känns tryggare att luta sig mot oskrivna (?) forskningsetiska normer som i huvudsak säger äras den som äras bör. Det är en regel som man kan förklara för flertalet släktforskare, utan att man behöver utreda vilken skyddstid som gäller i den ena eller andra jurisdiktionen...
 
Jag har själv råkat ut för att få en av mina webbsidor plagierad av en utländsk författare, och därefter översatt från engelska till spanska, utan angivande av källa. Tjahapp, säger jag, men jag läser ändå inte hans böcker, så på något sätt är vi kvitt. Jag ser ingen vits med att processa om saken... ;-)

[Stefan Simander]

närstående rättigheter
 
närstående rättigheter (fr. droits voisins), rättigheter för vissa slag av prestationer som ges ett skydd mot efterbildning enligt upphovsrättslagen (1960:729) utan att åtnjuta fullt upphovsrättsligt skydd. Viktigast är det skydd i sjuttio år som ges utövande konstnärer mot att deras framföranden av litterära eller konstnärliga verk utan samtycke tas upp på grammofonskiva eller film eller utsänds i radio eller TV m.m. Ett kopieringsskydd av samma varaktighet åtnjuter fonogram- och filmframställare samt radioföretag. En annan typ av närstående rättighet är det tioåriga s.k. katalogskydd mot kopiering som tillkommer kataloger, tabeller och andra sammanställningar av ett stort antal uppgifter.
 
------
 
Verkshöjd, benämning på den originalitet och självständighet som ett litterärt eller konstnärligt verk måste ha för att kunna vara upphovsrättsligt skyddat. Detta brukar fastställas genom att man prövar om det föreligger någon nämnvärd risk för dubbelskapande, dvs. att någon annan skulle utforma verket på i stort sett samma sätt.
 
(Källa NE)

[Anders Andersson]

För att återgå till ursprungsfrågan, så kan jag förstå argumentet att den som bara ber om hjälp att komma i gång inte nödvändigtvis är betjänt av att få en hel antavla serverad på fat. Den oväntade hjälpen uppskattas säkert, men inte lär man sig släktforska på det viset? Jag tror dock inte det händer så ofta att jag ser det som ett problem. Om någon ställer en fråga om en släkt som jag har massor med uppgifter om, så vill jag åtminstone berätta vad jag kan hjälpa till med, men jag ser helst att den som frågar själv får bestämma takten och inriktningen på sin egen forskning.
 
Då tycker jag det är ett större problem när den som frågar verkar vara ute på villospår, och ber om hjälp med upplysningar som jag inte tror leder någon vart. Skall jag då mekaniskt lämna de begärda upplysningarna utan kommentar, eller skall jag påtala frågeställarens bristfälliga källredovisning och ifrågasätta värdet av ett eventuellt svar? Jag föredrar att göra det senare, men det är kanske inte alla som uppskattar det.

[Anders Ellerstrand]

Anders, att påpeka då man tror att någon är på fel väg är väl också en hjälp? Precis så har t.ex Anders Berg hjälpt mig då jag var vilse i Raus... ;-) Han lät mig generöst ta del av såväl sina uppgifter som sina misstankar. Han hade rätt och hjälpte mig på så vis vidare.

[Anders Andersson]

Jo, det är just den hjälpen jag vill ge, men jag har funnit att det ofta är svårt att få frågeställaren att förstå vart jag vill komma med mina invändningar och motfrågor. Reaktionerna varierar, från upprördhet över att jag nedvärderar frågeställarens kompetens, till milt förvånad uppskattning av att jag visar sådant intresse för redan besvarade frågor, till genuin tacksamhet över att jag påtalat villospåret, till total tystnad. Tystnaden är det värsta; jag vet inte huruvida frågeställaren har förstått mig och rättat i sina anteckningar eller bara tröttnat på den där besserwissern som inte kan besvara en enkel fråga utan att komma med invändningar.
 
Därför är jag mån om att all hjälp måste ske i form av en dialog, så att jag kan kontrollera att frågeställaren rätt uppfattar de upplysningar jag lämnar, och även ställa motfrågor som hjälper mig att bättre förstå vad frågeställaren egentligen är mest intresserad av. Det är väldigt tröttsamt att läsa en kort fråga, lämna ett utförligt svar med en uppföljare några dagar senare, för att sedan upptäcka att frågeställaren inte ens har läst svaret utan ställt om samma fråga i något annat forum.
 
Frågor av typen alla upplysningar av intresse besvarar jag normalt inte, eftersom det är uppenbart att frågeställaren åtminstone vet någonting om den sökta personen som inte framgår av frågan, och jag vill inte ägna min tid åt att ta fram upplysningar som frågeställaren redan har. Det är som att bli hejdad på gatan av någon som frågar efter vägen: Vilken plats vill du komma till? - Överallt, vart som helst!

[Anna- Lisa Göransson]

Hur mycket hjälp man skall ge må väl vara upp till var och en. Men utan källhänvisning är väl givna uppgifter inte lika värdefulla. Man tar´väl inte till sig en uppgift hur som helst, utan att åtminstone försöka kolla själv om allt stämmer. Det är ju så lätt att komma snett i forskningen. Tror nog att de flesta forskare behöver lite hjälp ibland. I varje fall gör jag det. Det är ju därför detta forum finns, eller?? Men det mest spännande är väl att så långt det är möjligt klara sig själv. Men det blir ju stopp till slut och då är det bra att få lite extra hjälp. (Tack till alla som ställer upp)
Med vänlig hälsning  
Anna-Lisa