Läste alldeles nyss Ted Rosvalls veckobrev om att så få medlemmar besöker släktforskarföreningarnas möten. Men ärligt talat blev jag inte förvånad därför att det bekräftar det jag sett länge.
Har under 20000-talet varit medlem i ett dussin föreningar varav hälften rör släktforskning men ingen har haft något program för ett medlemsmöte som jag direkt skulle applådera över. Det är nästan så jag fått för mig att styrelserna arrangerar detta för sin egen skull eller att de inte förstår bättre.
Ingen har över en kopp kaffe ännu hälsat mig välkommen som ny medlem i föreningen! Ingen har ännu frågat mig vad min erfarenhet är och hur föreningen kan utnyttja den! Ingen har frågat mig om vad jag skulle vilja ha på ett bra medlemsmöte! Ingen har frågat mig vad jag vill att föreningen skall verka för! Ingen har frågat mig om vilka studier/kurser som jag skulle tycka verka intressanta!
Alla de här ingenpunkterna är mycket viktiga om man skall ha en bra medlemsvård. Kanske blir det lite merarbete initialt men det jämnar ut sig på lång sikt.
Min erfarenhet efter min pensionering för 6 år sedan är att de föreningar jag varit medlem i blivit livrädda när jag erbjudit dem mina tjänster och samtidigt gett konstruktiva förslag. Det är som om de sett en massa merarbete och därmed har de sagt nej till min id? och sedan total tystnad. Jag må vara dum och enfaldigt men de var mindre smarta som inte utnyttjade tillfället att få en ny säker medhjälpare. Eller trodde de att jag skulle ta över ordförndeskapet?
Det det handlar om för att få medlemmarna till mötena är helt enkelt att få dem engagerade och delaktiga i verksamheten. Ordföranden skall inte göra allt själv utan delegera ut så långt det är möjligt!
Kan berätta att jag var med i ett projekt för ca. 10 år sedan där vi projektledare drog igång ett projekt med att undersöka vad det var medlemmarna helst ville ha. Projektet besöktes dagligen av upp till 50 medlemmar och vi delade under en månad ut en massa enkäter samt djupintervjuade var 10:de besökare. När månaden var slut sammanställde vi enkätsvaren och gjorde upp en lista på 10 olika studiecirklar samt föreslog en veckas Öppet Hus. Efter lite hårdhänt behandling av styrelsen hade vi löfte om mer bidrag ifall vi fick ihop några studievilliga. Farhågorna var att det blev väl bara ett fåtal cirklar så det kan inte kosta så mycket om vi ger gubbarna några kronor. Veckan med det Öppna Huset kom och gick och som sluresultat hade vi skrapat ihop runt 600 cirkeldelrtagare! Styrelsen fick nästan skrämselhicka men vi fick våra pengar och, inte minst viktigt, en massa nöjda medlemmar. Vi slet med cirklarna och hade hur roligt som helst!
Det är det här sista jag menar är så superviktigt. En styrelse måste ta reda på vad det är medlemmarna vill och sedan göra en handlingsplan därefter. Sluta med det där så har vi alltid gjort - tänk nytt i stället!
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy