Namn som rebus?

[Bernt Andersson]

Min mormors far, Adolf-Fredrik, blev tidigt änkeman med flera småbarn. Han skaffade piga/hushållerska, Anna, vilken blev som en mor för barnen. Det här var ca 1895. (Efter mannens död visade det sig att de varit förlovade). Efter ca tio år (1904) tog de till sig en nyfödd pojke. Ryktet sade attAdolf-Fredrik var far till barnet. (Lugn, jag kommer snart till rebusen). Även Anna misstänkte att han var barnets far. Modern var en änka som fött barnet tio månader efter mannens död. Det ska dessutom ha rört sig om tvillingar. Nu till rebusen. Pojken fick namnet Eskil Sonesson. Så här är mina rebusfunderingar: Eskil efter Eskilstuna, där han var född. Sonesson står för son till en son, dvs, son till okänd fader. Det enda man kan veta om en sådan är ju att han i sin tur var son. Dock fanns ett ytterligare namn som trasslar till det hela, nämligen Fritjof. Denne Eskil är född 1904.05.07, som sagt i Eskilstuna (någonstans där).  Han avled 1958.05.07, efter ett, vad jag tycker mig se, harmoniskt och bra liv. Eskil Sonesson är begravd på Stockholms södra kyrkogård. Har någon några intressanta funderingar kring det här med rebus. Min tanke är att det var Adolf-Fredriks sätt att meddela omvärlden sin oskuld. Jag har efterlyst Eskil via Landskap, hittills utan resultat. Har någon goda råd om hur jag kan spåra historien kring Eskils födelse?

[Ingrid och Olof Bergström]

Nej, någon rebus var det nog inte, men du fick mig att slå upp det genom denna vinkling. Pojkens mor var änka efter Carl Fritiof Sonesson, bokbindare. De gifte sig 1900, och mannen dog 6/11 1902. Eskil Fritiof föddes 7/5 1904 i Eskilstuna förs. (inte Eskilstuna Kloster, som det står på Söderskivan). Han står som oäkta med okänd fader. Någon tvilling finns inte. Modern hette Hulda Paulina född Wennerholm 1869 i Risinge. Det fanns två barn från mannens tidigare äktenskap, födda 1887 och 1894. Modern hade också en oäkta son född 1896 i Risinge. Denne bor först hos mormodern och kommer till modern 1912. Det syns inte i kyrkboken att Eskil Fritiof inte bor hos sin mor som liten. Han flyttar till Forssa 1919.

[Bernt Andersson]

Tack Ingrid för upplysningen, även om du spräckte min vackra teori. Den bild jag haft av Eskils historia (och som jag fått från hans halvsyskon-barn), stämmer ju inte alls. Det kommer att bli spännande för dem att höra. Hoppas de inte blir allt för besvikna. Nu tror jag inte det, för de tyckte väldigt mycket om Eskil och bryr sig nog mindre om hans förhistoria.

[Ingrid och Olof Bergström]

Rättelse: Det var inte Forssa han flyttade till 1919 utan Torpa, jag blev lurad att läsa fel av länsgränsen. 1920 finns han hos Adolf Fredrik och Anna,  Adolf Fredrik kallas lägenhetsägare och Eskil Fritiof jordbruksarbetare. Det står inget om släktskap. 1910 var han inte skriven där, men kan väl kanske på något sätt ändå vistats hos dem.

[Bernt Andersson]

Ingrid! Av dina två informationer tolkar jag det som att Eskil flyttade till Torpa 1919, dvs. när han var 15 år. Men jag vet att han bodde där som 5-åring. På 50-talet besökte han en trädgårds-mästare som köpt Adolf-Fredriks hus och för denne (som nyligen berättade det för mig) berättade Eskil om en jättestor sten som han satt på och lekte vid som 5-åring. Kunde ett barn få bo hos främmande personer utan att vara adopterad och eller skriven hos dem? Det hela var säkert så, men nog är det märkligt?

[Måd Östberg]

jag har en som heter Andersson
inte så märkvädigt i sej  
men nu är det så att han tas om hand av fattigvården på en gång vid födseln och har ingen namngiven far
 
fick han namnet Andersson bara så där, ett bra namn eller .....ja de kan man ju inte veta men finns de någon regel hur oä barn fick sina namn

[Maud Svensson]

Måd,
av ett annat inlägg av dig sluter jag mig till att frågan gäller Karl Alfred Andersson f. 1859, oä son till pigan Charlotta Christina Frid.
 
Före den första namnlagen 1901 kunde man utan något som helst byråkratiskt krångel anta vilket (icke adligt) familjenamn som helst.  
 
Men Karl Alfred hade ett vanligt patronymikon - Andersson, det vill säga Anders son, son till Anders - och därmed är det mycket möjligt att hans biologiske fader hade förnamnet Anders, även om faderskapet icke var erkänt. Men det är också möjligt att han fick namnet av en  fosterfader om denne hette Andersson. Under senare delen av 1800-talet var det vanligt (åtminstone i städerna) att patronymikon blev familjenamn på samma sätt som idag. Och det var inte ovanligt att fosterbarn vid denna tid noterades med fosterförälders familjenamn.
 
Svaret på din fråga är alltså att det år 1859 inte fanns någon namnregel/-lag. Enligt urgammal nordisk namnsed fick barnen ett patronymikon - om faderns förnamn var Anders hette barnen Andersson/Andersdotter. Men denna sed uppluckrades alltså under senare delen av 1800-talet.
 
Frågan är NÄR Karl Alfred första gången uppträder med namnet Andersson. Därmed bör du kunna avgöra om det härrör från hans biologiske fader eller fosterfader.

[Rune Edström (Rune)]

Å andra sidan var det väl mycket vanligt att pojken fick mammans namn med tillägget son.
mvh
rune

[Måd Östberg]

Karl Alfred har namnet Andersson i födelseboken
jag tycker ju han borde fått namnet Frid då mamma hette så
 
jag tänkte så här jag;
han är första barnet i födelseboken och ingen far då tar vi namnet på A - andersson.
 
men så är det nog inte då...*ler*
 
Tack för era svar

[Anders Ryberg]

Vad hade modern för patronymikon?

[Ingela Martenius]

Urgammal vet jag inte om jag vill kalla seden med patronymikon. Bland adeln brukades det på Medeltiden men vanliga bönder fick vackert vänta till 1500-1600-talet. Visst, det blir ju ca 300 år av patronymikon, men med urgammal brukar man väl mena lite äldre så?
 
Och nej, metronymikon är inte - har aldrig varit - särdeles vanligt. På Medeltiden förekom det om moderns börd var finare än faderns eller om det var bråk mellan fadern och modern (eller deras respektive släkter) då barnen kunde välja sida genom att ta patronymikon eller metronymikon - vi talar alltså om att man tog avstånd från fadern. Det förekommer att barn till ogifta mödrar fick metronymikon men det var ovanligt. Ett så ovanligt namn fick ju folk att undra och det räckte nog för den stackars oäktingen att vara tvungen att visa papper överallt där det stod att han/hon inte var av äkta börd; han/hon behövde ingen extra uppmärksamhet. Vanligare var det som Anders Ryberg är ute efter, nämligen att barnet fick namn efter sin morfar.
När barnet som i det här fallet har en mor med efternamn var det dock ganska vanligt att barnet fick det namnet. Men Frid låter som ett soldatnamn. Var det möjligen Charlotta Christinas fars soldatnamn (runt 1860 började en del familjemedlemmar faktiskt använda husfaderns soldatnamn som efternamn)? I så fall kanske varken regemente, präst eller morfar ville vanära namnet med en oäkting.
I en del fall tror jag också att modern riktigt vill markera att trots att en utpekad man svurit sig fri från faderskapet så var det han - och då ser man till att barnet får det fadersnamnet. Ibland var prästen med på detta och då kan det - 1859 - ha utdömts kyrkoböter till mannen. Kolla kyrkoräkenskaperna!
 
Och visst kan man säga att ogifta mödrar ibland lade in lite rebusar i barnens namn. Förutom tricket med fadersnamn efter någon som inte ville tillstå det har jag sett en kvinna som ser till att döpa sin dotter till (den förmodade) faderns fästmös förnamn - två ganska ovanliga förnamn i kombination.
 
Ingela
PS Och jo, modersnamn heter metronymikon. Kommer liksom patronymikon från grekiskan, inte från latinet.

[Anders Ryberg]

Patronymikon brukades allt bland bönder på medeltiden. Däremot var det inte så vanligt att skrivarna satte ut det, men det är en annan sak. För att ta ett hastigt exempel så är min ofrälse ana Simon Dyresson belagd 1377 med detta namn. (DN III:413).

[Carl-Fredrik Hanzon]

Rune, jag vet inte om det kanske var vanligt i Norrland med mammans namn + son, men jag faktiskt aldrig sett detta i något östgötskt material. Däremot förekommer moderns släktnamn (om det inte är ett patronymikon), morfaderns namn + son, eller någon gång styvfaderns (om det 1800-talet eller senare).

[Anders Ryberg]

Jag har sett en man med modersnamn på 1800-talet på Tjörn.

[Peter Funke (Aningen)]

Jag gjorde en synnerligen ovetenskaplig (under)sökning med hjälp av Google (riktad sökning på svenska) på det slumpvis valda namnet Gretasson, och fick ett sextiotal svar, flera f.ö. från Anbytarforum.
 
De flesta Gretasson var från norra Sverige eller Finland, varav en med det intressanta namnet Johan Anna-Gretasson (född 1827).

[Siv Johansson]

Metronymikon eller matronymikon, vilket är rätt? (Kanske båda)!
Mvh Siv

[Ann-Mari Bäckman]

Menar inte Rune att om modern hette Andersdotter så fick barnet heta Andersson?

[Ann-Mari Bäckman]

...Andersson om det var en son förstås, men om det var en flicka blev det Andersdotter då?

[Annki Roos]

Nä, jag tror att Rune menar precis som han skriver, nämligen ett barn fött utom äktenskapet kunde få moderns namn + sson eller dotter. I Österbotten är det vanligt förekommande i alla fall.

[Ann-Mari Bäckman]

Vi får tjå oss, som vi säger här i Västerbotten (kanske Ångermanland) tills Rune svarar vid 5-tiden på morgonkulan :-)

[Marianne Solli]

Jeg hadde også en "rebus" som var vrien å løse for meg. Jeg ville finne faren til en som het Brita Kajsa Johannesdatter + et slektsnavn. (Navnet er omskrevet). Etter å ha søkt på alle tenkelige fedre med navn Johan, Johannes, John osv. følte jeg meg tvunget til å skrivet til Riksarkivet. Da viste det seg at vedkommende bare het Brita, ikke Brita Kajsa, faren var ukjent, og moren hennes het Kajsa Johanna + slektsnavn. Brita var altså uekte datter av Kajsa Johanna, men hadde hele livet uriktig brukt "patronymet" Johannesdatter og morens fornavn som sitt eget fornavn.

Etter å ha fått denne opplysningen kunne jeg finne flere forhold der med større letthet.

[Stefan Simander]

Se också Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Övrigt om personnamn: Metronymikon och annan namntagning från mödernesläkt  
 
Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Allmänt: Metronymikon på 1800-talet  
 
Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Övrigt om personnamn: Patronymikon
 
samt
 
Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Allmänt: Rutiner vid efternamnstagande.

[Rune Edström (Rune)]

Hej
höll på tro att jag skulle bli satt på pottan över min känsla att det var vanligt med moderns förnamn + son. För har inte i minne vilka kvinnonamn som det gäller
Men vid sökning i min databas finner jag  
 
Elias Annasson f 1869 Jukkasjärvi
Erik Gretasson f 1875 Vilhelmina
Johan Annasson f 1888 Vilhelmina
Johan Johannasson f 1881 Stensele
Erik Martasson f 1886 Vilhelmina
Axel Sarasson f 1875 Vilhelmina
 
Har säkert nån fler men tycker känslan var ok.
mvh
rune

[Marianne Solli]

Hei Peter F.
 
Ditt eksempel med Johan Anna-Gretasson er jo en parallell til mitt eksempel angående Brita Kajsa-Johannasdotter. I ditt eks. het moren antakelig Anna Greta, og i mitt eks. het hun Kajsa Johanna. Ganske interessant å finne slike navnevarianter.

[Peter Funke (Aningen)]

Ja både och, kanske - Kajsa passade nog bättre ihop med Brita än vad Anna passade till Johan. I ditt fall kunde ju namnet uppfattas som Britta-Kajsa, men i hans fall kanske det inte var lika lätt?
 
Men det är intressant att metro-/patronymikon tydligen bildades även på dubbelnamn! Man kan ju fundera på vad som hänt om den seden levt kvar efter att det på trettio- och fyrtiotalen blev vanligt med dubbelnamn, som Klas-Göran, Hans-Christer etc...