Släktintresserad - vilken sort är Du?

[Olle Elm]

Under Ordet är fritt!: Angeläget 2/05, pågår en diskussion där frågan om indelning av släktintresserade – dit man kanske kan föra både s k ”släktsamlare” som ”släktforskare. För ett bra tag sedan skrev jag några rader som blivit liggande, men som kanske kan användas i detta sammanhang när frågan om indelning av de släktintresserade i olika sorter kommit på tapeten. Här kommer mitt bidrag:
 
Carl-Fredrik Hanzon har under Hur gör jag? (Metodfrågor): Släktforska på fosterföräldrar? nämnt att det kan vara viktigt ”om man har ”sig själv” som proband” …”att man tydligt anger den exakta arten av släktskap eller icke-släktskap, åtminstone om man vill publicera eller sprida forskningsresultaten”. Själv tycker jag det är ett rimligt sätt att betrakta frågan.
 
Carl-Fredrik skriver också om att det ”för uppskattningsvis 3-4 år sedan” blev ett ”väldigt hallå” när han ”uttryck[t]e ungefär samma sak”. Jag har inte satt mig in i den eventuella diskussionen, men tänker att så behöver det väl inte bli nu. Vi kan väl ha plats för lite olika syn på släktforskningen, om vi bara är tydliga med vad vi menar. Om vi vet hur vi själva tänker, kanske vi har lättare att tolerera hur andra tänker – även om det inte är precis på samma sätt som vi.
 
En idé är att när vi själva tänkt igenom hur vi tänker, skulle vi i diskussioner kunna presentera oss inte enbart som släktforskare, utan med ett prefix, som anger vilken ”sort” vi tillhör. Allt för att undvika misshälligheter oss forskare emellan. För ingen vill väl bestämma hur den andre skall tänka?
 
Här kommer ett förslag på fyra ”presentations-kategorier”:  
 
DNA-släktforskare, Biologi-släktforskare, Kultur-släktforskare och slutligen Preferens-släktforskare
 
För att veta vilken kategori jag tillhör har jag gjort följande beskrivningar:
 
DNA-släktforskare är de av oss som inte nöjer sig med mindre än att sambandet mellan proband och anorna är DNA-säkrade. Även om jag själv inte förstår så mycket omkring DNA, kan jag tänka mig att känslan, när man väl är säker, är just säker. Möjligen kan det bli en del problem för oss med denna metod; En del av Sverige behöver grävas upp för att vi skall få fram uppgifterna, men kanske kan även små rester ge ledtrådar, långt efter att våra förfäder har lämnat det jordiska. Man borde egentligen ha någon typ av detektor, så att man kan söka av grunderna vid gamla torp och backstugor – för min del i Norra Småland…
 
Biologi-släktforskare är de av oss som nöjer sig med att forska i olika arkivalier typ kyrkböcker, skattelängder, domböcker o s v, för att säkerställa relationen mellan proband och anor som är biologiskt släkt med varandra, i dotter-far, son-far, son-mor, dotter-mor-relationer - gärna i flera generationer. Även med en väl utvecklad källkritik är det här en metod, där vi får leva med en viss osäkerhet; Man kan ju aldrig veta att man är helt säker, som med DNA-metoden - om jag nu förstått rätt. Metoden kan ibland också upplevas som lite trist, torr och fyrkantig, och just biologisk – som om det vore det enda rätta.
 
Kultur-släktforskare är de av oss som kan tänka sig att i en antavla uppta en proband eller ana som inte har några biologiska band ( ex vis adopterad), eller endast är gift eller sambo med någon som har biologiska band till en av anorna (styvmor/styvfar). Här anser vi att det kulturella, det sociala sammanhanget, är det viktigaste och man blir så att säga ”socialt släkt” med varandra. De av oss som förfäktar den här idén kan möjligen få svårt att tydligt förklara var gränsen går till nästa kategori, men det kanske inte gör så mycket, bara det känns rätt, rent kulturellt…rent socialt.
 
Preferens-släktforskare är de av oss som kan tänka sig att i en antavla sätta in personer som vi har preferens för, som vi önskar skulle finnas där, men som inte tillhör den kategori personer som Biologi-släktforskaren eller DNA-släktforskaren sysslar med. Det vanligaste exemplet är väl fadern till ett s k utomäktenskapligt barn, där det i materialet saknas uppgift om fadern, och/eller där uppgiften är ”tunn”. Ofta handlar inte preferensen om nutid, utan ligger en bit tillbaka i tiden. Ibland handlar preferensen om relationer till ett annat socialt skikt. T ex kan man här se beskrivningar av kungligt påbrå, där mängden av beskrivningar synes öka med avståndet till platsen där umgänget skall ha skett. En annan ganska vanlig preferens är adliga anor; Själv trodde jag mig i de tidiga tonåren vara ättling till Stenbocks kurir; Det berättades att den store släktforskaren i bygden hade sagt det. Och visst låg det något i detta, men det handlade väl om farfars kusin som var u ä-son till en Hammarberg; Men å andra sidan var kusinen själv fosterfar till en sedemera berömd konstnär, så sant var det nog i alla fall … på något sätt .. i alla fall ..
 
Om jag nu försöker analysera var jag själv står, så är det tydligt för mig att jag försöker vara en Biologi-släktforskare – ja jag vet att det är torrt och fyrkantigt. Försöker lära mig mer och mer och tillämpa källkritik så gott jag förmår. Men, skall sanningen fram är jag nog också Preferens-släktforskare lite grand. Hur var det nu med farmors morfar? – inte är det helt stensäkert belagt … och med får han vara i antavlan till och med, men med kommentarer.  
Dessvärre har jag nog även gjort mig skyldig till någon preferens-ana när jag skrivet om andra släkter än min egen, men det skall jag försöka rätta till … och det gällde ju bara ett partonymikon …
DNA-släktforskare är jag inte, mest beroende på att jag inget begriper och inte har råd – tror jag. Kultur-släktforskare har jag inte blivit frestad att vara, men det är nog mest för att jag inte haft tillfället. Farmor växte upp hos sin (biologiska) mormor som ju kulturellt/socialt blev hennes mor, men det såg lite dumt ut i antavlan tyckte jag … år andra sidan hade jag ju då blivit av med den här osäkre farmors morfar … det borde jag ha tänkt på … Fast skall sanningen fram så var farmors mormor senare gift med en bror till den förmodade farmors morfar .. så lite Kultur-släktforskare skulle jag väl kunna vara också …
 
Så återstår frågan; Vad är Du för en sort?  .. och kom gärna med ytterligare idéer om prefix om Du tycker det är en bra idé.
 
Vänligen,
Olle Elm

[Sari Wilhelmsson]

Hej Olle, vad är man om man är alla dessa kategorisorter.
 
Mvh Sari

[Ann Nilsen]

Man är väl kanske som mig, yrkesaktiv, barn och barnbarn, lite fritid och många intressen.Har väl haft en god uppväxt med föräldrar, morföräldrar som har betytt tillräcligt för oss för att vi börjat intressera oss för detta. Vi har börjat närma oss toppen av pyramiden och inser att om vi inte tar reda på släkten så blir det kanske aldrig gjort.En del kanske bor i utlandet, som jag gör. Därför en som mig: letar och snokar i forum, frågar och får upplysningar av andra,letar på internet efter trakter och miljöer.Glad för alla upplysningar man får. Min faster släktforskar utan data och jag har fått veta mer här på anbytarforum än hon har fått veta  på det gamla viset.För hon är trots sina 75 år väldigt aktiv och har inte haft så mycket tid till släktforsningen.Men vi delar med oss av det vi vet. Vad man är för sort spelar väl ingen roll egentligen.Alla har kanske nåt att bidra med som kan hjälpa en annan.
Ann

[Gudrun Wallengren]

Hej Olle, det er et meget fint initiativ!
 
Men hvad om man også forsker af historisk/lokalhistorisk interesse?
F.eks. er interesseret i begivenheder i bestemte historiske sammenhæng - eller i særlige lokaliteter eller navne.
Selv kunne jeg tænke mig at afskrive de tidligste skattemandtalslister eller katekismus-oplysninger for sognet - fra det tidspunkt hvor jeg ikke mere kunne komme længere tilbage med præcise slægtsoplysninger. Hvis jeg vidste at mine aner havde boet på stedet i flere generationer ville det have være godt nok - evt. i forbindelse med lokalhistoriske oplysninger. 
Og havde der så også havde været nogle gode historier knyttet til stedet ville det jo ikke havde gjort noget...
 
I forbindelse med overordnet historie bliver andre slægter end vor egen ofte også vedkommende og interessant.
Hvad skal vi kalde denne form for slægtsforskere?
 
Venlige hilsener
Gudrun

[Lisskulla Engström]

Hej alla!
 
Instämmer till fullo med Ann Nilsen - bättre kan det inte sägas!
 
Kul är det att Släktforskning är populärt bland många människor. Det är så många unga personer som letar bland anorna på olika sätt. Vi har ju fått möjligheter som aldrig förr att på ganska kort tid ta fram våra anor. Det tycker jag är fantastiskt! Men om  de etablerade föreningarna och ensklida tongivande personer i SSF börjar byråkratisera det hela, skapa kategorier och kanske t o m förorda genomgången, godkänd kurs för att få lov att vara med - ja, då kommer detta intresse att falna - åtminstone i så motto att man lämnar föreningarna och forskar helt på egen hand. Detta går ju alldeles utmärkt. Men glädjen att dela med sig och att få kontakter andra intresserade ät en viktig bit, anser jag.  
 
Rötter och Anbytarforum har varit en jättebra hjälp för mig - lärorikt, intressant, roligt och stimulerande. Här erbjuds fiffiga hjälpmedel som ex CD-skivor och här kan man få snabba svar på ett konstigt ord i gammal skrift. Här kan man delta i spännande debatter och här får man sig ofta ett gott skratt. Här får man kontakt med intressanta människor och inte minst nya släktingar.  
 
Man ska inte ändra på ett vinnande koncept! Det gäller både attityder till släktforskare och Rötter-sidans utformning!
 
Lisskulla

[Anders Ryberg]

Oavsett hur vi kategoriserar oss är vi (nästan) alla fritidssläktforskare...
 
Jag är själv en mycket varm förespråkare av källkritik och sunt förnuft, vetenskaplighet, inom släktforskningen. Jag har dock själv varit okritisk nybörjare och har fått lära mig av andra, inte minst här. Jag välkomnar alla nya att börja kasta sig fram och tillbaka i släktträdet, och jag passar på att hjälpa till att undvika vanliga fällor och lita blint på osäkert material, helt enkelt då jag tror att de vill ha korrekta anor.  
 
I de fall jag kommer med mer raka synpunkter är det personer som jag diskuterat med många gånger förut, men som trots det envisas med att inte tillämpa sunt förnuft, och som envisas med att leda andra fel. (Eftersom jag själv blivit missledd i början vet jag hur tråkigt det är att det dröjer innan man upptäcker det.) Men min filosofi är i princip att jag har fått mycket hjälp, och att denna bäst återgäldas med att jag hjälper andra. Att det sedan ibland blir väldigt korthugget, och tidvis snarast är hjälp till självhjälp är en annan sak, men någon nytta gör det oftast. Jag tycker att det är viktigt att hjälpa vilsekomna hitta rätt.
 
Intresset har otal olika bottnar, och utvecklas i olika riktningar, men här har vi alla en gemensam mötesplats.
 
Vad det gäller Olles indelning så är jag närmast biologiforskare, det vill säga jag forskar på vilka som utifrån källmaterialet kan uppfattas som anor till en person. Att jag sedan har lika stort intresse för min fars, min mors och min styvmors anor är en annan historia... Då och då brukar frågan om man skall forska på en biologisk eller social ana dyka upp. För mig är frågan onödig och svaret självklart, varför välja? Forska på båda!