Först kanske ska klargöras att själva projektet heter Sveriges gravbok. Det blir lätt förvillande annars, eftersom lokala gravregister i begränsad omfattning finns under flera nätsajter med olika namn och det är naturligtvis inte så lyckat att blanda in ytterligare ett namn under resans gång. Från Församlingsförbundet kom dock sent omsider en propå att gravbok inte var ett lämpligt namn (efter att man först godkänt projektet i sin helhet), eftersom en gravbok är reglerad författningsenligt. Vi beslöt då i samråd att själva slutprodukten, CDn, ska få namnet Begravda i Sverige, i analogi med den första gravskivan som kom ut, Begravda i Stockholm.
Jag fick tidigt en förfrågan från förbundsordföranden om vad CDn borde kosta och föreslog samma som för övriga CD. Vad jag då inte visste var hur stor mängd information som skulle flyta in, i själva verket för närvarande bortåt fyra gånger mer än min första uppskattning. Just nu ligger datamängden på 4,6 miljoner poster från drygt 2.000 kyrkogårdar, så det blir mycket information för pengarna.