Förrymd soldat

[Harald Nordius]

Jag vet inte riktigt var det här hör hemma, så jag lägger det under osorterat.

En av mina anmödrar var gift med en soldat, som dog i lungsot 30 år gammal år 1790. Hon gifter snart om sig med en annan soldat, men ett knappt år senare, i mars 1792, rymmer han. "Rymd" står det i både hfl och mönsterrullan. Regementet (Västgöta-Dal) var inte ute ute på något fälttåg, utan det verkar som om han rymde hemifrån torpet. Hur kunde man livnära sig som förrymd soldat på 1790-talet? Man kunde väl inte bara dyka upp i någon annan socken utan flyttattest. Fanns det folk som levde på skogen, utan att vara infångade av kyrkobokföringen? Den här soldaten bodde i Dalsland, så en möjlighet är att han stack till Norge. Skulle han ha varit välkommen där i så fall?

[Åke Carlsson]

Kolla gärna om han finns med i den norska folkräkningen 1801:
http://digitalarkivet.arkivverket.no/ft/sok/1801

[Ulf Berggren]

Man kan tycka att det vore svårt att hålla sig undan, med tanke på hur bra den svenska kyrkbokföringen sägs vara. Men faktum är att det var en hel del som föll mellan stolarna, som man t ex kan se i samband med mantalsskrivningen "ingen vet var han är".
Just förrymda soldater kan man se ibland i domböckerna, t ex att de börjat arbeta på annan ort, kanske t o m som soldat under ett annat soldatnamn, tills någon kände igen honom eller att han greps av annat skäl.