Äldre inlägg (arkiv) till 31 maj, 2008

[Bengt Rydh]

Under 1700-talet har jag flera exempel på när bönder köper frälsejord. Detta sker då genom att bonden köper besittnings- och skatterätten medan frälseägaren behåller frälserätten. Först 1789 fick bönder rött att inneha frälsejord.
 
I ett köpebrev från 1781 (Västbo AI:55, uppbud nr 55) är ett villkor i köpet att räntan skall betalas till husbonden. Är det någon som vet vad detta innebar rent praktiskt? Var det på något sätt förmånligare att inneha besittningsrätt till frälsejord jämfört med att inneha skattejord?
 
Utan att ha tillräckligt statiskt underlag får jag också känslan av att besittningsrätt till frälsejord betalades högre än skattejord men det kan givetvis bero på att gårdarna var större då hemmanstalet (1/2, 1/4,..) kanske inte säger så mycket om areal.

[Berit Sjögren]

Bengt Rydh!En skattebonde hade besittningsrätten till sin gård och betalade skatt till kronan. En frälsebonde ägde inte jorden -den gick inte i arv. Genom frälseprivilegieakten 1723 16/10 kunde även ofrälse köpa frälsejord, dock ej bönder (då fanns redan de facto en hel del frälsejord redan i ofrälse ägo).. Först 1789 i förenings- o säkerhetsakten tilläts även bönder  som du säger att köpa frälsejord. Priset på gårdarna hade inget att göra med om de var skatte eller frälse.
 Sedan 1600-talet fanns en mellanform som kallades skattefrälse (gamla skattegårdar), då bonden hade besittningsrätten till sin gård - den kunde gå i arv och  även försäljas men frälseräntan betalades till frälseägaren, . De gårdar du sett köpebrev om var troligen skattefrälsegårdar där bonden sedan gammalt hade besittningsrätten medan frälseräntan gick till säteriet det lytt under, dvs frälseägaren uppbar (viss) skatt av bonden. Efter 1789 blev det vanligt att bönder köpte ut sina gårdar,  och för skattefrälsebönder gällde att de  friköpte frälseräntan och då fick betala för detta. Efter friköpandet kunde bonden tillgodoräkna sig vissa privilegier som tillhörde frälse. Jag har ex. från Kalmar län 1804, där skattefrälsebönder vägrat skjutsa redskap för saltpedersjuderi. I domslutet till böndernas förmån sas då att den aktuella skjutsningen skulle räknas som kronoskjutsning ”från vilket frälse var befriat under fredstid”.De hade då sedan en tid helt friköpt sina gårdar . Jag har inte sett flera exempel på hur  bönder kunde få skattelättnader då de även innehade frälserätten. Tror inte det är i detalj utrett  hur bönder övertog frälsejord efter 1789 - eller hur skatteregler luckrades upp under 1800-talets gång. Finns något skrivet om detta?  Berit Sjögren

[Stig Hedlund]

Hej! Vill bara tipsa om att en del om frälserätt finns att läsa på www.ne.se, frisökning på frälse osv. Mvh från  
Stig H

[Bengt Rydh]

Berit,
Tack för dina kommentarer.
 
Vet inte riktigt om det är skattefrälse i 1600-talets mening jag har exempel på. I ett fall köptes gården från en frälseinspektör (1759) och i ett annat fall från en prost (1781). I inget av exemplen hade bonden, eller hans släkt, bott på gården tidigare utan han flyttade dit. I båda exemplen talar vi om förhållandevis välbärgade bönder.
 
Min fundering gäller om det var förmånligare att besitta frälsejord än skattejord och dina uppgifter pekar på att man även som bonde kunde tillgodoräkna sig vissa privilegier. Sedan tror jag det också var så att frälsejorden inte ingick i indelningsverket vilket gjorde att man slapp soldathållet. Frågan är dock hur stor räntan var som bonden i dessa fall betalade till frälseägaren, motsvarade den vad en skattebonde betalade till kronan?
 
Om besittningsrätt till frälsejord gav vissa privilegier jämfört med skattejord kanske det ändå inte är helt ologiskt att det påverkat priset. I exemplet från 1759 var priset för en halv gård 1020 dlr smt medan en fjärding skattejord i en grannsocken gick för 400 dlr smt 1761. Visst det kan vara lokala variationer och något statistisk underlag har jag inte men tycker ändå frågan är intressant.
 
/Bengt

[Berit Sjögren]

Bengt Rydh! En frälseinspektör eller prost (ofrälse?) hörde väl till skiktet ovan bönder som kunde ha förvärvat frälse,  kanske lagligt efter frälseprivilegieakten 1723, o sedan sålt gårdarna till bönder men behållit frälserätten. Du skriver..”räntan” skall betalas till ”husbonden”… Är det frälseinspektören o prosten som är husbonden? Hade  de sålda gårdarna varit säterier med underliggande gårdar- eller gårdar under säteri?
Hur frälse övergick i ofrälse ägo kan man bl a läsa om i Sten Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865 (1973) s 113 ff.  Kurt Ågren, docent i Uppsala, påvisade bl a i sin doktorsavhandling  ”Adelns bönder och kronans”. Skatter och besvär i Uppland 1650-1680” Studia Historica Upsaliensia XI (1964) att skattetrycket  där och  då inte nödvändigtvis var högre för en frälse- än skattebonde. Uppfattningen dittills hade  varit att frälsebönder levde under svårare tryck än självägande bönder. Ett komplicerat område med stora variationer inom riket!  
Jag har inte hitta svaret varken på dina eller mina undringar. Jag tror inte du kan dra slutsatser om försäljningsvärden av gårdar utifrån enstaka ex. du funnit. Mantal säger inget om gårdars värde.
Du säger att frälsejord inte ingick i indelningsverket. Detta gällde rå o rör, dvs det begränsade område runt ett säteri där godsherren hade oinskränkt äganderätt. Till  godsen kunde höra gårdar utanför rå och rör. I Södra Vi socken  i Kalmar län, den socken jag har studerat, hörde det mesta till Ålhults säteri, på sin tid Axel Oxenstiernas gods o sedan bl a general CF Pechlins. ( från Pechlin o hans son friköpte mina förfäder frälseräntan 1790  o fick betala dyrt därför  trots att de hade haft bördsrätt på sina skattefrälsegårdar  även sedan Oxenstierna inkorporerade dem under Ålhult) De gårdar Ålhult uppbar ränta från fick minsann hålla indelta soldater!
Jag hade förmånen att fråga Kurt Ågren  om hur friköpandet av frälse gick till efter stormaktstiden, spec. då friköp av frälseräntan eftersom det blev så dyrt för  ”våra” gårdar  i slutet av 1700-talet. Han sa att mycket lite forskats om detta o att han själv tänkt forska om det men i stället  valt ovanstående ämne.  
 
 Kom aldrig fram till WWW-sajten som rekommenderats här. Där kanske svar finns! Slår jag på skattefrälse hittar jag mest indignerade inlägg om nutidens s k  skattefrälse, dvs  folk som försöker undgå skatt. Det som debatteras där har inget att göra med skattefrälsebönder som minsann fick erlägga skatter av alla möjliga slag.  ! Mvh Berit Sjögren

[Bengt Rydh]

I de aktuella fallen var förmodligen både frälseinspektoren och prosten ofrälse ståndspersoner som då på ett lagligt sätt förvärvat frälserätten. Gårdarna låg inte under något säteri. I ett annat exempel jag har förvärvar en löjtnant en frälsegård 1739. När han avlider 1766 ärvs gården av sonen som nog får betraktas mer som en bonde än som en ofrälse ståndsperson. Så visst fanns det flera sätt på vilka frälsejord kunde övergår i bondeägo.
 
Som jag tolkat det uppkom begreppet skattefrälse under 1600-talets donationspolitik där kronan gav bort räntan/skatten av skattehemman till adeln. Hur mycket av dessa donationer som överlevde reduktionen vet jag inte. Dock har jag inte observerat några fall under 1600-talet eller tidigt 1700-tal där bönder köper besittningsrätt av adeln. Det som sedan sker längre fram under 1700-talet tror jag är något annat, vilket inte hindrar att det rent skattetekniskt är samma sak som 1600-talets skattefrälse.
 
I Gislavedsboken (1972) skriver Josef Rydén följande:
En annan viktigare förändring när det gäller jordinnehav under 1700-talet var att bönderna efterhand medgavs rätt att inneha frälsejord. Ännu vid frihetstidens början var frälsehemman i princip förbehållna adeln, som därmed ensam undgick en stor del av grundskatterna och belastades mindre av indelningsverket. En viss uppluckring hade dock i praktiken börjat ske redan vid denna tid, och 1723 medgavs präster, borgare och ofrälse ståndspersoner rätt att inneha viss frälsejord/.../Bönderna erhöll inte samma formella rätt förrän genom Gustav III:s privilegieutjämning 1789, men då hade man länge kringgått förbudet att överta hemmanet mot förpantning eller låtit förutvarande ägaren uppbära ett slags frälseränta så att hemmanet gavs vad man kallade frälseskatte natur/.../Gislavedsområdet erbjuder talrika exempel på hur frälsejorden gled över i bondehänder, ofta via ofrälse ståndspersoner.
 
Det är just från Gislavedområdet jag hämtar mina exempel men det kanske är troligt att detta skett även på andra håll.  
 
Kärnan i mina funderingar är vad det innebar att inneha besittningsrätt respektive frälserätt. Om bonden köpt även frälserätten, d.v.s. efter 1789, är det uppenbart att han var priviligerad i den meningen att han drabbades mindre av grundsskatten. Just frågan om grundskatten tillika med indelningsverket hörde till, om jag uppfattat det rätt, de stora politiska stridsfrågorna under 1800-talet. Men åter till huvudfrågan, var det på något sätt förmånligare att inneha frälsejord med besittningsrätt men utan frälserätt jämfört med att inneha skattejord?
 
Sedan tror jag inte man helt kan frikoppla mantalet från gårdens värde då ju mantalet ändå på något sätt, om än grovt, var relaterat till gården storlek. Om man t.ex. tittar i mantalslängden för Jönköpings län 1813 (första året då hemmanets värde anges) och Våthults socken så finns här 26 hemmansdelar värdesatta. Resultatet är följande:
? 1 st 1/2 hemman, värderas till 500 riksdaler
? 12 st 1/4 hemman, 9 värderas i 300 riksdaler och 2 i 250 riksdaler, 1 i 200 riksdaler
? 4 st 3/16 hemman, samtliga värderas i 150 riksdaler
? 9 st 1/8 hemman, 7 värderas riksdaler medan 2 värderas i 100 riksdaler
 
Även om det självklart finns variationer tycker jag det ändå pekar mot en schablonmässig värdering. Här finns dock inget som tyder på att denna är relaterat till frälse respektive skatte. Också i domböckernas köpebrev tycker jag mig se (...men har inga siffror på det just nu) en schablonmässig värdering men visst jag kan ha fel. Jag ska ta och titta igenom uppbudsprotokollen för något år i Västbos domböcker och se vad detta ger.
 
Hälsningar
Bengt

[Berit Sjögren]

Bengt Rydh! Gäller hemmansvärden i 1813 års mantalslängd mått på jordens värde eller mått på skatt som ska erläggas? När Pechlin erbjuder friköpande av FRÄLSERÄNTAN för gårdarna i S Vi 1789 krävs för Bäckhult 1 mantal skattefrälse 1200 riksd. specie=21ooo koppardaler, för Bofall ¼ mantal 400 riksd sp= 7200 koppardaler. Vid gemensamt köp prutas 800 dr kmt  ” men köps blott en by kan inte 2 daler prutas”. Detta gäller byar som hade flera bönder, 6 i Bäckhult o 2 i Bofall. Kanske tog Pechlin en rövare? Av kända skäl var han ju motståndare till till Gustaf III:s avskaffande av frälseprivilegier. Byarna ligger i småländsk fattigbygd.
Väl att märka, när jord skiftats mellan syskon eller köpare av hemmansdelar tidigare fick ju den som löste ersätta delägarna efter vad som anges i uppbudsprotokoll eller fastebrev, de som du ska studera. Måttet på jordinnehav kanske är ett annat än det som står i mantalslängder. I bouppteckningar i S Vi i ovanstående byar anges gårdarna som fast egendom. Det är en gåta för mig att bönderna måste köpa dyrt för ”förmånen” att få slippa skatt till en frälseägare. De hade ju aldrig, på Axel Oxenstiernas tid, själva bett få betala skatt till honom i st f till kronan. Så mycket i skattelättnad fick de väl inte genom att äga frälserätten.
I ditt inlägg 6/4 2008 omtalar du ett köpebrev 1781 där du säger att ”räntan” ska betalas till ”husbonden”. Vem var husbonden? Var det prosten 1781? Mvh Berit Sjögren

[Michael Lundholm]

Det handlar väl om att skilja mellan två olika slags rättigheter; dels bördsrätten och dels ränterätten. Om de här rättigheterna var odelade så att det var en och samma rättighetsinnehvare som hade dem var det fråga om kronojord (kronan hade båda rättigheterna) eller frälsejord (rent frälse; en frälseman hade båda rättigheterna). Rättigheterna kunde också vara delade. Bördsrätten finns då oftast hos bonden/brukaren. Om ränterätten tillhörde kronan var det skattejord om den tillhörde en frälseman sk blandat frälse.  
 
Det är väl det senare fallet med blandat frälse som diskuteras här. Och då är det frågan om sk skattefrälse (kronan har på något sätt överlämnat/överlåtit ränterätten till en adelsman) eller frälseskatte (en frälseman har överlåtit bördsrätten  till en bonde; detta är huvudfallet men det finns ytteriligare fall som är lite annorlunda). Det är (gissar jag) frälseskatte som Bengt observerat.
 
Min egen läsning av litteraturen är ofullständig men jag kan rekommendera Birger Ekberg, Om frälseränta. En rättshistorisk utredning, Stockholm 1911, som enligt nyss avlidne Christer Winbergs Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier., Rättshistoriskt bibliotek, band 28, Stockholm 1985 är standarverket i frågan. Möjligen kan den ge svar på frågan om konsekvenserna av böndernas stärkta rättigheter 1789.  
 
En intressant fråga är innebörden av bördsrätten, en fråga som bla Winberg undersöker men där finns också Maria Ågrens doktorsavhandling från 1997, Att hävda sin rätt. Synen på jordägande i 1600-talets Sverige speglad i institutet urminnes hävd, Rättshistoriskt bibliotek, band57.
 
Vill själva kasta en ut en fråga i sammahanget som rör skattefrälset. Jag har kunnat konstatera att jordbokshemman som konsekvent klassats som skatte i jordeböcker och mantalslängder under 1600-talet benämns frälsedonation eller liknande i en lantmäteriakt från 1680-talet . I jordeböckerna ca 55-60 år tidigare har enstaka år samma noteringar funnits på samma två skattehemman. (Vilket var intressant eftersom det gav en metod att säkert koppla notiser om innehavare av jordebokshemman på 1630-talet till kartan i lantmäteriakten.) Jag har då dragit slutsatsen att det rör  sig om skattefrälse. Men vilken är källan där donationen av ränterätten är dokumenterad? Är det i Riksrådet eller i något annat forum som beslutet fattas.

[Michael Lundholm]

Svaret på min utkastade fråga är att man går till Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Almquist går där igenom härad för härad de olika donationerna, av vilken sort de var, känna för beslutet samt också något kort om gårdarnas fortsatta proveniens.

[Bengt Rydh]

I ett av mina exempel ovan visar det sig att bonden förutom att han köper besittningsrätten 1781 även mot 166 rdr 32 skilling på 50 år får förpantning i frälserätten. Besittningsrätten hade han betalt 200 rdr för. Min tolkning är att ha nu slipper att betala ränta. Frågan är då om räntan i princip är samma sak som grundskatten?
 
När det gäller jordnatur förekommer också begreppen skattekrono respektive kronoskatte, vad är skillnaden? Syftar något av begreppen på att gården förvärvats genom skatteköp? Någon gång förekommer också begreppet gammalt skatte, var kommer det in i sammanhanget?

[Michael Lundholm]

1. Ränta och skatt stod tidigare för samma sak nämligen skatt i modern mening (se tex Winberg som nämnts ovan). Den kunde uppbäras av tex en frälseman eller kronan beroende på jordnaturen.
 
2. Clementsson & Andersson i Släktforska vidare sid 84 skriver att kronoskattejord var skattejord som tidigare varit kronojord. Jag har inte sett uttrycket tidigare, inte heller uttrycket skattekrono. Gissningsvis skulle detta analogt kunna  vara jord som tidigare varit skatte, tex pga att det blivit skattevrak (dvs ej ägaren har inte kunnat betala skatten och ingen i släkten har utnyttjat bördsrätten för att betala skatten och få jorden).
 
3. Vad gäller gammal skatte ännu en gissning. Almquist i Frälsegodsen i i Sverige under Storhetstiden använder termen gammalt frälse för jord som i princip var frälse innan 1600-talets förläningsinflation. Möjligen kan denna term ha en liknande betydelse, dvs jord som varit skatte redan under medeltiden eller 1500-talet.

[Berit Sjögren]

Skattekrono =  även skattegård; gård där bonden har besittningsrätt o betalar skatt till kronan
Kronoskatte = kronogård; i början av 1700-talet kunde kronogårdar skatteköpas av åbon, dvs övergick med full äganderätt .Flera kronogårdar hade efter reduktionen på 1600-talet övergått från att vara frälse till krono och blev sedan föremål för skatteköp.. Clemetsson & Andersson i Släktforska vidare sid, 84 har nog uttryckt sig vilseledande. Skatteköp har inget (behöver inte ha) med skattevrak att göra.  
Frälseskatte = frälsegård; bonden åbo; har ej äganderätt
Skattefrälse =  bonden har bördsrätten men betalar skatt till frälseman. OBS! inte all skatt; ex.vis tionde gick till kyrkan o till del till indelningsverket. Om gårdar var skattefrälse ännu på 1700-talet kunde de friköpas av bonden först vid Gustaf III;s tid.
Vad sedan gäller vilka skatter en bonde slapp betala när han tillhandlat sig frälserätten, så har jag inte sett vilka skatter som avses. Det fanns ju så många olika skattepålagor. Grundskatten slapp nog ingen bonde ifrån! På 1800-talet var nog skattlättnaderna för en gammal skattefrälsebonde marginella. Kan någon utreda detta?
 
Gammalt frälse i Almqvist, Frälsegodsen : När frälsemän åberopade gammalt frälse vid reduktionen på 1600-talet kunde de slippa få den jorden reducerad, eftersom den redan tidigare varit frälse och i deras ägo ( en annan term ”arv och eget”). Gammalt skatte bör betyda att gården varit skattegård från början . Syftar kanske på skattefrälsegårdar i de sammanhang du sett.
Berit Sjögren

[Bengt Rydh]

Michael,
Tack för litteraturtipsen.
 
När det gäller begreppet skattekrono är det vanligt använt i Västbo härad. Efter att ha tittat på några exempel kan jag inte se någon koppling till skattevrak utan snarare är det så att begreppet används åtminstone för gamla skattegårdar. Användningen är dock inte entydig. Ett exempel är Törestorp Mellangården, Kulltorp, som 1762 omnämns som kronoskatte men som 1776 omnämns skattekrono. Denna gård är förmodligen från början en kronogård men donerades redan 1613 från kronan.
/Bengt

[Berit Sjögren]

Skattekrono =  även skattegård; gård där bonden har besittningsrätt o betalar skatt till kronan
Kronoskatte = kronogård; i början av 1700-talet kunde kronogårdar skatteköpas av åbon, dvs övergick med full äganderätt .Flera kronogårdar hade efter reduktionen på 1600-talet övergått från att vara frälse till krono och blev sedan föremål för skatteköp.. Clemetsson & Andersson i Släktforska vidare sid, 84 har nog uttryckt sig vilseledande. Skatteköp har inget (behöver inte ha) med skattevrak att göra.  
Frälseskatte = frälsegård; bonden åbo; har ej äganderätt
Skattefrälse =  bonden har bördsrätten men betalar skatt till frälseman. OBS! inte all skatt; ex.vis tionde gick till kyrkan o till del till indelningsverket. Om gårdar var skattefrälse ännu på 1700-talet kunde de friköpas av bonden först vid Gustaf III;s tid.
Vad sedan gäller vilka skatter en bonde slapp betala när han tillhandlat sig frälserätten, så har jag inte sett vilka skatter som avses. Det fanns ju så många olika skattepålagor. Grundskatten slapp nog ingen bonde ifrån! På 1800-talet var nog skattlättnaderna för en gammal skattefrälsebonde marginella. Kan någon utreda detta?
 
Gammalt frälse i Almqvist, Frälsegodsen : När frälsemän åberopade gammalt frälse vid reduktionen på 1600-talet kunde de slippa få den jorden reducerad, eftersom den redan tidigare varit frälse och i deras ägo ( en annan term ”arv och eget”). Gammalt skatte bör betyda att gården varit skattegård från början . Syftar kanske på skattefrälsegårdar i de sammanhang du sett.
Berit Sjögren

[Lena A Löfström]

Sundbybergs Gård var från början ett frälsesäterij, dvs tillhörde kunungens arv och eget. Kungen kunde dela ut gården som en tillfällig förläning om han så önskade. Under Gustaf IIIs tid förlänades den dock med äganderätt. År 1789 ville innehavaren sälja gården till en ICKE frälse och fick ansöka om tillstånd hos Gustaf III, som sedan ger sitt kungliga tillstånd till försäljning av gården till en ofrälse. Originalhandlingen finns på Sundbybergs Museum.

[Bengt Rydh]

Berit,
För att komma tillbaka till början av denna diskussion om det på något sätt var förmånligare för en bonde att inneha frälsejord än skattejord är min bild av diskussionen ovan följande:
 
Besittningsrätt innebär att bonden betalar räntan till frälseägaren. Det skulle vara intressant att veta något om storleken på denna ränta, var den samma som den ränta en skattebonde betalade till kronan?
 
Frälserätt innebär rätt till räntan av från frälsejord. Om bonden, t.ex. genom förpantning eller senare genom köp, innehar denna rätt bör detta innebära att han inte behöver betala någon ränta. Det bör också vara i detta sammanhang som frågan om grundskatt kommer in och där det under 1800-talets debatt ansågs orättvist att olika jord beskattades olika.
 
Har jag förstått situationen?
/Bengt

[Michael Lundholm]

Bara några kommentarer:  
 
(1) Clementsson & Andersson gör ingen koppling mellan skatteköp och skattevrak. Inte heller jag.  Är uttrycket skattekrono lokalt begränsat eller är det använt över hela landet?  
 
(2) Arv och eget har jag i det här sammanhanget inte sett i betydelsen gammalt frälse i allmänhet. Däremot är det ju i jordböckerna in på 1600-talet fortfarande en egen kategori som härrörde från de Gustav Erikssons privata gods som senare i praktiken sammansmälte med kronans. Se tex Ulf Söderberg, Gustav I:s arv och eget i Uppland - en godsmassas framväxt, organisation och förvaltning, Studier till Det Medeltida Sverige 1, Stockholm 1977.  
 
(3) Frågan vad som händer med med dden frälseränta en bond tillköpt sig är intressant men jag har inte tittat närmare på det. Det är dock det problemen Ekebergs utredning från 1911 tar upp. Huvudfrågan var då om jag förstår det rätt huruvida dessa frälseräntor skulle lösas in; dvs de uppbars fortfarande in på 1900-talet. (Parantetiskt ser jag nu att även termen kronofrälse förekommer i den utredningen. I utredningen förekommer också ett ganska stort antal kontrakt från tre århundranden som exempel.)  
 
(4) I modernt språkbruk är ägande helt och odelat. Man kan visserligen samäga så att man äger en andel av något. Men en uppdelning av olika rättighetsslag på olika parterna är ett perspektiv som vi inte är så vana vid. Så när vi säger äganderätt så är det bördsrätten vi avser, en rätt som inte var så ovillkorlig som idag; i synnerhet inte innan 1734 års lag. Och bördsrätt var dessutom tvetydigt eftersom det dels kunde stå för den som ägde gården dels för den latenta rätt dennes släktingar kunde göra gällande vid ägarbetyden av olika slag.
 
[Tillägg: Skrevs innan Bengts inlägg 11:23]
 
(Meddelandet ändrat av milton den 24 maj, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av milton den 24 maj, 2008)

[Michael Lundholm]

Bengt, vad som var mest föremånligt berodde väl på vad man fick betala för att inneha en viss rättighet. Om räntorna var olika för olika jordnaturer bör detta ha avspeglats i olika priser för de olika börds/besittningsrätterna i samband med överlåtelse. Om det fanns skillnader [tillägg: när man tar hänsyn till såväl inköpspris som räntan] gissar jag att de inte var bestående.
 
(Meddelandet ändrat av milton den 24 maj, 2008)

[Berit Sjögren]

Lena! Det var inte bara kungen som hade arv o eget. Det åberopades av adelsmän då de ville undandra gods från reduktion  för den jord de innehaft som arv  före donationer o frälseköp på 1600-talet, det som då i först hand togs ifrån dem.
Vad gäller frälserätten som kunde köpas ut i senare skeden tycker jag det är svårt att få klarhet i vad det innebar. I det fall jag kunnat studera, från Södra Vi i Kalmar län, framgår av köpehandlingarna i gårdsarkiv, att general CH Pechlin o efter dennes fängslande vid mordet på Gustaf III 1792, hans son JAPechlin, räknade fram köpesumman för frälserätten på min anfars skattefrälsegård efter att ha värderat den dels i årliga penningar, dels i dagsverken vid herrgården.
För  min anfars 1/8 mantal (en av hans 2 gårdar det gällde)  beräknades den i årliga penningar 1 riksd 32 sh+ 2 mans dagsverken, dvs 200 riksd. som han krävde för frälserätten för den hemmansdelen. Det begärda tycks vara en ohemul summa, Man kan förstå att Pechlin krävde mycket då han ju bl a gick miste om hjälparbeten vid säteriet. Kanske också om leveranser av skog till de järnbruk han ägde på trakten.  Hur förvärvandet av frälserätten sedan påverkade min anfar skattemässigt har jag inte studerat. Jag skulle vilja veta vad som gällde under 1800-talet. Berit Sjögren  
.

[Bengt Rydh]

Googlade lite på frälseränta och under Wikipedia fanns följande beskrivning:
 
Frälseränta, en årlig återkommande ränta för fastighet.
 
Frälseränta uppkom antingen genom att kronan till någon enskild överlämnade grundskatten till skattejord (skattefrälseränta), eller genom att en ägare med frälserätt sålde jord men behäll sin rätt till ränta motsvarande grundskatten (frälseskatteränta). I undantagfall uppstod frälseskattränta genom att jordägaren lämnade ifrån sig rätten till ränta men behöll äganderätten till jorden.
 
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4lser%C3%A4nta

[Berit Sjögren]

Bengt Rydh! Den här definitionen blir jag inte klokare av. Berit

[Michael Lundholm]

Jag tycker definitionen var glasklar och helt och hållet överenstämde  med vad jag redovisat ovan 20 maj.  Nyheten var dock att det tredje sättet den kunde uppkomma.

[Bengt Rydh]

Tycker nog också att bitarna börjar falla på plats. Klickar man sig vidare på grundskatt ges följande information:
 
På 1892 års riksdag togs beslutet att helt avskaffa grundskatterna. Grundskatterna kom att successivt avskrivas mellan 1893 och 1904.
 
Grundskatt, en sammanfattande benämning på de ordinarie skatter som från medeltiden till 1903 gällde för en jordegendom. Begreppet grundskatt inkluderar förutom den skatt som togs ut av skattehemman och i viss utsträckning från allmänna frälsehemman även den avrad som betalades av brukare på kronohemman. Grundskatterna bestod av jordeboksräntan, mantalsräntan och kronotionden.
 
På 1892 års riksdag togs beslutet att helt avskaffa grundskatterna. Grundskatterna kom att successivt avskrivas mellan 1893 och 1904.
 
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Grundskatt
 
En längre beskrivning av grundskatt finns i http://runeberg.org/nfbj/0234.html och min tolkning är att det var jordeboksräntan som frälserättsinnehavaren förfogade över medan mantalsränta och kronotionde utgick till kronan även för allmänt frälse. Däremot var säterier befriade från kronotiondet.

[Bengt Rydh]

Ytterligare ledning kring begreppen frälseskatte och kronoskatte finns i 1734 års lag. Ur Jordabalkens 4:e kapitel och 5:te paragraf kan följande citeras:
 
Nu kan skattejord utom börd säljas: är thet kronoskatte, hembiude thet kronan, och thet som frälseskatte är, honom, som frälserätt ther å äger, innan tridie upbud ther å tages, och hafve the macht then jord at lösa, och sedan lagfarten fullfölja låta, som sagdt är
 
Jag har sett ett exempel där det tog stopp vid tredje uppbudet för att frälseägarens tillstånd inte inhämtats (Västbo AI:35, VT1760, Upppbud Nr 23).
 
Det finns alltså en legal skillnad mellan skattefrälse-frälseskatte respektive skattekrono-kronoskatte som innebär att ursprungsägaren vid försäljning utom börd har förköpsrätt.

[Michael Lundholm]

Bengt,
 
Vill dock rekommendera Winbergs arbete (i allmänhet om det vårt samtal rört) där en diskussions förs utifrån dels den juridiska doktrinen så som den framkom i landslagen, senare förordningar och 1734 års lag som kunde säga en sak, dels de olika lagstiftningsförslag som framkom under 16- och 1700-talen som kunde säga något annat dels domstolarnas (häradsrätternas, [tillägg: lagmansrätternas,] hovrätternas och riksrådets) avdömda praxis som kunde vara något tredje. Mitt intryck är att det på inte sätt har varit en rätlinjig utveckling utan att det böljat fram och tillbaka när det gäller böndernas rättigheter.
 
En fråga där det uppenbarligen svängde fram och tillbaka var det pris som skulle betalas vid uppbud eller hembud; enligt mätismanna ordom (alltså enligt värdering) eller det pris som (den oskyldige) köparen var villig att betala (dvs marknadspris). Jag har dock inte sett att Winberg diskuterade prissättningen när hembudet gällde frälse/kronoskatte.
 
Vad gäller ditt inlägg 24 maj (23:10) om att det var jordeboksräntan som frälserättsinnehavaren förfogade över instämmer jag helt och hållet. Samma förhållande gällde exempelvis Livgedinget (inkl Hertig Karl Gustafs förläning) under 1600-talet. Jordeboken återfinns under Livgedinget som uppbar jordeboksräntan till änkedrottningen medan mantalslängderna återfinns hos länstyrelserna som uppbar mantalspenningen till kronan.
 
(Meddelandet ändrat av milton den 26 maj, 2008)

[Michael Lundholm]

Jag fortsätter avdelningen litteraturtips allteftersom min egen inläsning på området jordnaturer fortsätter:
 
1. Sam(uel?) Clasons avhandling från 1895: Till reduktionens förhistoria. Gods- och ränteafsöndringarna och de förbudna orterna (skall alltså vara förbudna). Vet inte hur den står sig akademiskt men den blir nog värdefull för mig pga sin utomordentligt utförliga och kommenterade källförteckning där många ingångar till det kamerala materialet ges. Själva avhandlingen är rättshistorisk inriktad även om den framlades på filosofisk fakultet.
 
2. Eli Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa 2: Hushållningen under internationell påverkan 1600-1720 (kap 2 'Godsavsöndringarna och reduktionen'), Bonniers, 1936. Heckscher är en verklig guldgruva. Han har inte ett begränsat kameralt eller rättshistoriskt perspektiv utan sätter in saker och ting i ett större samhälleligt sammanhang. (Man får tex en inblick i dåtidens skatteplanering när Heckscher förklarar varför det är lönsamt att frälseköpa hemman som avkastar 3-4 procent när en alternativ placering ger 6 procent.) Han betydligt mer kompakta Svenskt arbete och liv ger dock inte lika mycket på den här punkten. Samma sak gäller dock här; oklart hur den stått sig akademiskt.
 
(Meddelandet ändrat av milton den 30 maj, 2008)

[Ingemar Wickström]

Låt även mig bidra med ett litteraturtips. De bästa handböcker jag funnit om den ekonomiska och kamerala lagstiftningen i Sverige genom tiderna, inkl. redogörelser för jordnaturer, skiften och hemmansklyvning, kameraladministrationens uppbyggnad, skattesystemet i detalj inklusive de allmänna besvären m.m. är Lars Gustaf Linde, Sveriges Finansrätt (1887,704 sid.) och densamme Sveriges Ekonomirätt (1888, 960 sid.). Ämnesområdena berörs delvis i båda böckerna. T.ex. redovisas jordnaturerna för hemman under enskild äganderätt (skatte och frälse) i Ekonomirätt medan kronojordens olika varianter redovisas i Finansrätt.

[Rune Johansson]

Jag kan komplettera avdelningen litteraturtips med Anders Botins den 2 januari 1755 utgivna Beskrifning om Swenska Hemman och Jorda-Gods första delen kapitel VI.
 
...Hemmans natur i allmänhet, hwaraf de delas i trenne slag, Skatte, Krono och Frällse.
Som annat är att äga räntan af ett hemman och ett annat att äga jorden, däri ligger grunden till den fördelning af alla Swenska Hemman i trenne slag...
...Skatte kallas de hemman af hwilka en annan äger jorden och en annan räntan. Således blifwa
a) de Hemman kallas Skatte-Krono af hwilka Kronan är ägare till räntan men ej till jorden
b) ...Hemman kallas Skatte-Frällse af hwilka Frällse-mannen äger räntan men ej jorden.
 
Mvh/Rune
 
Bengt: boken kan du nog sitta och läsa på referensbiblioteket i Jönköping. Hör av dig annars, så skall jag försöka kopiera av de 22 sidorna till dig som rör kapitel VI.

[Ingemar Wickström]

Runes citat från Botin aktualiserar den diskussion som ovan förts om kronoskatte/skattekrono. Var det verkligen någon skillnad mellan dessa begrepp? I och för sig ligger det ju nära till hands att i analogi med skattefrälse/frälseskatte låta förleden beteckna den ”ursprungliga” jordnaturen så att kronoskatte enbart var beteckningen för tidigare kronohemman som blivit skatteköpta. Men i SAOB jämställes skattekronohemman med kronoskattehemman med hänvisning bl.a. till Botin (som i motsats till Bengts citat ur JB i 1734 års lag inte nämner termen kronoskatte). Linde nämner överhuvud taget inte skattekrono utan använder mest bara benämningen skatte och i några fall kronoskatte. Jag tycker det verkar som om benämningarna använts för samma sak.

[Michael Lundholm]

Håller med dig Ingemar. Jag tror inte analogin med skattefrälse/frälseskatte håller. Jag har sett exempelvis kronoskatte i betydelsen skatte i lantmäterimaterial från 1700-talet samt i litteraturen (Heckscher).
 
En sak är dock dessa definitioner, en annan sak hur ett faktiskt hemman kom att behandlas ur skattesynpunkt. Behöll tex bonden på ett skattefrälsehemman sin äganderätt eller bördsrätt när ränterätten överfördes till frälse. Min slutsats baserad främst på Heckscher är att man inte kan generalisera utan studera ur hemmanet redovisades i jordeboken, studera ev fastebrev, köpebrev och eventuella uppud i häradsrätten etc. Heckscher menar tex att det mycket väl kan vara så att ett hemman som fromellt är skatte, säg, frälseköps och därmed borde bli skattefrälse medan det i praktiken blir frälse.
 
Det fall som upptar mig just nu är Harbro by i Björnlunda socken. Det rör sig om tre fulla jordebokshemman vilka alla förlänas under 1600-talets första halva.  Till saken hör att dessa tre hemman definitivt inte är gammalt frälse och i de jordeböcker jag hittills gått igenom i Södermanlands handlingar (1593-1630) rubriceras som skatte tom 1628.  
 
År 1627 sker dock en sk allodialdonation (dvs donation med full äganderätt) av ett av hemmanen till översten Alexander Leslie (Almquist, Frälsegodsen 2:1 sid 364) och 1630 av ytterligare ett till Mårten Wewitzer Rosenstierna (samma källa). Av en karta från 1688 i Lantmäteriverkets arkiv (akt 04-BJA-15) framgår att dessa båda donationer (med 1700-talets terminologi) avser Harbro uppgård (nummer 1) och Harbro mellangård (nummer 2). Det återstående hemmanet, Nedergården, frälseköps 1648 av Casper Lillecrona (Almquist a.a. cit sid 369)
 
Jordeböckerna 1629 respektive 1630 noterar allodialdonationerna (som donationer) men klassar hemmanen fortfarande som skatte. Jag har ännu inte gått igenom jordeböckerna efter 1630 i ULA men RA mantalslängder 1642, 1647 och 1648 klassar fortfarande Mellangården som skatte medan Uppgården klassas som frälse. Åren 1649 och 1650 klassas alla tre hemmanen som frälse. Detta trots att de alla tre borde haft karaktär av skattefrälse (om nu jordebokens uppgifter att de var skatte var korrekt).
 
Nåväl, from 1651 redovisas dock Daga härads mantalspenningar i Livgedinget även om (som noterats ovan) Livgedingets innehavare inte uppbar mantalspenningen. Redovisningen av denn sker dock  inte under Södermanlands län utan under Livgedinget (med hertig Karl Gustafs förläning) 1751-1718 [rättelse: 1651-1718 skall det ju vara!]. Helt plötsligt noteras inte jordnaturen. Möjligen kan detta bero just på att jordräntan tillföll den till vilken Livgedinget hade förlänats (under de första åren änkedrottning Maria Eleonora respektive hertig Karl Gustaf) varför detta inte var relevant att notera för de kronans tjänstemän som skulle uppbära mantalspenningen.  
 
Jordeböckerna och avkortningarna i densamma kanske kan ge bättre besked. Notabelt är dock att den åberopade lantmäteriakten  från 1688 anser att dessa tre hemman är skatte. Mitt problem är dock att utröna vad som under dessa år hände med bördsrätten, vilket fn är oklart. I vart fall är det klart att 22 januari 1686 får Jakob Wattrang fasta på två hemman i Harbro genom att han höper dessa av Hedvig Horn (RA, Wattrangska släktarkivet, Pergamentshandlingar, kartong 2, brev nummer 12). Detta är en del av hennes arvegods efter fadern fältmarskalken Gustaf Horn och de säljs med hennes svågrar Nils Bielkes och Axel Lejonskjölds samtycke.  Här finns också den traditionella uppräkningen av allt som ingår i hemmanen, som om hon också hade bördsrätten. Dessa två hemman bör vara de som Leslie och Rosenstierna fick i donation (Uppgården och Mellangården) och som såldes till Gustaf Horn. Reduktionen har varit inblandad under mallantiden men exakt vad som hänt har jag ännu inte klarlagt. Så här långt är dock min slutsats att det ser ut som om skattefrälset faktiskt övergått till rent frälse trots alla noteringar om skatte. Men det återstår alltså att verifiera.
 
(Meddelandet ändrat av milton den 31 maj, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av milton den 31 maj, 2008)