Hej Pia!
Så fort det handlade om äktenskap var det till biskopen man vände sig till (i detta fall alltså Domkapitlet i Växjö och dess s. k. konsistorium, en sorts kyrklig domstol där biskopen var ordförande). Det var prästernas uppgift att se till att äkta makar höll sams och att allt gick rätt till i samband med församlingsbornas äktenskapliga samlevnad, och biskopen var ju prästernas chef. I många fall (om det krävdes någon mer avancerad utredning, såsom för otrohet, om äkta makar övergivit varandra etc.) sändes ärendet vidare från biskopen till aktuell häradsrätt eller rådhusrätt, innan domkapitlet kunde utdöma någon skilsmässa eller beslut.
I vissa fall, om domkapitlet inte kunde få tag på någon av de äkta makarna (som i ditt fall?) eller om inblandade personer trilskades, kunde man be om Konungens befallningshavandes kraftiga handräckning - då vände sig domkapitlet eller härads-/rådhusrätten till just landshövdingeämbetet, Konungens befallningshavande i länet. Kan det vara just så man ska tolka landshövdingens inblandning i fallet med Anders Andersson Borg och Christina Johannesdotter? Jag har forskat en hel del kring just äktenskapslagstiftning i Skåne och Blekinge 1650-1900 (kanske gäller annorlunda för Småland?), och de enda fall där landshövdingeämbetet varit inblandat i ett regelrätt äktenskapsmål är just i form av denna kraftiga handräckning. I vissa fall har dock Kungl. Majestät blandats in, om t. ex. en dom har överklagats, men i så fall har de vänt sig direkt till domkapitlet, och inte gått via landshövdingeämbetet.
Puh, det blev kanske lite rörigt men jag hoppas att det ska gå att förstå ändå. Både Domkapitlets i Växjö arkiv, den aktuella häradsrättens arkiv och landshövdingeämbetets arkiv (för Jönköpings län) förvaras på Landsarkivet i Vadstena.
Mvh, Markus