ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Namnnormering  (läst 2057 gånger)

2010-01-21, 07:31
läst 2057 gånger

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Även traditionella program skulle kunna göra nåt liknande. Tänk om man hade kunnat öppna ett litet fönster vid varje registrering av namn och hade kunnat skriva ner de onormerade stavningarna eller alternativa stavningarna där?

2010-01-22, 09:24
Svar #1

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Normering av förnamnen är mycket viktigt om man har större databaser. Jag själv har normerat lite mera än många andra för att åtminstone kunna söka på de två första bokstäverna i förnamnet.
 
När det gäller efternamn är det mycket svårare att normera. Jag har gjort några försök att utesluta bokstäverna q, h och f i efternamnen. Det blev inte bra och kan se förskräckligt ut när vissa släkter har konsekvent stavning med q.

2010-01-22, 21:25
Svar #2

Utloggad Jan Kärrman

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 438
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 22:57
    • Visa profil
Observera att ibland kan normeringen slå fel. Jag har ett exempel på en person som genomgående kallades Stina i husförhörslängden, och jag ser i Disbyt att flera personer normerat hennes namn till Kristina, men i födelseboken står det Justina.
 
/Jan

2010-01-23, 01:11
Svar #3

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Torbjörn.  
 
Är inte Joan detsamma som Johan utan h? Och i kyrkböckerna var det ju prästen som stavade, inte folk själva.

2010-01-23, 07:06
Svar #4

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Kristina. Det vette tusan.  :o)  I den socknen jag tänker på blandade prästerna ihop Johan, Jöns, Jon, Joan och Jens i en enda soppa! Joan beskrevs i kyrklängderna ibland som Jon, och ibland som Jöns (om jag minns rätt) men aldrig som Johan.
 
Men det finns mönster ibland, och de är intressanta att följa. Om kyrkböckerna bara kallar en person för en eller två saker, eller nåt ovanligt. Då kan man få en fingervisning om släktskap och sånt. Speciellt om personen stått nära kyrkoherden och/eller klockaren.
 
Jan: Själv försöker jag vara restriktiv vid normeringen. Det enda jag riktigt stenhårt normerar numera är faktiskt Per! Det dräller av former av Pehr i den släkt- och hembygdsforskning jag gör, så det är nödvändigt för att få nån kontroll över situationen.
 
Annars normerar jag faktiskt lite mildare än standarden normalt sett är. Om jag inte vetat om att Justina fått dopnamnet Justina och sett nån kallas Stina bara skulle jag använda normeringen Stina.  
 
Och, som sagt, numera har jag koll på alla stavningsvarianterna. De behövs vid forskningen!
 
/T

2010-01-23, 07:30
Svar #5

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
I mina trakter är Joen (huvudsakligen 1500-1600-tal),Jon och Jonas samma namn. Jan, Johan, Johannes och sällan Joan är samma namn. Nu förekommer i mina trakter både Johan och Jonas parallelt och bägge namnen kunde finnas i samma barnakull. De som hade en Jonas bland barnen hade nästan alltid ett ursprung från Hälsinland eller Rättvik. I enstaka fall verkar Jöns och Jonas vara samma namn. Namnskicket är olika lokalt. Exempelvis används nästan bara Jo eller Joo i Särna med omnejd.
 
För mig är jag inte så noga att normera Jan och Johan utan för sökning av förnamnet är första bokstaven tillräcklig. Det är ju också ibland lite svårt att se skillnad på de olika stavningarna. I vissa fall ser man ingen större skillnad på e, a och o.

2010-01-23, 10:47
Svar #6

Utloggad Mikael Frank

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 32
  • Senast inloggad: 2016-11-29, 07:35
    • Visa profil
I bra moderna släktforskningsprogram bör det finnas stöd för soundex vilket löser problemet med normering på ett tillfredställande sätt.

2010-01-23, 19:58
Svar #7

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Torbjörn, vilken socken tänkte du på?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-24, 10:32
Svar #8

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Egentligen inte en socken. NV-skåne.

2010-01-24, 12:12
Svar #9

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Grundproblemet är att vad det gäller stavning så ser vi i kyrkoböckerna bara hur prästen ansåg att namn skulle stavas, inte vad personerna själva ansåg sig heta. Det var dessutom inte ovanligt att folk var analfabeter vid denna tid, vilket gör stavningen än mer irrelevant. För övrigt, om vi normerar efter födelseboken,vad skall vi då göra om lille Pähr Pährssons far i sin födelsebok kallas Per Nielsson? Och om hans storebror med en annan präst begåvats med namnet Oluff Pedersson? Och han har en avliden helbror i födelseboken kallad Peder Pedersson? Långt in på 1900-talet förekom det att präster begåvade folk med märkliga stavningar, som varken de eller deras föräldrar bett om. Skall de tvingas använda dessa?
 
Sedan är det inte ovanligt med förkortningar i kyrkoböcker. Skall den som kallas And. Ol. i en kyrkobok få heta så, om det är första omnämnandet?
 
Dessutom, om vi inte normerar personnamnen bör vi väl heller inte normera ortnamn. Alltså bör vi skriva att Per dy var född i Staffarbya, Olof i Stavby, och Per dä i Stafaby. Eller?

2010-01-24, 12:59
Svar #10

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
När det gäller ortnamn finns det redan en given namnnormering nämligen på kartan. Det är den som ska användas, även när det är feltolkat, tills den ändras. Så är åtminstone den akademiska principen inom namnforskningen.
 
När det gäller personnamn, så förekom denna diskussion, när Håkan Skogsjö presenterade sin namnnormeringslista på Rötter och i Årsboken. Men det kan nog vara bra att den återkommer med nya synpunkter, inte minst för att datatekniken idag är mer utvecklad!
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-25, 02:55
Svar #11

Utloggad Karl Göran Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2704
  • Senast inloggad: 2024-03-17, 08:07
    • Visa profil
För att ta det kanske minst kontroversiella, ortnamnen och kartan. Från senare hälften av 1800-talet skapade/ändrade statliga myndigheter (SJ, Vägverket, Posten m.fl.) ortnamn efter eget skön och det är vanligen dessa vi finner igen på våra kartor. 'Omdopen' skedde utan någon större samordning med de andra myndigheterna inom kommunikationsdepartementet, så idag har vi ett parallellt system med olika beteckningar. På den av förbundet utgivna CD-skivan 'Svenska Ortnamn 1999' ser vi inget av detta. T.ex. ändrade Postverket namnet på poststationen i Alanäset och Hällesjö socken (Jämtland) till Albacken för att undvika förväxling med Alanäset i Alanäs socken. Om detta skriver forskaren Bertil Flemström: Albacken är egentligen namnet på en i senare tid inrättad poststation på platsen. Detta namn har nu nästan helt utträngt Alanäset. (Bebyggelsenamnen i Bräcke kommun, Uppsala 1995). Detta nämner han emellertid endast i löpande text under Alanäset, eftersom det sistnämnda namnet är det som ännu idag står i fastighetsregistret.
Som forskare intresserar mig inte enbart människorna utan också var de bodde. Vill jag i då specificera ett hemman måste det bli Alanäset eftersom Albacken inte tillåter sådana preciseringar som t.ex. Alanäset 3:1 (Albacken 3:1 finns ju inte!). Förövrigt noterar jag nu att innan 1971 förekommer inte Albacken som adress på CD-skivan 'Sveriges dödbok 1947-2006'.
Det finns säkert liknande fall över hela landet.
 
Ortnamn och normering. I Jämtland finns tre byar Fanbyn i lika många socknar. Under senare hälften av 1900-talet har dock stavningen för två av dem ändrats till Fannbyn, vilket också stämmer bättre överens med uttalet som är lika för alla tre. Som en liten protest mot denna diskrepans och med en förhoppning att en ändring kommer till stånd, praktiserar jag lika stavning för alla tre i mina register.
 
Om personnamn. Trots att svenska personnamn återfinns i skrift sedan över 1000 år finner jag det märkligt att endast präster utpekas som mindre trovärdiga skribenter. Stavningen av såväl ort- som personnamn i medeltida brev tas vanligen som intäkt hur de uttalades vid den tiden och såvida det inte är rör förfalskningar ifrågasätts generellt dessa inte. Att präster skrev personnamn enligt sin uppfattning om stavning är inget uppseendeväckande; det gjorde ju alla. Det betyder ju inte att de ständigt medvetet eller omedvetet skevade till det och ändrade sig tid efter tid. Utgångspunkten måste ju vara att det som står i kyrkböckerna är korrekt om inte andra källor motsäger uppgifterna.  
Visst fanns det präster som av okunnighet eller andra anledningar skrev namnen efter en egen och avvikande uppfattning. T.ex. barn med det fornnordiska namnet Radgerd i dopet vid 1700-talets början, som i senare källor benämns Regina eller Rakel. Man kan ifrågasätta om dessa flickor benämndes annorlunda som barn än som vuxna. Däremot förefaller det svårt hävda att deras ättlingar 150 år senare med namnen Regina eller Rakel egentligen borde vara Radgerd. Vi kan inte göra annat än att utgå från de källor som existerar oavsett våra privata funderingar.
Anders Ryberg menar att prästen inte skrev vad personerna själva ansåg sig heta [hur skaffar man sig den insikten ?] och gör sig samtidigt till en sentida talesman för de sistnämnda med en retorisk fråga: Skall de tvingas använda dessa [=prästers märkliga stavningar]?  
Lika relevant skulle vara att fråga sig om de skulle känna igen sina namn i dagens normerade versioner.  
 
Ibland kan man få samtida insikt om skilda uppfattningar om namnen när mer än en präst skriver under samma tid och i samma bok, men det är sällsynt. I parallella källor, som t.ex. domböcker, bouppteckningar etc., påträffar vi ibland andra eller kompletterande uppgifter. T.ex. någon som i kyrkböcker och mantalslängder endast skrivs med patronymikon, men här underskrivit en handling med annat tillnamn.  
 
Bland namnnormerande förespråkare kan man få intrycket att det endast är stavningen som skiljt sig genom århundradena, medan däremot uttalet varit detsamma. Om så hade varit fallet skulle vi till stor del kunna förstå osannolika tidsresenärer från århundradena bakåt1). Att olika stavning under tid har stått för olika uttal är en generell uppfattning inom språkforskningen.
Namnet Per, idag vanligen uttalat Pär, men historiskt och dialektalt har det varit/är det annorlunda. Se t.ex. Frödings dikt om 'Jan Ersa och Per Persa', som förutsätter ett rim på Ersa och Persa.
 
Ser jag tillbaka på äldre diskussion i ämnet blir jag positivt förvånad och påmind om att det uppmanades till en försiktig normering som jag nu inte ofta ser på nätsidor. Bl.a. att de som konsekvent benämns Greta eller Stina, inte utan vidare bör skrivas som Margareta och Kristina. Jag tror att avståndet till och kunskaperna om de människor vi forskar om är avgörande för hur vi gör. En person man träffat, lärt känna som och alltid kallat Margreta eller Greta visar vi nog mer respekt för än andra mer anonyma i galleriet. Jag skulle inte kunna skriva henne som Margareta även om hon benämndes så på en CD-skiva.  
 
Om tekniken. Slå upp en telefonkatalog och du ser att Carlsson och Karlsson återfinns på samma ställe. Problemet är alltså löst sedan flera decennier, men det har inte intresserat programmakarna av våra släktregisterprogram och därmed har vi fått diskussionen om normering. Möjligen kan orsaken till denna uraktlåtenhet vara att man då skulle förlora konvertibilitet. Mikael Franks idé ovan att programmen bör kunna hantera normeringen är tilltalande, eftersom det kanske skulle spara 1000-tals inmatningstimmar för en enskild forskare. Soundex, som bl.a. Ellis Island använder sig av, är emellertid lite väl trubbigt.
 
1) Det urnordiska *AnulaibaR är ursprunget till vårt Olof (Svenska förnamn - Roland Otterbjörk, Stockholm 1964). Hade vi den förstnämnde bland våra förfäder, vem skulle 'normera' honom till Olof ?.

2010-01-25, 08:52
Svar #12

Utloggad Torbjörn Jerlerup

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 388
  • Senast inloggad: 2019-11-30, 21:18
    • Visa profil
    • brandt.radient.org/wiki/
Ortnamnen är ett bra exempel faktiskt. Vad är det som säger att Helsingborg kommer att stavas Helsingborg i framtiden? Inget. Så sent som på 70-talet ändrades det från Hälsingborg till helsingborg ju...

2010-01-25, 10:02
Svar #13

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
När prästen skriver in dopnamnt med latiniserade namn som Johannes, Andreas och Olai kan man i de flesta fall anta att de inte använde dessa namn i verkligheten. Samma sak gäller också om prästen (utifrån) använder otypiska namnformer för orten.  
Jag själv använder beteckningen MarGreta och KriStina för de som kallas Greta och Stina. När jag söker i min stora databas söker jag nästan alltid på Mar* och K* och hittar dem lätt. Det är viktigt att man är konsekvent när man använder större databaser. Det kan ta ett tag innan man finner sitt eget system i det dataprogram man använder.  
 
När det gäller ortnamn är det viktigaste att man kan hitta dem i databasen och då gäller det att vara konsekvent även där. Största problemet anser jag vara med nya socknar och då använder jag mig av det äldre socken namnet med tillägg för det nya i sockenkolumnen. Bingsjö heter då alltid Rättvik Bingsjö. Där är det ett ännu större problem eftersom kapellförsamlingen har hetat Bingsjö-Dådran och Dådran-Bingsjö beroende var prästgården var.

2011-02-23, 00:09
Svar #14

Utloggad Kim Metso

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 208
  • Senast inloggad: 2012-10-01, 13:45
    • Visa profil
    • www.it-metso.fi
Intressant att normering försvaras med att man har en stor databas, och att det skulle vara lättare att hitta i databasen med normerade namn.
Ett litet exempel på hur 'normering' skall skötas hittas i HisKi, finska släktforskarförbundets databas, där sköter programmet om att tex Eric söks även som Erik.
Sk normering baserar sig på vad som är 'normalt' just kring mig. Sedan kan omkretsen vara mitt hus, min by, min stad, mitt län, mitt land, min världsdel. Min 'normering' är baserad på hur stora cirklar jag vill dra.
I Finland är er huvudstad 'normerad' till Tukholma och er kung till Kaarle Kustaa. Talar man finska är det ok, men hur många i Sverige vet vem Kaarle Kustaa är?
'Normering' innebär ofta i Finland att svenskspråkiga namn i kyrkoboken automatiskt förfinskas till nåt namn man tycker är mer passande, Gabriel blir tex Kaapro. Detta gör att personen i fråga kan bli svår att hitta när man inte vet vad namnet släktforskaren 'normerat' sig till ursprungligen varit i kyrkboken. Detta baserar sig på det i de flesta fall helt korrekta antagandet att tex Gabriel inte använt sig av exakt namnet Gabriel utan nån förfinskning som dock nödvändigtvis inte varit Kaapro.  
Normering är för mig som att såga bort snickarglädjen på gamla hus, eller som att kalka över målningarna i kyrkan. För mig är det roligare att se Erichus än Erik, det fanns en orsak varför prästen skrev så, det är en del av historien. Om prästen hade svårt att skriva namnet, hur svårt hade inte då personen själv? Min förfader Gabriel ( Kaapro ) skrev sitt namn som en ring med en prick i.
 
bh
Kim

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna