Riksarkivet och släktforskaren

[Tord Påhlman]

I Jörgen Tollessons senaste (?) inlägg kan man bland annat läsa följande: ........ har vi, som alla läsare av Anbytarforum vet, fått ett tydligt exempel på de senaste dagarna. Eftersom jag läser Anbytarforum varje dag, i regel flera gånger om dagen, anser jag mig tillhöra alla läsare av Anbytarforum, men förstår ej vad som åsyftas. Kan man kanske få anhålla om ett förtydligande?

[Anders Pemer]

Gå till Redaktören meddelar så kan du se vad de som försökt nå ut med information till förbundets medlemmar om båda ordförandekandidaterna beskylls för. Det är p g a detta som hela avdelningen Länktips stängts. Nu har en presentation om Ted Rosvall lagts ut på Rötter, men Länktips - och Sveriges Släktorskarförbund!!! -  är fortfarande igenbommat.
 
Ingen var ute efter något annat än att nå ut med information om GF:s kandidat till ordförandeposten, när valberedningens redan var presenterad på Rötter. Dessutom erbjöd NOG även Jon Pallin att presentera sig på www.nog.nu, men fick inget svar, så det var inte frågan om något ställningstagande för eller emot den ena eller den andra kandidaten.
 
Och i de sista försöken till länktips som lades ut, var det länkar både till sidan på Rötter där Jon Pallin presenterades, och till sidan på nog där Ted Rosvall presenteras. Så allting var objektivt framlagt, och inte i form av något som kunde underkännas för reklam eller propaganda som det finns en passus om i forumets regler.
 
Idag har alltså Ted Rosvalls presentation lagts ut, med en liten fotnot om att Nättidningen RÖTTER självfallet inte har någon avsikt att förfördela någon ordförandekandidat. Då kan man ju fråga sig varför inte avdelningarna Länktips och Sveriges Släktforskarförbund öppnas igen.
 
Det vi ville nå ut med är ju alltså redan ute. Ingen klick har någon avsikt att härja mer!
 
Nu har RÖTTER intagit en journalistiskt objektiv hållning med presentation av bägge kandidater och försäkrar att ingenting annat varit meningen. Men så länge avdelningarna Länktips och Sveriges Släktforskarförbund förblir stängda kvarstår tyvärr viss grund för tvivel. Låt oss sluta behöva tvivla!

[Jörgen Tollesson]

Javisst kan du få anhålla om ett förtydligande, Tord! Men det finns väl inte något att tillägga till det som Anders redan har sagt.
 
När du skriver Jörgen Tollessons senaste (?) inlägg, så förstår jag inte riktigt vad frågetecknet gör där. Det var väl uppenbart att det var mitt senaste inlägg? Men du kanske menar sista (?)?
 
Vad som blir mitt sista inlägg i denna sak beror dels på om det kommer några nya inlägg som tarvar ett svar, och dels på om det är tekniskt möjligt att svara.

[Tord Påhlman]

Frågetecknet kom dit enbart för att jag inte kunde vara hundraprocentigt säker på att det var ditt allra senaste inlägg, då mitt inlägg lades in. Medan jag satt och skrev kunde du ju faktiskt ha hunnit med att skicka ett inlägg till. Något annat menade jag absolut inte. Ledsen om det missförstods.

[Ulf Berggren]

Jörgen!
 
Undvik helst spekulationer om vilka som är mina nära vänner, vilka jag ogillar o dyl. Det blir bara fel och väl likt konspirationsteorier.
 
Detsamma gäller spekulationer om syftet bakom inlägg. Annars blir det lätt motspekulationer om att enda anledningen till din besynnerliga ståndpunkt är att du och dina vänner stöder Ted Rosvalls kandidatur.
 
Men även om det kan finnas anledning att diskutera hans kandiderande, eller snarare ordförandefrågan öht, så är ju detta fel rubrik för en sådan debatt.
 
Mitt syfte var istället det vanliga, att bidra med kompletteringar som saknades i debatten. I det här fallet information om JO-utlåtandet, som du dock fortfarande inte tagit till dig.
 
Det framgår som sagt i utlåtandet att en central del för JO var att kopiorna var gjorda av en annan part. Om du inte tror mig kan du ju kontrollera saken själv.
 
Givetvis kände jag alltså redan till de förhållanden du räknar upp, men de var mao irrelevanta för ovan nämnda sakförhållande. De förtjänar ändå ett par påpekanden:
 
1) Dessa mikrokort är ju kopierade från rullfilmen, så att SVAR skött kopieringen spelar ingen roll.
 
4) Även om nyfilmning sker så var alltså huvudpunkten i JO-fallet det som konverterats. F ö är det varierande innehåll i våra forskarcentra o dyl. Exempelvis finns det nyfilmade 1900-talsmaterialet inte i Arninge.
 
Några kommentarer i övrigt:
Jag konstaterar ju själv att myndighetsdrivna centra inte längre kunde ta avgifter. I Ramsele kunde man ta bort dem, eftersom verksamheten kunde finansieras ändå. I Kyrkhult fick man istället ändra ägarförhållandena, och centret finns än så länge kvar. Givetvis hade liknande förhållanden gällt om de andra forskarcentrana hunnit skapas.  
 
Dessutom blandar du ihop tidpunkterna. SVAR trodde förstås inte att avgifterna var olagliga förrän efter JO-utslaget. Först då togs de ju bort.
 
Arninge är inget forskarcentrum. Dessutom är denna filial Riksarkivets, och inte underavdelningen SVAR:s. Arninge är dessutom på flera punkter sämre än läget innan dess tillkomst, t ex för de som forskar i Norrland/skogslänen.
 
Ur släktforskarnas synvinkel kom JO-anmälningen olämpligt, eftersom det försämrade de framtida möjligheterna. Föredrar du att den kommit tidigare, så även Kyrkhult uteblivit?
 
Och varför tror du att forskarna sparat pengar på JO-anmälningen? Alternativet är ju att hyra korten från SVAR, och det blir för de flesta betydligt dyrare. Och dessutom ett besvärligare sätt att forska, än det suveräna alternativet forskarcentra!
Menar du att de som besökte Kyrkhult före JO-utslaget är lurade, men inte de som betalat motsvarande avgifter efter ägarbytet? Har det öht taget någon betydelse för släktforskarna vem som driver forskarcentrana om avgifterna är likvärdiga?
Nej, den ekonomiska vinsten av utslaget är marginell. Den gäller för de som bor nära Ramsele, och för övriga på sin höjd för något enstaka besök där/år, men då tar reskostnader etc. lätt ut vinsten.
 
I övrigt hade utslaget i praktiken de negativa följder jag och Carl påpekat. Det går aldrig att komma ifrån att detta var negativt för släktforskarna.
 
Givetvis är det inte försvarligt att ta ut avgifter som man vet är olagliga, det är den avgörande skillnaden mot checkbedrägerier o dyl.
Men även om offentlighetsprincipen är viktig för oss, var det helt enkelt inte självklart att den var tillämplig.

[Thore Hult]

Lägg ut alla microkort på internet så alla kan forska som de vill. Det är ju gamla offentliga handlingar.
Vi skall inte snacka högt om offentlighetsprincipen i EU, för Landsarkivet i Sverige tar svinaktigt betalt för några gamla microkort som de fått gratis av mormonerna. Det är oerhört skamligt att det skall vara på det sättet. Usch säger Jag.
 
Hälsningar Thore Hult

[Helmfrid Carlsson]

Hör du Thore, det är inte gratis att lägga ut saker på Internet, om du nu trodde det. Det kostar i datorkapacitet t.ex. och det kostar förstås i att ta fram söksystem, så att det går att hitta rätt i de 70 miljoner bilder det gäller. Och sen har Sveriges faktiskt inte fått alla mikrofilmer gratis av mormonerna, det som är filmat efter 1860 har vi bekostat själva.
 
Jag tycker det är superfint att vi har landsarkiven där vi kan titta gratis, och om vi sedan vill forska bekvämt på hemorten, så kan jag stå ut med att betala för min hobby. Andra seglar och spelar golf, och det har jag inte hört att någon begär att Staten (du och jag) ska betala för.
 
Jag föredrar att själv betala för de mikrokort jag vill använda, än att vara med och betala för dina.

[Niclas Rosenbalck]

Ett litet inlägg:
Om jag som släktforskare ska betala för att få mikrofilmade arkivaler tillhanda så vill jag också att dessa ska ha mycket god kvalit?, vilket jag anser dagens mikrokort inte har. Kopior på kopior gör att man föreleds att tro att kyrkböcker är oläsliga eftersom mikrofich?ns kvalit? är låg och texten så svag på filmen. I landsarkiven visar sig sedan arkivhandlingarna vara helt läsbara. De olika demografiska databaserna bygger upp sitt material på arkivalierna och lämnar oläsligt material (vissa data,år o handlingar) åt sidan och man kan även här förledas att tro att ALLA uppgifter är inmatade, men så är ej fallet.  
 
I SVARS katalog kan man läsa vissa tillägg såsom mycket svårläst - men detta enbart för att filmkvalit?en är låg.  
SVAR: filma om dessa originalhandlingar och mixtra inte med olika framkallningstider som ni gjort hittills - detta blir ingen kvalit?lösning i längden!  
Landsarkivet i Lund skall ha all heder av att vara ett arkiv som filmar handlingar själva och tar emot synpunkter ifrån sina kunder, framförallt oss släktforskare. SVAR ta lärdom av Lunds föredömme!
 
Mvh Niclas Rosenbalck

[Annsofi Sterner]

Med backspegeln och även facit i hand. Kan jag för egen del, efter att aktivt släktforskat sedan början av 1990 (mindre aktivt från 1983), dvs. i samtid med SVAR:s framsteg och utgivning av kyrkböcker på mikrokort, konstatera att även släktforskandet är på bekostnad av något annat. För mig har forskandet på min släkt varit av nyfikenhet på hur mina förfäder levde och få en uppfattning om vilka dom var. Nu har jag fått en tydligare bild av den delen. Det som dessvärre framkommit under åren än mer tydligt, är den onda cirkel man hamnar i som forskare, mest på grund av Riksarkivets och dess underlydande arkivs amatörmässiga yrkesutövning inom just den genealogiska serviceentehen, dvs. forskaravdelningen. Mycket onödig tid och tillika telefonkontakter m.m. hade kunnat besparats den enskilda forskaren, och inte minst för personalen själv genom att arkiven haft en positivare inställning och därmed kompletterat framförallt uppgifterna i NAD på nätet.

[Annsofi Sterner]

Till det mörkertal av läsare som inte förstår vad jag menar med mitt inlägg här ovan vill jag förtydliga min inställning till kontakten med arkiven: Man ska verka för att ha så lite som möjligt med arkivpersonalen att göra, det är inga roliga människor. Tråkigt nog verkar inte detta uppfattats av dom berörda.

[Ingrid Wikberg]

Hej Annsofi -du verkar ha haft stor otur!!
 
Jag personligen har enbart haft positiv kontakt med de arkiv jag haft kontakt med.(bl a RA, Svar, RAÄ,Länsarkivet Ö-sund, Stadsarkivet Stockholm,  m fl) Kontakten har varit både personlig, genom telefon, genom brev, samt även via e-mail och jag har alltid fått svar - ganska så direkt eller efter en kortare väntetid och det material jag beställt har jag erhållit. Fick t o m en extra förfrågan från ett arkiv när jag frågade efter en gammal bouppteckning -de undrade om jag ville ha annan uppgift som rörde medlem i hushållet -men som hade utvandrat. (han var medlem i dödsboet) vilket jag ej hade tänkt på. Det var väl service om något    
 
Så jag är både glad och nöjd.
 
mvh
Ingrid

[Anders Ryberg]

Min erfarenhet är att de allra flesta arkivanställda är hjälpsamma och trevliga, och att det inte finns någon anledning att undvika dem...

[Niklas Persson]

Hur många arkivanställda har du kommit i kontakt med för att kunna döma ut en hel yrkesgrupp på det viset, Annsofi (Man ska verka för att ha så lite som möjligt med arkivpersonalen att göra, det är inga roliga människor.) och hur vet du att de är representativa för sina kollegor över hela landet (Riksarkivet och dess underlydande arkiv)? Kanske tycker de att alla forskare inte är roliga människor och deras humör påverkas av det.....

[Bo Persson]

Förr i tiden fanns det på många håll inom arkivväsendet en nedlåtande attityd mot sådan forskning som inte höll sig till statslivets och den offentliga förvaltningens räjonger - man kan minnas vad Ted Rosvall berättade i veckobrevet 16 nov. förra året, d.v.s. att han en gång i tiden fick rådet att till en viss person i RA inte säga att han var släktforskare, ”för då ansluter han dig till vägguttaget”. Men det där menar Ted i stort sett vara historia, och jag har också uppfattningen att han rätt; även om det förekommer en del onödigt byråkratiskt försvårande torde fallen trots allt vara ganska få. Den negativa attityden mot vissa kategorier av forskare torde vara synnerligen personrelaterade och inget typiskt för branschen.
 
Det utesluter ju inte att man i alla fall kan tycka att servicen inte är vad den borde eller att man rent av upplever sig bli illa bemött. Då skall man givetvis vända sig till myndighetens ledning och påtala detta. Inom arkivväsendet bör det naturligtvis råda en hög servicenivå, vi kategoriserar inte våra användare i bättre eller sämre folk och det är ju självklart att arkiven skall användas - allt följer av de offentliga arkivens uppdrag och egenskap av kulturarvsinstitutioner. Med risk för att bli inrangerad i någon fördömd grupp vill jag därför på det bestämdaste hävda det förfelade i att svepande hävda att hela arkivariekåren är inga roliga människor. Annsofi har kanske all anledning att vara förb-d i det fall som hon  tar upp, men att gå därifrån till ett fördömande av alla Sveriges arkivarier och arkivanställda är väl ändå att skjuta över målet. Jag blir vare sig arg eller upprörd av detta, men det är kanske inte den bästa utgångspunkten för en dialog. Jag hänvisar återigen till Teds nämnda veckobrev. Förbundet lägger ner mycket arbete på att bidraga till att arkivens service ytterligare förbättras, och Ted och styrelsen bör ju underrättas om någon tycker sig se negativa tendenser.
 
Vad Annsofis trassel på Värmlandsarkiv beror på kan jag ju inte uttala mig om, men det borde väl inte vara omöjligt att ordna t.ex. mikrokort av sådana handlingar som redan är filmade, oavsett om SVAR är inblandat eller inte. Hade vi i Linköpings stadsarkiv mikrofilmer av arkivhandlingar, skulle jag gladeligen sälja filmkopior/mikrokort, dels för att förenkla för forskaren, dels för att bidraga till ett minskat slitage på originalhandlingarna, dels för att se till att arkivmaterialet verkligen kommer till användning. Det enda hinder som jag kan se är att prisnivån ev. skulle komma att ligga högre än vad forskaren är beredd att acceptera.

[Jan Jutefors]

Arkivpersonal är inte mer än människor de heller. Jag tror nog att de gör så gott de kan. Möts man av krävande kunder så kan vem som helst bli lite motsträvig, alltså som du själv uppträder blir du bemött.

[Leif Mörkfors]

Måste för en gång skull dryfta min åsikt i ett ämne av diskuterande typ. Jag har besökt många av landets arkiv under åren och på några bemöts man bra på andra dåligt. Riksarkivet är överlägset det värsta alla kategorier. Personalen är genuint ointresserad av att hjälpa en (släkt)forskare. Att beställa volymer till sitt bord är oftast en oerhört tidödande procedur då de som levererar dessa ALLTID helst tycks vilja finnas någon annanstans. Den vakthavande ser ut att vilja somna och det som är viktigast är att övervaka att man inte läser volymerna på fel sätt. Att drista sig att fråga en vakthavande känns nästan som ett majestätsbrott. Om de anställda på RIksarkivet forskningsenhet gör så gott de kan så är det .....tragiskt!
Krigsarkivet har en liknande attityd som Riksarkivet, vet inte om man därför kan säga att det är ett huvudsatdsproblem (har inte beökt Stadsarkivet på några år). Uppsala landsarkiv är motsatsen. Atmosfär och personal får där fem plus !

[Kaj Andersson]

Mina fåtaliga kontakter med arkivpersonal inskränker sig till Landsarkivet i Göteborg och till Sjöfartsmus?et i Göteborg. Fantastiskt fint bemötande på båda ställena! Hjälpsamma med hur man gör, var det finns, och t.o.m. hur man tolkar. En särskild eloge vill jag ge sjöfartsmus?ets arkiv, med personal som till och med får ett personligt engagemang i frågeställningarna.
 
Sen kan jag ändå anse att man borde eftersträva än mer lättillgänglighet genom att publicera mer material på nätet.
 
Kaj A.

[Elise Holmgren]

Min erfarenhet av arkivpersonal är helt tvärtom. Jag har under mina besök på arkiv alltid blivit väl bemött och fått bra service av den personal som finns på plats. Kanske har ni som inte gillar det ni möter också dåliga dagar, men att skälla ut en hel yrkesgrupp på detta vis leder väl ingen vart? Som man bemöter andra kanske man blir bemött själv?

[Ingela Fjellborg]

Lyckligtvis har jag alltid blivit trevligt bemött på alla arkiv jag besökt (inkl. RA). Bäst bemött har jag blivit på Stockholms Stadsarkiv (Dagmar) som var jättevänliga och hjälpte mig med mer än jag kunde bett om.  
 
Naturligtvis så är alla människor olika, men jag har bara fått positiva bemötanden när jag kontaktat arkiv under mina historiestudier och min släktforskning. Det är en av anledningarna till att jag nu utbildar mig till just arkivarie - detta trista släkte :-)  
 
Förövrigt så studerar jag just på Arkivcenter i Karlstad, där man finner Värmlandsarkiv. Har precis haft en tenta (som jag hoppas jag klarat)och ska nu i vår ut på praktik.  
 
All personal som jag har kommit i kontakt med har varit väldigt trevliga och de forskare jag pratat med (där) har bara haft positiva saker att säga om de olika arkiven (på Arkivcenter) samt arkivpersonalen.
 
Kanske ska nämna att jag inte brukar anses vara en trist person ;-)
 
Många hälsningar
Ingela

[Ingegerd Johansson]

Min erfarenhet av arkivpersonal är helt annorlunda än Annsofis. Jag började min släktforskning på Uppsala Landsarkiv sommaren 2001 och har varit där många gånger sen dess. Det goda intrycket har bara förstärkts, särskilt under arbetet med 'Namn åt de döda'. Jag har också, vänligt och snabbt, fått hjälp med uppgifter som ännu inte finns på mikrokort pga sekretessgränsen.
 
Övriga arkiv som jag bara har goda erfarenheter av är Riksarkivet i Arninge, Stockholms stadsarkiv (bara ett besök än så länge), kommunarkiven i Nyköping och Oxelösund.

[Jonas Magnusson]

Jag snor denna tråd apropå det som Rötter citerar från Helsingborgs Dagblad att riksarkivarie Björn Jordell har en vision om att om några år ska släktforskarna inte behöva betala för tillgången till Riksarkivets databaser och inskannade bilder. Är inte det en ganska stor kursändring jämfört med vad som sagts i den frågan de senaste åren?