ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-17  (läst 3419 gånger)

2003-08-25, 15:45
läst 3419 gånger

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
Då nu Bjälboättens mytomspunna förfader Folke den tjocke och runstenen med Ingvarsnamnet i Bjälbo kommit på tal kanske länkar till artikel i  Corren, om en funnen eventuell patronatsgrav vid en äldre stavkyrka i Bjälbo, vore på sin plats och likaså en bild på nämnda Bjälborunsten.
 
Det är anmärkningsvärt att namnet Ingvar förekommer både på en sten vid kyrkan och att 1400-talsuppteckningen även nämner en förfader till Bjälboätten med detta namn. Dock kan inga större slutsatser dras av detta. Det skulle i sammanhanget dock vara intressant att veta hur runstenstexten vid Bjälbo lyder som omtalar Ingvar, är det vidare känt var stenarna tidigare varit belägna och kan de textmässigt/stilmässigt någorlunda dateras?

2003-08-25, 15:49
Svar #1

Utloggad Niclas Rosenbalck

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 5027
  • Senast inloggad: 2020-09-05, 21:07
    • Visa profil
Rättelse: ska givetvis vara Ingevald!

2003-08-25, 21:06
Svar #2

Utloggad Lennart Almkvist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2727
  • Senast inloggad: 2021-11-12, 21:02
    • Visa profil
Runstenen vid Bjälbo, där Ingevald nämns, har nummer 66 i Östergötlands runinskrifter (E Brate 1911). Den omfattar 80 lästa runor och texten lyder i översättning enl Brate: Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en förträfflig yngling, son till Spialbode till ätten, men jag fulländade den. I boken Runstenar i Västra Östergötland (Conny L A Pettersson 1982) är översättningen: Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en mycket god sven, son till Spjallbode  
 
Stenen hittades 1850 i grunden till gamla sockenstugan (Brate).
 
mvh Lennart

2003-09-08, 17:49
Svar #3

Per-Åke Svensson

Folke den Tjocke anses ju vara den förste kände medlemmen av Bjälbo-ätten, och Folke Filbyter hör till sägnerna.  
 
Det förekommer på webben uppgifter om att Folke den Tjocke skulle ha kommit från Frankrike och vara identisk med Foulques von Beamont a. Montrevault.  
 
Uppgiftern förekommer på flera (sök på olika kombinationer av namndelar så hittar ni flera) ställen men det framgår ingenstans (i varje fall har inte jag hittat)vad den ursprungliga källan till dessa uppgifter är och belägg för dem.  
Är det någon på anbytarforum som känner till ytterligare uppgifter om detta?  
 
Är det bara teori baserad på namnlikhet? Var namnet Folke vanligt på den här tiden eller var det nyimporterat?
 
Folke den Tjockes hade ju en son Bengt med det besynnerliga tillnamnet snivil, ett ord som man inte tycks känna betydelsen av. Kan det ha sitt ursprung i fornfranska?
 
Mvh/Per-Åke

2003-09-08, 19:00
Svar #4

Utloggad Bo Persson

  • Bo Peter Persson
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6965
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 13:41
    • Visa profil
S. Otto Brenner argumenterade för att Folke den tjocke vore av fransk härkomst. I Nachkommen Gorms des alten (1964) lämnas följande uppgift om Folke (s. 6): vielleicht derselbe wie Foulques (Fulco) von Beaumont a. Montrevault, dort sp. 1086, S. d. Rudolf von Beaumont a Lude, ? fr. 1086, u. Agate von Vend?me, ? f. 1079. Han har utvecklat detta i en uppsats benämnd Var folkungarna av fransk härkomst? (Skr. utg. av Arkiv för svensk släktforskning, 1, 1959). Hans Gillingstam har kommenterat Brenners inlägg i PHT 1967, s. 206f.; tyvärr har jag inte tillgång till uppsatsen i skrivande stund. Gillingstam nämner uppsatsen i litteraturlistan i artikeln om Folkungarna i SBL bd 16, men berör den inte i texten. Det finns naturligtvis inget som kan styrka Brenners id?, som måste avfärdas som ren spekulation. Däremot kan möjligen namnet Folke ha sitt ursprung i utländska kontakter.

2003-09-08, 20:02
Svar #5

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Jag har en kopia av Hans Gillingstams uppsats i PHT 1967, i själva verket en recension av Brenners bok, och jag citerar:
 
[Brenner har föreslagit] att Folkungaättens stamfader Folke den tjocke skulle vara identisk med en Foulque de Montrevault, som efter 1086 ej nämnes i franska källor. Detta hugskott har med rätta tidigare kritiserats av P. Möller i Släkt och Hävd 1959, s. 327, men det oaktat medtagits i verket om Gorm den gamles ättlingar (s. 6 och 250), nu med tillägget, att Foulque hade en broder vid namn Burchard, från vilken de svenska jarlarna Birger(!) skulle ha ärvt sitt namn. Det hela faller emellertid med utgångspunkten, Brenners påstående, att namnet Folke ej kunnat beläggas i Norden före Folke den tjocke. Detta är nämligen oriktigt. Ifrågavarande namn förekommer i själva verket redan på runstenar.

2004-08-10, 21:30
Svar #6

Utloggad Pähr Skrede

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 47
  • Senast inloggad: 2011-02-05, 08:53
    • Visa profil
    • genealis@zoomin.se
Bästa medeltidsforskare,
För en tid sedan hade jag förmånen att få granska
handlingar ur Genealogica-samlingen på riksarkivet
Stockholm. Och fann då tre för Folkungaätten inte-
ressanta stilprov troligen härrörande från någon/
några av P M Utters medhjälpare. De är som följer:
1) Folke Filbyters andranamn (tillnamn) går att  
   läsa Fijlbiter, vilket närmast för tankarna
   till kreatur(!) eller släktnamn; risbijter,
   Risbit.
2) Den något ovanliga namnkonstruktionen eller
   sammansättningen Folkungeson förekommer.
3) Magnus Minnesköld finns skriven; Magnus Måne-
   skiold, detta på flera ställen och med en
   hand som möjligen kan vara någon av genealogen
   Utters medhjälpare.
Till sist vore det önskvärt och inspirerande att
här se någon mera erfaren forskares syn på
stilläsningen. Det verkar till och med för ögat
vara mera möjligt med att läsa Bengt Sniwils till-
namn Suiwils. Detta kanske kunde vara en samman-
sättning av förledet Sui-, själv tänker jag då  
på vaga Suithiod! Någon forn skandinavisk anknytning månne det väl ha.

2004-08-10, 23:22
Svar #7

Kalle Thorsberg

Hej Pehr,
 
Folke filbyter är så vitt jag vet känd endast genom en 1400-talsskrift utgiven av Ahnlund 1945. Eventuella avvikande läsarter har samma problem som denna källa, de är _väldigt_ unga jämfört med när denna filbyter skulle ha levat.
Vad gäller Bengt snivil förkommer han dels i 1400-tals skriften och dels som son till Folke den tjocke hos Saxo. Även här är utrymmet för avvikande läsarter litet.
Vad gäller Magnus minnesköld är han känd från två samtida diplom (DS 70 och 116) han omnämns dessutom av sin sonson 1280. Till detta kommer omnämnandet i Västgötalagens lagmanslängd där han omnämns som Eskils far. Han omnämns vidare i Hakonarsagan som far till Birger jarl. Läsarten minnesköld vilar förhoppningsvis på dessa i tid bra källor och inte på senare dito.
Ovanstående text bygger till  stor del på SBL Bd 16, s 260 f, som rekomenderas.
Vänliga hälsningar,
K

2004-08-10, 23:39
Svar #8

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Vad det gäller felskrivningen av Minnesköld som Månesköld har denna för övrigt föranlett en del fantasifulla släktkonstruktörer att härleda den bohuslänska Månesköldssläkten till honom. Naturligtvis utan att bry sig om detaljer som källstöd...
 
Även Jan Guillo har kallat honom Månesköld, vilket föranlett en dansk att klaga på att Guillo har använt sig av hans namn, som han på något sätt har monopol på. (Han anser även att andra inte får forska på släkter med hans namn, samt att man definitivt inte får avlägsna i Danmarks Addels Årbok angivna, obevisade släktled...)
 
Och allt detta bara för felskrivningarna hos Utter...

2004-08-11, 01:54
Svar #9

Tommy Andersson

Jan Guillou är inget bra rättesnöre när det gäller medeltidsgenealogin, däremot har han (tydligen) populariserat den, varför har jag personligen otroligt svårt att förstå eftersom jag tycker Guillou skriver folk på näsan hela tiden.  
Jag tycker han är rätt så trist faktiskt, men smaken är ju olika.
 
Vill man däremot läsa nåt populärvetenskapligt tycker jag man hellre kan läsa Dick Harrisons, Jarlens tid. Han skriver så medryckande att man känner sig halvt förflyttad till 1200-talet.
 
Eftersom boken har Birger Magnusson jarl som huvudtema tar han också upp de olika uppfattningar om hur Bjälboätten ser ut som finns. Han berättar också en anekdot om hur han själv åkte på moppo telefonledes därför att han hade fräckheten att i brist på annat kalla ätten för Bjälboätten efter dess viktigaste gods, folkungar är ju någonting annat men har efter Messenius med flera blivit vedertaget av de flesta.
 
Så dagens lästips är: Dick Harrison - I Jarlens tid.

2004-08-12, 19:32
Svar #10

Utloggad Pähr Skrede

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 47
  • Senast inloggad: 2011-02-05, 08:53
    • Visa profil
    • genealis@zoomin.se
Tjenare, Kalle, Anders och Tommy med flera,
 
Jag har precis gått igenom anteckningar som jag
har, från mitt besök på riksarkivet i våras, och
jag finner två stycken ställen, som kan höra hemma
här:
a) Folcho toparcha ostrogothia; vad toparcha be-
   tyder skulle jag gärna se Hans Gillingstam el-
   ler någon annan medeltidsexpert tolka.
   Ledet, ostrogothia, är lättare att förstå
   enär såväl Magnus som fadern Folke betitlas
   hertug. Alla läsarter från Genealogica
   samlingen.
b) Varianten Magnus Manneskiold återfinner man
   också uti Genealogica (RA).
Jag hade ej Diplomatarium Suecanum i friskt minne,
när jag skrev mitt första diskussionsinlägg, men
blotta tanken på, att Johannes Messenius är en
så pass tillförlitlig källa, att man kan till-
döma hertigen tillnamnet Minnesköld, gör en
frustrerad. Jag är för övrigt ej obekant med
författarinnan Magda Månesköld, att hennes
familj skulle kunna dateras till släktled före
Magnus Manneskiold och att den sägenomspunna
på så sätt skulle kunna räkna släktskap med
folket kring Bjälbo, Östergötland låter för
egen del, som en föga trolig tanke.
Man får väl hoppas på att experterna kan lyckas
bringa ljus i mörkret i det avlägsna Bjälbo!
Som en avslutning på detta inlägget får jag bara
tacka, för kunskapen om att existensen av
Manneskioldare är flera. Mvh Pähr

2004-08-12, 20:14
Svar #11

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
RA:s Genealogica-samling består som Torsten Berglund påpekat av 226 volymer. Hänvisning till volym och sida skulle inte skada.
 
Vidare. Från vilken tid är dessa uppgifter? Man får ha klart för sig att många sentida uppgifter av växlande källvärde förekommer i Genealogica.
 
Slutligen. Att Magnus Minnesköld i sentida handlingar kallas Månesköld bevisar absolut ingenting. Första frågan att besvara är, vad kallas han i samtida urkunder? Nästa fråga är, när uppträder tillnamnet första gången? Tredje frågan är, är uppgiften om tillnamn trovärdig?

2004-08-12, 22:36
Svar #12

Kalle Thorsberg

Tja,
Vad skall man säga ?
Vilken Magnus Folkesson menar Du ?
Magnus minnesköld var ingalunda son av någon Folke.
Folke jarl (om Du nu menar honom) kan mycket väl  kallas 'hertug' som en översättning av dux.
Magnus minnesköld var varken eller...
Jag har tidigare angett var Magnus omnämns i samtida och relativt samtida dokument, kolla gärna dessa istället för sekundärkällor.
Vänligen,
K

2004-08-13, 10:26
Svar #13

Utloggad Roger Axelsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 272
  • Senast inloggad: 2022-06-17, 15:30
    • Visa profil
Pähr,
att arbeta med Genealogica-samlingen ställer stora krav på källkritik... Till att börja med så bör åtminstone varje citat följas av hänvisning till volym. Eftersom samlingen omfattar utredningar av varierande kvalitet från åtminstone fyra århundraden så kan en vettig diskussion om dina citat inte ens ta sin början utan sådana hänvisningar. Om du fortsätter lägga ut citat som du gjort hittills så kommer du i längden bara att orsaka förargelse hos de som är intresserade av en seriös diskussion med ökad kunskap som mål.
Toparchiae är ett territoriellt begrepp som väl närmast kan översättas med distrikt eller liknande. Harangen Folcho toparcha ostrogothia säger alltså inte mer än att Folke av Genealogicaskribenten ansågs ha varit från Östergötland.
 
mvh Roger AJ
Roger Axelsson

2005-03-15, 15:32
Svar #14

Leif Persson

I en artikel ur PHT 1914 (årg. 16:3) om Sveriges riksvapen av signaturen S.A läser jag bland annat att Bengt snivil Folkesson var gift med Ulfhild, dotter till Björn järnsida av Danmark och hans hustru Katarina, kung Inge d.ä:s dotter. I artikeln beskriver han kända uppgifter om vapenbilder med lejon i skölden och deras inbördes släktrelationer (mest kända ättlingar till Birger jarl, samt den Erikska ättens vapen), även tillbaka till avbildningar på runstenar.  
 
Där står bl.a. på sid. 103: Vi hafva följt Folkungarnas lejon till bröderna Birger Brosas, Magnus minniskölds och Karl jarls fader, Benct Folkesson, 1130-39. Bengt var gift med 'Ulfhild en konungadotter af Stenkilska ätten', dotter till konung Inges dotter Katarinas son Björn Haraldsson. Liksom drottning Katarina förde lejonmärket åter till Sveriges konungar, så förde hennes syster Ulfhild detta märke till sina söner Folkungarna. Som källa anger artikelförfattaren S.A i fotnoten Stiernman, en omtalad arkivsekreterare i Riksarkivet på 1700-talet.
 
Någon som känner till detta och om det finns några fler belägg eller annat för detta påstående? Ulvhild Sigtryggsdotter (Boberg) kunde exempelvis då vara döpt efter sin mors farmor?

2005-03-15, 21:10
Svar #15

Leif Persson

Ett litet tillägg: Om ovanstående släktkoppling stämmer borde ju Bengt snivils söner Magnus, Karl och Birger brosa vara kusiner med Erik den heliges söner kung Knut Eriksson och hans bror Filip. Kanske kan ses som en ledtråd till att Birger brosa, gift med en norsk kungadotter, namnger sina egna söner Knut och Filip efter dem?  
 
Detta är ju givetvis endast gissningar från min sida än så länge och vi kanske aldrig får svar, men visst passar det bra in?

2005-03-15, 21:49
Svar #16

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Hej Leif! (När jag skrev detta hade jag inte sett ditt tillägg)
 
Detta är genealogiskt önsketänkande och fria fantasier, som inte stöds av några samtida källor. Stiernman, som levde på 1700-talet, är ju ingen primärkälla, och kan knappast tänkas ha haft flera och mera tillförlitliga källor till sitt förfogande, än vad vi har idag, snarare tvärtom. Många medeltida handlingar; bl.a. en hel del fastebrev har sedan hans tid återupptäckts, tytts, och utgivits, bl.a. i Svenskt Diplomatarium. Så på många sätt har vi det idag betydligt bättre förspänt beträffande källor, än vad 1700-talsforskarna hade. Plus att vi vet vad källkritisk historieforskning innebär.
 
Naturligtvis står de var och en fritt att komma med gissningar, spekulationer och hypoteser, utgående ifrån t.ex. vapenbilder eller mindre vanliga förnamn. Men eftersom vi saknar facit; dvs samtida källmatrial att jämföra med blir dessa spekulationer, även om de ibland kan vara såväl tankeväckande som intressanta, ändå helt meningslösa.
 
En anhopning av indicier kan ju dock ibland, om man studerar dem tillsammns s.a.s. stödja varandra, och bilda indiciekedjor som gör den ena eller andra hypotesen mera trolig. Men helt utan källbelägg kommer man ändå ingenstans.

2005-03-16, 13:18
Svar #17

Leif Persson

Får tacka för ditt svar Carl-Fredrik. Men jag tror inte att Anders Anton von Stiernman skulle gissa eller fantisera så värst mycket, han arbetade ju över 40 i Riksarkivet och väldigt länge som dess föresteåndare (titeln arkivsekreterare var ju ungefär som chefspositionen på den tiden). Likaså hade han ett högt anseende i andra uppdrag och publicerade en rad skrifter och böcker. (Se artikeln i Nordisk familjebok, bl.a. på nätet). Så någonstans borde han ändå fått uppgifterna ifrån, även om jag givetvis kan hålla med dig att vi idag har en stor och säkert annan kunskap om detta material än förr. . .
 
Önsketänkandet från min sida är ju att få veta mre om folkungarna och den tidsperioden, hur och varför de hade sånt anseende från början som de ändå hade (jag har inga egna släktlinjer till dessa men är ju allämnt historiskt intresserad). Att det enbart var pga Folkes äktenskap med en dotter till Knut den helige kan väl inte vara fullständigt rimligt?

2005-03-16, 15:25
Svar #18

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
På samma sätt som i stort sett varje ansedd läkare på 1700-talet åderlät sina patienter så konstruerade i stort sett varje ansedd genealog på 1700-talet behövliga anor. Världen har helt enkelt utvecklats sedan dess.
Och att någon har ådragit sig diverse vackra titlar behöver inte betyda något, det är personens argument som räknas. Och så länge ingen kan visa att Stiernman hade fog för sina uppgifter så skall man utgå från att vi inget vet om detta eventuella släktskapsförhållande.

2005-03-16, 15:56
Svar #19

Leif Persson

Nej, precis Anders. Så länge ingen kan visa på hans källor... men det var ju det jag frågade tidigare, om det inte är någon som vet mera om detta? Att källmaterialet är högst sparsamt för den här perioden i den svenska historien gör det ju inte lättare direkt... (ändå godtar vi väl den nuvarande historieskrivningen som till en stor del också bygger på klara andrahandskällor, exvis från 1400- och 1600-talet om folkungarna?) men att bara avfärda det som att i stort sett varje ansedd geneaolog konstruerade behövliga anor ser jag som en stark nedvärdering av denna person.

2005-03-16, 17:01
Svar #20

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Vad det gäller Folkungarna så har jag allt för mig att källmaterialet från deras tid är tillräckligt rikligt för att vi i huvudska skall kunna använda mer samtida källor, definitivt så används inget eftermedeltida källmaterial idag... Och jag kan inte inse vad det har för relevans om en person hade en massa uppdrag på sin tid, det är inte dem vi värderar hans insatser som genealog utifrån. Dessutom. Faktum kvarstår. De flesta 1700-talsgenealoger konstruerade personer. Så vad grundar du din tro på att Stiernman inte gjorde det, förutom hans fina titlar?

2005-03-16, 19:05
Svar #21

Leif Persson

Nej Anders, jag grundar ingenting alls på att Stiernman inte skulle konstruera något, det är ditt påstående. Jag får kanske upprepa min fråga eftersom du ser ut att missförst den: Någon som känner till detta och om det finns några fler belägg eller annat för detta påstående? Att han hade titlar säger väl en del om hans insatser inom sitt verksamhetsområde, att han arbetade i 47 år inom arkivbranschen (till största delen på RA) borde rimligen gett honom några fördelar i frågan om Sveriges äldsta historia.
 
Skulle du förresten kunna ge några exempel på de 1700-talsgenealoger som du säger konstruerar personer. Och vilka menar du är konstruerade i det här sammanhanget, Bengt snivil, Ulfhild Björnsdotter eller hennes far Björn järnsida som var son till Harald kejsa av Danmark?

2005-03-16, 20:05
Svar #22

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Eftersom Anders Anton von Stiernmans (d. 1765) trovärdighet som medeltidsgenealog diskuteras här, vill jag fästa uppmärksamhet på vad Bengt Hildebrand skriver om densamme i sin klassiska Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 108f.
 
Stiernman var en plagiator av stora mått, som plöjde med Peringskiölds kalvar, och även eljest mera flitig än skicklig som genealog. (...) Även Stiernman utgav en ganska otillfredsställande adelsmatrikel (1752-58) jämte bl.a. studier om ätterna Coyet och Munck af Fulkila. (...) Ett icke ringa inflytande på svensk genealogi, särskilt den medeltida, fick Stiernman också genom sitt bekanta biografiska matrikelarbete Swea och Götha höfdinga-minne, del 1 (1745; 2:a uppl. 1836) och 2 (1835). Stiernmans här ej sällan mycket ovederhäftiga släktbestämningar ha sedan gått igen på mångfaldiga ställen i svensk genealogisk, biografisk och historisk litteratur. Typiskt för Stiernmans lättvindighet i dylika fall är hans identifiering av kammarrådet, kungl. sekreteraren och ståthållaren på Stockholms slott Erik Matsson (d. 1593) med frälsemannen Erik (Matsson) Körning (som aldrig skrev sig Erik Matsson, utan E.K.; d. 1599), vilket fel först 1949 blev fullt uppklarat i SBL (...).  
 
Hildebrand påpekar också att Stiernmans arbeten ifrågasattes redan i samtiden av heraldikern och mineralogen m.m. Daniel Tilas som var upprörd över felaktigheterna i Stiernmans adelsmatrikel och kritiserade honom skarpt. 'Jag baxnar', skriver Tilas, 'för huru von Stiernman skenat utan anledningar, tvärt emot all sanning, och jag tror, att han drömt en hoper'.  
 
Den som haft anledning att närmare bekanta sig med von Stiernmans arbeten kan bara instämma i Hildebrands och Tilas omdömen. För övrigt vill jag rekommendera alla som ännu inte läst Bengt Hildebrands ovannämnda handbok att göra det - lärorik och nödvändig läsning om man intresserar sig för medeltidsgenealogisk forskning.

2005-03-16, 21:31
Svar #23

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Leif,
Den som skrev artikeln i PHT 1914 var Sophie Adlersparre, en i historievetenskapen obevandrad person som även onämns i Bengt Hildebrands Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 287, i dennes resume över Personhistorisk tidskrift. Om greve Carl Magnus Stenbocks tid som redaktör för PHT 1908-1917 skriver han:
 
Bristande kritik märktes ibland i Stenbocks egna bidrag; det hände också under hans tid, att direkt underhaltiga sådana godtogs (t.ex. Sophie Adlersparres fantasifulla 'Omkring Sigurdsstenarna', PHT 1916).  
 
Flera skickliga fackhistoriker, som Sten Carlsson i PHT 1953 och Hans Gillingstam i SBL bd 16, 1964, har publicerat grundläggande artiklar om Folkungaätten efter det att Sophie Adlersparre var i farten i PHT i början av 1900-talet. Den som vill sätta sig in i problematiken omkring Folkungaätten och vad som är känt om denna släktkrets bör hellre läsa dessa artiklar än ägna någon allvarligare tankeverksamhet åt Adlersparres (på von Stiernman grundade) id?er.

2005-03-16, 21:58
Svar #24

Leif Persson

OK, tack för dessa påpekanden. Det fanns alltså mer att hämta om detta (eftersom det var min ursprungliga fråga), och vilket inte var direkt positivt för den omtalade arkivsekreteraren... Bra också att jag fick veta mer om signaturen S.A.

2005-03-16, 22:37
Svar #25

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Bortsett från de senaste inläggens klarläggandena om von Stiernmans verksamhet och pålitlighet i källhänseende (jag började skriva detta redan före dessa senaste inlägg), kan jag ju som kommentar till ditt tillägg, Leif, nämna att det ju finns bättre alternativ till att Birger Brosa skulle ha namngivit sina söner Knut och Filip efter kung Knut Eriksson och hans bror.
 
Som jag framhållit i diskussionen Karl den store..., är det troligaste alternativet att Birger namngivit sonen Knut efter sin farmors far Knut den helige och sin farbror Knut (omnämnd av Saxo, se ovannämnda diskussion). Angående namnet Filip har ju Jarl Gall?n i uppsatsen Knut den helige och Adela av Flandern (ur Studier i äldre historia tillägnade Herman Sch?ck, 1985) framhållit att namnet fanns i såväl det franska som det flandriska kungahuset. Dessutom nämner han den svenske kungen Filip (Stenkilska ätten), som dog 1118, som en släktning, dock ej med angivande av hur denna släktskap såg ut.
 
Det finns också en annan tänkbar invändning mot den av Stiernman/Adlersparre lanserade teorin. Hade Birger Brosa och hans bröder verkligen varit kusiner till Knut Eriksson, innebär ju detta att Birger Brosas brorson Birger Jarl (Magnusson) skulle ha gift sig första gången med sin sysslings/tremännings dotter Ingeborg Eriksdotter, som ju var sondotter till Knut Eriksson. Hur är det, skulle kyrkan vid denna ha accepterat ett giftermål mellan så pass nära släktingar? Eller var kungarna/stormännen vid denna tid (Birger var ju inte landets styresman vid detta äktenskaps ingående) så pass starka och maktfullkomliga, att de kunde bortse ifrån vad kyrkan tyckte?

2005-03-17, 11:01
Svar #26

Leif Persson

Hej igen!
Jo, eftersom det (Birgers farmors far Knut) är den nu enda kända härstamningen vi vet om Birger brosas förfäder så ser det naturligtvis ut som ditt alternativ på varifrån namnen kommer är den mest troliga. Visst förekommer även namnen Filip i det franska kungahuset (Filip I är väl rätt jämngammal med Knut och Adele samt kusin till Adeles far Robert I?) samt  i Flandern (en bror till Adele, Philippe van Loo, död 1127, med en utomäktenskaplig son William av Ypres?). Kanske också ett bidrag till tanken att Adele verkligen var mor till Ingegärd? Filip av den stenkilska ätten var väl kusin med Inges döttrar Katarina och Margareta, varifrån de Erikska och de Birgerska sönerna med namnet Filip härstammar? Samma Filips far Halsten är väl också syssling med den franske Filip I via deras härstamning till Olof skötkonung?  
 
Att man inte gifte sig med släktingar är väl också känt, men vet man hur långt tillbaks det förhöll sig så? Går det kanske att söka i svenska diplomatariets databas på detta och se efter påvliga dispenser (eller andra sökord), tro? På 1250-talet finns det ju ett exempel med Karl Sigtryggsson och Helena Petersdotter, men förekom det tidigare i samma utsträckning? Skulle Ulfhild och Bengt snivil ändå vara gifta vore de väl också sysslingar från Inge d.ä.? Att man ändå gifte sig trots ett visst släktskap sker ju pga att det är mer ”politiskt rätt” att göra det i vissa situationer än att avstå en sån förbindelse mellan de inblandade familjerna/länderna? Då kan man ju undra hur stark var kyrkan eftersom de också godkände detta via påven. (Nyfiken som sagt och frågar man inte så får man ju inget veta. . .)

2005-03-17, 18:45
Svar #27

Leif Persson

En rättelse här (såg precis mitt förra inlägg igen, hrm), men jag menar förståss  att Birger brosa och hans hustru Birgitta Haraldsdotter kunde isåfall vara sysslingar från Inge d.ä. och inget annat. I övrigt tror jag det ska stämma. . .

2005-03-17, 21:52
Svar #28

Utloggad Ralf Palmgren

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 953
  • Senast inloggad: 2020-03-06, 23:25
    • Visa profil
Den verkliga regenten i Sverige och grundaren av Stockholm Birger Magnusson (Folkungaätten) kallas vanligtvis för Birger Jarl från Bjälbo. Han var sedan 1230-talet gift med sin syssling Ingeborg Eriksdotter av Sverige.
 
De var sysslingar ifall Birger Jarls mor Ingrid Ylva verkligen var dotter av Sune Sik och sondotter till Ryksa av Polen. Hon skulle ha varit mormors mor till Ingeborg Eriksdotter av Sverige. Intresserad av att få höra era kommentarer samt var den genealogiska forskningen står idag kring Ingrid Ylvas härstamning.

2005-03-17, 22:55
Svar #29

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
För att kort citera Kaj Janzon under Övriga ämnen-Medeltiden-Ingrid Ylva:
Ingrid Ylva var Magnus Minneskölds hustru i hans andra gifte och mor till Birger Jarl. Hon dog 1251. Föräldrarna är okända [SBL bd 16 s 261 f].  
 
Uppenbarligen så har det faktum att Nils Ahnlund 1945 rörde till begreppen i HT vunnit insteg i sekundärlitteratur av olika slag, trots att han upprepade gånger grundligt avfärdats.
 
Jag föredrar primärlitteratur som SBL...

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna