Oldenburg

[Carl-Fredrik Hanzon]

(denna diskussion flyttad hit från rubriken Bernadotte)
 
Hade man haft en konsekvent genomförd agnatisk succession i Danmark, skulle man faktiskt kunna föra diskussionen om huruvida det egentligen är rätt gren av huset Oldenburg, som idag regerar Danmark (Och då bortser jag från diskussionen om 1953 års successionsändring, och [numera] grevarna Ingolfs och Christians [af Rosenborg] hypotetiska arvsrätt). Detta eftersom det faktiskt finns två grenar av huset Oldenburg som är genealogiskt sett äldre än den regerande, nämligen grenarna Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg och Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg (äldsta grenen). Men en sådan diskussion är nu inte aktuell, och detta av följande skäl:  
 
När det i början och mitten av 1800-talet alltmera stod klart, att den i Danmark regerande huvudgrenen av huset Oldenburg skulle riskera att dö ut (vilket den slutligen gjorde 1863 med Frederik VII), upprättades successionsordningar (flera gånger reviderade), vilka även tillät succession på kvinnolinjen. Och eftersom Frederik VII:s faster Louise Charlotte, gift med Wilhelm av Hessen-Kassel, hade en dotter, Louise, född 1817, som 1842 gifte sig med sin syssling Christian av Schleswig-Holstein-Sönderburg-Gl?cksburg, född 1818 (som även han på spinnsidan härstammade från huvudgrenen, men på lite längre håll; hans mormor var dotter till Frederik V), utsågs detta par till Danmarks tronföljarpar, trots att båda faktiskt hade äldre, och (kan man tycka) närmare arvsberättigade syskon. Detta par blev således Danmarks kungapar 1863, då Christian IX besteg tronen. Men strängt taget var det faktiskt hans gemåls tyngst vägande arvsanspråk, liksom det faktum att han var Oldenburgare, som fällde avgörandet till just hans fördel. Men jag tror att många traditionalister var ganska nöjda med att det även fortsättningsvis kom att sitta Oldenburgare på Danmarks tron, även om det nu blev en yngre sidogren, Gl?cksburg, som ju härstammade från hertig Hans d.y., en yngre son till Christian III.
 
Men ganska väntat kom det protester och tronanspråksskrivelser från medlemmar av grenen Augustenborg, som ju genealogiskt sett var en äldre gren, men inte hade samma nära härstamning från huvudgrenen på spinnsidan.

[Martin Mattsson]

Tack Carl Fredrik för intressant information!
Jag kan inflika att jag läst någonstans (minns inte exakt var, ska kolla upp det) att den dåvarande Hertigen av S-H-S-Augustenborg ställde sig på Preussens sida under kriget mellan Danmark och Preussen (1848?) och därför självfallet inte var särskilt aktuell som kandidat till danska kronan.  
Augustenborg-grenen är idag utslocknad och Oldenburgarnas äldsta gren är nu Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg. Det är denna gren som det nuvarande kungahuset är en yngre gren av.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Martin!
 
Tack för uppgiften att Augustenborgsgrenen är utslocknad. Jag sökte i div. lexika och siter efter aktuella uppgifter om Augustenborg, men utan resultat. Glücksburg var lättare att få upp.
 
Att Hertig Christian August av Augustenborg ställde upp på Preussens sida (även om han inte var så aktiv i sammanhanget), är ju inte så förvånande, eftersom han först och främst hoppades på att bli hertig av Holstein (eller ännu hellre Schleswig och Holstein) när Oldenburgska huvudgrenen skulle utslockna (vilket man allmänt räknade med). Dessa utsikter var nämligen betydligt större, än att han skulle kunna bli kung i Danmark (vilket han väl på allvar knappast ens räknade med själv), eftersom Kongeloven ju gällde där.
 
Vad Hertigen stödde sig på, var att i Danmark och Holstein gällde olika succesionsbestämmelser (och här återkommer jag till de olika typer av successionsordningar jag tjatade om i diskussionen Bernadotte: här får vi nämligen praktiska exempel). Danmark hade via Kongeloven (från 1665 till 1849) en succession som i princip kan sägas vara agnatisk-kognatisk, d.v.s. att om arvingar på manssidan till tronen saknades, ärvdes den av närmast arvsberättigade person på kvinnolinjen (men jag vill minnas att denna arvsrätt endast tillkom ättlingarna till Frederik III, så att de under 1500-talet utgrenade Schleswigska och Holsteinska grenarna inte inkluderades), medan Holstein (däremot inte Schleswig), som tillhörde det tyska förbundet, där den saliska lagen gällde, hade agnatisk succession, utan begränsningar bakåt (jfr situationen i Storbritannien när Vilhelm/William IV dog 1837). Kunde hertigen hävda att Holstein var tyskt, trodde han sig öka sina chanser.  
 
Hertigen hade dock inte mycket för sina strävanden. Större delen av Holstein blev Preussiskt, men danska regeringen lyckades genomdriva hans landsförvisning från både Danmark och hertigdömena. Han fick dessutom lova att i fortsättningen inte aspirera på någon av dess troner, något han bröt vid huvudgrenens utslocknande 1863, då han överflyttade sina tronanspråk på sin äldste son Fredrik. Dennes son Ernst Günther återfick så småningom slottet Augustenborg, och dottern Auguste Victoria blev i sinom tid Tyska rikets sista (senaste?) kejsarinna, eftersom hon 1881 gifte sig med den blivande Wilhelm II.
 
Hertigens unge släkting Christian av S-H-S-Glücksburg, som efter faderns död 1831 uppfostrats i Danmark, tog däremot klart parti för den danska sidan. Hans mor Luise Caroline av Hessen-Kassel, var ju kusin till Frederik VI, Christian VIII, dennes syster Louise Charlotte (som blev mor till Christians blivande gemål Louise) och Gustaf IV Adolf av Sverige. Och hans moster Marie var ju gift med kusinen Frederik VI (Man kan ju konstatera att giftermål mellan nära släktingar, uppenbarligen inte bara betraktades som legio, utan närmast som obligatoriskt. Detta skapade ju ett synnerligen ”tätt” släktskapsnät). Så det var inte precis något främmande land som Christian så småningom skulle bli tronföljare i. Efter successionsförändringarna 1849 och 1853 (då det stadgades att Christian [IX] skulle bli kung efter huvudgrenens utslocknande [vilket timade 1863]), fortsatte Danmark att ha agnatisk-kognatisk succession fram till 1953, då man efter folkomröstning och grundlagsändring övergick till kognatisk succession. Därför kunde Frederik IX vid sin död 1972 efterträdas av dottern Margarethe II. Hade grundlagsändringen inte genomförts, skulle i stället hennes farbror, ”arvprins” Knud, blivit kung, med det sannolika namnet Christian XI.

[Martin Mattsson]

Hej Carl-Fredrik!
Tack återigen för fantastiskt intressant information. Du är så otroligt insatt i de historiska, politiska skeendena. Kollade upp källan där jag läst om att Hertig Christian av S-H-S-Augustenborg ställde sig på Preussens sida. Det är: Genealogia Gothica av Erik C:son Swartz, Söderköping 1932.
 
Augustenborg-linjen ser ut så här:
 
1. Christian (ovan), f 1798, d 1869, son:
 
2. Friedrich, f 1829, d 1880, son:
 
3. Ernst G?nther, f 1863, d 1921, inga barn.
 
4. Albert, f 1869, d 1931, (son till Friedrichs bror Christian, f 1831, d 1917), inga barn.
 
5. Johann Georg, f 1911, d 1941 i strid under andra världskriget, egentligen prins av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg, yngre kusin till hertigen av S-H-S-G, adopterades 1920 av Ernst G?nther ovan, hade inte heller några barn.
 
Därmed var det äldsta grenen av huset Oldenburg utslocknad och den hertigliga grenen Gl?cksburg är nu alltså äldst av Oldenburgarna.

[Martin Mattsson]

Tänkte att jag kan ju dra Gl?cksburg-linjen också.
Vi börjar med:
 
1. Wilhelm, f 1785, d 1831, söner:
 
2a. Frederik, f 1814, d 1885, Hertig av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg, son nr 3.
 
2b. Christian, f 1818, d 1906, valdes till Konung i Danmark och tillträdde tronen 1863.
 
3. Frederik Ferdinand, f 1855, d 1934, Hertig, son:
 
4. Frederik, f 1891, d 1965, Hertig, son:
 
5. Frederik, f 1922, d 1980, Hertig, son:
 
6. Christoph, f 1949, Hertig, son:
 
7. Frederik Ferdinand, f 1985.
 
och detta är alltså sedan 1931 den äldsta, huvudlinjen av huset Oldenburg.
 
Soliga hälsningar
Martin Mattsson

[Sune Lundin]

Enligt den intressanta serien i TV i helgen om Danska kungahuset, nämnes Prinsessan Thyra f 1853, som 17 åring fick en dotter utom äkt med löjtnant William Marcher. Hon födde dottern i Grekland 1871, som genast adopterades bort. Vet någon vart dottern tog vägen, vad hände med henne, blev hon kvar i Grekland, gifte hon sig, fick hon barn? Prinsessors utomäktenskapliga barn brukar försvinna spårlöst, så även i Sverige. Denna flicka bör väl vara född prinsessa, född av prinsessa.

[Thomas Christianson]

Sune
Enligt denna hemsida http://www.angelfire.com/in/heinbruins/Christian9.html så fick hon namnet Kate J?rgensen (1871-1964)

[Lennart Andersson]

De kanske bästa böckerna om det danska kungahuset och dess historia är Bo Bramsens Huset Glücksborg, i två delar - första utgåvan 1975, andra utgåvan 1992. Böckerna utgavs av Gyldendals forlag. Jag vill här verkligen rekommendera böckerna. De bör finnas på större bibliotek.
 
I den första upplagan slår man fast att prinsessan Thyras dotter var den senare fru Marie Plöyen-Holstein, 1871-1964, av sina adoptivföräldrar kallad Kate. I den andra upplagan av boken har författaren klart tonat ner sin uppfattning (har det förekommit en dansk debatt i mellantiden?) och skriver att nämnda kvinna kan ha varit prinsessans dotter och tillägger att det kan adskillige andre også. Olika kandidater har tydligen dykt upp och man kan nog i dagsläget inte med säkerhet uttala sig i frågan. Som Bo Bramsten skriver i 2. upplagan blir saken knappast uppklarad förrän Christian IX:s brevväxling med sin son Georg av Grekland blir öppen för forskning. Om nu saken ens blir klarlagd då!
 
Lennart Andersson

[Håkan Gustavsson]

Kan någon på rak arm passa in kapten Kristian Henrik Oldenburg, död 1718, i det stora Oldenburgska sammanhanget? Vem var hans föräldrar?
 
Tack på förhand!
 
Håkan

[Bo Persson]

Christian Henrik Oldenburg har inget samband med huset Oldenburg. Han anges född 1676 i Sverige, var från 1715 gift med Dorothea Maria Duse och dog 19 juni 17181 på Sjöryd i Björkö sn (F). Han var i tjänst vid Tiesenhausens livländska infanteriregemente från 1692 och vid Kalmar regemente från 1709, då han blev sergeant där. Han fick kaptens avsked 1717, sedan han drabbats av svag hörsel efter en storm på Gotland 1 nov. 1711. Eftersom han var nästan utblottad, anhöll hans regementschef 1715 om pension för honom och att han måtte bli kommendant på Borgholm. Se Folke Rudelius, Kalmar regementes personhistoria, del 1 (1952), s. 203,  Elgenstierna, bd II, s. 351a, samt Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, del 2 (1921), s. 488.
 
1) Uppges både hos Lewenhaupt och Rudelius ha dött 19 oktober, vilket är felaktigt (Björkö C:1, s. 248).

[Carl-Fredrik Hanzon]

Något Post Festum kommer jag här med en kommentar till Sune Lundins inlägg /- onsdag den 07 jan 2004 kl. 12.26:/
 
Du skriver: - Denna flicka bör väl vara född prinsessa, född av prinsessa.  
 
Nej, så förhåller det sig ju inte. Förutsättningarna för att vid födseln förvärva prins- eller prinsesstitel och värdighet är i princip1 dessa (vilket dock inte betyder att alla som uppfyller dem får titlarna):
 
1) Äktenskaplig börd (Visst, det kan förekomma, och har förekommit, retroaktiva legitimeringar eller adoptioner, som t.ex. i Monaco i början av 1900-talet, men detta är undantag, som oftast har mycket speciella orsaker). Inte ens om den andra föräldern också är prins eller prinsessa, hjälper det i detta fall.
 
2) Att landet ifråga dessutom har en successionsordning, som medger2 att barnet har en (åtminstone teoretisk) arvsrätt till landets tron (även om vägen dit är lång och många står på kö).  
- Observera dock att det motsatta förhållandet inte alltid gäller: En titel är t.ex. ingen förutsättning för att stå med i successionsordningen till den brittiska tronen.
 
Och vare sig 1) eller 2) gäller ju i fallet ovan (vad beträffar dottern till prinsessan Thyra); - alltså: ingen prinsessa.
 
1 Lokala undantag eller avvikelser kan tänkas förekomma (även om jag f.n. inte kommer på någon), men endast vad beträffar smärre detaljer, inte huvudprinciperna.
 
2 Eller skulle ha medgett, om landet ifråga fortfarande hade varit en monarki