Hej Carina!
Jag har undersökt en del adliga hushåll, och har upptäckt en viss form av hierarki - detta är mina reflektioner. Jag har själv en förfader som var inspektor på olika adelsgods runt om i Skåne under 1800-talets första halva, och bland hans kvarlämnade papper finns ett rekommenderat brev från en viss baron (inspektorns tidigare arbetsgivare). I detta brev beskriver baronen hur inspektorn varit pålitlig och arbetsam i baronens tjänst, men att han nu ville söka lyckan på annat håll och därför behövde ett tjänsteintyg till sin blivande arbetsgivare. Det var självklart viktig att en person som var så pass betydelsefull för adelsgodsets verksamhet som inspektorn hade rätt meriter.
Detta intyg var ett bevis på personens meriter ur en yrkesmässig synpunkt. Den nämnda inspektorsfamiljen har även efterlämnat inflyttningsattester (prästbevis) i kyrkoarkiven; här var det prästen som intygade att familjen var goda kristna, att de uppförde sig väl och att de vunnit ortens vänskap, att de alltså var samarbetsvilliga. Mitt intryck är att dessa kyrkliga attester (när det gäller lägre tjänstefolk) räckte för ett adelsgods, de innefattade ju den viktigaste informationen. De vanliga pigorna och drängarna stod ju även främst under inspektorns eller ladufogdens översikt, och hade kanske inte så mycket direkt kontakt med adelsfamiljen (adelsfamiljen kanske inte ens bodde på det specifika godset).
Tjänstefolket som hade mer direkt kontakt med herrskapet fick snarare titlarna betjänt, lakej, hushållerska eller kammarpiga, och när det gäller dessa tjänster var det kanske lite viktigare att de hade goda meriter. I vissa fall har jag märkt att personer har kommit till adelsgodsen som drängar, kuskar eller trädgårdsmästare, och sedan avancerat till betjänter eller lakejer - i dessa fall kan man tänka sig att adelsfamiljen insett personernas värde på plats och befordrat dem.
Mvh, Markus
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy