Hindsekindsätten

[Kaj Janzon]

I en artikel i SoH 2003:1 skrev jag i not 38 att det mig veterligt inte tidigare uppmärksammats att Hindsekindsättens stamfar Östbo-prosten Atte verkar ha varit kyrkoherde i Hånger innan han blev det i Värnamo.
 
Mitt vetande på denna punkt har numera utökats, tack vare att jag nyligen fått anledning att lusläsa noterna i en avhandling. Det ovannämnda sakförhållandet har faktiskt uppmärksammats tidigare av kulturgeografen Clas Tollin som redovisat observationen i sin avhandling Rågångar, gränshallar och ägoområden (Stockholm 1999) sid 101, not 44.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Kaj!
I diskussionen Jösse Finnsson, fogde över Dalarna, skriver du i ditt senaste inlägg:
[- onsdag den 25 aug 2004 kl. 18.55]: Hindsekindsätten är väl inte heller några storfräsare jämförda med vissa av sina släktingar i Ekaätten.  
   
Detta låter mycket intressant. Menar du att det numera är fastslaget att Hinsekindsätten och Ekaätten är samma ätt eller åtminstone har gemensamt ursprung? Jag vet att det har förekommit diskussioner om saken. Deras vapen är ju nära nog identiska, och båda ätterna har ju ägt jordegendomar i Småland. Men jag har inte hört att släktskapen skulle vara bevisad. Är det möjligen så att du - eller någon annan - har löst problemet? Och i så fall: Vet du hur de är besläktade?
 
Eller är det helt enkelt så att det gemensamma vapnet ger ett så starkt stöd för antagande om gemensamt ursprung, att man därför tar detta för givet, utan att känna till den exakta släktskapen?

[Kaj Janzon]

Bevisat och fastslaget? Nix, Jag lutar mig här tungt på ÄSF:s besked (s 222) att namnskick och vapen tyder på gemensam härstamning, vilket i sin tur går tillbaka på Elsa Nordströms artikel i PHT 1941-42, där det mer detaljerat redogörs för de två släkternas ursprung i samma trakter.
 
Att det råkade bli två smålandsätter som träder fram ur mörkret ungefär samtidigt under 1300-talet beror mest på att Torsten Gjurdsson var den första jag kom att tänka på i sammanhanget och att Ekaättens stamfar Peters förmodade dotter Katarina var gift med Gjurd gode (oxpanna).
 
För övrigt anser jag att vapenlikhet som bevis för klientrelationer alltid borde utsättas för en kritisk granskning, baserad på en systematisk undersökning (och då menar jag inte Raneke).
 
Varianter är en sak, exakt likadana vapen är något annat. Jag betvivlar att en högfrälse ätt under den aktuella tidsperioden skulle ha tillåtit sina klienter att använda ett exakt likadant vapen utan att någon som helst släktrelation ansågs föreligga.

[Vincent Eldefors]

Skulle någon mer välbevandrad i ätten kunna lista litteratur där Hindsekindsätten behandlas? Vet inte hur pass korrekt denna översikt är:
 
http://freepages.genealogy.rootsweb.com/~corpusnobiliorum/eka.html
 
Hur som helst framgår inga källhänvisningar alls där vilket ju tyvärr är genomgående för amerikanska antavlor.
 
Om det är korrekt att Anders Andersson är belagd 1500-1518 så tycker jag han verkar på gränsen för gammal för att vara far till den Anna som gifter sig med Peder Kristersson [Sjöblad].

[Simon Karlsson]

Anders Andersson till Hinsekind är far till Anna Andersdotter som gifter sig med Peder Christersson Siöblad. Anders verkar har varit gift med både Birgitta Henriksdotter Gyllensparre och Elin Björnsdotter Krumme. Är det utrett vem av dem som är mor till Anna Andersdotter?
 
Mvh
Simon

[Andreas Rasmussen]

Litteratur om Hindsekindsätten:
 
Jan Eric Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige. Om Atte i Värnamo: bd 1 s. 333, bd 2 s. 18. Om föregåendes son Trotte Attesson: bd 1 s. 333-334, bd 2 s. 136. Om föregåendes son Atte Trottesson: bd 1 s. 334, bd 2 s. 18. Om föregåendes sonson Anders Andersson: bd 1 s. 334, bd 2 s. 15. Om föregåendes son Torkel Andersson: bd 1 s. 334, bd 2 s. 134.
 
Jan Eric Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden. Om Anna Andersdotter (g. 1:o m. Olof Galle, g. 2:o m. Per Christersson [Siöblad]): s. 200, 212, 219, 389. Om Torkel Andersson: s. 219, 389.
 
Curt Härenstam, Finnveden under medeltiden. Om släkten: s. 366-370. Om Atte i Värnamo: s. 67. Om Atte Trottesson: s. 94. Om Anders Attesson: s. 362.
 
Carl Gustaf Styffe, Skandinavien under unionstiden. Om Trotte Attesson: s. 198-199. Om Anders Andersson: s. 199.
 
Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen. Om släkten: bd 1 s. 42 samt tillägg och rättelser i bd 3.
 
Hans Gillingstam, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia. Om Anders Andersson: s. 47, 52.
 
Äldre svenska frälsesläkter. Om Anders Andersson: bd 1 häfte 3 s. 243-244.
 
Hans Gillingstam och Göran Setterkrans (utg.), Biskop Hans Brasks släktbok. Om släkten: s. 27, 41, 48, 65, 77.
 
Sveriges medeltida personnamn. Om Atte i Värnamo: häfte 2 sp. 199. Om Trotte Attesson: häfte 2 sp. 199. Om Atte Trottesson: häfte 2 sp. 199-200. Om Anders Attesson: häfte 1 sp. 91, häfte 2 sp. 200.
 
Birger Einarsson och Roger Axelsson, Humlenäsboken. Om Atte i Värnamo: s. 187. Om Trotte Attesson: s. 184. Om Atte Trottesson: s. 182. Om Anders Attesson: s. 180. Om Anders Andersson: s. 179. Om Sigrid Andersdotter: s. 179.
 
Kaj Janzon, En sparre med något krams där under (Släkt och hävd 2003). Om Atte i Värnamo: s. 16.
 
Jan Eric Almquist, Problemet Nils Krumme (Släkt och hävd 1954). Om Anders Andersson: s. 11.
 
Stig Östenson, Randanmärkningar till biskop Hans Brasks släktbok (Personhistorisk tidskrift 1973). Om släkten: s. 108.
 
Jan Eric Almquist, Om släktskapsbevisning inför rikets högsta domstol år 1562 (Svensk juristtidning 1954). Om Anders Andersson: s. 331-333.
 
MVH Andreas

[Roger Åhlén]

Är det någon av er, som kan reda ut, hur Borgmästaren i Vadstena, Ulf Persson, kan var befryndad med Anna Andersdotter av (Hindsekindsätten) dotter till häradshövdingen i Östbo Anders Andersson (Hindsekindsätten)


"Ulf Persson  1543,1565  kallas ej salig 1579, men
"framlidne" 1587
 
* Mårten Ulfsson, Borgmästare i Vadstena   
* Nils Ulfsson,  Rådman i Stockholm
* Hans Ulfsson,  Rådman i Stockholm 
* Per Ulfsson,  Borgmästare i Västerås 

Möjligen två barn som dog den  8 nov 1550

Ulf Persson var son till Ingrid Ulfsdotter, syster till Erengisle Ulfsson. Dessa var barn till Ulf skräddare (borgare i Vadstena?) och Margit, dotter till Erengisle Gjordsson (Foot) i Graby (Sunds socken, E). Ett ärende i Erik XIV:s nämnds dombok gäller en bördstvist mellan Ulf Persson och Elin Svensdotter (g m Tönies Olsson i Graby) dotter till Helga, syster till Margit ovan.
 
Ulf Persson sålde 6/5 1568 gården Sörsjö i Värnamo socken (F) mm till Per Christersson (Siöblad) och h h Anna Andersdotter, som av
säljaren kallades "fränka". Detta fick ett rättsligt efterspel i Vadstena år 1587. Anna Andersdotter var dotter till häradshövdingen i Östbo Anders Andersson (Hindsekindsätten)."

Mvh Roger Åhlén

[Roger Åhlén]

Här en arvstvist: Erengisle Ulfson var bosatt i Långvik i Gladhammars socken i Tjust härad. Han dog före 1549 och efterlämnade inga bröstarvingar.Före sin död hade Erengisle upprättat och egenhändigt beseglat ett dokument i vilket han utsåg systersonen Ulf Persson till sin arvinge.Det har också funnits ett kungabrev i vilket Gustav Vasa bekräftade att Ulf var arvtagare efter Erengisle Ulfson samt son till dennes syster Ingrid Ulfsdotter.Det arv som Erengisle efterlämnade till systersonen bestod av fem fastigheter i nuvarande Västrums socken.I källorna kallas dessa fastigheter vid flera tillfällen för "Långvik och Långviks ägor. Det var dessa frälsegårdar som de adliga Fot-ättlingarna gjorde anspråk på och som orsakade arvstvisten.

I det skrifliga källmaterialet blir arvstvisten synlig den 5 maj 1551. Då skrev Elin svensdotter i Graby ett brev till Gustav Vasa i vilket hon beklagade sig över Ulf Person.Denna hade ifråntagit henne fem gårdar.Att hennes upprördhet hade en koppling till att Ulf Persson inte var adlig är tydlig eftersom hon framhöll hans låga börd.Elin påstod att han " adrigh war ffriboren,hwasken tiil moder eller ffader ,uthen fföd aff slätt bonna folk." Hellre än att denne Ulf Persson skulle bli ägare till Långviksgårdarna så ville hon övelämna dem till Gustav Vasa.

Gustav Vasa insåg uppenbarligen att allt inte stod rätt till med de fem gårdarna.Den 18 juli befallde han nämligen att en rannsakning skulle genomföras om dem.Undersökningen avslöjade att Lånviksgårdarna var Ulf Perssons arv efter Erengisle Ulfson.Efter dennes död hade emellertid Sven Nilsson,Elin svendotters son, med våld tilltvingat sig samliga ägarhanlingar till Lånviksgårdarna .Dessa dokunment överlämnade han till sin svärfar Halsten Bagge(af Berga).Rannsakningen avslöjade alltså att Elin Svensdotter inte var laglig ägare till de gårdar som hon ville överlåta till Gustav Vasa.

I januari 1552 utgick ett Kungligt brev i vilket Elin Svendotter underrättades om rannsakningens resultat.I samma skrivelse antydde kungen vars snikenhet är väl dokumenterad att, Elin i stället för Långviksgårdarna kunde skänka honom några andra gårdar.

Ulf Persson behöll inte sina ärvda gårdar.Den 20 maj 1552 sålde han Lånviksgårdarna samt ytterligare några gårdar samt Grabys kvarn i Sunds socken till Gustav Vasa.Två dagar senare beordrade kungen Halsten Bagge att återlämna de ägohandlingar som Sven Nilson hade stulit.

Tvisten om arvet fick en fortsättning på 1560-talet.Den 15 juni 1565 framträdde knektöverten Tönne Olofson inför Erik den XIV nämd och anklagade honom för att "utan rätt eller börd" ha tillskansat sig och sålt Långvik och långviks ägor.Nämden fastslog även denna gång att Ulf Persson var den rättmätige arvingen.