Juttilasläkten

[Leif Tennare]

Som Henrik Impola uttrycker det i sin väl grnomarbetade bok ’Frälset och dess Rusttjänst i Finland på 1500-talet’, så tillhör Juttilasläkten en av de uradliga släkter ”vars utredning ännu inte fullbordats”.
 
Ett exempel på detta är frågan vem som var mor till Anders Jönsson till Juttila, son till Jöns Grelsson d.y. till Juttila och Katinala.
 
 Angående  modern skriver Impola  ”Modern var enligt Vähäkängas Valborg Arvidsdotter, dotter till Arvid Olofsson av Asserssönernas släkt, och enligt  Kurtén en son- eller dotterdotter till väpnaren Erland Nilsson till Suontaka. Den sistnämnda teorin förklarar hans innehav av Suontaka och förbindelser med Lepasätten. Även hans möderneärvda vapen (en stjärna ovanför en liggande halvmåne) liknar mera Erland Nilssons än Arvid Olofssons sköldemärke (en upprättstående halvmåne)”.
    
Om man tittar på  jordinnehavet i Katinala, så väger vågskålen över till Valborg Arvidsdotter. Enl. Anthoni hittar man i Katinala följande:  ” FMU 2772. 1448. Abr. Jönsson o. Margar. Nilsd, som sålt arv  ha för pengarna köpt K av systern, Nils Kotons hu; 4823. 1498. Lucia Olofsd gett Nådend i g i K; 1509. Jöns Gregersson i K 1ste Issynem. FRA 3755:9. Jöns Grelsson 3 kr fr i K, Per Svenske 1; 3892:99. Anders Jönsson i K, Olof Andersson i K”.
 
År 1509 hittar vi alltså i Katinala Jöns Grelsson , och ca 1553 Jöns  tillsammans med Per Svenske.  År 1560 finner vi där Anders Jönsson tillsammans med Olof Andersson.
 
Vilka är då dessa – och hur är de besläktade?
 
Per Svenske, eller Peder Svenske till Mervis (Impola s. 337), var gift med Dorotea Christiernsdotter i hennes 2:a äktenskap. Doroteas mor var enligt enligt Anthoni dotter till Arvid Olofsson, häradshövding i Hauho. (Anthonis bok, s. 226, not 1). Peders svärmor var alltså Valborg Arvidsdotter eller en syster till henne.
 
Anders Jönsson var antingen Anders Jönsson till Juttila, son till Jöns Grelsson d.y., eller Anders Jönsson till Katinala, svärson till Jöns Grelsson  (Impola s. 35 och 36)
 
Olof Andersson till Katinala (Impola s. 315) var sannolikt gift med Margareta Simonsdotter,  dotterdotter till Jöns Grelsson.  Denne Olof var med största sannolikhet identisk med Olof Andersson (Ruuth) -  sonson till Matts Larsson (Ruuth), som gifte sig till Luhtiala. Olof var  'vaktmästare' vid Tavastehus 1606’, enl. mantalslängd för Luhtiala iunder Mäskälä. Avståndet mellan Katinala och Luhtila är f.ö. bara ca halvmilen.
 
Om man utgår från antagandet att det var Valborg Arvidsdotter som var  mor till Anders Jönsson till Juttila, så får vi följande samband mellan de nämnda personerna.
 


 
 
Jag tycker nog att pendeln svänger över till Vähäkangas scenario – att Valborg Arvidsdotter var mor till Anders Jönsson till Juttila…

[Leif Persson]

Spännande inlägg (som vanligt), dessa har jag till och med i mitt eget träd, genom Anders Jönssons sondotter dotter Christina Henriksdotter g.m. Johan Matsson Teit adl. Stierncreutz. Men något mer om denna hustru till Jöns har jag tyvärr inte att komma med i dagsläget, men följer naturligtvis vidare upptäckter...

[Ritva Winter]

Jag har i en egen släktutredning kommit att intressera mig för Olof Anderssons (och Margareta Simonsdotters) son Olof:
 
Olof Olofsson, häradsskrivare Sääksmäki. Häradsskrivare Hattula 1583, Sääksmäki 1585-89, 1593-94 och 1598-99. Fullmakt 2.1.1591 att tillsammans med Hans von Oldenburg uppbära den indragna tredjedelen av alla förläningar och underhåll i Nyland, Savolax och Karelen. Ägde mark i Rengo (Ihalempi länsmansgård), i Heinu, Kalvola och i Längelmäki. Förhörd i Stockholm (1600) p g a saknad redovisning.(Kiuasmaa sid 566 m fl)
 
Finns ytterligare information om Olof Olofsson? Kan han ha gjort rusttjänst 1589-93, 1594-98? Har inte lyckats hitta honom vare sig i förlänings- eller avkortningsregister, men har en teori att han kan vara mönsterskrivaren i Lasse Nilssons österbottniska fänika (Blomstedt sid 408)

[Leif Tennare]

Jag vet inte så mycket om Olof Olofsson, men är ense med Impola om att han var son till Olof Andersson i Kantinala. Om mina hypoteser är korrekta så tillhörde han alltså den släkt Ruuth som kom till Luhtiala från Östergötland i slutet på 1400-talet, och därmed bror till Per Olofsson som började använda namnet Ruth 1622, och vars sonsöner nobiliserades till Ruthenhjelm.
 
Det intessanta i sammanhanget är att han också hade en syster, Anna Olofsdotter, gift med Kristian Henriksson Lithovius i Oulu, son till kyrkoherden i Liminka Henrik Larsson Lithovius och hans hustru Katarina Östensdotter Sursill. Hur hon hamnade i Norra Österbotten har för mig varit en gåta. Hennes bror Olof kanske är svaret... Jag förutsätter att Norra Österbotten var en del av Österbotten på den tiden?

[Ritva Winter]

Norra botten sträckte sig från Ångermanland upp till Ishavet och ner till Tavastland. Huvudort var Korsholm/Mustasaari, som numera ingår i staden Vasa. En Oluff Olsson har den 1.10 1599 från Nyslott skrivit ett brev om underkastelse till hertig Carl, som då befann sig i Viborg (SRA/SVAR R0000590_205-207). Av brevet framgår, att OO befann sig på Korsholm den dag Hans Hansson till Monikkala fängslades hösten 1598 av Arvid Stålarms utsända (dvs Sigismunds män). Både Blomstedt och Anthoni (Konflikten mellan hertig Carl och Finland)tror denne OO är identisk med mönsterskrivaren i Lasse Nilssons österbottniska fana. Brevet om underkastelse besvarades med ett lejdebrev för ett antal ryttare 4.10 (SRA/SVAR A0038585_00150-151, svårt fuktskadat, redovisat av Anthoni, fotnot sid 72).  
 
Namnteckningen och handstil i underkastelsebrevet stämmer med motsvarande i några reviderade domböcker för Karelen (FRA mikrofilm). Domböckerna är förda av min äldste kände anfar, som kallas Olof Olofsson Winter. Denne var häradsskrivare i Jääskis 1600 och blev borgare i Viborg ungefär samtidigt. Din uppgift om släktnamnet Ruuth spräcker därmed min indiciekedja - tyvärr. Släkten Ruuth var tämligen tidigt och rikligt representerad i Viborg.
 
Din uppgift om en syster är intressant, vilken är källan?

[Urban Sikeborg]

Leif T: Henrik Impola anger att Olof Andersson till Katinala var av okänd, möjligen ofrälse härstamning, och framhåller att denne kan ha blivit frälseman genom att göra rusttjänst för den jord han kommit i besittning av genom hustrun. Vad är det som ligger till grund för din uppgift att Olof »med största sannolikhet [var] identisk med Olof Andersson (Ruuth)»? Kan vara värt att förtydliga detta i diskussionen, eftersom det rör sig om en genealogiskt svårarbetad period.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Leif Tennare]

Uttryckte mig lite förhastat, när jag påstod att Olof Olofsson hade en syster Anna. Jag skulle snarare ha sagt 'med stor sannolikhet'. Slutsatsen bygger på enbart på kronologin stämmer mycket väl.  
 
Uppgiften att Kristian Henriksson Lithovius i Oulu var gift med en Anna Ruuth, har jag tagit ur Valfrid Vasenius bok 'Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning':
 

 
Den släkt som Olof Olofsson Ruuth tillhör har ingen (känd) koppling till de adliga släkterna Ruuth i Viborg.

[Leif Tennare]

Urban,
 
Som du mycket riktigt fastlägger, så rör det sig om en genealogiskt svårarbetad period. Jag bygger mitt scenario från uppgiften att en Matts Larsson (Ruuth) från Östergötland, under Ryska kriget, kom till Finland och gifte sig till Luthiala.  
 
Indiciekedjan börjar med en Anna Olofsdotter i Luhtiala år 1539, ev. änka till Matts Larsson. På samma jord återfinns fr.om. 1549 en Anders Mattsson, och han förblir där till (sin död?)1594. År 1588 får han frälse på sin jord, Ehr förlänt till sin liffstidh och boor sielf opå. 1590 finns anteckningen forlent till lÿfstüdh en gammal foughte. Enl. en obekräftad källa var han fogde och slottslov på Tavastehus.  
 
Om hypotesen att Matts Larsson var gift med en Anna Olofsdotter är korrekt, så stöder det också hypotesen att Matts Larsson hade en dorrer Anna Ruuth...
 
Ryttaren Olof Andersson dyker upp i Luhtiala år 1600 och återfinns där t.o.m. 1620. Han får frälse 1615.
 
Åe 1624 innehas jorden av sonen(?) Per Olofsson och till 1633 - då jorden innehas av hans son(?) Simon Persson. Sannolikt namngiven efter sin farmors far, Simon i Ihalempis. Denne Simons söner adlas till Ruthenhielm.  
 
Per Olofsson förekommer också i Voipaala, Sääksmäki, fr.o.m. 1609, det år han gifte sig med Kirsten Johansson Stiernkors, dotter till Johan Timisson till Voipaala. 1530 har han flera landbönder och drängar i Voipaala. Ingen notering efter 1635.
 
Indiciekedjan stödjer antagandet att Olof Andersson var av ofrälse börd.  
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2012-09-27 23:05)

[Leif Tennare]

Se för övrigt om Per Olofsson till Voipaala under rubriken 'Ointroducerad adel>>Ruthenhjelm.

[Urban Sikeborg]

Jag märker att jag inte hänger med här riktigt i vad som faktiskt finns belagt i källorna och vad som är rena antaganden i den här diskussionen .
 
Hos Schlegel & Klingspor anges som äldste släktmedlem för ätten Ruthenhjelm Peder Olofsson till Voipaala, vars tre sonsöner adlades 1681. Vilka belägg finns det i övrigt för att Peder Olofsson skulle ha varit son till ryttaren Olof Andersson i Luhtiala och att denne i sin tur skulle ha varit son till fogden Anders Matsson som skulle ha varit son till en ryttare Mats Larsson från Östergötland på 1400-talet?
 
Jag kan inte heller hitta något belägg i den här och närliggande diskussioner som identifierar Olof Andersson till Katinala med den Olof Andersson i Katajisto som skrivs på det hemman som tidigare ägts av fogden Anders Matsson? Du skriver att de »med största sannolikhet» var identiska. Har du behandlat det i någon annan diskussion på Anbytarforum som jag har missat?
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Juho Mattila]

Hej Leif,
 
Det här är en intressant teori. Det finns dock orsaker att anta, att Katinala var Jöns Grelssons arvejord. Från olika grund drog jag dock också en slutsats, att i Katinala verkligen har varit en Anna, som innehade en systerdel av en hel krok (alltså 12 öre) jord.
 
Först Harviala. Det ser ut att de tre krokar som Jöns Grelsson till Juttila hade, ärvts av hans tre döttrar. Jöns Skyttes (inte i ditt bild, men gift med JG:s dotter) dotter Sara Skytte sålde sin krok till Harviala 1628. Andra mågens, Anders Jönssons till Katinala sonson Ivar Jacobsson sålde sin krok till Harviala 1621. Harviala ägde förr 2 öre, men i Harviala gårdsräkenskaper står det för Katinala 12, 12 och 10 öres hemman. Det sista hemmanet består alltså från 2+8 öre.
 
Då Suontaka. Grels Jönssons son Anders Jönsson till Juttila ärvde inte jord i Katinala, utan i Suontaka. Hans sonson Jacob Abrahamsons dotter gifte sig med Johan Teet (Stierncreutz) och de hade en son Jacob Abraham, som sålde 4 öre i Katinala till Ernst Forbes 1674. Då han gav en utredning av sina gods till reduktionskommissionen, skrev han att min sal: mors morbror welb: Jacob Abrahamson hafr fodt sidt aff skedh på Latin aff frööken Anna Dat d. 26 Juli 1605 - tyvärr inte befogat!
 
Alltså min hypotes är att Olof Andersson hade en son (Olof) och en dotter Anna. Den förre sålde broderdelen 8 öre till Harviala (någon gång på 1610-talet), den senare systerdelen 4 öre till sin släkting Jacob 1605.
 
Vidare - grannarna Carl Persson Ruuth i Leppäkoski(proviantmästaren Per Olofssons son!) och J.A. Stierncreutz använde samma skrivare - står det i Carl Perssons utredning till reduktionskommissionen att Per Olofssons fader hette Olof Matsson, red med två hästar och blev fången i förra ryska kriget.  
 
I Stierncreutz' utredning står det också att Abraham Andersson ridhit medh en häst under Nils Olofssons fana, och är slagen aff ryssen widh Lällis slachtningen. Nils Olofsson (af Meldola) styrde för övrigt olika fästningar, men en gång i September 1590 ledde han en fana till Nöteborgs län att förstöra landet. Då antagligen mötte Abraham sitt öde. Om någon vet någon som har studerat militärhistoria noggrannare, det skulle vara trevligt att veta mera om detta tåg.
 
Hälsningar,
Juho

[Leif Tennare]

Urban, jag uppskattar ditt engagemang i frågan, men skulle uppskatta om du kunde bidraga med något mer positivt än att ifrågasätta vilka belägg det finns för mina hypoteser (Sic!). Per definition så finns det väl knappast några belägg för hypoteser... bara indicier.  
 
Jag kommer framöver negligera inlägg av den här typen, och fortsätta att tycka - som amatör -  att släktforskning är jättekul...

[Leif Tennare]

Juho, Tack för ditt inlägg! Mycket intressant information som jag får tänka igenom. Återkommer i frågan - behöver tänka igenom detta.
Vänliga hälsningar
Leif

[Urban Sikeborg]

Leif: Jag har länge haft ett särskilt intresse för 1500-talsforskning och har själv forskat mycket i Vasatidens källor genom åren; det är därför jag följer diskussionerna här. Jag är fritidsforskare, självlärd och har ingen akademisk kompetens så det finns inget motsatsförhållande mellan oss där. Jag har inget personligt intresse att kritisera dig. Däremot vet jag av egen erfarenhet att det är en svårforskat tidsperiod och att många alltsedan Rasmus Ludvigsson på 1500-talet har kommit på avvägar genom att utgå från namn- eller vapenlikhet som grund för olika slutsatser om släktskap. I en annan diskussion nyligen framhöll jag belägg för att din hypotes som du framställde där som en given sak inte höll, och som jag fattade det accepterade du till slut detta. Det var väl ett positivt resultat av diskussionen, eftersom syftet här ju ändå måste vara att komma fram till vad som utifrån ett källkritiskt förhållningssätt är omöjligt, möjligt, troligt, sannolikt eller belagt (eller vilken indelning och terminologi man väljer att använda) enligt den historiska metoden? Det gör släktforskning jättekul.
 
Bortsett från själva forskarglädjen i att försöka hitta nya samband finns det en annan aspekt som bör beaktas på Anbytarforum. Det finns en risk att du oavsiktligt vilseleder andra om du presenterar gissningar som sanningar eller näst intill sådana utan att tydligt redovisa vad som är spekulationer från din sida och vad som är faktiskt belagt. Vad jag kan se framgår skillnaden mellan dessa inte alltid i din argumentation. Om det exempelvis inte finns någon annan grund för den identifiering av Olof Andersson till Katinala med Olof Andersson i Katajisto som du uttrycker som ett faktum än deras namn och att deras respektive hemman låg bara en halvmil från varandra – det är det enda egentliga indicium jag kan se att du åberopar här vid en snabb genomläsning av diskussionen – är det åtminstone för läsarnas skull viktigt att detta framgår så att de har möjlighet att självständigt förhålla sig till detta. Då kan man ju bygga hypoteser där andra kan bidra eller korrigera på ett konstruktivt sätt.
 
Personligen tycker jag väl också att om man ger sig in i ett offentligt diskussionsforum för släktforskningsfrågor och uttryckligen efterlyser återkoppling, som du har gjort, så måste man också acceptera att andra, med rätt eller orätt, ställer sig kritiska till vad de upplever som obelagda eller otillräckligt belagda slutsatser och uttrycker det. Inläggen på Anbytarforum ska ju »alltid syfta till utbyte av tankar, idéer och information för släktforskare» och i detta ingår definitivt att också diskutera och reda ut de problematiska frågorna. Jag har haft fel eller varit ute på alltför svag is åtskilliga gånger i min tolkning av källmaterialet genom åren. Personligen känns det olustigt för stunden när jag fått det påpekat för mig, men jag är tacksam för även den typen av feedback eftersom de för forskningen framåt. Riskerar man inte att lämna historieforskningens domäner om man (som du säger att du tänker göra) väljer att ignorera inlägg där andra i god vilja frågar efter källbelägg eller påpekar brister i ens hypoteser?
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Leif Tennare]

Urban,  
 
Det enda som för en diskussion vidare - i en positiv mening - är ny information som stödjer, vederlägger eller modifierar en hypotes. Självklart accepterar jag väl underbyggda argument - för eller emot mina hypoteser... Jag välkomnar dina inlägg som är specifika, och inte allmänt 'mästrande'. Den enda brist en hypotes kan ha, är att det finns 'randvillkor', belagda fakta, som strider mot hypotesen! En hypotes är lika sann som någon annan - om än mer eller mindre sannolik - om den inte kan vederläggas!
 
Hälsningar
Leif Tennare

[Ritva Winter]

Jag antar, att denna artikel av Eric Anthoni är känd.....
 
http://www.genealogia.fi/genos/28/28_61.htm

[Urban Sikeborg]

Leif: Att en hypotes skulle vara lika sann som en annan om den inte kan vederläggas - nej, det förstår jag inte, men det kanske säger mer om mig än något annat. Jag kan emellertid inte se hur jag som läsare skulle kunna stödja, vederlägga eller modifiera dina hypoteser, som du säger, om jag inte känner till källorna, indicierna och de bakomliggande resonemangen. Vad är belagt och vad är rena spekulationer, vilka är källorna och deras tendens, ja, elementär källkritik och allt det där. Jag läste igenom den här diskussionen och för säkerhets skull ett par andra närliggande där du deltagit för att se vilka källor du använt för flera rätt kritiska uppgifter du framfört här, antingen som fakta utan reservation eller i ordalag av typen att det »med största sannolikhet» är si och så. Men jag hittade dem inte. Därför frågade jag ovan efter vilka källorna var utan någon avsikt att framställa min fråga aggressivt. (Jag måste erkänna jag kände mig lite illa till mods när ditt svar på min fråga blev att du hädanefter skulle negligera sådana inlägg.)
 
Oavsett hur man själv ser på värdet av källbelägg i diskussionerna framhålls det i riktlinjerna för deltagande i Anbytarforum att man alltid ska ange källa till sina uppgifter. Både kort- och långsiktigt gör det det enklare för alla att bidra aktivt. Indiciebaserade resonemang kräver i mitt tycke en tydligare redovisning av källhänvisningar, för jag har svårt att tänka mig ett sådant resonemang som inte vilar på någon form av belagda fakta. När det gäller de indicier man använt, hur man tolkat dem och de slutsatser man dragit därav måste man vara mycket tydlig med detta för att andra ska kunna bidra positivt. Stöd för ens resonemang och exempel på paralleller borde man åtminstone kunna hitta i litteraturen.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

[Leif Tennare]

Juho,
 
Uppgiften att Carl Persson Ruuths farfar var en Olof Mattsson är mycket intressant, då den vederlägger vad Axel Bergholm, enl. uppgift, uppger i Sukukirja. Se vidare Under rubriken Finland_Ruuth
 
Under Mäskälä i digitaaliarkista, finner man också, till synes, stöd för uppgiften i Sukukirja, då man i Luhtiala i en följd, från Anders Mattson år 1549, via Olof Andersson och Per Olofsson finner Pers söner, Simon, Jöran och Carl. Att det rör sig om släkten Ruuth, bekräftas av att Carl Perssons hustru, år 1654, anges vara Margareta Nöthebom. (I min databank, var Carl gift med Margaretas syster, Anna, och Margareta var gift med Carls bror Simon, vilket dock inte ändrar indiciets värde…)
 
Om man utgår från att uppgiften om Olof Mattsson som Per Olofssons far är korrekt, så torde hans farfar varit en hittills okänd Matts Mattson, om de är ättlingar till Matts Larsson från Östergötland…
 
Du skriver att Jöns Skytte var gift med en dotter till Jöns Grelsson. I mina uppgifter var det Jöns far, Matts Skytte, som var gift med Margareta Jönsdotter. Den uppgiften förekommer också hos H. Impola.
 
Jag tror det har smugit sig in en del smärre fel vad gäller Jakob Abrahamssons anor. J.A. Stierncreutz mors morbror var mycket riktigt Jakob Abrahamsson (halvmåne), bror till Sara Abrahamsdotter, men Johan Teet var  gift med Christina Henriksdotter (halvmåne), dotterdotter till Abraham Abrahamsson – bror till Jakob Abrahamsson (H. Impola).
   
Hälsningar  
 
Leif

[Juho Mattila]

Hej Leif,
 
Jo, Mats Skytte var gift med Jöns' dotter. Också jo, Jacob Abrahamssons systerdotter och inte dotter var J.A. Stierncreutz' mor. Ber om ursäkt, bara fel kommer när man försöker att skriva för snabbt. Jakob och Sara var dock Abraham Anderssons barn...
 
Jag bifogar Carl Ruuths https://docs.google.com/open?id=0Byc-0VJLpnIJOERXNk9xN0E4WU0berättelse om sina anor. Källan är Nylands och Tavastehus läns reduktionskommisionens akter vol 113 Ruuth; fol. 1299. Denna Carl Persson kallas alltid Ruuth, var gift med Märta Spåra (föräldrar Jacob Jacobsson Spåra [Silfverspåre] och Anna Böllia; Han också ger utredning av Bölliarna, som har mycket mera info än hos Ramsay). Märta Spåra bodde i Luhtiala (Kataisto) som änka. Alltså vi talar om samma Ruuthar.  
 
Också Vånåhistoriker Raili Rytkönen berättar att Kataisto ägdes mot slutet av 1500-talet av Olof Andersson, Per Olofssons (Ruuth) fader. Denna uppgift är lånat från Suomen kartanot ja suurtilat III s. 371 (Jutikkala-Nikander) och sannolikt ursprungligen läst ut av GBF. Jag kollade GBF, och där kan man ju läsa ut kädjan Anders Matsson > Olof Andersson > Per Olofsson (Mats Larsson äger sin gård samtidigt som Anders Matsson). Men om vi tror, att Carl Persson minns sin farfars namn, är denna gårdägarelinje inte nödvändigt en släktlinje... Kanske nåt kunde man hitta i domböckerna...
 
Juho

[Leif Tennare]

Juho,
 
Vi får nog tro att Carl Persson kom ihåg sin farfars namn, liksom att det fanns möjligheter för reduktionskommissionen att få det bekräftat, om det var en uppgift av betydelse i sammanhanget!
 
Därmed kan vi stryka Olof Andersson, som far till Per Olofsson, men möjligheten kvarstår att han är en frände till Per, och tillhör släkten Ruuth. Som jag skrev ovan, så skulle det krävas en Matts Mattsson som länk mellan Matts Larsson och Olov Mattsson för att bibehålla Matts Larsson som stamfar för Ruuth i Luhtiala. Utan att dra några slutsatser i övrigt, så fanns det en Matts Mattsson i Luhtiala (Hattula) 1539...
 
Vad gäller den Matts Larsson som ägde jord samtidigt med Anders Mattsson, så rör det sig sannolikt om en annan Matts Larsson, då han förekommer i böckerna åtminstone mellan 1549 och 1576. Matts Larsson (Ruuth) bör vara född i mitten - eller i slutet - av 1470-talet, om han kom till Finland under det stora ryska kriget 1595-1597. Han skulle då vara ca 100 år gammal 1576...
 
Leif