Spore

[Leif Tennare]

Under rubriken  så har jag postulerat att släkterna Spore / Spåre / Spåra och Silfverspåre i Finland, alla härstammar från Erik Puranpoika, den uradliga Sporeättens stamfader.
 
Jag kommer här, efter en nödvändig kvalitetskontroll gentemot alla av mig kända radvillkor (filiationer, kronologi etc.), lägga in  en hypotetisk stamtavla efter Erik Puranpoika, vilken förhoppningsvis kan ge svar på några av de frågor, som hittills inte kunnat besvaras av genealoger med inriktning på finska frälsesläkter.
 
(Meddelandet ändrat av ten 2016-01-31 07:31)

[Leif Tennare]

När jag läser mitt inlägg ovan, så inser jag att det kan uppfattas som att jag skulle kunna redovsa ett komplett släktträd för släkterna Spore. Detta är naturligtvis omöjligt med tanke på det mycket begränsade källmaterial som står till förfogande. Avsikten är snarare att försöka identifiera de potentiella kopplingspunkter som existerar mellan de postulerade grenarna av släkten Spore. Men, det är jag inte beredd att göra ännu. Den gamla sanningen gäller fortfarande - ju mer man gräver ner sig i ett ämne, desto mer upptäcker man att man inte hade en aning om. Det är ju också det som är det roliga.  
 
Uppgiften liknar mycket att lägga ett stort pussel, då man ofta börjar att bygga kring ett antal lätt identifierade delmotiv, för att i slutfasen förhoppningsvis kunna foga samman det hela.
 
Ett första steg blir att skapa sig en bild avseende det geosociala kluster Erik Puranpoika tillhörde. Anthoni har presenterat en mycket intressant hypotes, som jag här väljer att kopiera i sin helhet:
 
”För att Mats v. der Sahe (Sathe) var stamfar för ätten Horn talar utom de av Rosén anförda indicierna följande: Sonen Olof Matsson var tydligen nära lierad med Erik Pora, Spåreättens stamfar. Han satt i en skiljenämnd, som 1381 slet en tvist mellan Erik Pora och Karl Filpusson. Vid frälseräfsten 1405 reducerades frälse för Erik Pora, 12 st. i Loppis och 6 i Satiala samt för Nisse Pedersson 6 st i Loppis. Detta binder samman Erik och Olof med Sattiala, som kan ha varit ett arv efter Mats v. der Sathe, vilken kan ha gett Sattiala dess namn såsom Skyttälä bildats på Skytte, Tavastila på Tavast och Friskala på Frisikka. Det kan antas, att Erik Pora var svärson till Mats. För detta talar det faktum, att Erik Poras son bar namnet Mats. Det kan också förmodas, att Mats Sathe var gift med en dotter till Peder i Åminne, nämnd 1352 (Svb 150). Därför talar också den omständigheten, att vi bland Olof Matssons söner finna både en Mats och en Peder. Huru Nisse Pedersson skall fogas in i ekvationen är ovisst. Möjligen var han en dottersonson till Peder i Åminne. Att Olof Matsson innehaft Åminne styrkes ej av samtida källor, men är troligt. Det ginge väl ihop med ovan postulerade släktförhållanden. Om han fått Åminne, har på hans del i Sattiala inte behövt komma   mer än på Erik Poras, fastän denne blott hade rätt till en systerdel gentemot Olof Matssons broderdel” [Anthoni(1970):172,not7].
 
Som, tyvärr, alltför ofta, har missar gjorts i korrekturläsningen av Anthonis bok - pusselbiten att Mats Olofsson ägt 6 st i Sattiala saknas, liksom att Nisse Pedersson inte ägde 6 st utan 41/2 st i Loppis, enligt urkunden [FMU 1213].
   
Då Anthonis slutsatser förefaller rimliga lämnar jag dessa för tillfället. Förhoppningsvis får jag anledning att återkomma till dessa senare. Istället hoppar jag över till släktgrenen Silfverspåre om vilken Ramsay skriver följande:
 
”Egde måhända på kvinnolinjen sammanhang med medeltidssläkten Spore, om hvilken det i Jakob Teitts klagomålsregister 1556 heter: ´Af Spåresläkten äro manspersonerna ut-dödde´. Johan Eriksson Spåre hvars stamfader Jakob Olofsson år 1556 flyttade från S:t Mårtens till Lundo socken, adlades 1647 på grund af en år 1640 med häradssignet bekräftad släktlinea, som visade hans härledning i sjunde led från »gamle Jönis Spåre, som lefde 1411». Utan tvifvel var denna släktlinea på tidens vanliga sätt löst hopkommen (jämför Spore, uradel), men utgångspunkten »gamle Jönis Spåre», har bevisligen funnits under 1400-talet, och den möjlighet kan således icke uteslutas att han på något indirekt vis, gifvit upphof till den senare frälsesläkten Spåres namn och adliga rätt.”
 
I Ramsays ingress hittar man två väsentliga randvillkor - under förutsättning att de är korrekta - nämligen dels ” Af Spåresläkten äro manspersonerna ut-dödde”, och dels  ”.som visade hans (Johan Erikssons) härledning i sjunde led från »gamle Jönis Spåre, som lefde 1411”. Av detta kan man dra två slutsatser.  För det första, att jag hade fel när jag postulerade att ”. släkterna Spore / Spåre / Spåra och Silfverspåre i Finland, alla härstammar från Erik Puranpoika”. De var uppenbarligen inte ättlingar till Erik på svärdsidan, men tillhörde sannolikt ändå samma släkt. För det andra, att kronologin stämmer väl med postulatet att Johan Eriksson var en ättling i sjunde led till ´gamle Jönis Spåre´, vilken är känd 1411, och ungefär samtida med Mats Pora.
 
Vad gäller Silfverspåres anfader, Jakob Olofsson, så var denne enligt ”släktlinea”, bestyrkt 1647 av Åbo hovrätt, son till Olof Larsson som inte återfunnits i källorna och sonsons sonson till Jöns Spåra, ”ärlig och välbördig man” som i nämndes i ett brev från 1411. Betraktades på sin egen tid som frälseman på grund av rusttjänst och gammal hävd.[Impola(2011):187]. Varför är detta intressant? Jo, för att vid räfstetinget med Sagu och Pemar, år 1405, ingår såväl Erik Purae som en Olaff Laurensson - Erik på tredje plats, och Olof på sjunde plats. Med tanke på frälsetätheten i området, så torde Olof Larsson haft en hög status även om han representerade bönderna. På åttonde och nionde platserna finner man Marthen Abramsson respektive Henric Andrisson , vilka sannolikt är identiska med  Mårten Abrahamsson (Djäkn) och Henrik Andersson (Lindelöf).
 
Hugskottet att denne Olaff Laurensson möjligen är far till Jöns Spåre (känd 1411), och därmed farfars farfar till Olof Jakobssons far, Olof Larsson, känns inte alltför långsökt. Då namnet Lars inte är känt inom den ´uradliga´ släkten Spore, så ser jag det som sannolikt, att  Olaff Laurensson i stället var gift med en syster till Erik Puranpoika. Olofs son, Jönis Spåre, hade då fått sitt namn från mödernet, liksom släktnamnet Spåre.
 
Fortsättning lär följa...
 
(Meddelandet ändrat av ten 2016-02-09 00:15)

[Leif Tennare]

Anthonis hypotes, att Erik Pora var svärson till Mats v. der Sahe (Sathe), resulterar i att Margareta Jönsdotter Spore - Peder Spores syster - var femmänning med sin make, Christer Pedersson till Hevonpää, vilket innebär ett starkt stöd för hypotesen.

[Leif Tennare]

Nedan följer en hypotetisk stamtavla - inte för Erik Puranpoika - utan för hans fiktive, far,  Jöns Pora. Jag har medvetet valt att rubricera släkttavlan med en tautologi, då den är härledd från ett antal relativt välgrundade delhypoteser formulerade av olika forskare - inklusive mig själv - vilka slagits samman till ett övergripande scenario med ett högt förklaringsvärde.
 
Detta innebär naturligtvis inte att den nödvändigtvis representerar sanningen - utan bara att den är troligare än de hypoteser som inte klarar av kända randvillkor.
 
Det absolut viktigaste randvillkoret vid utredning av större släktkluster utgör kronologi, vilket som begrepp inkluderar såväl fertilitetsåldrar, medelåldrar för äktenskap under aktuell tidsperiod, medelålder vid tillträdande av olika befattningar etc.  Man kan aldrig ändra kronologin för en enstaka individ i ett släktkluster, om man inte säkerställt att man inte fördärvar kronologin för de närmaste 'grannarna' i nätverket .  Detta synes vara sden törsta felkällan bland äldre tiders forskare.
 
Därnäst kommer individen/släktens  geosociala 'footprint'. På en lägre nivå fungerar en analys av namngivning ofta mycket väl - vilket är ganska tydligt i detta exempel.  Samtidigt utgör det den största risken.
 
I släktträdet har jag utlämnat medlemmar som inte är relevanta i sammanhanget.
 

 
Bl.a. följande har beaktats vid konstruktionen av släktträdet:
 
För att börja med släkternas Sifverspåre och finska adliga ätten Spåre (n:o 9) ursprung, Jakob Olofsson, så var denne enligt ”släktlinea”, bestyrkt 1647 av Åbo hovrätt, son till Olof Larsson som inte återfunnits i källorna och sonsons sonson till Jöns Spåra, ”ärlig och välbördig man” som i nämndes i ett brev från 1411. Johan Eriksson Spåre adlades 1647 till  Sifverspåre på grund af en år 1640 med häradssignet bekräftad släktlinea, som visade hans härledning i sjunde led från »gamle Jönis Spåre, som lefde 1411”.
 
Vid räfstetinget med Sagu och Pemar, år 1405, ingår såväl Erik Purae som en Olaff Laurensson [FMU 1213]. Olof Larsson förefaller vara en möjlig svåger [Namn, geografi].
 
Ramsay anger att den uradliga släkten Spore, d.v.s. Erik Puranapoikas/Poras släkt är utdöd på svärdsidan ca 1565, medan det i Jakob Teitts klagomålsregister år 1556 står att ”af Spåresläkten äro manspertsonerna utdödde”. Detta bör tolkas som att Teitt ansåg att det var Peder Spore, som var den siste på svärdsidan tillhörande Erik Poras släkt. Den av mig postulerade brodern till Peder, kyrkoherden Erik Spore dog redan omkring 1430, enl. Vähäkangas. Ramsay har blandat samman kyrkoherden med Erik Spore till Hyvikkälä, vilken dog ca 1565. Den senare tillhörde alltså inte Erik Poras släkt på manslinjen.
 
Enl. Ramsay, så kärade en dotter son till Erik Pora, Henrik, jämte sin  morbror, Matis Pora, till herr Karl Odygd om Vartsala gods år 1437. Denne Henrik måtte enligt  Ramsay vara densamme som väpnaren Henrik Spåre i Pemar, gift med Ingeborg Klausdotter Byting. Detta implicerar att inga fler levande syskon, eller syskonbarn, till Matts Pora existerade år 1437.
 
Som synes har namnenn  Erik och Henrik förts vidare genom släktleden vilket ger ett gott stöd för scenario. Vad som inte tagits med, är att på kvinnosidan är namnet Margareta ocks väl representerat.
 
Jag nöjer mig med detta, och lämnar frågan öppen för ev. opponenter.
 
Att Jakob Olofsson, i sitt av mig postulerade äktenskap med en syster till Henrik Nilsson, är släkt med sin hustru i sjätte led utgör ett starkt stöd för hypotesen...
 
 
(Meddelandet ändrat av ten 2016-02-12 00:53)

[Tapio Vähäkangas]

Olof Laurensson var inte frälseman, ty i refstenämden måsta vara 6 av frälse och 6 av bönder. Som frälseman vi känner Niklis Skälge, Pelle Magnusson, Erik Pora(npoika), Rötger Ingasson, Marten Abramsson och Henrik Andersson, alltså 6. De andra sex var bönder, Olof Laurensson bland dem. Även de två fogdar placerades bland bönder, eller bättre som kronans representanter. Därför Olof Laurensson som Erik Poras systersman är en ohållbar hypotes.
T.V.

[Leif Tennare]

Kommentaren att Olof Laurensen inte var frälseman år 1405 torde vara korrekt, det var därför jag skrev i mitt inlägg den 8:e februari: ...så torde Olof Larsson haft en hög status även om han representerade bönderna, då han nämndes före två frälse män. Slutsatsen, att Olof Laurensson därför inte kunde vara svåger till Erik Pora, synes dock något förhastad - då Olof Laurensson vid tiden för bröllopet, under den Mecklenburgska tiden, mycket väl kunnat ha tillhört frälset, men förlorat detta efter Nyköpings recess 1396. Att inte de 6 erkända frälsemännen placerades först i rangordningen torde återspegla den förvirring som sannolikt rådde i Finland, där många 'uradliga' släkter aldrig fått tillfälle att få kunglig sanktion. Betecknande är, att av de 14 bevarade frälsebrev utfärdade vid konung Eriks besök i Finland år 1407, så gavs 13 till personer som tidigare betraktats som frälsemän.[Anthoni(1970):97].
 
Leif T.