Bo är inne på rätt spår här. John Kousgård S?rensen argumenterar i Namn och Bygd 1974 just för att det inte är gudanamnet Oden det är frågan om i namnet Odenkarl, utan själva grundordet som betyder ”afsindig, rasende, heftig, voldsom” [NoB 1974 s 113]. Kousgård S?rensen drar slutsatsen att namnet Odenkarl alltså bör tolkas ungefär som ”har let ved, har tilb?jelighed for raseri, galskap” [s 116]. När det gäller Mats är alltså Odenkarl sannolikt ett exempel på en vanlig typ av medeltida binamn som anger en personlig egenskap hos bäraren.
När det gäller Ragvald Odenskarl är det en annan sak . Han erkände 27/10 1484 inför Stockholms rådstugurätt att han tillsammans med Johan Land stulit från Skepptuna (två gånger) Markims, Orkesta och Vallentuna kyrkor samt dessutom att han sju år tjänat Oden. Här är det givetvis gudanamnet som utgör binamnets förled och det är också därför vi har en genitivändelse som hakats på förleden. Ragvald var Odens karl, en man som tillhörde asaguden. Det råder ingen tvekan om att Ragvald blev dömd från livet även om det inte anges i tänkeboken. Hans medbrottsling Johan Land försökte för övrigt klara sin hals genom att be om att få bli bödel [StTb 1484-85 s 67, 79, 81].