Mitt intresse för släkten Elbfas/Elbfass är
Regina Elbfas gift 16720421 med Per Larsson Gyllenhöök, vilket framgår av:
+ min hemsida
www.freewebs.com/simander Se också:
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=99820#POST99820 Från Riddarhusets stamtavlor om ätten Gyllenhöök:
TAB. 1.
Anders Larsson Hök, född 1550 på Höksby gård i Vendels socken, Uppsala län. Var
fogde i Tierps härad i Uppland 1618 och i Sollentuna härad 1624–1625.1
Barn:
Lars Andersson Hök. Kronobefallningsman i Olands m. fl. härader i Uppland 1650–
166(1). Död före 1666-11-14. Gift med Brita Persdotter Berg, levde änka 1666, dotter
av kyrkoherden i Torsåker.
Barn:
Per Larsson Hök, adlad Gyllenhöök, till Ängelsbergs bruk i Västervåla socken,
Västmanlands län. Född 1645-05-09 på Åkra i Vendels socken, Uppsala län. Studerade i
Uppsala. Kom under sitt 16:e år till kamrer Elof Hök i Stockholm och lärde där
bokhålleri. Bokhållare och kamrerare hos riksfältherren greve Jakob De la Gardies
änkefru, grevinnan Ebba Brahe, samt tillika inspektor över hennes och några hennes barns
gods och bergverk i 13 år. Arrenderade en tid Högfors bruk i Karbennings socken,
Västmanlands län av greve Pontus De la Gardie. Häradshövding i Norrbo, Norbergs och
Skinnskattebergs härader i Västmanland 1682-02-26. Adlad 1687-08-07 (introd. 1689
under nr 1115). Död 1706-08-11 och begraven s. å. 14/10 i Västerfärnebo kyrka,
Västmanlands län. 'Under det år 1675 med Danmark började krig höll han, förutom
soldater, på egen bekostnad fyra väl utrustade ryttare vid livregementet till häst. Gav även
första anledningen till Sätra hälsobrunns upptäckande, sedan han med dess vatten botat
sin lama arm.'
Gift 1672-04-21 med Regina Elbfas i hennes 2:a gifte (gift 1:o med
kyrkoherden i Sånga och Skå församl:s pastorat av ärkestiftet Lars Börstel), dotter av
konterfejaren och målaråldermannen i Stockholm Jakob Elbfas.2
Barn:
Ebba, död ung.
Anders, född 1674. Brukspatron. Död 1757. Se Tab. 2.
Brita, död ogift före fadern.
Maria, född 1678, död 1741-02-02 på Kättsta i Harakers socken, Västmanlands län. Gift
1:o 1608-10-09 på Fors bruk i Västerfärnebo socken, med häradshövdingen i Norbergs
och Skinnskattebergs härader i Västmanland Lars Hvass, sedan Hvasser, född 1670 i
Trälleborg, död 1716-04-26 på Kättsta. Gift 2:o därst. 1719-12-28 med Carl
Westenhielm, nr 1201, född 1692, död 1728.
Beata, född 1680, död 1738-05-12 i Fellingsbro prästgård. Gift 1704-01-14 med
kyrkoherden i Fellingsbro pastorat av Västerås stift, prosten Christiernus Erici
Christiernin, född 1675-11-30 på Ramnäs bruk i Ramnäs socken, Västmanlands län,
död 1743-11-22, broder till assessorn Carl Christiernin, adlad von Christiersson, nr 1725.
Charlotta, född 1683 på Kolsva bruk i Bro socken, Västmanlands län, död i barnsäng
1717-12-22 på Fors bruk. Gift 1714-04-04 på sistnämnda bruk4 med brukspatronen
Anders Ahlbom i hans 2:a gifte (gift 1:o 1687 med Maria Greta Wreman, dotter av
borgmästaren i Arboga Peter Wreman), född 1665 i Arboga, död 1723-07-23 på Fors
bruk.
Carl, född 1686. Häradshövding. Död 1731. Se Tab. 6.
Anna Margareta, död före fadern.
--------------------------------------------------------------------------------
Om Regina Elbfas' fader:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Heinrich_Elbfas Jacob Heinrich Elbfas, troligen
född cirka 1600 i Livland, gift med
Regina Henriksdotter,
död i mars 1664 i Stockholm; livländsk målare, porträttör. Han har bland annat utfört ett porträtt i olja av Axel Oxenstierna
Söner:
Jacob Elbfas, målare
Axel Elbfas, målare Jacob Heinrich Elbfas fick sin utbildning i Strasbourg, där han hos någon av Wendel Dietterlins efterföljare torde ha mött ett måleri med rötter i renässansens hovporträtt. Från 1622 var han verksam i Sverige – enligt egen utsago i en skrivelse till Karl X Gustav, kom han hit i sällskap med greve Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken-Kleeberg (1589-1652), konungens far. Jacob Heinrich bosatte sig sedermera i Stockholm, där han från år 1628 var ålderman i konterfejar- och målarskrået.
Under perioden 1634-1640 tjänstgjorde han som hovmålare hos änkedrottning Maria Eleonora. I en dikt från 1639 sägs att han förstår att stoffera höga herrar och konungar, att med sin pensel formera ädla grevar och mansieurar. Jacob Heinrich var vid denna tid, vid sidan av mästaren Johan Assman (trol. †1667), den mest anlitade porträttören hos de högre stånden, men utförde också, i likhet med äldre mästare som Cornelius Arendtz (ca.1590-ca.1655) och Holger Hansson, mer hantverksmässiga verk. Förutom hans målning av Catharina De la Gardie är inga av hans kända verk signerade.
När drottning Kristina under 1640-talets senare hälft bjöd in konstnärer nerifrån Europa, avtog
Jacob Heinrich Elbfas popularitet som ledande konterfejare. Vid Karl X Gustavs trontillträde försökte han hävda det inhemska målarskråets intressen gentemot dessa nya bönhasar. Han påpekar också att hans syn försvagats men fortsatte att granska gesällernas mästararbeten och kvarstod som ålderman intill sin död.
Länkar & källor [redigera]
Elbfas, Jakob Henrik i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1907)
Porträtt av Axel Oxenstierna
Vädersolstavlan, kopia av Jacob Heinrich Elbfas
Litteratur och källor [redigera]
Svenskt konstnärslexikon, band II, sid. 113-114, Allhems förlag, Malmö 1953
Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
--------------------------------------------------------------------------------
http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=17161 --------------------------------------------------------------------------------
Från Riddarhusets stamtavlor om ätten Tersmeden:
Reinhold Tersmeden, född 1655-07-17 i Söderbärke socken.
Bruksförvaltare vid Gisslarbo i Malma socken, Västmanlands län 1674, vid
Skinnskatteberg 1675 och vid Norrhammar i Heds socken, Västmanlands län
1676. Medarrendator av Larsbo bruk från 1679-01-01. Ensam arrendator 1682
och av Hedhammar i Skinnskattebergs socken, Västmanlands län 1693. Död
1698-08-23 i Söderbärke socken och begraven där s. å. 2/10. Gift 1682-06-01 i
Bro socken med Christina Börstelia i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1700-01-03 i
Söderbärke socken med landshövdingen Jonas Folkern, adlad och friherre
Cedercreutz, nr 143, i hans 2:a gifte, född 1661, död 1727), född 1663-11-10 i
Stockholm, död 1719-08-04 i Västerås, dotter av kyrkoherden i Sånga och Skå
pastorat av Uppsala ärkestift Lars Börstelius och
Regina Elbfass.
http://www.tersmeden.se/tabell/pa9809ee5.html http://www.tersmeden.se/tabell/pcda60a0d.html -------------------------------------------------------------------------
Från Riddarhusets stamtavlor om ätten Cedercreutz:
Jonas Folkern, adlad och friherre Cedercreutz. Huvudman vid
introduktionen. Till Ludvika bruksegendom i Grangärde socken Kopparbergs
län och Lisjö bruk i Sura socken Västmanlands län. Född 1661-03-12 i
Västerås. Student i Uppsala 1673-10-01. Sekreterare hos kungliga rådet och
fältmarskalken greve Rutger von Ascheberg samt inspektor över dess gods
Sövdeborg i Skåne. Landskanslist i Falun. Landssekreterare i Stora Kopparbergs
län 1689-10-17. Avsked 1700-01-27. Brukspatron på Ludvika kronobruk 1700.
Vice lagman i Kopparbergs län. Lagman i Närke 1711-11-17. Adlad 1711-08-20
jämte, förutom sina egna barn, styvbarnen Herman, Reinhold, Margareta, Anna
Maria och Beata Tersmeden (ej introducerad). Lagman i Västmanland och Stora
Kopparbergs län 1712-05-02. Landshövding i Stora Kopparbergs län 1713-05-
28 och i Västmanland 1716-10-05. Friherre, jämte barnen och de ovannämnda
styvbarnen 1719-05-23 (introducerad 1719 under nr 143). Avsked 1720-10-05.
Död 1727-04-14 på Ludvika, som han året förut köpt till skatte, samt ligger
begravd i Västerås domkyrka, där hans gravkor och vapen ses. Han fick med sin
tredje fru säterierna Hagbyberga och Hovsta i Björkviks socken Södermanlands
län samt frälsehemman i Östergötlands län.
Gift 1:o 1692-04-15 i Stockholm med Anna Hanssen, död 1698-07-24. Dotter
av bergs- och rådmannen i Falun Fredrik Hanssen.
Gift 2:o 1700-01-03 med Christina Börstelia i hennes 2:a gifte (gift 1:o med
bruksförvaltaren Reinhold Tersmeden, nr 1940 C (Tab. 1), född 1655-07-17,
död 1698-08-23), född 1663, död 1719-08-11 och begravd i Västerås domkyrka.
Dotter av prosten och kyrkoherden i Sånga och Skå pastorat av ärkestiftet
Laurentius Börstell och
Regina Elbfass.
Gift 3:o 1723-08-00 med Catharina von Berchner i hennes 2:a gifte (gift 1:o
1698-05-03 med revisionssekreteraren Johan Gyllenkrok, nr 862 (Tab. 4), i hans
2:a gifte, född 1650, död 1710), född 1672 på Svärta bruk i Svärta socken
Södermanlands län, död 1768-02-24 på Hovsta. Dotter av brukspatronen Georg
Tomas Berchner, adlad von Berchner, nr 1235 (Tab. 1), och Elisabet Störning.
1. Maria Elisabet, född 1693-02-26, död 1721-04-06.
Gift 1720 med översten Georg Johan Maydell, naturaliserad Maydell, nr
1847, i hans 1:a gifte (gift 2:o 1731-09-05 med Johanna Elisabet von Bratt, död
1751), död 1737-12-23.
1. Lars Fredrik, född 1694-03-28 död ung.
1. Lars Fredrik, född 1695-11-03 död ung.
1. Lars Fredrik, född 1697. Död 1770. Se Tab. 2.
1. Johan, född 1698-07-05, död 1698
2. Hedvig, född 1701-05-02, död 1704-02-20.
2. Carl Gustaf, född 1706. Se Tab. 3.
2. Axel Vilhelm, född 1708-07-20. Student i Uppsala (Um.) 1718-10-07.
Volontär vid Livgardet 1728. Fänrik vid överste Horns regemente 1729. 'Rymde
1732 ur riket med kaffekokaren i Stockholm La Fontes vackra hustru. Dömdes i
England att hängas för stråtröveri, men fick förskoning till livet genom greve
Axel von Fersens bemedling och deporterades till Amerika. Begav sig slutligen
i Konung Teodors (Neuhof) tjänst, men blev vid landstigningen på Korsika
fången och upphängd av genuensarna 1737'.
--------------------------------------------------------------------------------
http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/historia/forsamlingsdelningen.html LARS MYLIANDERS KYRKOHERDETID
FÖRSAMLINGSDELNINGEN ÅR 1654
Redan några år efter sitt tillträde opponerade sig Myliander mot att han mot sin vilja blivit påtvingad en kyrkovärd, Daniel Larsson, som nu gjorde honom stort förtret. Magistraten tillmötesgick denna gång hans önskan, att Larsson skulle ersättas med den tidigare kyrkovärden Erik Eriksson, den utomordentliga kraft, som gjort sig så högt förtjänt vid kyrkobygget. Sedan Eriksson tillsammans med Anthoni Hansson fungerat t.o.m. 1642, återkom emellertid Daniel Larsson som kyrkovärd, nu med Jacob Feif, bryggareålderman av ett något koleriskt temperament, och
Jacob Elbfas, den bekante konterfejaren, som kolleger; den sistnämndes ämbetstid kom att inskränka sig till ett år.
Mylianders misstro mot Daniel Larsson var tydligen icke obefogad. Kyrkvärdarnas viktigaste uppgift var att ha hand om uppbörd och utgift; brukligt var, att den ene - för att begagna Laurini karakteristik vid ett tillfälle - skulle »vara som en bokhållare och anteckna inträdena» och den andra tjänstgöra som kassör. Räkenskaperna inlämnades för revision till stadens justitiekollegium, och prästerskapet hölls helt utanför den ekonomiska förvaltningen. Systemet, som givetvis var både opraktiskt och orimligt, hade vid ett tillfälle påtalats av ärkebiskopen. Myliander hade då vitsordat, att hans församling en gång begärt hos borgmästare och råd att få ta del av räkenskaperna men avspisats med att det kommer dem intet vid. Att missförhållanden nu avslöjades bör ha gett en viss tyngd åt de prästerliga synpunkterna på frågan.
Mot Daniel Larssons förvaltning riktades i mitten av 1650-talet allvarliga anmärkningar. Även om han klarade sig någorlunda helskinnad ur den rättegång, som kom till stånd, var det dock åtskilligt komprometterande, som kom i dagen. Från anklagelsen att ha försnillat två av kyrkans kladdböcker, förda av den tidigare klockaren, vars änka Daniel Larsson äktat, friade han sig genom ed. Den märkliga nedgång i kollekterna, som inträtt efter hans tillträde som kyrkovärd, kunde han heller icke ställas till ansvar för. Däremot dömdes han ersättningsskyldig för vissa smärre poster.
Vid samma tid var Daniel Larsson - närmast som representant för sin hustru - invecklad i en annan tvist, som låg på ett helt annat plan. Det rörde sig om en av de för tiden vanliga konkurrenserna om bänkrum i kyrkan, som alltid på ett särskilt sätt engagerade den sociala rancunen med allt vad det drog med sig av avundsjuka, trätgirighet, för att icke tala om direkta handgripligheter i stormaktstidens råbarkade maner. Det lika banala som tidstypiska intermezzot får ett visst principiellt intresse, då det utvecklade sig till en kompetenstvist mellan konsistoriet och magistraten. Ursprunget till det hela var, att Laurinus som kyrkoinspektor hade flyttat borgaren Lars Johanssons hustru ur hennes bänk, där hon hade svårt att hålla grannsämja, till den bänk, där Daniel Larssons hustru satt; den förra platsen upplät han i stället åt Jacob Elbfas hustru. Saken komplicerades sedan, genom att en av kyrkvärdarna självrådigt satte sig emot detta arrangemang och lät stänga bänken för
Elbfas hustru, vilket hade till följd, att maken med Laurini goda minne bröt upp låset. Av de trätgiriga kvinnorna tycks Daniel Larssons hustru ha varit den mest aggressiva. Hon hälsade sin nya bänkkamrat med glåpordet »bytesmärr» och andra liknande tillmälen.
Elbfas med sitt sinne för måleriska effekter skildrade senare, hur hon stått i bänken, »varandes i ögonen röd som en kokt krabba och i trots med gumpen stötte den andra». I det följande gjorde hon sig till och med skyldig till blodvite mot sin antagonist, då de voro på väg till sakristian, där två representanter för konsistoriet skulle försöka att »komponera tvistigheterna».
Saken, i den mån den rörde stridigheterna om bänkrummen, låg under magistratens domvärjo. Då Lars Johansson i stället apellerade till konsistoriet, stödde han sig på ett uttalande av Myliander, att frågan »egentligen» hörde dit. Konsistoriet tvekade heller icke att taga upp ärendet, som ju också berörde kyrkodisciplinen. Daniel Larssons och Lars Johanssons hustrur dömdes, för att de »oskärat kyrkan» och förargat församlingen, båda till böter och till att avhålla sig från kyrkan i tre, respektive två veckor.
Jacob Elbfas, som burit händer på kyrkans lås och negligerat konsistoriets stämning, skulle liksom hans hustru icke få tillträde till nattvarden, tills saken blivit helt förlikt. Om kyrkoinspektoren, vars auktoritet man nog särskilt ville komma åt, blev »mycket rådlagt». Hans vidtagna dispositioner i fråga om bänkplatserna underkändes, men man ansåg icke rådligt, att, som det mycket öppenhjärtigt heter i protokollet, gå allt för bröstgänges fram, då han var en av stadens magistrat. Konsistoriet stannade till sist inför det något sofistiska domslutet, att Laurinus »hemligen» skulle varnas av sin pastor, innan han tilläts att gå till nattvarden.
Det var klart, att de dömda efter detta skulle draga saken inför magistraten. Där blev utgången också en helt annan. Laurini åtgärder gillades till alla delar, även om det ansågs lämpligt för fridens skull, att Lars Johanssons hustru nu fick ett annat bänkrum. Framför allt var man emellertid angelägen om att undanröja alla tvivel i kompetensfrågan, som genast tagits upp vid förhören med de inblandade. Lars Johansson sakfälldes till ett så betydande bötesbelopp som 50 d.s.m. för det han, ehuru han som borgare väl borde veta, vart han skalle vända sig i sådana saker, gått borgmästare och råd förbi och »sidvyrdat sin magistrat».
----------------------------------------------------------------------------
Från
http://lindqvists.net/Filer/Anor/0001/380_430.htm Beata Elisabeth Elbfas. Född 1719 5/2 i Stockholm (A). Död 1798 20/11 i Föllinge (Z).
Fader:
Axel Elbfas.
Född i Stettin, Polen. Död 1747 23/4.
Tobaksfabrikör.
Moder: Margareta Palmroth. Död 1767 4/2.
Gift med
Johan Larsson Huss. Född 1701 20/3 i Stockholm (A). Död 1768 11/8 i Selånger (Y). Prost 1744-1768.
Fader: Lars Johansson Huss. Född 1671 i Torp (Y). Död 1707 ../11 i Stettin, Polen. Regementspastor.
Moder: Catharina Brunberg. Född 1682. Död 1708 ../3 i Stockholm (A).
----------------------------------------------------------------------------
http://books.google.se/books?id=Knx6Cssnk7cC&lpg=PA90&ots=U4B1DLu7tt&dq=Elbfas&p g=PA90#v=onepage&q=Elbfas&f=false -------------------------
http://www.holomorkokyrka.se/visa_info.asp?PostId=13&Avdelning=009 Porträtt. På södra väggen hänger ett porträtt av Gustav II Adolf.
Det är målat av Maria Eleonoras hovmålare
Jakob Elbfas, vilken år 1640 skänkte det till kyrkan enligt en nu utplånad inskrift i ramen.
----------------------------------------------------------------
http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=1&action=visaPost&urval=ritning &fritext=ritning&start=300&mediaId=10826&post=304 Ritning över hus i kvarteret Havssvalget
Ritning
[Ladugårdslandet]; Hafswalget 17 [= 19]; Stora Gatan;
Axel Elbfas; [Plan]; [Fasad]
Nyckelord
Plats: Kvarteret HAVSSVALGET. Stora Gatan. Östermalm.
Tid: 21 april 1733
Ämne: Byggnader. Bygglov. Arkitektur. Ritningar. Byggnadsritningar. Fastigheter. Bostadsbyggande. Hus.
Referenser
Upphov: Forsberg, Daniel.
Tid: 21 april 1733
Beteckning:
/SE/SSA/NS37/Stadsbyggnadskontorets kartor och ritningar/1733:105
-------------------------------------------------------------------------------- -------------------------
Herrgårdsbyggnaderna
1687 köptes Fors av Per Gyllenhök, det finns anledning att vara lite utförlig om honom. Han gjorde Fors till sin sätesgård och lät uppföra herrgårdsbyggnaderna, som finns än i dag. Per Larsson Hök, som han hette innan han blev adlad, var född i Vendel i Uppland 1645. Föräldrar var Lars Andersson Hök och Brita Persdotter Berg. Fadern blev borgmästare i Östhammar. Själv studerade Per i Uppsala och blev bokhållare hos Ebba Brahe och i mitten på 1670-talet sin egen som bruksarrendator bla vid Kohlsva, Engelsberg och Högfors. Han hade sin konungs ynnest och gjordes till häradshövding i Norrbo, Norberg och Skinnskatteberg. Adlad blev han 1687.
Carl XI besökte Fors
Kungen hälsade på honom på Fors den 26 januari 1697. Om det har kung Carl XI antecknat i sin dagbok: ”ätandes middagsmålet uppå Forss hos Häradshöfdingen Gyllenhök, som är hans Säteri och ligger uti Gamla Norberg, Vangsbro Härad och Fernebo sokn”. Dessförinnan hade kungen hunnit med att besöka Fernebo kyrka och några militärboställen. Gyllenhök dog 1707 och som alla vet har han sitt epitafium uppsatt i kyrkan vid ingången till sakristian. (epitafium = vid graven, minnestavla med vapensköld för den som så hade). Han var gift med Regina Elbfass och hade 8 barn. Han är också känd för att ha hjälpt till med Sätra Brunns tillblivelse.
Källa:
http://www.svartadalen.nu/kors/hornsjofors.shtml -----------------------------------------------------------
http://www.knutsson.nl/slekt/p5b841f7c.html Beata Elisabet ELBFASS Blev 79 år.
Född: 1719-02-06 Stockholm
Död: 1798-11-20 Föllinge (Z)
--------------------------------------------------------------------------------
Familj med Johan HUSS (1701 - 1768)
Vigsel: 1739-07-26
Barn:
Lars HUSS (1741 - 1789)
Catharina Margareta HUSS (1744 - )
Johan Axel HUSS (1745 - 1820)
Erik Joacim HUSS (1753 - )
--------------------------------------------------------------------------------
Noteringar
Hon överlevde sin make i 30 år, dog hos sonen Axel i Föllinge
--------------------------------------------------------------------------------
Personhistoria
Årtal Ålder Händelse
1719 Födelse 1719-02-06 Stockholm.
1739 20 år Vigsel Johan HUSS 1739-07-26.
1741 Sonen Lars HUSS föds 1741 Selånger (Y).
1744 Dottern Catharina Margareta HUSS föds 1744 Selånger (Y).
1745 26 år Sonen Johan Axel HUSS föds 1745-11-01 Selånger (Y).
1753 Sonen Erik Joacim HUSS föds 1753 Selånger (Y).
1768 49 år Maken Johan HUSS dör 1768-08-11 Selånger (Y).
1789 Sonen Lars HUSS dör 1789.
1798 79 år Död 1798-11-20 Föllinge (Z).
----------------------------------------------------
Johan HUSS Kontraktsprost i Selånger.. Blev 67 år.
Far: Lars HUSS (1671 - 1707)
Mor: Katarina BRUNBERG (1682 - 1708)
Född: 1701-03-20 Stockholm
Död: 1768-08-11 Selånger (Y)
--------------------------------------------------------------------------------
Familj med
Beata Elisabet ELBFASS (1719 - 1798) Vigsel: 1739-07-26
Barn:
Lars HUSS (1741 - 1789)
Catharina Margareta HUSS (1744 - )
Johan Axel HUSS (1745 - 1820)
Erik Joacim HUSS (1753 - )
--------------------------------------------------------------------------------
Noteringar
Kyrkoherde i Selånger 1744, riksdagsman 1746-56, prost 1759.
-----------------------------------------------------------------------
http://www.alfnilsson.nu/Webbkort/wc15/wc15_303.htm¨om samma familj. Axel Elbfass, fabrikör död 1747-04-23.
--------------------------------------------------------------------------
http://www.solace.se/~blasta/herdamin/selanger.pdf 13.
Mag. Johannes Laurentii Huss (1744-68), f. 20 mars 1701
i Sthm, där fadern Lars Huss var pastor vid artilleriet, modern Catharina
Brunberg, dotter till viktualie handl. Joh. Larsson Brunberg i Sthm. Tidigt
fader- och moderlös, upptogs han 7 år gammal af sin farbroder, prosten
Erik Huss i Njurunda, hos hvilken han åtnjöt öm omvårdnad och undervisning
tillsammans med hans son Johannes. Stud. i Upsala 2 mars 1720,
promov. fil. mag. 15 juni 1731. Prästv. S:t Thomædag 1732 af ärkebiskop
Jöns Steuch till huspredikant hos riksrådet grefve Ol. Törnflycht, hvilken
befattning han innehade till 1738, tillika e. o. predikant vid kgl. gardet
från 1735 och orden. regem. pastor 1741. Då Selånger blef ledigt efter
khden Biberg, röstade församlingen på den i 1:a rummet uppförde lektor
Nils Granbaum i Hsand, men konungen utnämnde utom förslaget regem.
pastor Huss till khde 1744. Denne hade kort förut sökt Tuna pastorat
utan framgång och klagade efter valet öfver »blame och vanrykte», som
utspridas om honom.¹ Hans verksamhet i Selånger vittnade om framstående
egenskaper som församlingsherde, och tillvann honom allmänt
förtroende. Vid riksdagarne 1746 och 1755 var han prästerskapets ombud
och synes tagit verksam del i förhandlingarne. Vid den senare riksdagen
tilldelade prästeståndet honom en gratifikation å 500 dlr för hans
arbete Bibelminne. Han invigde i juli 1748 Sättna färdigbyggda kyrka,
och äfven Sundsvalls nya kyrkobyggnad nådde omsider sin fullbordan
1753. Prästgården i Selånger nedbrann midsommartiden 1760 i en sådan
hast, att den sedan 1756 sjuklige prosten med nöd hann räddas i sanslöst
tillstånd. Han blef därvid rörd af slag, förlorade minnet och lefde sin återstående
tid bunden vid sjuksängen. Afled 11 aug. 1768. Vid dödsfallet
vitsordar Konsist. honom »såsom allmänt känd af grundlig lärdom, en
exemplarisk vandel och särdeles nit uti sitt anförtrodde ämbete».
_________
¹ N. Ahnlund, Sundsv. hist. II, s. 312.
SELÅNGER 241
G. 26/7 1739 m. Beata Elisabeth Elbfass, f. 6/2 1719, dotter af tobaksfabrikören
Axel Elbfass i Sthm och Margareta Palmroth; d. i Föllinge 20/11 1798. Barn: Johan Axel, f. 15/6 1740 i Sthm, d. 8/12 s. å., Lars, f. 14/10 1741, khde i
Skön; Catharina, f. 13/10 1742, d. späd; Catharina Margareta, f. i Selånger 25/10
1744, g. 1) m. lektor Er. Djupenström, 2) 3/12 1776 i Sundsvall m. landssekret. i
Hsand Magn. Norlén; Johan Axel, f. 1/11 1745, khde i Föllinge; Eric Adolf,
f. 11/3 1747, d. 9/6 s. å.; Beata Elisabeth, f. 23/3 1748, d. 25/1 1753; Anna Magdalena, f.
17/7 1750, d. 15/8 s. å.; Eric Joachim, f. 10/12 1753, borgmästare i Hsand 1797,
d. 17/1 1809 i Ramsele prästgård; Per Magnus, f. 23/11 1757, d. 25/11 s. å .
Tr.: De fulcris imperii, p. 1, 2, præs. J. Hermansson o. A. Grönwall. Ups. 1730, 31
- Nödig hjelp i äktenskapet [verser vid khden Th. Jerlins coh Anna Cath. Rückers
bröllop] Sthm 1738. - Försök gjorde med bokhvete och turkisk tobak (K. Vet.-akad.
handl. X., 1749). - En lidande Christens fasta förwissan om en salig förhandling [likpred.
öfver rådman. och handl. i Sundsvall Sivert Bistedt 6/6 1749]. Sthm 1751. - Bibel-
minne, det är ett kort innehåll af den heliga skrift, rimvis förestäldt. Sthm 1756.
----------------------------------------------
Uppgiften i Wikipedia om
Jakob Elbfas söner
Axel och
Jakob. Stämmer de verkligen? Vilka är källorna?
(Meddelandet ändrat av simson 2010-02-19 04:29)
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy