Lungström

[Per Jorkjend]

Hei.
Jeg søker etter opplysninger om Mäster Smeden Sven Mattsson Lundstrøm født 1727 i Koppe socken, Värmland. Gift med Catharina Hansdotter født 1730 i Ramsberg. Deres datter Lisa Greta ble født 4. mars 1764 i Lindeberg socken, Ørebro län.
 
Med vennlig hilsen
Per Jorkjend

[Christina Weigel]

Hej Per!
 
Sven Matsson LUNGSTRÖM född 1727-02-24 i Lillungen, Lungsund, död 1793-05-19 i Kättersrud, Gunnarskog. Hammarsmedsmästare i Kättersrud, Gunnarskog.
 
Gift 1748-03-07 i Ramsberg med  
Katarina Hansdotter, född 1730 i Ramshyttan, Ramsberg, död 1792-09-18 i Kättersrud, Gunnarskog.
 
Barn:
Katarina Svensdotter, född 1749-09-30  
Anders Svensson, född 1751  
Maria Svensdotter, född 1753-10-15  
Mats Svensson, född 1754  
Anna Stina Lungström, född 1755-05-23, död 1783 ca  
Elisabet Svensdotter, född 1758-02-01, död 1758-02-14  
Johan Lungström, född 1760-02-10  
Lisa Greta Lungström, född 1764-03-04  
Brita Lungström, född 1766-09-28  
Ulrika Lungström, född 1772-06-08, död 1837-03-07.
 
Svens föräldrar var Mats Svensson och Karin Olofsdotter, bosatta i Lungsund.

[Per Jorkjend]

Hei Christina.
 
Takk for opplysningene. Hva gjør en Hammarsmedmästare?
 
Per

[Christina Weigel]

Hej Per!
 
Hammarsmed var en yrkesbeteckning på de smeder som arbetade vid stångjärnshammare. Hammarsmedens uppgift var att med hjälp av den vattendrivna hammaren bearbeta tackjärnet, så att innehållet av kol och andra slaggprodukter minskade. Därvid uppstod ett smidbart järn, s.k. stångjärn. Utbildning och yrkesutövning var reglerade i hammarsmedsordningar.
För att bli hammarsmedsmästare krävdes åldermannens godkännande, och saken avgjordes i bergsting efter förhör av den presumtive mästaren angående dennes kunskaper om smide och om hushållsamhet av råvarorna. För att bli hammarsmedsmästare betalades 10 Dal. Hammarsmedsmästaren arbetade med tackjärn som han erhöll av bruksägaren. Det stångjärn som bildades vid arbetet, kallades överjärn, och överskottet av kol överkol, för vilket bruksägaren skulle ersättas.
 
När en person började sin bana som hantverkare var det som lärling hos en mästare. Villkoren för lärlingsutbildningen, exempelvis lärlingstiden, reglerades av skråordningarna och varierade mellan olika yrken.
Efter lärotiden blev lärlingen gesäll. Det var först på slutet av skråtiden som det blev krav att han först skulle avlägga gesällprov. I gesällprovet skulle lärlingen tillverka någon vara inom sitt område, exempelvis en möbel. Detta bedömdes sen av olika mästare och varan måste bli godkänd för att lärlingen skulle bli upptagen som gesäll, dvs en slags examen. Upptagandet som gesäll följde en rituell invigningsceremoni. Ett bevis att lärlingen nu var gesäll var gesällbrevet.
En tidig benämning på gesäller var svenner.
Det var vanligt att gesällerna gav sig ut på vandringar, sk gesällvandringar. Genom att arbeta hos olika mästare lärde de sig yrket på bästa möjliga sätt och kunde därmed bygga upp en egen yrkesskicklighet.
 
För att bli mästare och kunna arbeta i egen regi var gesällen först tvungen att bli mästare. För att bli mästare måste de avlägga ett mästarprov.
Mästare var benämningen på hantverkare med den största hantverksskickligheten. Mästarna hade rätt att självständigt utöva sitt yrke och därmed anställa lärlingar och gesäller.
Mästarbrevet var en hantverkares bevis på att han var en mästerhantverkare och verkligen kunde sitt yrke. Endast de av skråna godkända mästarna fick utöva yrket. Som mästare kunde han i sin tur lära upp nya gesäller.
Skråordningarna reglerade villkoren för att bli mästare och varierade mellan de olika hantverksyrkena.
Hantverkare kunde enbart utföra sitt yrke i städerna. För att kunna göra detta måste de även ha en tillstånd från staden, dvs de måste söka om burskap. Burskapet beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev.
På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare.  
 
Du kan gå in i Anbytarforum/Ämnen och sen Yrken så kan du läsa vad medarbetare har skrivit!

[Per Jorkjend]

Hei Christina.
 
Tusen takk. Det er alltid hyggelig å få litt historikk bak navnet. Da kan en mer tenke seg hvordan de hadde det på den tiden.
 
Vennlig hilsen Per