ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Buresläktens DNA identifierat  (läst 2397 gånger)

2013-11-17, 18:34
läst 2397 gånger

Utloggad petersj

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 425
  • Senast inloggad: 2016-04-21, 18:18
    • Visa profil
    • genealogi.sjolunds.se
En av den svenska släktforskningens största nyheter genom tiderna presenteras till helgen (23/11)! Ingen annan släkt omges av så många myter som Bureätten och släkten har debatterats bland historiker, personforskare och andra i 400 år. Nu finns vetenskapliga DNA-bevis för vad som egentligen hände för 600 år sedan!
 
På lördag, vid Genealogiska Föreningens DNA-dag i Stockholm, presenteras resultaten av den DNA-undersökning av Bureättens äldsta led, som jag och min släktforskarkollega Ronny Norberg arbetat med under det senaste året. Det är oerhört spännande att DNA från nu levande personer kan användas för att berätta om släktskap mellan personer som levde på medeltiden!
 
Efter presentationen kommer vi att dela med oss här på Anbytarforum, för er som inte har möjlighet att vara med i Stockholm.
 
-Peter Sjölund
 

2013-11-24, 15:49
Svar #1

Utloggad wvw

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 250
  • Senast inloggad: 2015-12-01, 22:05
    • Visa profil

2013-11-24, 19:20
Svar #2

Utloggad jannefly

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 433
  • Senast inloggad: 2019-02-04, 00:34
    • Visa profil

2013-11-25, 07:59
Svar #3

Carl Szabad

För den morgonpigge så berättar Peter i TV4 kl 08:24 nu på morgonen om DNA-forskningen.
 
Jag var bara besviken på att Peter inte nämnde i föredraget vem som verkligen kvalitetssäkrat den nyupptäckta originalboken och dissekerat den i minsta detalj, dvs Urban Sikeborg, även om den moderna DNA-forskningen naturligtvis är huvudnyheten. Men har man inte ett säkert fundament att stå på vet man ju inte vad man forskar på. Och för mig har originalboken visat sig ha väsentliga skillnader från de mer sentida avskrifterna.

2013-11-25, 09:39
Svar #4

Utloggad calixius

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 883
  • Senast inloggad: 2016-04-07, 18:07
    • Visa profil

2013-11-25, 13:33
Svar #5

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Nu finns nyheten också på Rötters nyhetsflöde. Jag upplever nog att texten är lite missvisande: »Adelssläkten Bure har inte rätt till sitt namn [...] De tre bröderna Andreas, Jonas och Olof Bure som alla adlades på 1620-talet borde inte heta Bure.»
 
De tre bröderna bar namnet Bure (latiniserat Bureus) sedan unga år. Deras mor var moster till Johan Bure, som skapade den berömda släktboken, och liksom Johan Bure tog sitt tillnamn efter sin mors släkt gjorde också de. Detta var ett helt normalt förfarande; man kunde i princip uppta namn efter vilken släkting eller vilken person som helst. Det är först med Riddarhusets inrättande 1626 som adelns namnbruk regleras och de adliga ätterna måste anta ett fixerat namn. De tre bröderna adlades i två omgångar, och det före Riddarhusets tillkomst. I sköldebreven, som finns bevarade i koncept i riksregistraturet, sägs inget om namnet. De hette ju Bure och de kunde kalla sig vad de ville. De adlades alltså inte med namnet Bure - de hette redan så sedan länge och det fullt legitimt. Dessutom adlades de tre bröderna, synnerligen begåvade killar som kronan använde i en rad kvalificerade uppdrag, för sina personliga förtjänsters skull, inte därför att en anfader till dem åtta generationer tidigare skulle ha varit frälseman. Deras adlande var ju inte en fråga om renovation, dvs. förnyelse av ett gammalt adelskap.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

2013-11-25, 16:49
Svar #6

Utloggad petersj

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 425
  • Senast inloggad: 2016-04-21, 18:18
    • Visa profil
    • genealogi.sjolunds.se
Naturligtvis hade jag tänkt nämna Urbans fantastiska arbete vid mitt föredrag i lördags, men glömde tyvärr bort det. Det var flera saker som jag tänkt säga som jag inte sa och flera saker som jag inte tänkt säga som jag råkade säga. Så är det när man kör ett nytt föredrag live för första gången. Urbans arbete med originalsläktboken är århundradets, om inte årtusendets, mest angelägna och genomgripande källgranskning och publikationen kommer att bli en av släktforskarhistoriens viktigaste.
 
DNs artikel lämnar mycket att önska när det gäller faktainnehållet, men media är media och ska ju alltid vrida saker mot sensationshållet. Och en försiktigt hållen faktaartikel hade de aldrig brytt sig om att skriva. Men DNs redaktör hörde i alla fall idag av sig personligen och bad om ursäkt för rubriksättarens bedrövliga rubrik och de har nu i alla fall ändrat rubriken i nätupplagan.
 
Men bortsett från faktafelen och sensationssökandet i artikeln är det otroligt vilket genomslag detta fått. Det blev gårdagens mest lästa och delade nyhet på DN! DN säger att de vill skriva mer om Buresläkten, så nu är dörren till DNs vetenskapssida vidöppen för Urbans publikation av släktboken när den kommer och det känns riktigt bra!

2013-11-25, 17:58
Svar #7

Utloggad sos

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 427
  • Senast inloggad: 2019-01-21, 19:24
    • Visa profil
Jag har skickat följande till insändarsidan på Dagens Nyheter:
 
I söndagens DN 24 nov står det om brödratrions adliga status som var en 400-årig bluff. Den handlar om de tre bröderna Anders/Andreas, kartograf, Johan/Johannes (inte Jonas!),riksantikvarie, och Olof/Olaus, livläkare hos Gustaf II Adolf. De bar alla tillnamnet Bure.
Bluffen skulle vara att de inte via fädernet kan härstamma från den urgamla Bureätten, vilket ett DNA-test har bevisat.
Men - det unika med Johan Bures/Johannes Bureus (lärda män latiniserade sina namn) släktutredning är att han tog med alla personer han kunde få fram när han 1600 - 1601 reste runt och intervjuade sina släktingar. Det innebär att hans släktträd innefattar även kvinnor, vare sig de var biskopinnor eller pigor för att citera släktforskaren och Burekännaren Urban Sikeborg. Detta hade egentligen ingen gjort tidigare. De adliga släktutredningar som fanns tog inte med barn till kvinnor som gifte sig med ofrälse (icke adliga) män.
Att vara Bureättling var så stort att många som härstammade från denna släkt på mödernet tog sig namnet Bure. Den omnämnda brödratrion härstammade från Bureätten genom sin mormor, och de antog med stolthet namnet Bure.
Att enbart undersöka den manliga Y-kromosomen inom Bureätten säger alltså ingenting om detta släktträds alla grenar.  
 
Synpunkter på detta? Finns sakfel i beskrivningen? (Den tillkom i en hast.)
Jag vet ju inte om insändaren kommer att publiceras. Jag tycker dock att man bör reagera på artikeln, kanske någon annan kan göra det på ett förnuftigare och sakligare sätt!
 
Vänligen,
Sylvia

2013-11-25, 18:47
Svar #8

Erik Holmlund

Sylvia> Varifrån kommer uppgiften att Jonas Bure skulle ha hetat Johannes?

2013-11-25, 18:52
Svar #9

Utloggad petersj

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 425
  • Senast inloggad: 2016-04-21, 18:18
    • Visa profil
    • genealogi.sjolunds.se
Buréus släktutredning är mycket riktigt ett imponerande verk, som är extra viktigt dels därför att han skriver om kvinnorna på samma villkor som männen i släkten och dels därför att han kartlägger en allmogesläkt under 1400- och 1500-talet vilket är helt unikt.
 
Y-kromosomen berättar självklart bara om en bråkdel av Buresläkten och vår undersökning har aldrig haft någon ambition att DNA-kartlägga alla grenar. Detta för att det tyvärr inte går att följa blandade mans-/kvinnolinjer. Det hade varit jättespännande att även hitta några raka kvinnolinjer hela vägen tillbaka till Buresläktens första generation att DNA-kartlägga, men det finns tyvärr inga (kända) kvinnor nämnda så långt tillbaka. Kanske kan man hitta några kvinnolinjer tillbaka till Lucia eller Mariet Andersdotter i generation tre, men den frågan kan säkert Urban Sikeborg svara på.
 
Däremot har undersökningen haft som mål att svara på några frågor som går att svara på med hjälp av Y-DNA:
 
Vi har kunnat visa att både Olof och Anders Olofssöner var söner till Gamle Olof i Bureå, precis som Buréus skrev. Det visar att Buréus verkligen gjorde en korrekt och sanningsenlig släktutredning! Vem som därefter lade till den påhittade grenen kan vi aldrig veta, men jag gissar att det kanske inte var Buréus själv.
 
Vi har funnit att den tidigare obestyrkta far-son kopplingen mellan Olof Ambrosiusson och Ambrosius Andersson verkligen stämmer.
 
Vi har verifierat att den gren som Urban Sikeborg hela tiden misstänkt vara fabricerad, den s k Säbrågrenen, faktiskt är påhittad.
 
Kanske viktigast av allt: Vi har identifierat Buresläktens stamfaders YDNA-profil! En mycket ovanlig YDNA-typ i Sverige och ingång till vidare forskning om Buresläktens djupa ursprung.
 
Glöm de klantiga skrivningarna i DN, de är snart glömda. Det viktiga i våra resultat är att vi har fått ny kunskap om den fascinerande Buresläkten och nu kan fortsätta forskningen bakåt i tiden.
 
Hälsningar / Peter

2013-11-25, 20:51
Svar #10

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Sylvia, det är Jonas (arkivsekreterare efter Per Månsson Utter vid Riksarkivet) det ska vara som bror till Anders och Olof, Johan/Johannes var deras kusin via mödernet.
 
Här är SBL-artikeln om Jonas, se länk och hans bror Anders del finns att läsa däri också. Båda var ju engagerade i Riksarkivets bestånd och tidigare historia (början av 1600-talet) så det kanske inte är en alldeles långsökt gissning att de även arbetade ihop med kusinen Johan?
 
 
(Meddelandet ändrat av lp72 2013-11-25 21:36)

2013-11-25, 21:25
Svar #11

Utloggad sos

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 427
  • Senast inloggad: 2019-01-21, 19:24
    • Visa profil
Erik, Peter och Leif!
Tack för era inlägg!  
Till Erik: Eftersom det stod i artikeln att Jonas Bure var riksantikvarie tog jag för givet att man menade Johan/Johannes, för det var ju denne som var vår förste riksantikvarie.
Till Peter: Tack för att du på ett så pedagogiskt sätt klargör hur man har tänkt och arbetat med den här svåra frågan. Att agnatlinjen inte leder fram till t.ex. Johan Bure är ju säkerställt, men att han och hans syskon och kusiner är av Burebörd kan ju inte förnekas.
Till Leif: Bra att du redde ut vilka som var de tre bröderna och vem som var deras kusin.
 
Jag får väl göra som Peter skriver, glömma de klantiga skrivningarna i DN och dessutom hoppas att min insändare inte kommer in.
 
Nu väntar jag och många med mig på dvd:n som Urban Sikeborg arbetar med.
Vänligen,
Sylvia

2013-11-25, 21:52
Svar #12

Erik Holmlund

Sylvia> Kanske läge att be DN att inte publicera insändaren då, så att inte några nya felaktigheter får spridning?

2013-11-25, 22:02
Svar #13

Utloggad sos

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 427
  • Senast inloggad: 2019-01-21, 19:24
    • Visa profil
Ska försöka med det, om det inte är för sent!

2013-11-26, 08:28
Svar #14

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Jag tycker att resultaten av den egentliga Bureättens Y-DNA är mycket intressanta, särskilt som det bekräftar riktigheten i Johan Bures genealogier, något som Peter Sjölund också poängterar.
 
Jag skulle bara vilja kommentera ett par saker angående presentationen utan att vilja förringa värdet av det arbete som Peter och Ronny har utfört.
 
Peter skriver ovan: »Vi har verifierat att den gren som Urban Sikeborg hela tiden misstänkt vara fabricerad, den s k Säbrågrenen, faktiskt är påhittad.» Personligen upplever jag det som att den misstanken redan hade bekräftats och att DNA-resultaten i det avseendet mer var en bekräftelse av ett konstaterat faktum. Jag påpekade i min artikel i Släktforskarnas årsbok 1996 att herr Engelbrekts i Säbrå släktlinje - herr Engelbrekt var far till de tre adlade bröderna samt farbror till Stormor i Dalom - uppvisade drag som avvek från de övriga släkttavlorna i Johan Bures släktbok, och jag kategoriserade den därför som en obestyrkt, lite väl suspekt gren av Bureätten. Som bekant hittade historikern Tiina Miettinen vid Tammerfors Universitet oväntat släktboken i original i finska Riksarkivet 2008, och min granskning av den bekräftade genom Johan Bures egna kommentarer, strykningar och tillägg att detta var en inplanterad gren som inte härrörde från hans egna forskningar. Johan Bure hade själv inte varit medveten om herr Engelbrekts Burehärstamning, trots att han vistats hos denne under den tid han reste runt i Norrland för att kartlägga hela Bureätten och trots att denna förmenta gren i så fall skulle ha varit den förnämsta, agnatiska Buresläktlinjen av alla. I stället förde han enbart in kusinerna Olof, Jonas och Anders i släktboken i deras mors släktgren i släktboken. Jonas Bure försökte sig till och med att något decennium senare koppla upp sig och sina adlade bröder på en helt annan släkttavla som var rena fantasier men som i gengäld gav dem en betydligt mer skimrande fädernehärstamning, och det stärker ju inte precis brödernas anspråk. Att jag utifrån en källkritisk analys av släktboken slutgiltigt avfärdat denna släkt som Bureättlingar på manssidan berättade jag på förfrågan både i fjol och i år, om jag inte minns alldeles galet, och jag har också skickat över min rätt utförliga »Hur herr Engelbrekt i Säbrå blev en Bure», som utreder just denna fråga. Artikeln har varit tänkt att publiceras nästa år. Min argumentation kan dock mycket väl ha varit undermålig.
 
Som jag förstått det har åtminstone några uppfattat det som att de uppgifter som ges i presentationen om hur Buregenealogin byggts på bakåt med runstensgestalter med hjälp av Andreas Olavi Rhyzelius också var en del av DNA-projektets forskningsresultat. Det framgår inte att uppgifterna bygger på min utredning i Släktforskarnas Årsbok 2011, vilket kanske kunde påpekas.
 
I presentationen visas ett foto av en släkttavla som sägs vara en sida i Johan Bures släktbok. Fotot, som jag själv tog för ett par år sedan, är dock en Buresläkttavla upprättad av adelsgenealogen Johannes Peringskiöld ett sekel senare.
 
Det ska bli mycket intressant att se hur användningen av DNA kommer att kunna komplettera inte bara Buresläktforskningen utan hela släktforskningen som sådan.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

2013-11-26, 09:32
Svar #15

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Tack Urban för dina rader här, det är alltid bra att veta mer om detta gamla problem. Jag håller med om att denna dna-undersökning är väldigt värdefull och välkommen, rent av fantastiskt att de kunnat bekräfta så pass gamla släktlinjer tillbaks till gamle Olof. Dessutom med den i Sverige ovanliga haplogruppen G2a

2013-11-26, 11:47
Svar #16

Utloggad sos

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 427
  • Senast inloggad: 2019-01-21, 19:24
    • Visa profil
Jag har stoppat min insändare!
Som Peter skriver glömmer jag nu de klantiga skrivningarna i DN.
Förmodligen har han rätt i att de snart är allmänt glömda.
Men ändå - om någon (som inte är lika klantig som jag)känner för att kommentera och tillrättalägga det som står i artikeln, så tycker jag inte att det vore helt fel!
 
Vänligen,
Sylvia

2013-11-27, 00:34
Svar #17

Erik Holmlund

Apropå hur man personligen upplever (för att använda Urbans ord) saker och ting. Sikeborg må ha viftat bort bromsen, men Sjölund/Norberg dräpte den för gott.  
Släktforskarkollektivet har fått ett nytt verktyg som är tungt, väldigt tungt.
 
(Meddelandet ändrat av holmlund 2013-11-27 00:35)

2013-11-27, 02:35
Svar #18

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Jag förstår inte liknelsen riktigt, Erik. Hur menar du då?

2013-11-27, 09:42
Svar #19

Utloggad magnusb74

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 190
  • Senast inloggad: 2016-09-23, 09:58
    • Visa profil
    • www.svenskaslaktkalendern.se
Ingen seriös forskning utan invägning av alla tillgängliga belägg. Utan skriftliga källor hade det inte funnits något att ställa DNA-utfallet emot, så det är ändå de skriftliga källorna och bl.a. Urbans forskning kring dem som är det mest broms-ihjälslående (underlig liknelse för punkteranden av påbyggnadskonstruktioner vad gäller Bure-släktgruppens inbördes släktförhållanden).
 
Vi har sett tecken på att vissa fädernelinjer tenderar att utnämnas som den riktiga Bureätten (i konstrast till diverse bluffar). Det leder naturligtvis helt fel (varför förklarar Urban 25/11 ovan). Tala i stället om t.ex. Gamle Olofs Y-DNA-linje eller Christoffer Hanssons o.s.v. Med andra ord ska man alltid ju vara precis i forskningssammanhang. Varje förenkling, popularisering, överdrift kan leda till att det man säger faktiskt blir fel - i samma kritiklösa anda som historiska fakta övertolkades och skarvades alldeles för långt från 1700-talet och framåt just vad gäller Buresläkten.

2013-11-27, 10:13
Svar #20

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Redan på 1890-talet påvisar Bygdén dessa felaktiga linjer i den tidiga Bure-släktens historia, och Svenskt Biografiskt lexikon har med det i sin artikel från 1926 om släkten se länk. Kanske där dräptes egentligen den första bromsen..?
 
Sedan är ju Urbans forskning också otrolig viktig i detta, då den också kan påvisa många nya rön i ämnet, speciellt utifrån de undersökningar av Johan Bureus egen släktbok som hittats, och skillnaderna i den och de avskrifter som finns bl.a i Riksarkivets genealogicasamling. Nyheten de senaste dagarna är att även DNA-forskningen kan avslöja att den fädernelinje som är tillskriven de adliga brödernas släkt är felaktig. Ett sånt bevis är ändå tungt, då det inte gjorts tidigare, men helt oväntat var det alltså inte, men likväl en viktig pusselbit.
 
Det mest fantastiska i den här historien tycker jag är att man kunnat bekräfta en hållbar dna-koppling ifrån ättlingar till Olof Hersesson fram till idag och att det är det som borde vara på rubrikerna, inte bluffen...
 
(Meddelandet ändrat av lp72 2013-11-27 10:19)

2013-11-27, 13:34
Svar #21

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Om jag minns rätt säger varken Bygdén eller Vennberg i SBL egentligen något som berör den specifika frågan: är Laurentius Svenonis i Säbrå, från vilken de tre adlade Burarna och Stormor i Dalom härstammar, Bureättling på fädernet?
 
Jag hörde av en bekant i Genealogiska Föreningen att det hade gått ut ett pressmeddelande till tidningarna i samband med presentationen av Bure-DNA-projektets resultat. Är det någon som vet hur det var formulerat?

2013-11-27, 22:16
Svar #22

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Här är ju Bygdéns text från Samlaren år 1890, och som jag skrev har både han och SBLs artikel påvisat dessa felaktiga linjer i den tidiga Bure-släktens historia, jag nämner iofs inget specifikt om Laurentius linje (även om det är den som är mest omstridd nu efter dessa DNA-nyheter). Även Olof Hersesson har väl ansetts vara ättling till de mytiska grenarna, åminstone i de senare och falska släktträden då..? Och SBL skriver ju tydligt och klart att de adlade bröderna härstammar till Bure ifrån sin mammas sida.

2013-11-27, 22:40
Svar #23

Utloggad smol

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10707
  • Senast inloggad: 2019-02-20, 20:18
    • Visa profil
    • www.orserum.info
När jag läser ovanstående undrar jag vad det möjligen står mellan raderna? Är det någon slags tävligt/match/kamp som pågår, om vem som var först, tyngst, viktigast o s v? Oavsett om man skriver om viftande eller dräpande av diverse djur eller företeelser, kan väl ingen tänkande människa bortse från den högkvalitativa forskning och framställning Urban Sikebeorg bidraget med under ett stort antal år. Varför inte bara glädja sig åt att även DNA-temat nu kan komplettera och berika genealogin?
 
Vänligen,
Olle Elm
Vänligen,
Olle Elm

2013-11-27, 23:06
Svar #24

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
För min del handlar det egentligen inte om det, utan mer om att belysa det här för andra som kanske inte känner till den äldre historieforskningen i detta ämne, liksom visa på länkar till såna texter. Sedan är jag fullt medveten om vad Urbans forskning bidragit med och han har all respekt för det. Likaså dessa nya DNA-rön som blivit aktuella, det är väldigt spännande och berikande på många sätt. Det här diskuteras ju också i andra kanaler än just här (exempelvis i en dna-genealogigrupp på facebook), vilket jag antar kan göra att det ibland kan bli lite felsyftningar osv.

2013-11-28, 02:44
Svar #25

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Vad jag kan se gjorde varken Bygdén eller Vennberg någon enskild undersökning i den här specifika frågan eller underkastade släktboken någon fördjupad analys.
 
Bygdén påpekar endast beträffande de tre adlade bröderna Bures kusiner på fädernet: »de voro ej alls Bureättlingar såsom de förra, ehuruväl Johannes Bureus under fortgången af sina genealogiska forskningar sökte att sammanbinda Ångermanlands och Vesterbottniska slägternas fäderne med hvarandra, har riktigheten häraf aldrig kunnat bevisas.» [Bygdén, s. 51] Den raljerande Bygdén kände inte till några samtida historiska belägg kända för en sådan släktskap, men detta gäller ju i hög grad så gott som alla personer i Buregenealogin som levde på 1400-talet och under 1500-talets första hälft och vars historicitet han därmed underkände. Bygdén gör ingen analys och redovisar inte sina källor eller argument. Eftersom han förlitat sig på vad som anges i litteraturen och i andras genealogier ger hans uttalande inte mycket att gå efter; han påstår och ironiserar men klarlägger inget. Så till exempel går Bygdén igenom hela myten om Fale (Bure) den äldre som den fanns kommenterad i litteraturen och beskyller sedan Johan Bure för detta i icke smickrande ordalag. Men trots att Bygdén säger sig ha tittat i en av de svenska avskrifterna av släktboken och ägnar mycket utrymme åt den ohistoriske Fale Bure den äldre har han inte observerat att där inte finns någon Fale Bure hin gamle nämnd, enbart en Fale hin unge.
 
Vennberg utreder inte frågan alls utan skriver att »släktskapsförbindelserna äro ganska svåröverskådliga» och utgår därför i sin uppdelning av personerna i grupper utifrån dem som benämnt sig Bure, och längre än så går han väl inte?
 
Eftersom den egentliga diskussionen om detta ämne numera sägs äga rum i en sluten Facebookgrupp är det väl inte någon större vits att fortsätta skriva något här. Liksom Olle upplever jag att det i ett par av kommentarerna ovan finns en udd riktad mot mig eller en vilja att i negativ mening relativisera det arbete jag lagt ned, och sådant vet jag inte hur jag ska kunna bemöta; då drar jag mig hellre ur diskussionen.

2013-11-28, 07:05
Svar #26

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Urban, om det är något i mina inlägg som har den där udden av att relativisera ditt arbete så behöver jag veta det, så att jag kan be om ursäkt isåfall. Jag har absolut inte haft den intentionen, utan har riktat mina inlägg mer mot Erik Holmlunds rader med det där om att vifta bort en broms och att de här dna-nyheterna dräpte den, vilket jag tyckte var dumt uttryckt, och ville bara visa på att det här är något som det har diskuterats länge. Om det är någon som ska sluta skriva här nu så är det jag, eftersom jag knappast verkar kunna göra någon skillnad i det här ämnet.  
 
Sedan är det väl all anledning att fortsätta skriva här istället, än i en dold diskussion på facebook där endast några ser. Det var nog mer så Peter tänkte när han startade den här från början, vilket är jättebra.

2013-12-01, 18:19
Svar #27

Utloggad mange01

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 54
  • Senast inloggad: 2016-02-24, 22:37
    • Visa profil
    • nilsanor.webb.se
Peter Sjölund och Ronny Norberg ska ha all cred för sitt systematiska arbetssätt. Ser fram emot publicering - och är nyfiken på nästa steg, både gällande fler genstudier kring burarna och Urbans slutsatser från analys av originalboken.  
 
Wikipediaartiklar i ämnet har uppdaterats. Kontrollera gärna. Se  
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bure_(adlig_sl%C3%A4kt)#Dna-forskning (där jag har refererat Urbans och Peters formuleringar ovan i väntan på publicerad källa, hoppas det var ok)  
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten#Gentester (där Peters videoföreläsning kan ses som huvudkälla)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten#Buresl.C3.A4kttavla (där jag har gråat personer som inte var Burar, och lagt till personer som varit ifrågasatta men nu visat sig vara Burar)
 
Wikipediaartiklar om enskilda historiska personer som numera inte räknas till Bureätten bör också kontrolleras.
 
I ett forum på geni.com påstås att den undergrupp till G2a som avses är G-L497+. Kan Peter bekräfta eller dementera det?
 
Av ovanstående disk får man intryck att Peter och Ronny har haft tillgång till Urbans analys av originalboken, eller att analysen redan finns tillgänglig på något vis. Stämmer det? Hur?
 
 
(Meddelandet ändrat av mange01 2013-12-01 22:00)

2013-12-01, 21:55
Svar #28

Utloggad lp72

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 643
  • Senast inloggad: 2019-01-18, 19:28
    • Visa profil
Det är bra att vi kan återgå till själva sakfrågan i den här diskussionen, dna-testerna. De tre som testades utifrån den adliga ätten Bures sidas perspektiv, var ju endast ättlingar till Kristoffer Hanssons söner och inte ända ifrån någon Fale Olofssson. Peter är tydligt med det i sitt föredrag att det inte fanns kvar några manliga linjer från tidigare led, inte ens från den adliga ätten (som är utdöd), men från Kristoffer Hansson som var deras kusin, (och bror till Stormor i Dalom, Margareta) kunde man hitta tre linjer fram till idag. Wikipedialänken om gentesterna är alltså felaktig i sitt innehåll.  
 
Likaså är det nog endast till Laurentius Svenonis farfar Peder Falesson man kan gå, vilket också nämns i föredraget, och något som även diskuteras i ett inlägg av bl.a. Urban själv från 1999 här http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/59318.html?1092915814 liksom en del andra frågetecken runt denna släktgren.

2013-12-01, 22:02
Svar #29

Erik Holmlund

Med anledning av framförallt kommentarer ovan från Leif, Magnus och Urban.
 
Rörande Laurentius Svenonius påstådda anor bakåt har vi stått inför ett par möjliga scenarion
 
1) Att Laurentius Svenonius påstådda faderslinje stämmer så som den har uppgivits i Buregenealogin  
eller
2) Att Laurentius Svenonius släktkoppling på faderslinjen bakåt till Gamle Olof var fabricerad
eller
3) Att namnen på Laurentius Svenonius påstådda faderslinje åtminstone till viss del är fabricerade eller adderade till Buregenealogin i efterhand
 
Det finns en viktig distinktion mellan 2) och 3).
Även om namnen kan påvisas vara sannolikt fabricerade eller åtminstone adderade till Buregenealogin i efterhand och därmed ha lågt värde(konstaterat faktum?), så utesluter det givetvis inte att en släktkoppling bakåt till Gamle Olof ändå kan ha funnits. Oavsett vem som är ansvarig för att dessa uppgifter en gång kom in i Buregenealogin, så kan man inte utesluta att någon uppgiftslämnare, oavsett om vederbörande var i god eller ond tro, lämnat uppgifter som var precist ifråga om släktskap men oprecist ifråga om namnen på individerna i släktleden däremellan, och för att illustrera vad jag menar kan det ha varit uppgifter i stil med Laurentius Svenonius farfars far var son till Gamle Olof i Bureå eller att Laurentius Svenonius härstammade från Gamle Olof på sitt raka fäderne och att uppgiftslämnaren kanske menade sig ha stöd i någon släkttradition, och att endera uppgiftslämnaren eller den som fogade in linjen i Buregenalogin bidragit med påhittade namn för att ge namn till individer vars namn var okända, och/eller för att illustrera släktkedjan. Alltså, släktkopplingen kunde ha funnits där, i fyra led, fast delvis med andra namn än de i Buregenealogin angivna även om namnen var fabricerade och/eller adderade i efterhand (här pratar jag givetvis i första hand om Fale Olofsson och i viss mån även Per Falesson)
 
Sjölund/Norbergs undersökning visar, att släktkopplingen 2) på faderslinjen bakåt från Laurentius Svenonius till Gamle Olof faller, med en felmarginal som är likvärdig med risken för att det i något av släktleden mellan Kristoffer Hansson och hans farfar finns något felaktigt uppgivet faderskap. Dessutom kan man lägga till ett fjärde scenario som Sjölund/Norbergs resultat utesluter, nämligen:
4) Att Kristoffer Hanssons faderslinje på något sätt skulle gå ihop med Gamle Olofs faderslinje ännu längre bakåt i tiden, oavsett om man tänker sig 7 el. 10 el. 15 generationer bakåt. Detta är det förvisso ingen som har påstått, men den möjligheten fanns, och därmed kunde den också ha gett upphov till släktskrönor om närmare släktskap, men den möjligheten uteslutes alltså också av DNA-rönen.
 
Sjölund/Norberg levererade en undersökning med sensationella rön som sa nåt om alla dessa fyra scenarion, vilket ingen annan gjort. Därför skrev jag att Sjölund/Norberg slog ihjäl bromsen och det är en liknelse jag står jag fast vid.
 
DNA-bevisföring har inte bara ett tungt bevisvärde, det har också en stark retorisk klang som slår an hos de flesta, något som också är värdefullt i sig när man bemöter folk som hävdar sanning i de mest osannolika av Buregenealogins delar, trots alla rön som presenterats av traditionell källforskning. Här i norrland har vi som ifrågasatt delar av Buregenealogin, säkerligen oftare än andra på andra håll, fått ta debatt inte med de allra mest bokstavstroende Burevurmarna, utan även med icke-släktforskare som så fort någon nämner ordet släktforskning nämner att de minsann har nån moster som har utforskat sin släkt ända tillbaks till Stormor och vidare tillbaks till 900-talet och Tord i Byr. DNA-rönet kan rent retoriskt användas kort, koncist och slagkraftigt. Så, även i det avseendet har Sjölund/Norberg slagit ihjäl bromsen. Men det finns ju även andra bromsar som flyger omkring därute.
 
Av allt jag hört/läst om den undersökning som nu genomförs av Sikeborg m.fl. så tror jag att den kan komma att få väldigt stor betydelse för alla som intresserar sig för Bureätten. Debatten kring Bureätten är verkligen i behov av att det utreds en gång för alla, vad som kommer från Bureus och vad som har fogats in av andra i efterhand. Jag tror den kan komma att bli en viktig milstolpe i forskningen om Bureätten. Har uppskattat Urbans tidigare rön kring Bureätten, och jag ser verkligen fram emot den kommande utredningen. Beträffande uddar som upplevts riktade mot Urban, så kan jag bara säga att jag inte förstår vad i diskussionen som åsyftas.
 
Jag ser även Sjölund/Norbergs rön som en viktig milstolpe i forskandet kring Bureätten, men även som en viktig milstolpe för hela släktforskningen i Sverige. Jag tror att när vi ser tillbaks på 23 nov 2013 så kommer vi att se det som dagen då väldigt många inom släktforskarsverige, och även allmänheten i övrigt, fick upp ögonen för vilket kraftfullt och användbart verktyg som DNA-tester kan vara i släktforskningen. DNA-tester kommer att vara en självklar del inom den framtida släktforskningen. Det råder det inga tvivel om, och vi som intresserar oss för DNA-tester i släktforskningen är skyldiga ett stort tack till alla pionjärer som arbetar för att sprida kunskap om DNA-tester i släktforskningen. Sjölund och Bäckmark hör till dessa, men det finns många fler.
 
(Meddelandet ändrat av holmlund 2013-12-01 22:28)

2013-12-02, 00:59
Svar #30

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Jag har inte själv hört Peter Sjölund resonera utifrån dessa alternativ på det sätt som du framför, Erik. Det jag har fått veta i mina kontakter med honom är att man ville se om det gick att med DNA-tester slutgiltigt avgöra huruvida Laurentius Svenonis var Bureättling utifrån att jag 1996 framhöll att denna släktgren i de svenska avskrifterna av släktboken framstod som suspekt. Jag uppfattade det som att detta var relaterat till projektet att kartlägga alla herr Lars ättlingar. I och med fyndet av Johan Bures släktbok i original blev situationen plötsligt mycket annorlunda och det har jag också framfört. Här har vi alla strykningar och redigeringar och kommentarer av Johan Bures egen hand som saknas i de svenska avskrifterna. Jag tror att vi för vilken genealogi som helst skulle ha avfärdat den som ohistorisk utifrån denna nya information, eftersom det finns alldeles för många egendomligheter involverade. Hypotesen att herr Lars skulle ha varit Bureättling men har fått fel förfäder angivna är också ny för mig och känns mycket främmande utifrån redovisningen i släktboken. Jag har som sagt skrivit en särskild, ännu opublicerad artikel om redovisningen av denna släktlinje i släktboksautografen och rekonstruerat dess tillkomst. Jag kan därför inte föregå allt detta i detalj innan artikeln har släppts. Jag har visserligen skickat den till Peter för hans ögon enbart eftersom vi diskuterat ämnet, men det är enbart därför att jag har förtroende för att han inte sprider den till andra innan den publicerats.
 
Att kunna belägga Gamle Olofs i Bure Y-DNA och därmed också kunna bekräfta såväl att Johan Bure med all sannolikhet har redovisat släkten korrekt som att de testade släktlinjerna är genetiskt verifierade är fantastiskt, och jag väntar med uppriktig spänning på nya resultat i frågan. Det som gjorde mig lite ledsen var att presentationen, tidningsartiklarna och den efterföljande diskussionen gav bilden av att frågan om herr Lars och Stormors i Dalom fädernehärstamning fram till just nu hade stått helt obesvarad.
 
Som du själv nämner kvarstår väl ännu en liten risk att bromsen då det gäller adliga ätten Bures fädernehärstamning ännu sprattlar med benen något där den ligger med tanke på att DNA-testen i detta fall utförts på ättlingar till tre av de adlade brödernas kusinbarn, inte på deras egen avkomma.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

2013-12-02, 01:11
Svar #31

Utloggad zzz

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7642
  • Senast inloggad: 2019-02-10, 13:23
    • Visa profil
    • Scangen
Peter Sjölunds blogg kring DNA-forskningen om Bureätten:
 
http://buredna.sjolunds.se/

2013-12-02, 04:49
Svar #32

Erik Holmlund

I och med att resultaten från de DNA-tester som Sjölund/Norberg har låtit utföra, har gjorts publika, så är de därmed att betrakta som ett referensmaterial, och det är som sådant jag använde det ovan. Det står var och en fritt att förhålla sig till och tolka DNA-testernas utfall. Och för att göra det klart och tydligt så är resonemanget jag för mitt eget, och ingen annans.  
 
En av sakerna jag ville få fram handlade dock inte om DNA-testernas utfall utan om att förmedla min syn på hur forskningsläget rörande Laurentius Svenonius fädernehärstamning, såg ut dessförinnan. Det jag tyckte förbisågs i diskussionen var att vi egentligen aldrig någonsin stod inför blott två alternativ som förenklat skulle kunna beskrivas som sant(det jag kallar 1) respektive falskt (2) utan att vi även stod inför fler möjligheter till förklaringar till uppgifternas uppkomst, som t.ex. 3) men även 4). Vad än för faktum som kan ha konstaterats tidigare kring Laurentius Svenonius fädernehärstamning, så kan det svårligen ha spänt omkring alla dessa möjliga scenarion.

2013-12-02, 09:32
Svar #33

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Jag ber om ursäkt, Erik; jag uppfattade ditt »vi [har] stått inför» som att du varit involverad i Bure-DNA-projektet. Jag tror att min utredning täcker alla de tänkbara scenerier du nämner. Det är ju ändå rätt självklara förklaringsmodeller att förhålla sig till i en källkritisk analys av en text i sådana här sammanhang.
 
DNA-testande ser ut att bli ett enastående komplement till släktforskningen, men jag skulle själv inte ställa dem i opposition till varandra på det sätt jag uppfattar att du gör. Det var ju min analys av de svenska släktboksavskrifterna 1996 som gjorde att Peter och Ronny beslöt att försöka identifiera agnatiska ättlingar till dels Laurentius Svenonis, dels till icke-problematiska Buresläktgrenar, för att se om det gick att få dessa att testa sig. Utan det ena inte det andra, och det är så forskningen är när den är som bäst: man står på varandras axlar liksom andra säkerligen kommer att använda Bure-DNA-projektets resultat som indata för nya insikter.
 
Men också då det gäller ny teknik som DNA-tester finns samma behov av en saklig presentation av materialet. Det som i det här fallet inte har fungerat bra är att den information som har gått ut via media inte har varit helt korrekt. I DN-artikeln 2013-11-24 (»Adlig brödratrios 400-åriga bluff») som tydligen baserar sig på ett pressmeddelande och en intervju med Peter finns flera felaktigheter:
 
»Adelssläkten Bure har inte rätt till sitt namn [...] De tre bröderna Andreas, Jonas och Olof Bure som alla adlades på 1620-talet borde inte heta Bure.» (De hette alla Bure helt legitimt sedan långt före adlandet.)
»Men att de adlades med namnet Bure beror på att de hittade på en släktgren, säger Peter Sjölund». (De adlades inte med namnet Bure och adlandet berodde inte på att de hittat på sin släktgren. I konceptsköldebreven sägs om Jonas och Anders att de får sina förfäders vapen, så de har uppenbarligen framhållit detta i samband med att formaliteterna gicks igenom beträffande sköldens utformning, men ingenstans talas om någon renovation av ett gammalt adelskap.)
»Jonas Bure var riksantikvarie». (Han var arkivsekreterare samt custos archivi, »arkivväktare», ett ämbete som utvecklades till vad vi nu kallar riksarkivarie.)
»... på 1600-talet var det många som gjorde anspråk på att tillhöra den [dvs. Bureätten]». (Det är nog först 1700-talet som hajpen kring Bureätten uppstår och många ville vara Bureättlingar.)
»... i verket ›Om Bura namn och ätt›». (Detta är de första orden i en liten vers som släktbokens avhandling inledande avhandling börjar med men inte namnet på släktboken som helhet.)
»... riksantikvarie Johannes Bureus». (Ska man vara petig så fick han aldrig en sådan befattning utan först en efterträdare till honom.)
 
Eller i Allehanda.se 2013-11-27:
»Så avslöjades bröderna Bures bluff mot kungen. Adlades på falska premisser [...] Anders, Jonas och Olof Bure från Säbrå adlades och fick höga positioner hos Gustav II Adolf. Allt byggde på en stor bluff. Nu avslöjas de efter 400 år av Peter Sjölund ...» (Det var ingen bluff och de adlades på korrekta premisser, som jag tar upp i mitt inlägg 2013-11-25.)
»Det finaste man kunde vara på 1600-talet var en Bureättsmedlem, Sveriges äldsta släkt och enligt vissa med anor från Oden.» (Bureätten var i stort sett rätt okänd innan Josef Thun låter publicera sitt äreminne över Eric Palmskiöld omkring 1707, och det är väl Anders Anton von Stiernman och Andreas Olavi Rhyzelius på 1700-talet som lyckas göra släktskap från Bureätten eftersträvansvärd. När Oden kommer in i bilden eller vem som skulle ha hävdat en härstamning från honom vet jag inte, men jag kan inte komma ihåg att Oden skulle figurera i samband med Bureätten på 1700-talet.)
»De bluffade med släktskapet. Det underlättade hos kungahuset, förklarar Peter Sjölund». (Finns det några indicier för att de tre bröderna haft sin börd att tacka för sin framgång? Kungen var ju väl medveten om att de var födda ofrälse, eftersom Jonas Bure fick dispens att inneha sina hustrus gods under frälse trots att han själv inte var adliga.)
»Jonas [Bure] var både riksantikvarie och riksarkivarie». (Jonas Bure var inte riksantikvarie.)
»Peter Sjölund framhåller att de var säkert kompetenta män. Men framgången och adelsskapet byggde på falska premisser.» (De adlades för sina personliga förtjänsters skull och hade för övrigt nått långt i karriären innan Jonas och Anders börjar laborera med en agnatisk Burehärstamning.)
»Peter Sjölund [...] hoppas också krossa flera Buremyter som florerar, bland annat att släkten bodde i ett slott på Birsta på 1200-talet.» (Jag tror att jag har behandlat det förmenta slottet i min artikel i Släktforskarnas Årsbok 2011, men det kanske är någon annan myt som avses?)
 
De här tankarna har redan plockats upp av bloggare och andra. Det som gör mig lite illa till mods är att man på det här sättet verkar ha skapat nya myter samtidigt som man säger sig krossa gamla. De tre bröderna Bure framstår som bedragare när de i själva verket varit mycket kompetenta. De har dock en gång varit människor av kött och blod som vi själva och förtjänar liksom alla andra som varit före oss att vi inte reducerar dem till karikatyrer.
 
Vänligen
 
Urban Sikeborg

2013-12-02, 22:32
Svar #34

Utloggad petersj

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 425
  • Senast inloggad: 2016-04-21, 18:18
    • Visa profil
    • genealogi.sjolunds.se
Precis som Urban skriver här ovan, var det tack vare att han redan 1996 presenterade en analys av Buréus släkthistoria som pekade på att den s k Säbrågrenens agnatiska Bure-härstamning var fabricerad, som jag och Ronny fick idén om att DNA-testa denna släktkoppling. Och i och med våra testresultat kan Urbans hypotes bekräftas. (Detta med reservation för att vi inte kunnat finna flera agnatiska släktlinjer från Laurentius Svenonis utan har fått utgå från hans sonson Christopher Hansson).
 
Det blev olyckligt mycket fokus på just denna del av vår analys, det är jag en förste att medge. Jag tänker inte gå in på detaljer i vad jag framförde i live-presentationen eller det som refererats i media, där fanns många saker som kunde ha gjorts annorlunda. Nyheten om den avslöjade fabricerade agnatiska Bure-härstamningen fyllde i alla fall sitt syfte och skapade en uppmärksamhet kring Bure-myterna även utanför släktforskarkretsar.  
 
För trots Urbans utomordentliga arbete och vederhäftiga artikel, hänger den falska släktgrenen kvar i mängder av antavlor, inte minst på nätet. Efter nyheten om att DNA bekräftar släktgrenen som felaktig, har jag blivit kontaktad av flera personer som nu kommer att stryka de felaktiga anorna ur sin antavla (och ur sina bidrag till DISBYT). Det är jättebra, men som synes måste vi hela tiden fortsätta lyfta fram fakta, för att motverka att felaktigheterna fortsätter spridas. Urbans artiklar och vår DNA-analys i alla ära, men påhittade anor är tyvärr oerhört svåra att utrota, särskilt med den snabba spridningen på nätet.
 
Vad jag vill säga är att det behövs både källkritisk och metodisk forskning i källorna, vilket Urban är en mästare på, samt genetisk genealogi för att finna så mycket kunskap som möjligt om det som faktiskt hänt i historien. Men grunden är alltid - alltid - forskningen i de skriftliga och muntliga källorna. DNA-släktforskningen är alltid ett komplement till den klassiska släktforskningen, men som sådan kan den vara oerhört kraftfull och visa på släktskap där källor saknas eller för att verifiera/avfärda tveksamma släktskap!
 
Det absolut viktigaste i mina och Ronnys resultat från DNA-undersökningen, och det som är ett historiskt genombrott, är att vi lyckats identifiera YDNA-haplotypen för Bureättens äldste kände stamfader. Vi har därmed lagt grunden för helt nya möjligheter att bygga på källforskningen med upptäckter om Bureätten som inte är möjliga genom källstudier. Vi kommer att kunna använda kunskapen om Gamle Olofs YDNA till att både hitta nya släktlinjer framåt och att forska vidare bakåt i Buresläktens djupa ursprung.
 
Detta ämne är inget som enkelt kan kommuniceras via media, så därför har jag startat bloggen om DNA-forskningen kring Bureätten. Där kan resultaten redovisas oredigerade utan behov av att förenkla och förkorta. Jag uppmanar alla med intresse för Bureätten att följa bloggen och att ta del av Urban Sikeborgs avgörande analys av Buréus originalsläktbok när den presenteras under våren. Tillsammans driver vi på varsin front den vetenskapliga Bure-forskningen framåt och avlivar förhoppningsvis myterna för att istället lyfta fram den verkliga historien om den fascinerande Buresläkten.
 
/ Peter

2013-12-03, 00:45
Svar #35

Utloggad sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 610
  • Senast inloggad: 2015-10-11, 21:01
    • Visa profil
Tack, Peter, för ditt inlägg.
 
Jag hörde att en diskussion om DNA-testen pågick i ett sluten forum på Facebook. Eftersom jag märkte att DN-vinklingen med dess fokus på bluff redan har börjat anammats av bloggare och hemsidor ville jag att åtminstone något skulle finnas tillgängligt på Anbytarforum som motvikt om någon nu söker efter Bureätten i någon av sökmotorerna.
 
Diskussionen handlar inte om huruvida det varit jag eller Peter som varit först, störst och bäst eller något annat på -st; jag är dock otvetydigt längst (och enligt min mor hade jag de gulligaste öronen som barn) så min auktoritet i denna fråga torde vara obestridlig. Jag ser inte heller en konfliktsituation oss emellan i denna fråga. Däremot ser jag i Bure-DNA-projektet en stor potential, särskilt som DNA-testen på Gamle Olofs ättlingar binder ihop och bekräftar långa släktkedjor, och vad Kristoffer Hansson Zynths ättlingar beträffar överensstämmer de fynden med vad Johan Bures släktbok i autograf visat. För min del är jag särskilt glad att de belägger Johan Bures trovärdighet när han anger släktskap om personer som levt på 1400-talet, eftersom det nu har getts en en ultimat bekräftelse på detta, i synnerhet med tanke på att släktboken aldrig har uppmärksammats akademiskt och studerats på detta sätt under modern tid.
 
Jag har upprättat en stor släkttavla över de personer i Buregenealogin som har en av flera faktorer nämnda som är väsentliga för en bedömning av genealogins trovärdighet. Där ingår de sagesmän som Johan Bure anger; personer som sägs ha innestående arvslotter i annan Bureättlings hemman; vilka som nämns i ett dokument från 1550-talet där Johan Bures fader Thomas Matthiae då var kaplan i Skellefteå och i samband därmed antecknade sin hustrus släkt i Norrland. Jag lade igår ytterligare till en märkning (en röd, fylld ring blev markören) för att markera den person vars agnatiska ättlingar testades nyligen i Bure-DNA-projektet. Med dessa olikfärgade markeringar vid personnamnen framgår tydligt att släkttavlan har mer stöd från fler separata håll än vad man kunnat föreställa sig. Släkttavlan är tänkt att användas i en artikel på den kommande dvd-skivan om Johan Bures släktbok.
 
Jag gillar och är imponerad av de tre prästsönerna Olof, Jonas och Anders Bure från Ångermanland som måste ha varit osedvanligt begåvade och till slut adlades. Utmärkta exempel på hur det kunde gå till under 1600-talet då förtjänst, duglighet och meriter i praktiken kom att skapa sociala klassresor mellan de fyra stånden. Bröderna verkar inte ha varit särskilt struliga typer utan skötsamma, så jag hoppas att det här med deras bluffande snart får den lilla uppmärksamhet den förtjänar.
 
Beträffande DISBYT tycker jag att det förslag som Anders Berg framförde för många år sedan i en kvalitetsdiskussion var bra. Han föreslog att man skulle rensa bort personer och släkter som levt före år 1500 (han kanske använde uttrycket medeltiden i stället för ett årtal), eftersom det för medeltidsgenealogier ju alltid krävs ordentliga källhänvisningar och redogörelser för indicieresonemang för att resultatet ska bli användbart. Jag sekonderade Anders och föreslog att man skulle ta bort allt om Bure före år 1507, eftersom allt före detta tycktes vara upplagt som missvisande data. Men - med DNA-testen verkar vi ju kunna nå tillbaka med säkerhet till 1400-talets första del vad Gamle Olof i Bure beträffar.
 
Bästa hälsningar
 
Urban sikeborg

2013-12-10, 21:07
Svar #36

Utloggad simson

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6575
  • Senast inloggad: 2019-02-19, 08:34
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Stort TACK Urban OCH Peter OCH kommande forskares källbelagd forskning OCH kommande DNA-belagd forskning!!!
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

 

Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna