Bureätten från Kåge

[Agneta Lindberg]

Hej, jag har under en längre tid följt diskussionerna ang Bureätten och nu tar jag mod till mig för att fråga ang den del av Bureätten som faktiskt kommer från Kåge. För 500 år sedan avled den gamle Andreas eller Andreas Dominicus. Han var svärfar till Anders Jakobsson Bure. Vem var Andreas Dominicus? Var kom han ifrån? Och vem var hans frilla? Gölug Forsia från Hjulsbro Landeryd? Vet någon något mer om dem? Anders Jakobsson gifte sig med deras dotter Malin och blev på så sätt ägare till Granden. Vet någon hur stort det var när det köptes? Anders och Malin fick fem döttrar. Finns det någon som har förteckning på alla som idag härstammar från Granden i Kåge? Ser fram emot svar. Med vänlig hälsning, Agneta Lindberg

[Björn Thunberg]

Jag tycker det är mest intressant att du fått fram Andreas efternamn vart kommer det ifrån?
I Herdaminnet för H-sands stift står han utan efternamn.
 
Förteckning över alla ättlingar, nja det skulle nog rörar sig om tusentals. Thord Bylund har en hel del i sin databas ANGUR.
Mvh.
Björn

[Östen Händel]

I det här fallet betyder väl Dominicus Herr?
Herr Andreas. Vilket antyder att han är präst.
 
mvh Östen

[Agneta Lindberg]

Som svar på frågan var jag fått Dominicus ifrån tror jag att det är muntlig tradition. Jag har alltid vetat att min släkt var gammal och startade med en något vågad historia om en präst och ett oäkta barn, en älskarinna, frilla, och ett gårdsköp. Mina fastrar, tror jag att det var, som sa att han hette Andreas Dominicus. Jag har inte vetat att det fanns en Bure-släkt särskilt länge. Det blev en överraskning och en ganska rolig sådan. Det är en bra historia om inte annat. Min pappa pratade däremot om Per Tomasson som en viktig anfader. Av vilken anledning vet jag inte. Tyvärr var jag inte så intresserad av dessa historier under tiden som min pappa och hans syskon levde. Pappa pratade om att vi hade släkt i Pite-Byske (var nu det ligger någonstans) och mina fastrar pratade om någon av tidigare generationer som flyttat norrut och blivit någon sorts trähandlare av större format. Nu när jag tittar på den forskning som gjorts kan jag känna en stor glädje av att tillhöra en så stor släkt och varje gång jag åker hem till Västerbotten tänker jag på att vi är ju säkert släkt, de flesta av oss. Jag har rötter till Granden både på min mammas och pappas sida. Men jag har undrat mycket om Herr Andreas. Var han kom ifrån och den kontakt han ändå måste ha haft med maktmänniskor med tanke på att han så lätt kunde köpa loss hemmanet till sin dotter och att det var ok. Och Gölög, hans frilla. Kom hon från Hälsingland eller kom hon från Långaryd? Jag har sett båda uppgifterna? Och en annan sak; jag tror att Granden var ett stort hemman. Kan man se det någonstans på någon gammal karta?

[Erik Holmlund]

Agneta> Pite-Byske ligger vid Åbyälven, ca 5mil uppströms från mynningen. Den älven mynnar ca 1mil norr om Byskeälven och Pite-Byske ligger i Piteå kommun, därav 'Pite'. Pite-Byske är ju lite märkligt namn, kan tyckas, eftersom det inte ligger i Byskedalen, men ändå i samma bygd. Det hänger troligen ihop med att Åbyälven en gång i tiden kallats Lillabyskio och Byskeälven kallats Bredhabyskio, i någon gammal urkund.

[Carl Szabad (Carl)]

Dominicus är ett gammalt förnamn, men i det här fallet avses helt säkert Dominus, dvs den latinska formen av titeln Herr, som bl a kyrkans män i äldre tider titulerades. I det brev från 1500 där kyrkoherden köper hemmanet av en änka Gunborg i Stockholm omtalas han som herr Anders i Skellefteå, kyrkoherre.
 
Han var alltså kyrkoherde i Skellefteå 1500 men fordom kyrkoherde 1507 när dåvarande ärkebiskopen Jakob Ulfsson bekräftar äganderätten åt Anders Jakobsson i Bureå (han hette alltså inte Bure), svärson till kyrkoherden, på hemmanet i Kåge. Normalt byter man inte pastorat som kyrkoherde men det är så tunt med källmaterial från den tiden att det inte går att säja något definitivt om hans öde i den frågan. Fast vore han vid det tillfället redan avliden skulle han ha titulerats salig, så han hade kanske fått ett bättre pastorat.
 
Någon namn på frillan eller dottern till kyrkoherden är inte kända. Och att han kunde köpa hemmanet från änkan Gunborg i Stockholm, som i sin tur ärvt hemmanet av sin far, är inte så märkligt. Det troligaste är att herr Anders haft bördsrätt till det, dvs att han på något vis var släkt med den tidigare ägaren, Gunborgs far, även om inga handlingar som kan bekräfta det finns bevarade.
 
Eftersom det finns så lite källmaterial kvar från den här tiden har det tyvärr utvecklats en ymnig flora av skrönor runt den här släkten, som lätt tar över gentemot den som försöker hålla sig till belagda fakta. Namn och ursprung på kyrkoherdens frilla får nog betraktas som tillhöriga fantasins värld.
 
Men om du kan leda din släkt tillbaka till herr Anders har du ju tusentals andra anor på 16- eller 1500-talet och en av dem kan då vara den Per Tomasson du nämner.

[Agneta Lindberg]

Tack för att ni tar er tid för mina frågor. Jag har hittat Per Tomasson och vad jag förstår blev han make nr 2 till Malin Andersdotter. Make nr 1 var Anders Jakobsson. Per Tomasson kom från Degerbyn. Han ägde Granden åren 1539-48. Han var köpman och handlade med ryssarna på Torneå marknad bl.a. Han var bror till Kettil Tomasson från Degerbyn 3. Kettil var birkarl (lappfogde) och han var far till Tomas Kettilsson som gifte sig med Kälug Andersdotter (dotter till Anders och Malin) och som i sin tur får sonen Per Tomasson. Det finns alltså två. Jag har rötter på både min pappas och mammas sida till Kälög och Tomas samt på min mammas sida till Anna Andersdotter och Andreas Olai. Det är med skräckblandad förtjusning som jag tränger in i min släkthistoria och ser hur banden har knutits genom generationerna och är tacksam för att jag inte är mer eljest än jag är. Visst vore det utomordentligt spännande att har ett släktmöte. Skulle vi komma in i Guinness rekordbok kanske? Frågan är bara var skulle vi rymmas?

[Magnus Cedergren]

Detaljerna kring förvärven av Granden på 1500-talet finns dokumenterat i en artikel i hembygdsboken - serien - Västerbotten år 1941.