Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-04

[Nils Olofsson]

Hej Lennart,
 
Boken du nämner om Umeå stad är förmodligen Steckz?ns:
Umeå stads historia 1588-1888. Av Birger Steckz?n. Umeå 1922, facsimile edition 1981
 
Jämför den gärna med boken om Luleå stad av samme författare:
 
Luleå stads historia 1621-1921 1-2.,Steckz?n, Birger & Wennström, Henrik Luleå 1921
 
Umeå var mycket tidigare knutet till centralmakten genom kyrkan. Det tycks som om älvdalarna från Skellefteå och norrut till Torneå har en mer likartad historia med en stark östlig anknytning i handelskontakter och ärjemarkskultur.
Buresläkten med sina kontaktmönster [Lundström Bönder och Gårdar 1991,  Leif Boström internet] verkar ha starkare bindningar med centralmakten. För mig tycks det som om de första Burarna utnyttjat det vakuum som uppstått mellan centralmakten och den fria handelsplats som nuvarande Norr- och norra Västerbotten utgjorde. Wallerström analyserar ingående maktstrukturerna i norr under Medeltiden. [Wallerström Norrbotten, Sverige och medeltiden Stockholm 1995]
Att bosätta sig i Bureå (som ligger mellan Umeå och Skellefteå) var förmodligen ett genidrag. Det novgorodiska inflytandet nådde inte så lång ned i landet och den svenska centralmakten inte så långt upp. De tidiga Burarna kunde utnyttja det bästa av två världar. Kyrkan och giftermål med inflytelserika personer i Mälardalen. Birkarl- och landsköpmännens rika handel med lappar och nybyggare. Samt då naturligtvis handel både i östlig och sydlig riktning med två starka intressesfärer; Novgorod och kronan.

[Anders Ryberg]

Att bosätta sig i Bureå (som ligger mellan Umeå och Skellefteå) var förmodligen ett genidrag.
 
Detta kan vara sant eller falskt. Vi har faktiskt ingen aning. Ty redan den första delvis belagde Buren, Olof Hersesson, verkar ha bott där. Det finns så vitt jag vet inga samtida källor som meddelar när hans släkt kom dit eller varför. De kan ha bott i nejden sedan innan kristnandet för allt vi vet.
 
Däremot kan det kanske argumenteras för att det var en fördelaktig plats att bo på eller stanna kvar på, men det är upp till andra att göra i så fall, jag har i nuläget ingen åsikt.

[Lennart Lindström]

Hej Nils
När jag startade mina undersökningar informerades jag tidigt om två kulturgränser, som verkar stämma med mina egna undersökningar också för Norrland (tips av lokalt museifolk jag kontaktade) Jag ser två st särskiljande kulturlinjer, en norr om Ådalen (dit asatron och sedan stormanskulturen från söder nådde som längst. Jag har sedan inte hittat några spår av inflytande från denna i Umeå-regionen (hittills i alla fall - Kåddishemmanet 1324 verkar vara en misslyckad? engångshändelse via ett privat botsakrament med kort livslängd som jag tolkar det - men källmaterialet är så litet, så det blir en ortnamnsstudie som för mig avgör frågan)
 
Sedan finns den andra norr om Umeå, som du nämner. Dock har jag svårt att placera den norra gränsen - dvs den där åter stormansexploatering från söder gör sig gällande. Norr om gränsen tycks finnas starkare bindningar till Stockholm, än söder om gränsen. Piteå hör definitivt till den norra, men Skellefteå verkar ännu vara en blandzon för mig (ska dock läsa Skellefteå sockens historia för att bena ut mina begrepp)  
 
Kan det vara en slump att Bureätten växer fram i just detta område - tämligen fritt från stormanskultur från söder, men med kontaktnät mot kyrkan (och länder utanför Sverige, dvs Finland-Ryssland?) och senare Gävle

[Nils Olofsson]

Anders,  
 
vi kan inveckla oss i ett semantiskt resonemang kring detta. Jag skrev de första Burarna, inte den först kände Buren, om vi nu överhuvudtaget ska prata om Burar. Men jag törs med all säkerhet påstå att det bott en Bure, om vi nu kan tala om sådana, för första gången i Bureå.
Ett genidrag är beroende av vad motståndaren företar sig på planen, speciellt om det sker i ett tidigt skede. I ett schakparti blir det först efteråt, eller så att säga i den historiska belysningen, som ett visst drag framstår som genialt.
 
Men för att undvika alla missförstånd låt mig omformulera mig:
De första Burarna i Bureå (som ligger mellan Umeå och Skellefteå) kan medvetet eller omedvetet ha valt en ovanligt gynnsam plats.

[Anders Ryberg]

Lennart!
Glöm inte att Finland vid denna tid var en del av Sverige, och att delar av Finland var en del av Sverige i mycket högre grad än delar av Norrland.
Nils!
Instämmer. Var bara orolig att det skulle komma något om deras förmenta inflyttning till Bureå...

[Lennart Lindström]

Anders, förlåt en slarvig mening, men ett finskt kontaktnät fanns sedan gammalt i Västerbottenskulturen enligt   norra Västerbottens historia

[P-Å Borssén]

Björn! Midälvens Genealogiska förening har bett mig förtydliga:  
Det förestående Bureseminariet är icke Mac Hernelids arrangemang, som jag sa i mitt svar till Dig 2005-03-07 kl 18:44, utan sker under huvudmannaskap av ovannämnda förening. Marc är endast en av föredragshållarna.  
Rätt ska vara rätt, så att inget missförstånd uppstår.

[Anders Ryberg]

Lennart!
Det kan vara värt att vara medveten om att många historiker anser att skarpa befolkningsgränser saknades i Norrland rent geografiskt på medel tiden. (Mina uppgifter framöver är hämtade från s 546-64 i Dick Harrisons Jarlens sekel. Harrison är inte alldeles okontroversiell, men på ett övergripande plan håller han sig till konsensus.)
Under 1200- och 1300-talet räknades området upp till Ume älvdal till Ångermanland, och var redan då orienterat mot Mälardalen. På 1340-talet var kyrkan stark nog rent organisatorisk för att Uppsalabispen skulle kunna visitera Torneå. Redan 1316 nämns Umeå som den nordligaste socknen, och vid samma tid äger Uppsala domkyrka laxfiske i Umeälven. Hans Sundström skall 1984 ha skrivit en del om kolonisationen av dessa bygder och om den inhemska fasta befolkningen. Harrison skriver också att birkarlar från början mycket väl kan ha varit den handlande gruppen blande de bosatta finskspråkiga grupper som fanns runt Bottenviken.

[Nils Olofsson]

Harrisons resonemang om att det svenska inflytandet stäckte sig upp till Ume älvdal stämmer väl överens med den nyare forskning jag läst.  
Däremot verkar Harrisons slutsats att birkarlarna var av finskt ursprung daterad. Birger Steckz?n gör i standardverket om ämnet, [Birkarlar och lappar. En studie i  birkarleväsendets, lappbefolkningens och skinnhandelns historia. 1964.] upp med den finska forskningen på området. Steckz?ns resonemang att de verkar ha haft ett svensk ursprung får stöd i Wallerströms [Norrbotten, Sverige och medeltiden. Problem kring makt och bosättning i en europeisk periferi 1. Lund Studies in Medieval Archaeology 15:1-2. Stockholm 1995]. Däremot får han inget stöd av Wallerström i sin teori om att de ursprungligen skulle ha varit ett slags kungliga säljägare, så kallade Biurkarlar.
Den nyare forskningen som jag läst verkar dra åt att birkarlaväsendet, liksom landsköpet och handeln i stort, säljakten, fisket och ärjemarkskulturen var ett naturligt inslag i de nordligaste älvdalarna. Ett absolut livsnödvändigt komplement till jordbruket eller kanske snarare jordbruket, som främst verkar ha syftat till boskapshållning, som komplement till de andra bärande verksamheterna.  
Ett stort mysterium är hur denna grupp ska kunna kopplas till de kungliga privilegierna de åtnjöt.
Steckz?n lägger stor tonvikt vid pälshandeln som under medeltiden fick ett enormt uppsving då det blev högsta mode på kontinenten med skinn i klädseln.
Jag tycker att det finns starka indicier på att Buresläktingarna inte tillhörde den ursprungliga birkarlakulturen. Genom de kontaktmönster Bureus påvisar, [Lundström Bönder och Gårdar. Umeå 2001, 2004} verkar de ha haft goda kontakter med kyrkan och Mälardalen. Om de sedan på uppdrag av kyrkan, kungamakten eller för egen vinnings skull etablerade sig i Bureå älvdal tillhör de mysterier vi kanske aldrig får svar på. Helt klart bör dock just Bureå älvdal ha varit en idealisk plats att nyttja det bästa av båda världarna.  
En källkritisk utgåva av Bureus släktforskning vore en nåd att stilla bedja om. Den skulle betyda mycket för att förstå övre Norrlands tidiga historia vad det gäller maktstrukturer etc. Men också ge ett persongalleri till en historieskrivning som idag blir väldigt fattig då den saknar personer att identifiera sig med. Eftersom denna region är i det närmaste kliniskt fri från adel så finns det väldigt lite personteckningar bevarade.

[Anders Ryberg]

Märk att kärnan i Harrisons tes är att birkarlarna var en del av den jordbrukande gruppen i området, det vill säga att de var en grupp med lokal förankring i sitt basområde. Han skriver även att gruppen efter hand delvis försvenskades, men att det också fanns finska birkarlar.
De verk Harrison har med i sin inte kompletta litteraturlista är:
Kerstin Eidlitz Kuoljok, På jakt efter Norrbottens medeltid, 1991
Olof Hederyd och Yrjö Alamäki (red.): Tornedalens historia 1
Kjell Lundholm i: Norrbotten, 1993
Hans Sundström: Bönder bryter bygd, 1984
Wallerström
Inger Zachrisson: Möten i gränsland, 1997
 
Vad det gäller studierna över tionde och över huvud taget Sveriges ekonomiska utveckling på medeltiden och 1500-talet så är det Janken Myrdals forskning som är lämpligast att ta utgångspunkt i, och granska hans resultat. Hans forskning bör sammanfattas rätt bra i: Det svenska jordbrukets historia Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700, Stockholm, NoK/LT, 1999. Därifrån kan man sedan leta upp de enskilda studierna. Det går inte att komma förbi att diskutera hans siffror om ökande tiondeintäkter i Norrland fram till 1600 om man driver tesen att landskapet hamnade i ekonomisk stagnation under 1500-talets mitt. (Jag antar att uppgiften ovan att stagnationen inträdde just 1551 är ett olycksfall i arbetet...)

[Nils Olofsson]

Enligt Steckz?n finns det inga birkarlar påvisade med finska namn, däremot med lappska. Den kände birkarlen Oravainen som exempel, heter Oravain i längderna och ändelsen (en) skulle vara ett tillägg av sentida finska forskare för att förfinska namnet.
Samtidigt så rimmar ju detta illa med Wallerströms slutsats att birkarlväsendet skulle ha sitt ursprung i östliga kulturer. Mycket är oklart.
 
Vad det gäller tiondet, som baseras på spannmål, så kan dess ökning lika gärna tas som ett bevis för att en omställning av den ekonomiska infrastrukturen skett. Bortfallet av inkomst från andra verksamheter måste ju tas med i bedömningen av helheten.
 
Boken av Kerstin Eidlitz Kuoljok, På jakt efter Norrbottens medeltid, var ny för mig.
 
Bureseminariet i Sundsvall lär ju ha ägt rum igår. Undra om vi kan förvänta oss en rapport.

[Anders Ryberg]

Jag tror att läsning av Myrdal kan ge goda infallsvinklar. Det jag har läst av honom framstår som välunderbyggt och vettigt. Därmed inte sagt att han har rätt, men man skall å andra sidan inte döma honom efter vem hans far är... Jag har inte läst denna bok, men däremot en del annat han skrivit. Det är, oavsett hur man tolkar tiondeökningen, intressant att denna stagnerar i Mälardalen runt 1550, men inte i söder eller i norr. Jag ser fortfarande stagnationen från 1550 som ounderbyggd. Att saker blev annorlunda är en sak, men annorlunda betyder inte sämre.
 
Vad det gäller källmaterialet uppe i norr, försvenskade inte skrivarna namn ibland?

[Lars Nylander]

Jodå, seminariet pågick igår mellan kl 10 och 17.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Lars,
 
Stilla min och andras nyfikenhet. Vad sades under seminariet? Vilket blev resultatet? Ett sådant inlägg borde väl för visso placeras i arean Släkter: Bureätten: Bureseminarium - 9 april 2005 i Sundsvall.

[Sture Torikka]

Hej,
jag känner mig i dagarna inte alls stridbar (orkar inte), så jag ämnar inte ge mig in i denna nu pågående debatt. Men det är svårt, väldigt svårt, för infallsvinkeln har tagit en sådan ände som tangerar mina egna intresseområden oerhört mycket.
Men i korthet kan jag svara Anders Ryberg, att visst har du mera rätt än du själv tycks uppfatta! Det är nämligen så att personnamnen bland finskspråkiga tornedalingar samt lapskspråkiga lappar/samer har historiskt försvenskats till närmast 100%. Beläggen för detta är åtskilliga. Likadant gällde det för de övriga utlänningar som förekom i bygderna under t ex 1600-talet - vallonerna och holländarna erhöll i många skriftliga källor även de svenskklingande namnformer.
Steckz?n var totalt fel ute och cyklade i blindo när han försökte göra de fåtal finskspråkiga skriftliga namnbeläggen till något annat än belägg för just en historisk belagd förekommen finskspråkighet.
Det är enligt min moderna uppfattning idag, närmast en etnisk och språkhistorisk skandal hur välsedda historiker förbisåg (inte ville se p g a kraftiga skygglappar) den historiska sanningen bakom de namnformer som påträffas i t ex Tornedalen under 1500- och 1600-talen. Och visst är det märkligt att dessa svenska bönder i princip samtliga bodde i finskt namngivna byar? Steckz?n måste ha varit fullständigt blind.
Varför behövde tingsrätterna ha tolkar med vid tingen när t ex bonden Nils Ersson skulle avge sin utsago?
Svenskheten har varit i historisk minoritet i dessa östliga trakter.
Hälsar
Sture Torikka
Luleå

[Anders Ryberg]

Jag misstänkte nästan det. Det var ju samma situation i mina egna trakter, alla svenskar som uppträdde i Bohuslän fick norska namn, och alla bohusläningar i Sverige fick svenska namn... Nej, det verkar väldigt logiskt att det var den bofasta lokalbefolkningen som handlade med samerna. Och om lokalbefolkningen talade finska, ja då innebär det ju att de som handlade talade finska...

[Lennart Lindström]

Umeälvens kolonisation antas ske senast första halvan på 1200-talet (Fahlgren m fl).  
 
Viktigare kanske för Bureättens uppkomst? är uppgiften, att en tydlig kulturgräns går någonstans mellan Ådalen och Umeslätten, som var bebodd under vikingatiden. Jag vidarebefordrar nedan uppgifter från pressreleasen för Lilian Rathjes (Västerbottens Länsmuseum)   doktorsavhandling, ur vilken jag citerar:
 
” Avhandlingen handlar om det samhälle som existerade längs den västerbottniska kusten under sen järnålder – tidig medeltid. Med hjälp av arkeologiska, etnologiska och historiska källor framställs en modell för hur livet kan ha varit organiserat. Den bild som framtonar är ett samhälle som varit beroende av en sammansatt ekonomi, där boskapsskötsel och sälfångst varit två av de huvudsakliga näringarna. Dessa näringar ses som strikt uppdelade mellan könen. Det föreslås vidare att detta samhälle varit relativt jämlikt.  
 ...
I avhandlingen argumenteras för att det i området, åtminstone från vikingatid till 1300-talet, fanns en bofast befolkning som socialt, politiskt och ekonomiskt på många sätt skilde sig från den samtida befolkningen i Mellannorrland. Denna skillnad kan ses i det olikartade fornlämningsbeståndet, likväl som i det olikartade ortnamnsförrådet.
Det hierarkiska samhälle som framtonar i Mellannorrland, och som har anknytningar till asatron, saknas i det västerbottniska kustområdet. De egalitära föreställningarna som möter oss ibland annat folktroföreställningarna i området är dock vanliga i hela det område som utgörs av det svenska fäbodsystemet.”
 
Det är tveksamt om det finns någon i Sverige som ägnat så mycket tid åt dessa frågeställningar som Lilian Rathje, så hennes ståndpunkter väger tungt för mig. (Harrison: Jarlens sekel är utomordentlig sammanfattning av 1200-talet, men väldigt summarisk. när han kommer till Norrlands historia, liksom flertalet historieskildrare jag sett.)  
 
Mot denna bakgrund och att jag själv (hittills) inte heller funnit några spår av s k ”stormäns” inflytande i Umeälvsområdet (annat än ostyrkta andrahandsuppgifter och tolkningar), lutar även jag åt åsikten att Västerbotten utgjorde en egen kulturzon mellan Ådalen och Norrbotten, med bas i fiske, sälfångst och boskapsskötsel även vid 1500-talets ingång.  
 
För stormanssamhället (slav-statarsamhället) var definitivt inte jämlikt som Västerbotten (enligt Rathje), men även Buregenealogin f o m 1500 visar ju på liknande mönster av ett mera jämlikt samhälle i Västerbotten!

[Anders Ryberg]

För mig verkar detta, åtminstone av sammandraget att döma, aningen spekulativt... Vi hade under 1500-talet varken slavar eller statare i Sverige, så det är högst naturligt att det inte fanns sådana i Västerbotten. Buregenealogin ger väl för övrigt inget stöd för ett mer jämlikt samhälle i delar av Norrland än någon annanstans, eller? Vilka studier av andra delar av Sverige jämför du med då?
 
Jag skulle uppskatta om Kaj kunde kommentera detta.

[Lennart Lindström]

Anders, Jag skrev faktiskt  För stormanssamhället (slav-statarsamhället) var definitivt inte jämlikt som Västerbotten (enligt Rathje), ... och hon behandlade perioden till 1300. Jag vet mycket väl att slaveriet i Sverige avskaffades ca 1330, och Rathje behandlade en tidigare period. Statarsamhället varade ytterligare i flera hundra år ...  
 
Om du sysslar med historia bör du ha lärt dig att det finns flera uppfattningar, och Rathjes är en av dem. Du liksom var och en av oss andra kan förmodligen utvärdera sannolikheter, hoppas jag. Men varför skriver du inlägg likt det ovan? Vad nytt tillför du diskussionen? Vilken källa anger du? Vad ville du bevisa? Dina inlägg blir för mig alltmer tecken på att du inte läst särskilt mycket om övre Norrlands historia, om du inte börjar ange källor (gärna sidnr), fastän du utåt försöker ge sken av att behärska ämnet.

[Anders Ryberg]

Och vilken källa skall jag ange när det gäller ett allmänt det läggs inte fram tillräckligt tydliga argument? Har jag inte rätt att påpeka detta ändå? Det är du som framför en tes som skall bevisa den. På vilket sätt tyder till exempel Buregenealogin på ett mera jämlikt samhälle? Vilka tecken anför Rathje för att Västerbotten på 800-1300-talet var mer jämlikt? Att man inte påträffat samma sorts adel som i Sydsverige, vilket alla är överens om, är inte nödvändigtvis ett tecken på att det inte fanns någon överklass.
 
Och nej, jag har aldrig påstått mig ha läst så där otroligt mycket om övre Norrlands historia. Men jag har tillräckligt god allmän historiskvetenskaplig orientering för att känna igen underbyggda och illa underbyggda argument, och jag har också en allmän kunskap om utvecklingen i andra delar av landet, vilket är mycket användbart när det sker diverse jämförelser med övriga Sverige, utan kunskap om vad som hände där.
 
Och sedan en sak till. Hur lång tid en forskare har ägnat åt ett problem behöver inte avspegla sig i graden av korrekt tolkning han gör. Detta är ett typiskt auktoritetsargument...

[Björn Thunberg]

Men nu blir jag lite förvirrad (vilket kanske är något nytt)
Lennart:
Inte hade Norrland något statarsystem?
Det fanns ju inga större gods eller jordbruk här uppe?
 
Jag tycker Anders Ryberg har en klok analys synnerhet hans avslutning är mycket bra.
Tänk om fler kunde inse det.

[Lennart Lindström]

Björn, En källa om hur slavarna under 1200-talet ombildas till landbor (statare) är Mats Olsson, Lunds Universitet 1999 redovisning, som kan läsas/hämtas på   Vikingatida träldom, Om slaveriets plats i Skandinaviens ekonomiska historia. Slavsamhällena i Norden avvecklas på 1200-talet gradvis och ersätts med för landägarna mera lönsamma landboställen (statarsystem)., dvs landägarnas slavar, som kan antas varit långt fler än stormännens klanmedlemmar, levererar nu avtalade varor/överskott/tid till landägaren. Resten får de själva att leva eller svälta på, så friheten är begränsad. Men detta nya självhushåll tros (enligt vissa) medföra kreativitet, stora produktivitetsvinster, sjunkande priser, befolkningstillväxt, kris, folkomflyttning.  
 
I Sverige förbjuds  slaveri 1335. Alla av slav födda var fria efter detta år. Det hade då säkert förlorat sin ekonomiska betydelse för stormännen, därför landbosystemet (statarsystemet) gav dem större vinster.
 
Du skriver: Inte hade Norrland något statarsystem?  Det fanns ju inga större gods eller jordbruk här uppe?. Jag är helt enig med dig. Det är just detta som är kärnan i mitt resonemang ovan för övre Norrland. Dessa hierarkier saknas. Därför måste det finnas en kulturgräns söder om Umeå, vilken Rathje placerar enligt ovan (rätt eller fel). Samma sak, dvs mellan Ådalen-Umeälven har även Länsmuseet Västernorrland sagt mig)

[Kaj Janzon]

Det finns numera väldigt många trådar här att nysta i. Det är dessutom något oklart vilka av dessa förmenas leda fram till något vettigt svar på den fråga som är rubriken för denna diskussion. En annan fråga, som är av största vikt för en förståelse av helheten, är den om åkerbrukets vandring norrut som dominerande näring. Den är utan tvekan kopplad till den svenska statsapparatens expansion och successiva centralisering.
 
Det som finns längst i norr i det framväxande medeltida kungadömet är Hälsingland, varmed under tidig medeltid helt enkelt avsågs allt land norr om Ödmården, vilken skog utgjorde den norra gränsen för Upplands lagsaga. Bortom den fanns, sett från den tidigmedeltida svenska kungamaktens synvinkel, ingenting av intresse.
 
Huvudorsaken till detta ”ointresse” var helt enkelt att denna kungamakts inkomster var strikt reglerade och begränsade till de gårdar som brukar sammanfattas under beteckningen Uppsala öd. Det fanns inget centralt fiskalt system och det fanns inte heller ännu några uttalade regalrättsliga anspråk på ”allemans” egendom. Den tidigmedeltida svenska kungamakten saknade både incitament och resurser till att systematiskt utforska vad som fanns norr om Ödmården, för att nu inte tala om att försöka kolonisera området i organiserade former.
 
Det som förändrar allting är naturligtvis den katolska kyrkans etablering i riket. Därigenom införs också det som krävs för att en medeltida centralmakt ska kunna uppstå, nämligen skriftlig adminstration och en centralt organiserad beskattning av det fasta åkerbruket, d v s den näring som har svårast att undandra sig beskattning genom att helt enkelt flytta på sig. Sist men inte minst införs en militär organisation som baseras på detta skatteuttag och på den katolska ideologin.
 
Det finns en del som tyder på att fiskerätten i vårt land ursprungligen var ren allemansrätt, d v s att fisken tillhörde fiskaren, varhelst den fångades. När den centrala kungamakten etablerats ordentligt börjar den formulera regalrättsliga anspråk på bl a värdefulla allmänningsfisken. Laxfisket i de större älvarna blir tidigt föremål för kronans intresse och det är framför allt det som gör att centralmaktens närvaro vid stora älvar kan beläggas i svenska källor från och med 1100-talets slut. Det värmländska laxfisket är ett tidigt och relativt väldokumenterat exempel på denna utvecklingstendens.
 
Kyrkans roll är tydlig när det gäller kolonisationen av Norrland, inte bara för att den kan motiveras ideologiskt. Hertigarna Erik och Valdemar ägnade sig inte bara åt (krigs)lekar och gästabud, de lånade också en hiskelig massa pengar till sina aktiviteter, bl a just av kyrkan. Till att betala hertigarnas efterlämnade skulder anordnades kronans inkomster från ”Hälsingland”, detta välsignade land norr om Ödmården som då i princip saknade en bortre gräns: ”inkomsterna från Hälsingland” blev därför, kopplat till de regalrättsliga anspråken, ungefär lika med ”allt man kan lägga beslag på norr om Ödmården”.
 
Som ett brev på posten inställer sig då ett antal ”stormän”, givetvis inklusive ärkebiskopen, vid Lule och Pite älvar för att dela på kronans andel av fisket, för att kolonisera obygden och för att bygga kyrkor. Här gäller det åter att hålla i minnet att skattesystemet huvudsakligen bygger på ett skatteuttag från stationärt jordbruk. Det är besvärligt att beskatta folk som ideligen flyttar på sig.
 
Den fortsatta norrlandskolonisationen kan diskuteras från flera utgångspunkter och minst två tydliga utvecklingslinjer kan iakttas. Frågan är om någon av dem är relevant i sammanhanget.
 
Jag har nämligen litet svårt att se hur en diskussion kring någon av de - här starkt förenklat skildrade - utvecklingslinjerna skulle kunna leda oss fram till ett svar på rubrikens fråga. Ännu svårare har jag att se hur Buregenealogin skulle kunna användas som bevis för ett mera jämlikt samhälle i Västerbotten på 1500-talet eller tidigare. Ytterligare något svårare har jag att se att Rathjes avhandling skulle kunna göra det. Den saknar helt relevans för denna diskussion, d v s om vi ska hålla oss till ämnet.

[Kaj Janzon]

Har lagt in en förtydligande komplettering av mitt föregående inlägg under Övriga ämnen - medeltiden - kolonisation.

[Lars]

Hejsan! Det här kanske hamnar under fel rubrik,men jag hittade ingen bättre och ville inte starta en ny. Jag undar hur det var med Olof Andersson Burman född omkr 1560 Bure.Har att han dog 1603 i Öjebyn alt Kalmar. Dog han i Kalmar,varför var han där,under vilka omständigheter slutade han sina dagar där??? Jag hoppas att någon av herrarna vet något om detta. Med vänlig hälsning Lars

[Peter Karlsson (Peterk)]

Ja, det ser ut som Leif Boström har honom som död i Kalmar, medan Carl Szabad skriver Granden, Öjebyn.
 
-Enligt ett inlägg tidigare i denna diskussion (20/1 2000) verkar det ju finnas källhänvisningar för uppgiften om Kalmar. Så vem har rätt, bra fråga..

[Carl Szabad (Carl)]

Jag tycker det ser ut som om han var skriven i Västerbotten men avled under resa till Kalmar. Varför skulle man annars ange en sådan uppgift i huvudräkenskaperna (landsboken?) i Västerbottens handlingar?

[Lars]

Tack herrar Peter och Carl! Sätter min tillförlit på källhänvisningen för nu. Mvh  Lars

[Jörgen Tollesson]

Via Nättidningen Svensk Historias nyhetsbrev sprids denna vecka en länk till något som kallas Bure Akademien.
 
I stadgarna finner vi följande:
 
Bure Akademien har till syfte
att åter ge Fale Bure ätten dess plats i Sveriges historia.
att söka stärka kunskapen om Norrlands medeltida historia
att ta initiativet till drivandet av Fale Bure SpelenDen i Hernelind-sammanhang icke obekante Sten Rigedahl (ibland skriver han inlägg åt Hernelind, och ibland tvärtom...) verkar stå bakom denna akademi.
 
Adressen till Fale Bure-sidan har Rigedahl redan i vintras spridit i diverse diskussioner här i Anbytarforum - bl.a. i Släkter: Övriga släkter A-B: Bure (Zebråzynthius), där det uppstod en diskussion om det flitiga raderandet av kritiska synpunkter i Fale Bure-sidans gästbok (som nu verkar borttagen). Men någon akademi har jag inte sett omnämnd i de sammanhangen...
 
Snus är snus om än i gyllne dosor...

[Anders Ryberg]

En liten diskussion mellan Sten Rigedahl och Micha?l Lehman om fantasi och verklighet kan läsas här:
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=7953
 
Den som läser Stigs presentation i Rötters forskarkatalog finner också en del av intresse...