Vad är det för plåtbehållare?

[Fredrik Salomonsson]

Vad är det för plåtbehållare?
 
Den här plåtbehållaren hittade jag i skogen.
Vad användes den till?
Är den gammal?

[Fredrik Salomonsson]

[Eivor Andersson (Ema)]

Det är en gammaldags mjölktunna.
 
Eivor

[Torbjörn Norman]

Numret bör vara kopplat till den jordbrukare på vars mjölkpall som mjölkbilen hämtade den full och lämnade tillbaka den tömd. Går kanske att spåra via något mejeriarkiv.

[Sören Andersson]

Detta är den typ av mjölkkrukor som användes av bönder som levererade till mejeri ända fram till tankhämtningen slog igenom ca 1970. De senare åren kaske aluminium och i viss mån plast var vanligare än järn som denna är gjord av. Krukan ör inte komplett. I den lilla öglan längst upp var ett lock föstat i en ca 15 cm lång länk. Numret är mycket riktigt ett leverantörsnummer. Det är kanske inte heller riktigt att säga att krukan återlämnades tömd utan ofta fick leverantören tillbaka skumjölk eller vassle från mejeriet i den
 
Sören Andersson

[Bo Berndtsson]

Mjölkkrukor av denna modell användes även för leverans från mejerierna till mjölkaffärerna innan flaskmjölken blev allenarådande. De förekom i mjölkaffärerna åtminstone så sent som 1950.

[Gunder Grünning]

De mjölkkrukor jag såg i min ungdom hade då inga fötter utan stod på den plåtring som förstärkte nederdelen (botten) av krukan. Jag tycker mig se en fot av något slag nertill på krukan.

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Gunder  
Han hade ju hittat mejerihämtarn ute i skogen, så det är väl inte underligt om det har rostat lite här och där.  
F ö så är jag inte så se fötter på den.
mvh
rune

[Fredrik Salomonsson]

Tack så mycket!
Så den användes fram till cirka 1970.
Men kan man säga när dom började användas?
Där jag hittade den, fanns det en massa rester av träbitar, som hade ruttnat.
Tunnan verkar ha varit inbyggd under en liten träkonstruktion, med ett tak över.
Benet man ser på bilden, av järn, har nog haft till funktion att kunna fästa upp tunnan på träkonstruktionen.

[Rune Edström (Rune)]

Hej Fredrik
Om du använder lite fantasi, kan du då få det till ett mjölkbord, som flaskan stått på?  Tak fanns på en del mjölkbord. Däremot järnkonstruktionen vet jag inte, då det bruka vara en plan brädyta som flaskorna stod på. Den är nog ett senare påhitt.  
Om du söker om mejerihistoria bör du nog hitta när dom börja finnas.
mvh
rune

[Stig Hansson]

Oj, vad jag känner mig gammal när det frågas om en mjölkkanna som stod på varenda mjölkpall när jag var liten. Desutom i varje mjölkaffär. Har själv flera stycken som jag brukar ställa ut på vår mjölkpall på somrarna. Intressant i sammanhanget är att det hette mjölkpall norr om Uppsala men mjölkbrygga söder om.
Stig

[Anita Berglund Eriksson]

Jag håller med dig Stig; vad man känner sig gammal när man ser frågan! På denna (mina föräldrars) mjölkbord satt vi barn varje morgon när vi skulle ta bussen till skolan på 50-talet. Mjölkkrukorna drogs f.ö. till mjölkbordet på en speciellt konstruerad vagn med gummihjul och räcke runt om, för att inte krukorna skulle stjälpa.
 
Mejeriväsendet började i slutet av 1800-talet, men när dessa mjölkkrukor började användas vet jag inte.
 
Mvh Anita

[Jan-Erik Eriksson]

Mjölkkannor har används i alla tider, förr var de av trä men ersattes senare av järn och de nyaste vi hade hemma på 60-talet var av aluminium. Första kannorna var ju enbart för förvaring på gården och mycket försäljning skedde direkt.
När sedan mejerier uppstod och mjölken skulle transporteras behövdes kraftigare kärl.  
Även transporter till torg och affärer förekom ju.
Storleken på våra mjölkflaskor, som vi kallade dom, varierade men de flesta var på 40 eller 50 liter.
Numret på våra var 5-40, det betydde gård 40 på linje 5 till Dingle mejeri.
I Bohuslän kalldes det mjölkpall eller mjölkbord som byggdes längs vägarna för att få upp flaskorna till rätt höjd för att lämparen som stod på lastbilsflaket snabbare och lättare skulle kunna lasta och lossa.
 
När tankhämtningen tog över så användes flaskorna till annat och järnet som finns på bilden tror jag har satts dit för att fylla en funktion i samband med det.
 
Järnflaskorna förtennades för att fylla hygeniska krav och jag minns på 50-talet när det kom zigenarfamiljer och slog sig ner i trakten och cyklade runt på gårdarna och samlade in flaskorna och lade i nytt tenn över öppna eldar.

[Ann Little]

Hej!
 
Jag minns en solig lördag 1950 då jag som femåring satt på mjölkbordet vid en gård i Harg på Vätö och väntade på att min far skulle komma körande från Stockholm. Där jag satt hade jag utsikt över den slingrande landsvägen och kunde se pappas vinröda Volvo PV på långt håll.
 
Många år har gått sedan dess men jag glömmer aldrig hur glad pappa blev då han fick syn på mig och hur stolt jag var över honom.  
 
Mvh
Ann Little

[Peter Karlsson (Peterk)]

Stämningsbild från Hälsingland (finns många bilder på nätet, även varianter med tak)..  
 

[Olle Elm]

Om mjölkbord och mjölktransporter finns det en del att hämta om man söker på Libris. T ex  
författare:  Sigfridsson, Torsten, 1932-  
titel:  Mjölkbordets historia : ett arbete om den drygt femtioåriga mjölkbordsperioden / Torsten Sigfridsson  
ort/förlag:  Stockholm : Skogs- och lantbruksakad.  
 utgivningsår:  1995  
 
En mycket välskriven, nyligen publicerad artikel med lokal prägel finns i Viredabygden III, På mjölkbordens tid, av Bengt Skafvenstedt. Kan inte låta bli att låna en bild från den.


 
Den tjusige mannen med solglasögon(?) vid tömmarna, torde vara min far Gösta Elm, 19 år gammal. Han hade nämligen hand mjölken på familjens gård fram till dess han var 24 ...  Vilka tider ..
 
Det måste väl också nämnas att det var på mjölkborden man ofta satt när man ägnade sig åt den intressanta leken samla bilnummer    
Vänligen,
Olle Elm

[Bengt-Göran Nilsson]

Utanför Kalix Mejeri 1958. Mjölkkrukorna är på väg ut genom ett hål i väggen. Senare skall de nog lyftas upp på lastbilsflaket.
Foto: Kalix kommuns bildarkiv.

[Ingrid Wikberg]

På mjölkborden satt vi också på 50-talet -vi som var tonåringar och började kika efter andra...
och man kunde få lift -inte med mjölkbilen! MEN alltid kom någon ung man från byn eller grannbyn och bjöd på lift till lördagsdansen. Det var ju knappast någon som hade råd med att åka taxi -eller droska som man sa då.  
Och vilken bra träffpunkt ett mjöllbord kunde vara; vi ses vid mjölkbordet  i Jörnersbacken, då missade man ingen.

[Rolf Liljhammar]

Oj vilken nostalgitripp man blev medbjuden  
på!
Jag minns Mjölk-Sven som fungerade dels  
som  
mjölkkörare, men också tog med  
passagerare på  
linjen i Götlunda.
Han fick väl någon krona extra, men jag tror  
inte  
det var det viktiga. Hjälpte man till med att  
lämpa av och på mjölkflaskorna var det  
betalning  
nog.
Dagens skyddsombud skulle väl få spader  
om man  
tänker på arbetsuppgifterna.
Kall bil, ut och in i förarhytten, klänga upp på  
ett flak där flaskorna stod ibland i två lager,  
lämpa flaskorna av och på utan lyftanordning.
Huujaa!!!
 
Men nu en liten språkfråga: Här satt man på  
MJÖLKPALLEN, när man mjölkade kon,  
sedan hälldes  
mjölken i MJÖLKFLASKAN, (dvs den tingest  
som  
diskusionen gäller) mjölkflaskan ställdes  
sedan  
på MJÖLKBORDET för avhämtning. Den mjölk  
som  
användes i hushållet hämtades i  
MJÖLKKRUKAN.
 
Nu skiljer sig benämningarna landet över och  
det  
skulle vara roligt att veta hur de är spridda.  
De jag nämnde härrör sig från Arbogatrakten,  
men  
t ex, var använde man MJÖLKBYTTAN och till  
vad?
 
Nyfiken, nyfiken
 
Rolf L

[Kjell Gärme]

Till Rolf L.
I min hemtrakt, Halsebo i Gärdserum (E), kallades mjölkflaskan för MJÖLKSÅ f.ö. var benämningarna de samma.
Hälsningar
Kjell Gärme

[Stig Hansson]

Min mor föddes i Dannemora och av henne har jag fått ordet mjölkpall. Ann Little kallade det för mjölkbord på Vätö och av en granne från Knivstatrakten har jag hört ordet mjölkbrygga. - Allt inom en inte alltför stor radie i Uppland. Kanske hör det inte hit men jag blev så nyfiken. Vad kan det ha hetat i Småland och Norrbotten? Finns det fler namn?

[Janne Högdin]

Ett av min första barndomsminnen är när jag i början av 1930-talet fick följa min far med byns mjölkkrukor till mejeriet i grannbyn. Far hade mjölk-skjuss-turn, den gick efter ordning mellan gårdarna. Vi körde häst och den för ändamålet specialtillverkade vagnen. När turen var över lämnades vagnen vid nästa gård i turordningen. Jag fick rida hem! Häftigt, som man säjer.
Senare lades mest alla bymejerier ned och mjölken transporterades per bil allt längre och längre bort. Det blev många turer till mjölkbrygga genom åren och mjölk-krukan var av precis den modell som ursprungs-frågaren har fotograferat.
På bryggan satt brev-låa å post-låan. Där sattes byns första gatlyse upp. En central plats i min hemby!
Till min glädje ser jag att mjölkbryggorna kommer tillbaka efter vägarna, men nu mest som pittoreska inslag i by-miljön.
Ni har naturligtvis sett TV-filmen om bondens kamp med Vägförvaltningen om placeringen av mjölkbryggan. Snöröjaren raserade bryggan med snöplogen efterhand som en ny sattes upp. Men sedan byborna gemensamt fyllt bryggans fundament med armerad betong så blev det plogbilen med innehåll som fick se på Fenrisulven, och bryggan blev sedan kvar så länge den behövdes.
Janne Högdin/Jämtland

[Janne Högdin]

Rolf!
Mjölk-bytta (på gammaljamska: såpå-bytta) var den hink man hade mellan knäna när man handmjölkade.
 
M? såt på mjölkpålln, hadd mjölkbytta milla knea, sile mjölka ti mjölk-kruka å stelle hu på mjölkbrygga så såpå-dråska (mjölkbilen) kun köör mjölka at mejerie.
 
Allt enligt Mattmar-dialekten på 1930-talet.
 
Ma råkes!
Janne Högdin

[Olle Elm]

I norra Småland, jag tror i både Vista och Norra Vedbo härader, förekom namnet mjölkså - dial.  mjolkaså - plur mjolkasåer - för plåtbehållaren som diskussionen gäller. En så vägde nästan 20 kilo tom och fylldes med 50 liter mjölk. Det fanns en mindre variant med grepe - en 25-litersflaska; Ja, här kallades alltså behållaren flaska. (Uppgifter om vikt från Bengt Skafvenstedts artikel enligt ovan).  
Båda varianterna kan ni se på bilden i mitt inlägg ovan. För mitt inre öga ser jag även en äldre mer fyrkantig modell, som man kunde finna rostig i markerna - t ex borta vid Grisaberget i Örserum  (som om ni skulle veta var det var någonstans ...)
Har dock inte funnit någon bild på en sådan.
 
Här kommer en ytterligare tidsbild från Skafvenstedts artikel som visar ett visst födgeni.
 
Carl Rosén från Platsen (=marknadsplatsen), Adelöv, hade en mjölkbilslinje på sträckan Adelöv-Örserum-Grankärr-Älmeberg-Björkenäs-Vireda-Aneby. Han upptäckte att det fanns en persontransportbehov och byggde på 30-talet om Volvolastbilen med förlängd hytt. Tidigare hade passagerarna åkt på flaket. Senare ersatten den av ovanstående halvbuss. ....
 
Näe, nu får dä va slut, å inget mjolke har ja å gå te dänne dan, å dä ä la lika bra dä .. öm en sär så ...
 
Älmen
 
PS. Skall vi be Peter byta namn på denna kulturellt värdefulla diskussion? DS

[Solveig Mårtenssson]

Hej!
Oj,vad denna diskussion tog mej tillbaka till barndomen, jag minns att jag som barn nästan varje dag jag kom från skolan, fick hämta mjölkflaskorna på mjölkbryggan, som det hette. Om man glömt fick man gå tillbaka igen. Och till helgen kom också smör, ost och någon gång även messmör. Nu är mjölkbryggan för längesedan borta och även mina föräldrar. Jag minns med glädje min barndom.
mvh Solveig Mårtensson (40-talist)

[ingrid moberg]

Hej! Jag blir också lätt nostalgisk, när jag läser alla inlägg ovan. I min barndomstrakt, på Öland på 50-talet, kallades det man skickade mjölken i för mjölkspann och träställningen för mjölkbord. Efter morgonmjölkningen skickades spanna som stod på mjölkbool (uttalades med tjockt, dialektalt l) med mjölkskjutsen till mejeriet. När de kom tillbaka vid middagstid var de ofta fyllda med skummjölk till kalvarna och sedan var det kvinnornas jobb att disk å spanna och ställa dem till torkning i mjölkrummet. I min hemby finns fortfarande rester efter mjölkborden kvar på vissa ställen, men de flesta har ruttnat ner och tagits bort.

[Ingrid Wikberg]

Ja heime i Jamtland, där je e ifraun;(Hoverberg) va de mjölkbytta eller mjölkhinken  som dom mjölke i. Å de va mjölkbil'n som hämte krukan te mejjerie i Svenste.(Svenstavik)
 
Å, Någon borde skriva en bok om mjökpallarna, mjölkbilarna och dess betydelse  för både hushållningen och ungdomsromantiken innan TV:n slog igenom och allt blev annorlunda!

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Enligt vilken dialekt skall vi döpa om diskussionen då..?  (Mjölk- krukor/flaskor/tunnor & mjölk- bord/pallar/bryggor)

[Gunnar Jonsson]

Det finns en bok om mjölkbord. Mjölkbordets historia av Torsten Sigfridsson. Finns på bibliotekets hylla Qd.

[Olle Elm]

Peter,
Det får väl bli Mjölk- krukor/flaskor/tunnor/såar & mjölk- bord/pallar/bryggor. Tyckte nog min så - för det är väl vanlig svenska? - kunde få komma med

[Björn Engström]

En sått på mjöLkp?lln å mjöLk? i stävo å tömd mjöLka i mjöLksiln s?m sått på mjöLkkruka å sen nä mjöLka ha urti k?ll, så jedd en s? iväg ?pp tä väjin å hadd ?pp kruka ?pp på mjöLkp?lln. F?st had en ?pp a på f?st? p?lln å sen på and? p?lln å tä slut ?pp på rikti mjöLkp?lln.
Sen kåm mjöLkbiln å hämt? vår?m kruk? å de ar?s.
Sen kåm kruka hem täbaks mä blåmjöLk.
 
Skrivit på enviksmål ( ett nordöstligt dalabergslagsmål)
Vill nån lär sig mer på enviksmål så kommer två dialektböcker ut nästa måndag (15/12).  
 
Hälsningar
Björn Engström
tel. 0246-23165

[Janne Högdin]

Björn!
Det var alldeles solklart och fullt begripligt även för en tvåspråkig jamt - med jamska språket av födsel och svenska av tvång!
 
M?n kvellsmjålka gatt m? ju s?te ne ti kållk?lla öve natta så hu int surne inna måran når såpådråska komme!
 
Annars finns i Östersund en fin nyrenoverad buss/lastbil av den typ som Olle Elm visade bild på här ovan. Den gick länge i trafik mellan Norra Lit och Östersund, men är numera gratialist och körs ibland vid högtidliga tillfällen.  
Eftersom den varken är det ena eller det andra, så kallas den naturligtvis för Skvadern!
Je jett hälse!
nJanne Högdin

[Anki Mattsson]

Int se je då begrip vaffö ji kall mjölkhemten ve olike namna, omint e ha ve storleka å göra. Bort på vor mjalkbrögge hadd vi då bere hemten.  
Då a Severina, granntanta, mjalke se bann a föscht opp korompa bortin bjalk se int de skull rammel dynga ti mjalka. Sä makana in sä ti båse å sette sä på palln. Je söm va van litn knött, jä såt oppi mebårre å klia koa på snyta. Mjalkbytta hadd vi tettn ti å sä feck vi tjackmjalka te dan ettepå.
 
Mitt lilla bidrag till kultur/dialekt/nostalig
Gammal Vilhelmina-dialekt. Översättning
Jag förstår inte varför ni kallar mjölkhämtorna vid olika namn, om det inte har med storleken att göra. Borta på vår mjölkbrygga hade vi då bara hämtor. Då Severina, granntanten, skulle mjölka band hon först upp kosvansen i en bjälke så att det inte skulle ramla smuts i mjölken. Sen makade hon in sig i båset och satte sig på pallen. Jag som var en liten knatte, jag satt uppe i foderbänken och kliade kon på nosen.
Mjölkbyttan den lade vi löpe/tätte i och fick tjockmjölk/långmjölk dagen därpå

[Rune Edström (Rune)]

Hej Anki
Tro no de var deri koeta som du såt.
Mebåre var dyngränna.
hälsningar
rune

[Martin Bergman]

Hej!
Jag kommer osökt att tänka på Lars Molins berättelse om en mjölkpall i TV-filmen Midvinterduell. Om ingen minns vad TV-filmen handlade om så var det just en mjölkpall och dess placering efter allmänna vägen. Duellen utspelade sig mellan Vägmästaren och en bonde (gestaltad av Ingvar Hirdvall). Lars Molin var en kollega till mig i Sörmland en tid inom vägmästareyrket. Jag vet inte om han hämtade inspiration just därifrån, men omöjligt är det inte. Av en slump råkade jag ha sparat en ritning på hur en mjölkpall skulle placeras efter allmänna vägen, åtminstone vid Södermanlands Norra Vägdistrikt i Eskilstuna året 1938.
Mvh Martin B
 
 

[Anki Mattsson]

Jo men hej du Rune ! Dyngi vart je då, men je hall ve de. Mens je klia se vare no kröbba.
Had je vöre ti dyngränna se feck je vel int sitte ti höe tenk je.
Ån dan mjalka, tvi f-n, du vet je dreck int mjalka na mer je, himme smakana dynga å deri skola se smakana plåtn.

[Göran Löfstedt]

Härtta f?lk, härtta m?lk
 
Så kallades busstypen ovan i Värmland.
 
De gick i trafik in på 60-talet till Arvika.
 
Mvh Göran