En åttioåring. Då vi i dag meddela bilden af ännu en åldring, sker detta endast som en rättvis gärd af aktning för ett långt, sträfsamt lif, hvilket aldrig unnat sig hvila, när det gällt att trösta och stödja andra, ej heller skytt möda och besvär att bringa lidande medmänniskor hjälp, hur motigt och omöjligt det än många gånger sett ut.
Änkefru Sofia Charlotta Hodell föddes den 23 dec. 1819 här i Stockholm, där fadern var bagaremästare. Tidigt fick hon emellertid lära sig arbeta för sitt eget uppehälle, och den ovanliga energi, hon i så rikt mått ägde, kom henne härvid till god hjälp.
Stockholm ägde den tiden ytterst få ackuschörskor, och om man än kan anse, att examina då voro ytterst lindriga, så voro i stället vedervärdigheterna vid yrkets utöfvande så mycket större. De långa afstånden församlingarna emellan och den nästan totala bristen på samfärdsmedel ställde stora fordringar på den personliga uppoffringen.
Med aldrig svikande godt lynne och outtröttlig hjälpsamhet fullgjorde änkefru H. ända till för ett tiotal år sedan sitt fordrande kall, och tusental äro de hem, såväl på Östermalm, där hon var bosatt så godt som hela sitt lif, som ock öfriga stadsdelar där man välsignar vår åttioåring för hennes aldrig svikande plikttrohet och offervillighet under tider af sorg och smärta, för att inte tala om rena pekuniära bekymmer, som hon visste att lindra.
Likväl, och trots hon väl på sin tid var Stockholms mest efterfrågade ackuschörska, hade hon tid
öfrig att ömmande hägna om sitt hem och många barn, af hvilka åtminstone tre blifvit mycket bekanta, och i hvilkas framgångar hon som en vaken moder väl ej har så liten del.
Sonen Frans Hodell är för väl känd att i sammanhang härmed behöfva närmare skildras, så ock den älskliga aktrisen Ida Hodell; det tredje och enda kvarlefvande barnet är utgifvaren af Nya Nisse, redaktör Julius Hodell.
Tyvärr kan den gamla nu på sin ålders höst ej glädja sig åt den hälsa och de krafter, som många andra åldringar äro i så lycklig besittning af. Krafterna äro mycket medtagna och både syn och minne hafva märkbart aftagit i skärpa på de sista åren. Men utom hvad vi redan antydt om hennes lefnadskalls ansträngningar och strapatser, har den nu åttioåriga mer än kanske många andra fått smaka på lifvets bitterhet.
Utom den tidiga förlusten af make, bagaremästaren Carl Hodell, och barn i späd ålder, har hon under de senare decennierna haft smärtan att mista en 20-årig dotter och så i kort följd sonen Frans, som dog 1890, och dottern Ida, som dog 1891, två lika plötsliga som djupt smärtsamma förluster, efter hvilka den gamla aldrig riktigt hämtat sig.
Ur Idun nr 1, 1900.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy