En nittioåring Fröken Lina Husberg i Enköping, den vördnadsvärda gamla, hvars bild här återgifves, som den 20 aug. fyller 90 år, har bakom sig en lång och väl utförd lifsgärning. Hon föddes, den äldsta af 12 syskon, år 1825 i Falun. Föräldrarna voro tjänstemannen vid Falu grufva C. G. Husberg och hans maka, född Théel. Efter att hafva erhållit undervisning i fröken Cecilia Fryxells pension vid Karlslund i Vestmanland, ägnade hon sig åt lärarinnekallet. I början af 1870-talet slog hon sig ned i Enköping, där hon öppnade en flickskola med blott 8 lärjungar. Elevantalet växte emellertid hastigt nog, biträdande lärarekrafter måste anställas, och ur den i sin begynnelse så anspråkslösa skolan framväxte den läroanstalt, som nu bär namnet Enköpings Elementarläroverk för flickor och hvars föreståndarinna fröken H. var, tills hon vid uppnådda 69 år nedlade sin verksamhet för att njuta en välförtjänt hvila. Härvid ägnades henne en lika storartad som hjärtlig hyllning från såväl elevers som samhällets sida.
Hennes inflytande på de skaror af ungdom, som åtnjutit förmånen af hennes ledning och fostran, var stort och djupgående, och ännu har hon glädjen att ofta se dem uppsöka sig for att med henne dela sina fröjder och sorger och mottaga af hennes lifserfarenhets rika skatter.
Redan i sin tidiga ungdom mottog hon de djupa intryck af sann gudsfruktan, som satt prägeln på hennes lifsriktning och ingjutit i hennes umgängelse inom som utom hennes egentliga verksamhetskrets en grundton af
varm kärlek till allt godt, rent, ädelt och sant, framsprungen ur hennes till osjälfviskhet och ödmjukhet fostrade sinne och uppburen af hennes innerliga samlif med Gud. Ännu i sin höga ålder följer hon med intresse
lifvet omkring. Med kärlekens och tacksamhetens hjärteguld som gåfvor mötas omkring henne på högtidsdagen de skaror af kvinnor, hon velat fostra till evighetslif, alla förenade i en gemensam bön, att hennes exempel af värmande kärlek och stilla, ödmjuk trohet må likt en klart strålande stjärna lysa dem alla till det eviga hemmet i Guds gemenskap.
Ur Idun, nr 34 1915.