Hej Lennart.
Det var en i många stycken ovanlig och intressant dödsruna! Här kommer den:
Carin Persdotter i Gessberg född 1676 d 30 April, gift 1727 med Lars Olsson i Geseberg, utan lifsfrucht lefwat tillsamman i god sämia och kärlek, och eliest fördt ett stilla och wackert lefwerne. Näst för Påsk i åhr är hon gången til Tuna Sochn at besöka sina slächt och bekanta uti Tuna sochn, och Hässe samt Hyttinge byar, och begaf sig uti dymbelweckan der ifrån, och så sidst ifrån Kopparslagar hyttan allena, då under hennes hemgång mycken snö fall och urwäder war, så att hon gick wilse uti skogen, och altså, efter noga ransakning förmenes af fröst och köld måst der i willmarken blfiwit död, som hon och äntel/igen/ genom skallgång af 50 personer blef d 27 Maji sidstledne igenfunnen död sittiande wijd en tall uti en Måssa, på sina bylten sittiande. Och emedan hon då förruttnad nästan war, kunde folket intet see något serdeles teckn av något bane på den döde kroppen, utan blef förd der ifrån, och i tysthet i kyrkogården begrafwen d 28 Maji. Åldren är 60 år. Gratis.
Som ordfantast, blev jag glad över ordet dymbelweckan, det som vi idag kallar stilla veckan, och där onsdagen kallas dymmelonsdag. Jag kände inte till att ordet användes på den tiden!
hälsningar
Leif Olofsson