Smittad av ....

[Jan Lindh]

Hej,
jag har tydligen för dålig fantasi och behöver lite hjälp.
Vad står det nedan?
att söka läkare smittad af en  .... en ... med våld

 
(Dorotea EI:1 1871-05-04)
 
Mvh
Janne

[Kristina Öberg]

Hej Jan.  
Kan det stå ... Kårm en mor(g)on...  
En otäck 'bräms' eller en stor 'fluga' som biter sönder skinnet och lägger sina ägg därunder. En plåga främst för renar och vilda djur men kan också ge sig på människor. Jag vet att även kor och hästar blir som tokiga när de hör ljudet av kårmen.
Hälsar
Kristina

[Ann-Mari Bäckman]

Jag skulle gissa på Wärm, vad det nu är, men känner du till kårm, så är det väl det. Däremot så är det ett litet s ovanför a:et, medan det är en ring ovanför a:et i vålds...
 
Nu kan ju orden i uttal skilja sig åt dialektalt.

[Jan Lindh]

Tack Kristina,  
jag trodde ordet började på W, men ser på andra ord att det skriver han lite annorlunda.
Så visst låter det troligt med Kårm som jag dock aldrig hört talas om tidigare.
Men vad menar han med med våld ?
 
Mvh
Janne

[Jan Lindh]

Kårm/Korm är tydligen detsamma som renstyng  
 
Citat från wikipedia -
Kormflugan (Korm, av samiskans kurhmä) (Hypoderma tarandi) är den största arten i gruppen styngflugor och är en av de vanligaste parasiterna hos ren, där den orsakar bulor i renens hud allteftersom den växer. Den lägger ägg i sommarpälsen runt renens ljumske. Äggen kläcks efter ett par dygn, varefter larven borrar sig in under huden på renens rygg där den bosätter sig under vintern. Larven gör ett hål i skinnet och lever på lymfvätska. I juni när larven är färdig för förpuppning, utvecklas den till en fluga lika stor som en humla. Det latinska namnetpå korm, Hypoderma tarandi, betyder under huden (på) ren.
 
Kroppen är tätt täckt med långa, gröngula, svarta och rödgula hår; huvudet är sammetssvart baktill. Dess ben har fullkomligt cylindriska lår.  
 
Nordisk familjebok skriver om kormen att Detta styng förföljer under Juli och Augusti renhjordarna, som af dess angrepp blifva såsom om de voro besatta, i det hela hjorden skakar hufvudena och slår med fram-fötterna i luften och mot marken.
 
Men frågan är fortfarande vad farao han menar med våld?
//Janne

[Ann-Mari Bäckman]

Har du möjlighet att lägga ut hela texten? Jag har Genline, men där står inget om 5 maj 1871 för Dorotea, bara 13:e och 17:e maj. Är det inte 1771, som avses? I så fall så finns inte de året med i Genline för döda heller.
 
Kan han dött på ett våldsamt sätt?

[Anders Berg]

smittad af en Värm[länning?] en moron med våld
 
Jag tänker alltså om det kan röra sig om en könssjukdom. Det är ett förkortningstecken efter Värm, därav min gissning på värmlänning.

[Jan Lindh]

Hej Anders och Ann-Mari,
jag har faktiskt varit inne på din teori Anders. Lite konstigt att skriva värmlänning men det kanske man gjorde. Hon fick ett oäkta barn som dog 1769, möjligen dödfött, så det är ju också en indikation.  
Hon blev i så fall dubbelt drabbad.
 
jag försöker lägga ut en större bit av bilden, för det första ser jag att jag gav fel referens, det är utflyttning jag pratar om alltså BI:1. Stina Johanna flyttar från Svanabyn till Umeå Stad (där jag inte lyckats hitta henne ...)
Där kan man kanske tolka att Värmlänningen varit i farten hos fler pigor?
 
 
Tack för all hjälp!!
 
(Meddelandet ändrat av stenbanken den 20 november, 2008)

[Ann-Mari Bäckman]

Jag tänkte också att det kunde stå värm (länning). Lite längre ned så står att hon blivit smittad av ven. sjukdom.

[Jan Lindh]

Jag tolkar det som att det var Stina Eriksdotter från samma by som drabbats av wen. sjukdom, därav min kommentar om att han verkar ha varit i farten hos flera.
 
/Janne
 
(Meddelandet ändrat av stenbanken den 20 november, 2008)

[Kristina Öberg]

Jan, det är nog samma Värm(länning) som varit i farten hos de båda töserna.  
Hälsar
Kristina

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, det så är det nog!  
 
Jag ser att det överst står något om att handlat åt en jude i Stockholm. varför står det dessa notiser vid utflyttning? Är det en anmärkning mot deras frejd?

[Chris Bingefors]

Det är säkert värmlänning, landskapen var vikigare förr. I kyrkböckerna i Östergötland är det ofta Västgöte som varit framme och gjort pigor med barn eller stulit saker.

[Jan Lindh]

Tack alla!
det känns som man inte kommer längre. Man undrar ju om han kom inför tinget.
För er info så tror jag hon återkommer till Svanabyn 1879 och gifter sig två ggr. dock utan att jag sett att hon fick några fler barn.
 
Hon kommer 1879 från Bodum men jag hittar henne inte i utflyttad från Bodum, så jag har ännu inte lyckats bevisa att det är samma Stina Johanna men det får väl anses troligt.
 
Tack!
/Janne

[Torsten Berglund]

Den här in- och utflyttningslängden för Dorotea (BI:1, 1841-1894) är intressant så till vida att den inte enbart tar upp personer som flyttat in eller ut ur socknen, utan även personer som bara tagit ut respass, vilket framgår av uppdelningen i de två kollumnerna längst till vänster som skiljer på utflyttade personer och åtskilliga personer, d.v.s. övriga som enbart tagit ut respass. Kolumnen längst till höger är rubricerad anmärkningar och anger en orsak till att personen tagit ut utflyttningsattest för avflyttning från socknen eller respass för att bege sig till annan ort i något ärende, t.ex. till landskansliet i Umeå för att få fastebrev på en förvärvad jordegendom, eller att personen har förpassats till länshäktet anklagad för tjuvnad.  
 
I fallet med pigan Stina Johanna från Svanabyn, så har hon tagit ut respass till Umeå för att söka läkare på grund av den smitta som hon fått eller misstänktes ha fått när någon våldförde sig på henne. Sannolikt har hon aldrig blivit införd i Umeå som inflyttad, utan endast vistats där en tid på lasarettet tills hon blev symtomfri och smittfriförklarad från den veneriska sjukdom som hon och flera andra i socknen 1871-72 blev smittade av. I landstingsarkivet i Umeå förvaras journalhandlingar från Umeå lasarett, så troligtvis går det att finna uppgifter om Stina Johanna där.  
 
Av utflyttningslängden 1871 framgår att, förutom Stina Johanna i maj månad, ytterligare tre personer i socknen förpassats till Umeå lasarett för kurering av venerisk sjukdom; redan i januari torparsonen Olof Axel Nilsson i Arksjön, och senare i juni pigan Stina Carolina Ersdotter och drängen Jonas Olsson, båda i Svanabyn. Påföljande år i mars får Stina Carolina Ersdotter för andra gången bege sig till Umeå lasarett för att kurera venerisk sjukdom och i april förpassas även pigan Christina Andersdotter i Västra Ormsjön till lasarettet, enligt anmärkningen också för andra gången för samma åkomma. Åren närmast före och efter finns inga sådana noteringar i flyttningslängden.    
 
Med venerisk sjukdom avsåg man på 1800-talet vanligen syfilis (lues) eller gonorré (dröppel) som läkarvetenskapen inte skiljde på förrän under senare delen av 1800-talet, eftersom de tidigare uppfattades som manifestationer av samma könssjukdom. Sjukdomarna hade i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blivit så pass spridda i befolkningen att man i städerna inrättade särskilda kurhus för vården av personer som var smittade av venerisk sjukdom, och provinsialläkarna ålades av Sundhetskollegium att söka ta reda på vilka personer som var smittade och vilka som i sin tur hade smittat dem. Den som drabbats var tvungen att underkasta sig den tidens behandlingar på kurhuset tills personen ansågs smittfri, d.v.s. tills symtomen försvann p.g.a. självläkning eller att sjukdomen gick in i en symtomfri fas. Om symtomen återkom eller personen blev reinfekterad, så blev det ytterligare en tids påtvingad vård på kurhuset eller länslasarettet.  Effektiv behandling och botemedel mot syfilis och gonorré kom emellertid inte förrän i slutet av 1940-talet då penicillinbehandlingen introducerades.    
 
Umeåhistorikern Anna Lundberg behandlar detta ämne i sin forskning, bl.a. i avhandlingen Care and coercion - social policy, medical care and patients with venereal disease in Sweden 1785-1903 (1999).
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 21 november, 2008)

[Chris Bingefors]

Mycket intressant inlägg, Torsten. Undrar vem som var den ursprungliga smittkällan.
 
En annan epidemiolog, Chris

[Ann-Mari Bäckman]

Tack Torsten, mycket intressant!
 
Nu fick jag också svar på min fråga, varför man skrivit allt detta om personerna.
 
Det som jag blir lite förvånad över är att Jan skriver att hon fick ett barn 1769, som senare dog, men i ett annat inlägg nämner 1879. Varför jag funderar på detta, är att jag tycker att det är så gammeldags stavning för att vara 1871, men det stämmer tydligen.
 
Ann-Mari

[Jan Lindh]

Hej igen,
tack Torsten, mycket intressant och stämmer bra med mina funderingar.
Och det var naturligtvis 1869 och inget annat ....
(som forts på mitt tidigare inlägg så hittade jag igår kväll henne på flera sidor. Det visade sig att hon och sin blivande make var i Bodum bara några dagar och aldrig blev införda där, så nu har jag nog knytit ihop alla trådar)
 
Mvh
Janne