Bondefreder mellan bönderna i Blekinge och Småland

[Happy Svensson]

Det lär ha förekommit ett antal s k bondefreder mellan allmogen i gränstrakterna av Skåne, Blekinge och Småland. Jag undrar om det är någon som vet om detta är publicerat någonstans eller om det finns avskrifter. Av särskilt intresse är dom freder som undertecknades i Fridlevstad socken i Blekinge, vid Furs gästgivargård.
Vänliga hälsningar,
Happy Svensson, Göteborg

[Inger Tilstam]

Uppgifter hämtade från Vissefjärda kyrkas historia av Sellgren:
 
Mest känd har Mäster Bock blivit för de två sk bondefreder, som han mitt under brinnande krig slöt med det danska Fridlevstad i söder. Det var dock icke första gången dylika fredsslut ägde rum mellan de två socknarna. Redan under kriget 1518-1520 upprättades ett dylikt fredförbund liksom också under kriget 1611-1613.  
Medan kriget med Danmark varade 1643-1645 tog sig Mäster Bock ner till Fuhrs bro åtföljd av länsmannen, åldermän och andra sockenmän, där han sammanträffade med en likadan depution från Fridlevstad.
Trots att länderna i övrigt var i krig med varandra ingick de båda gränssocknarna  
fred och naboelig sämia och gaf hwarandra inbördes försäkran, at oaktadt mellan båda  
Cronorne, Sverige och Danmark var feigd, skul dock ingen af socknens män falla in på hwaar  
andra och med mord, rof och brand tilfoga hwar androm någon skada utan redelig grannsämja  
sins emellan hålla såsom tillfördne
Grannsämjan var t.o.m så god att blekingeborna närmast gränsen kom till gudstjänsten i  
Vissefjärda, där de lät sina barn döpas och gav föräringar åt kyrkan. En dylik bondefred slöt  
Mäster Bock också året före sin död 1658.  
Fredsinstrumentetn, som förvaraes av  
kyrkoherdens dotterson, Göran Swebel, på Uddens gård i Vissefjärda, brann tyvärr upp med gården år 1700.
 
Mäster Bock var en anfader till mig och hette:
Smolandus Bock,Nicoluas Petri, kyrkoherde i Vissefjärda 1641-1658

[Happy Svensson]

Jag ber att få tacka för dessa uppgifter, det var som jag trodde då att det var flera stycken bondefreder som upprättades. Jag har mina anor i Fridlevstad socken och det är därför jag är lite intresserad av att veta vilka som ingick i dessa dom olika deputationerna som slöt dessa freder. Och jag tycker ju som så. att om man vet så mycket om dessa bondefreder i övrigt, så kanske det har blivit dokumenterat på mer än ett ställe vilka det var som ingick? Det var ju trots allt två parter som tecknade freden, det borde finnas danska dokument...Varder härmed efterlysta!
Och ett stort tack till dig Inger, som på detta vis har givit mig några årtal att gå på...
Mvh, Happy Svensson, Göteborg

[Göran Johansson]

Hej Happy!
 
Visst fanns det en part på den danska sidan också. Jag citerar ordagrannt ur SKRIFTER utgifna af de Skånska landskapens Historiska och Arkeologiska förening genom MARTIN WEIBULL årgång 1874:
 
Utdrag ur Vissefjerda gamla nu förkomna kyrkobok. Ur Frigelianska handskriftsamlingen i Kalmar stifts bibliothek; medd. af G. Volmar Sylvander.
 
(Anno 1658 then 13 Martii afsompnade han saligen i Herranom emellan kl. 7 och 8 förmiddagen och begrofs uti Vissefjerda Kyrkio then 27 Junii samme år. Thess hustru Märta Jonsdotter gaf 4 Riksdaler in specie uti testamento epter honom.) Om thenne M:r Nicolaus Petri är vidare at berätta att då kriget med Danmark var begynnt anno 1657 hafver han med allmogen i Blekinge slutit fred i så måtto, at han med Länsmannen samt ålder- och Sexman uti Vissfefjerda mött Kyrkoherden W:r H:r Michael Hansson Colding samt Länsmannen med Ålder- och sexmännen uti Fridlevstad socken upå Fuhrsbro, derest begge dessa Kyrkoherdar med theris socknemän slutit fred och nabolig sämia och gifvit hvarandra inbördes försäkran att, oaktat mellan båda Cronona Sverige och Danmark var ofrid, skulle dock ingen af thessa tillfoga hvaran någon skada utan redelig grannsämja sinsemellanhålla såsom tillförne. Denna förening blef thå kallad Bondefreden. M:r Nicolaus Petri blef therför instämd till Landshöfdingen i Calmar, hvilken dock upå thess gjorda berättelse låt sigh thermed nöija. En äfven sliik Bondefred hade ock Mester Nils slutit 1644, sedan Feldmarskalken Torstensson var i Holsten och jutland och Gösta Horn i Skåne infallen- At ock Vissefjerda boarna med Blekingeboarna lefvat i god semia och fred then tid kriget påstod emellan Sverge och Danmark Annis 1611, 1612, 1613, thet kan nogsamt märkas af the årens Kyrkoräkningar, så ath the närmaste grannar i Bleking gått hit till Kyrkian, låtit döpa ther sina barn, gifvit föräringar till Kyrkian atc.
 
Af then Bondefred, som mester Nils slöt med Belkingeboarna, sedan de danske hade anfallit Sverge med krig år 1657, var fredsinstrumentet i behåll intill år 1700, då det uppbrann med gården Udden hos dess dotterson H:r Georg Swebel.
 
Parter på den danska sidan var således kyrkoherden i Fridlevstad Michael Hansson Colding samt ålder- och sexmän i Fridlevstad. Det kanske är möjligt att spåra ålder- och sexmmän i samtida danska mantalslängder. Det sägs inget om att man besökte Fuhrs gästgivargård. Möjligen kan man gissa att de efter mötet tog sig ett stop öl hos Inge Dacke eller någon av hans fränder i gästgivargården.

[Happy Svensson]

Hej och tack Göran! Detta forum är underbart i så måtto att alla ni forskare är så generösa när det gäller att dela med sig av sina rön...Det är inte inom alla forskningsområden det råder en sådan generositet! Och även om man själv inte kan bidraga så mycket, så kan man ju i alla ställa frågor som mer erfarna forkare kan svara på, andra till nytta och nöje...
Jag är släkt med en man som hette Ole Pedersen i Höryda, han benämnes länsman i en del mantalslängder, och pastorn i Fridlevstad, Bager, nämner honom i brev i sin bok om pastoratet Fridlevstad - Rödeby. Fast om han var en gammal dansk länsman eller ditsatt av svenskarna, det vet jag ännu ej, men jag tror att han var av en gammal blekingsk bondesläkt. Och det kan ju faktiskt vara tänkbart då, att denne Ole Pedersen, Oluf Persson, i Höryda, faktiskt var med och undertecknade denna bondefred 1657. I så fall kan väl anses att herrarna gjort sig förtjänta av ett glas gott öl hos Dacken, efter ett väl förrättat dagsverke!
Vänliga hälsningar,
Happy Svensson, Göteborg

[Leif Gustafsson]

Hej Happy,
 
Om man vill fördjupa sitt vetande ytterligare då det gäller dessa bondefreder så kan jag rekommendera en bok som heter Småländsk medeltid av Lars-Olof Larsson. I denna finns också referenser till andra skrifter.

[Happy Svensson]

Tack Leif! Jag skall gå till mitt lokala bibliotek och se om dom kan uträtta ett smärre mirakel...( Inget ont om biblioteken, tvärtom, men det är en ohemul väntetid på just lokalhistoriska verk...)
Återigen tack...
Happy Svensson

[Bert Myde]

Hej Happy,
 
Det kanske inte är det du söker, men jag har en fotostat, som jag gärna delar med mig, på Karl XI edkrävartåg genom Fridlevstad där alla bönder har skrivit under med sitt Bomärke att de inte skall hysa några Snapphanar under sitt tak. Dokumentet är taget från Kongelige Biblioteket i Köpenhamn och är från 1676.  
 
Bert Myde

[Happy Svensson]

Hej Bert och tack för ett fint erbjudande, det tar jag hemskt gärna emot.
Om du har möjlighet att skicka per E - post, så är min adress: happy@telia.com
Annars har vi ju posten också och då är min adress:Gropens Gård 14
       424 37 Angered
Och om du själv har släkt i dom trakterna och vill dela med dig, så är jag självklart mycket intresserad!
Vänliga hälsningar, Happy Svensson

[Christian Andersson]

Hej Happy och alla andra intresserade.
 
Vill bara tillägga att Rikard Svensson (1900-1996) i Bostorp har behandlat ämnet i sin bok om Fridlevstad-Sillhövda.
 
Han har dessutom en avskrift av ovan nämnda Bagers bok i boken Det gamla pastoratet Fridlevstad-Rödeby från 1500-talet till 1915.
 
Christian Andersson
 
- - - - -
 
Litteratur:
 
Minnen och berättelser från hembygden  
Svensson, Rikard - Karlskrona, 1982
 
Bygdekrönika  
Svensson, Rikard - [Rödeby], [1973]
 
Fridlevstad - Sillhövda  
Svensson, Rikard - Karlskrona, 1972
 
Bygdekrönika  
Svensson, Rikard - [Rödeby], 1978
 
Rödeby  
[Rödeby], 1977
 
Fridlevstads kommunalfullmäktige 1919-1949  
Svensson, Rikard - Karlskrona, 1949
 
Det gamla pastoratet Fridlevstad-Rödeby från 1500-talet till 1915
Svensson, Rikard - 1983

[Happy Svensson]

Tack Christian och alla andra, det blir till att hopa ännu mera glödande kol på vår stackars bibliotekares huvud...Jag hade själv turen att få köpt Det gamla pastoratet Fridlevstad-Rödeby från 1500-talet till 1915 innan den tog slut i affärerna. I den boken står inte så mycket mer om dessa bondefreder än att dom ägt rum, lite mer detaljer är kanske skoj att ha. Enligt Inger Tilstam i tidigare inlägg på denna sida, så lär grannsämjan ha varit stor. Det råkar inte sitta någon forskare med t ex dopvittnesuppgifter från gränssocknarna? Det skulle vara ytterst värdefullt att ta del av det i så fall. Och likadant tvärtom, att Blekingeforskare sitter inne med uppgifter omangränsande Smålandssocknar?  
Vänliga hälsningar,
Happy Svensson

[Göran Johansson]

FURS GÄSTGIVAREGÅRD
 
1793 dokumenterade lantmätaren Gabriel Wickenberg Blekinges gästgivargårdar. Dokumentationen består dels av en karta visande gårdarnas inägor dels en beskrivning. Furs gästgivargård bestod av ½ mantal skatte, varav ¼ ägdes av gästgivaren Brönjel Flyberg och den andar ¼-delen  av förra brukspatronen Pehr Pyhlgardts änka. Den senare var bortarrenderad till traktören Håkan Malmberg. Gården ligger enligt Wickenbergs beskrivning 1630 alnar, efter Landsvägens läge, ifrån Blekingska Lähne gräntse märcket, emot Småland, Calmare Höfdingedöme Södra Möre Härad och Wissfierda Sochn - dvs avståndet till Furs bro där bondefrederna slöts. De båda gästgivarna alternerade var fjortonde dag med att betjäna allmänheten, men hade underlaget hästar gemensamt. (Källa: Lantmäterikontoret i Karlskrona)

[Happy Svensson]

Hej Göran...Går denna karta att få tag på, tror du?
Happy

[Göran Johansson]

Sänder en kopia till dig

[Göran Johansson]

År 1690, ställdes bonden Matts Carlsson alias Fuhre Massen i Furs by inför rätta vid Medelstads häradsting på order av Hans grefl. Exell. Kongl. Rådet General Ammiralen Högvälborne Hr Hans Wachtmeister. Fuhre Massen omvittnades som en fredlig man som kunde bli lite orolig när han druckit för mycket öl. Nu var han anklagad för den otidighet han skolat förörwat emoth Lieutnampten wedh Kongl. Ammiralitetet Edle och Manhaftige Johan Mittler.
 
Händelsen utspelades i Fuhre Massens hem den 20 december 1689 då löjtnanten i sällskap med två underbefäl kom till Fur och begärde husrum. Fuhre Massen befann sig för tillfället i gästgivaregården men hustrun tog emot sällskapet och bjöd dem välkomna. Det var kväll och hon bäddade upp en säng för löjtnanten som bytte om för natten. På huvudet placerade han sin medhavda natthufva.
 
Någon i sällskapet skickade bud efter Fuhre Massen. När denne kom hem frågade han sin hustru hwadh för  follck ähr det som du har länt huus?.Hustrun svarade att det ähr Officerare ifrån Carlscrona, som skohla bese wägen för Ekekiördzlen. Han hälsade därefter, bjöd löjtnanten välkommen och satte sig ned vid bordsändan.
 
Löjtnanten hade lagt upp en del dokument på bordet och bonden frågade därför  lieutnampten som sath och skref hwadh han skrifwer. Löjtnanten svarade att iagh Skrifwer hwart ordh du säijer Gubbe. Fuhre Massen sade då att iagh har intet ähn tahlat stort och tog i det samma in en kanna öl williandes gifwa Lieutnampten  dricka medh sigh. På detta erbjudande svarade löjtnanten: Iag dricker inte medh digh Gubbe, Uthan gif mig ett stoop allena, vilket han också fick. Hur det nu kom sig råkade bonden välta ut löjtnantens öl på bordet så att det hamnade bland dennes dokument. Bonden försäkrade att det inte skedde av fri vilja!
 
Under tiden hade en kalv som stått inne i stugan börjat vråla. Bonden vände sig då mot kalven och sade tigh kallf eller Blifwer Capiteinen onder på tigh. Historien med kalven gav upphov till en livlig diskussion om vem av de två som kunde föda upp flest kalvar. Löjtnanten sade att Iagh föder upp flera kallfwar ähn giör om åhret, iagh föder 200 st. Bonden svarade då Iagh ähr een gammall Man iagh kan knapt föda 6 st. kallfwar och fortsatte Thet du säijer är intet sandt.
 
Av vittesmålen vid rättegången framgick vidare att löjtnanten sagt till bonden att inte sitta och Luusa neer hans säng varpå bonden hade svarat att Sängen hörer mig till och iagh hafwer inga lööss. På samma sätt tycks löjtnanten ha fortsatt att göra narr av Fuhre Massen som så småningom av ganska begripliga skäl tappade tålamodet. Till slut sade han till löjtnanten att Jag tänckte thet skulle wara een höflig Man och Capitein, men iagh täncker du ähr een Skällecremmare.
 
Därefter började han slå mot löjtnanten med flata handen så att dennes nattmössa for i golvet. I det efterföljande tumultet tycks Claes i Ballasjö ha fört bort bonden från högstohlen samtidigt som löjtnanten fick upp sin värja för att ge sig på Fuhre Massen. Det hela dock slutade lyckligt med att bondens kloka hustru bar över löjtnantens sängkläder till en grannstuga och bäddade upp för honom där. Fuhre Massen däremot sov förhoppningsvis gott i sin egen stuga och i sin egen säng. Morgonen därpå betalade löjtnanten för ölet, lämnade byn och begav sig iväg i riktning mot Vissefjärda.
 
Samtliga vittnen tillfrågades om Fuhre Massen tahlt eller nembt Hans Grefl. Excell. vilket samtliga dertill alldeles nekar. På förfrågan intygade nämnden att denne Mats Carlsson ähr een braf man hemma i sitt huus, och att han aldrig giort någon Menniska förnehr tillförne som dhe wetta, icke heller någonsin tillförne warit för ting. Nämnden kunde också intyga att bondens ölsinne kanske inte var det bästa.
 
Dom skulle fällas vid bästa ting. Så tycks emellertid inte ha skett. Man kan bara spekulera om varför målet inte togs upp igen, men det råder ingen tvekan om att bonden gubben Matts Carlsson, rakryggad och stolt, vunnit såväl vittnenas som nämndemännens sympati och gillande. Löjtnanten däremot, som av Fuhre Massen blev upphöjd till Capitein, fick kanske svårt att övertyga sina överordnade om rättfärdigheten i sin en sak.
 
Detta utgör en fri tolkning av vad de olika vittnena hade att säga när målet behandlades vid tinget . Allt finns att läsa i en av domböckerna för Medelstad härad år 1690. Detta har kanske inte så mycket med bondefreder att göra men illustrerar kanske ändå på ett lite komiskt sätt hur gränsbonden kunde förhålla sig till sin överhet.

[Göran Johansson]

BONDEFRED!
En diskussion med viss anknytning till detta ämne förs också under Småland, Vissefjärda.

[Christer Jonsson]

Även om ämnet är bondefred i gränstrakterna av Skåne, Blekinge och Småland förekom detta också vid den halländska gränsen. Axel Ejwers tar i sin Laholms historia II upp ett antal på sid 56-58.
 
I Nordiska sjuårskrigens begynnelse hade en sådan där överenskommelse etablerats mellan Sunnebo och Göinge, och nu planerades kanske en liknande uppgörelse mellan Sunnerbo och Hök.  
 
...under Kalmarkriget 1611-1613. Även då gjordes anstalter till fredlig samverkan för att hålla maroderande strövpartier på avstånd.
 
...kriget 1643-1645 lyckades allmogen i Veinge socken komma överens om bondefred med befolkningen i Annerstads och Odensjö gäll (pastorat), Sunnerbo härad utan mellankommande hinder. Man enades om att gemensamt bekämpa de plundringsband som opererade i gränstrakterna.

[Göran Johansson]

Den sista bondefreden slöts vid Furs bro år 1677 mellan bönder i Vissefjärda och Fridlevstad  under Carl XI:s danska krig. Varken kyrkoherden eller socknens länsman Jon i Klippingsbo dristade resa till bondemötet eftersom ryktet gick byar emellan att Snapphanarna undsagt dem med första vilja besöka (citat ur Kalmar slotts och stads historia, del 9). Denna sista bondefred slöts således med endast bönder närvarande från Vissefjärda.