Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Stefan Zylberstein
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2020-01-18, 17:15 »
Hej alla kunniga forskare!
Har en man i min släkt, Anders Andersson Seger, som jag blir lite fundersam på.
Informationen jag har är att han deltog i "kriget mot Ryssland" och blev tillfångatagen av ryssarna ca 1808.
Vilket krig är detta?
Finns det några uppgifter om frigivanden och hemkomst för militärer som suttit tillfångatagna?
Tack på förhand!
Sara N-L
Jag vet inga uppgifter om krigsfångarnas frigivande här. MEN jag vet att detta krig var ett ovanligt civiliserat krig för ett krig. Inga grymheter mot civilbefolkningen. Ryssarna betalade för sig ute i byarna... När den svenska regeringen efter det avslutade kriget bad bönderna i Umeå-trakten där fronten gick 1809, om klagomål och räkningar, kom det bara några enstaka klagomål på mindre åverkan. Däremot ville bönderna betala de närmaste åren skatt med ryska pengar... Kort sagt, min killgissning är att man gjorde upp i godo om fångutväxling i samband med krigsslutet och fredsfördraget underskrevs, dvs det stora flertalet krigsfångar torde ha återvänt kort efter krigets avslut. De som inte återkom var antingen icke mer längre, eller skapade sig ett nytt liv i Ryssland. Som bekant, var det ju ett par hundra ryssar som valde att stanna i Sverige, det är de som var organiserade i ett pionjärkompani och var med att gräva Götakanalen. En del svenskar och finnar kan mycket väl ha låtit sig städslas därborta, speciellt om de var yrkesskickliga arbetare.
2
« skrivet: 2020-01-18, 16:49 »
Det är ganska många stavningar som ser rätt udda ut. (och därmed blir extra svåra att googla på)
Udda namn eller flestavade vanliga namn?
Jaboinski - Jablonski resp Jablonska. Om ALLA har samma konstiga stavning heter de nog så. Men om det är någon här i Sverige som har "normaliserat" deras namn så utgå ifrån att det var Jablonski från början. Eller något.
Namnet Mulik också ovanligt, men jag kommer inte på självklara rättstavade alternativ.
Kan de ha tillhört någon minoritet där det var vanligt att namnen låter udda i polskt språkbruk??
Giowachi - Glowacki?
Adressen Marsha låter udda. KAN ha varit Marszalka dvs Marszalka-gatan underförstått Marskalk Pilsudski.
3
« skrivet: 2019-12-13, 21:54 »
Mycket osäkert, men det SKULLE kunna vara Svärdsordern. . (Svärdstecknet och Svärdsmedaljen för meniga tillkom senare under 1800-talet).
Dessa tilldelades i första hand för tapperhet på slagfältet, men kunde också ges för lång och välmeriterad tjänst....
Under 1800-talet blev det allt vanligare att de gavs just för lång och välmeriterad tjänst.
4
« skrivet: 2019-12-13, 18:13 »
I praktiken blev man Svärdsman som belöning för lång och välmeriterad tjänst. Man kunde få den för stor tapperhet också - men det var ju sällsynt utom i krigstid. Exakt vad man fick berodde på graden: officerarna fick Svärdordern, medan underofficerarna tom fänrik, samt civilmilitära tex läkare, präst, militärjurist - kunde få Svärdstecknet.
Manskapet kunde få den runda Svärdsmedaljen. Denna var hyfsat vanlig så länge det fanns indelningsverket och meniga och korpraler kunde tjänstgöra i årtionden... Men naturligt nog försvann efter 1901, när vi knappast längre hade manskap som tjänstgjorde så länge.
Förresten, det slår mig just nu. De indelta soldater som fanns kvar 1901, fick fortsätta så länge de önskade. Och de sista på jobbet fanns in i 50-talet...
Jag vet att det förekom ännu senare att de gamla indelta soldater hämtades med limousine och fick vara med på regementets dag varje år. Formellt anställda men i praktiken givetvis pensionerade för länge sedan...
Så, din släkting kunde eventuellt vara en sån här fd indelt soldat / knekt som fick tjänstgöra så länge han önskade, och få Svärdsmedaljen. Och antagligen få bli kallad för Svärdsman han ock.
Men med Svärdsman menade man i allmänhet Svärdsorder- och Svärdsteckenbärarna, den ena ett gyllene X (ser mörkt ut på gamla bilder), det andra ett silver X. ser ljust ut på gamla bilder.... Med ärvda tecken är det tvärtom; silvret ärgar ju sig och svartnar om det inte putsas.
5
« skrivet: 2018-04-11, 16:37 »
Tack för tipset. Och jag som trodde att mina farmors far var en stor krigshjälte. Nu förstår jag att det räckte att ha arbetat på kompaniet i ett visst antal år. Det kanske var så att han arbetade med att sopa i stallet.
Mvh
Maini
Nja, man kunde iofs tjäna in Svärdsutmärkelser genom lång och trogen tjänst, men det var underförstått välmeriterad tjänst. Så det är sant, mannamod var inte helt nödvändig, men morske män definitivt.  Så malaj kunde man inte varit, utan som sagt, vara välmeriterad i sin syssla. Såvitt jag förstår, innebar det också en liten pension - en gratialist, vilket inte alls var självklart på den tiden, inte ens för långt arbete, vare sig inom det civila eller det militära.
6
« skrivet: 2018-04-11, 16:14 »
Kunde jag få hjälp att entydigt identifiera Gustaf Zeffer och hans familj?
Dottern Christina... ...., berättar:
Christinas familj Zeffer kommer ur en gammal vallonsläkt. Familjen härstammar från Gysinge. 1907 flyttade familjen Zeffer till Trollhättan. Gustaf föddes 1914, dog 1972. yrke okänt, men gissningsvis verkstad / metallurgi...
Ytterligare info från Christina om presenten och familjebakgrunden: Christinas pappa Gustaf Zeffer, fick presenten ca 1918 av sin mamma Julia Zeffer, som hade köpt den. Gustaf var född 1914, död 1972. Hans föräldrar flyttade från Gysinge, pappan var vallon, till Trollhättan 1907. Hans syster fick en likadan present...."
Kommentar: Ett försök gjordes att hitta Gustaf i folkräkningarna. Jag gick delvis bet. Om det beror på att folkräkningarna inte är helt kompletta (det vet vi sedan tidigare), eller om givarens angivelser ej helt korrekta (sådant händer) det vet vi ej. Men det framgick klart att efternamnet Zeffer kommer från Gysinge-trakten nära Sandviken, andra åter från det närliggande Österby bruk Film, och männen varit järnverksarbetare; smeder och andra arbetare inom järn och stålindustrin där i trakten.
Det framgår via Internetsökning att minst en en annan Zeffer-familj, med snarlika förnamn men skiljaktiga övriga persondata, flyttade till Trollhättan ca 1907. En gissning är att man rekryterade yrkeskunnigt folk till Trollhättan vid den tiden, gissningsvis någon av verkstadsindustrierna.
Vidare. Att OM Christinas uppgifter är korrekta, är detta ett direkt bevis på att det flyttade flera Zeffer-familjer till Trollhättan ifrån Sandvik-trakten. Gissningsvis bröder eller möjligen kusiner. Så pass nära besläktade att namnen återkom inom familjen.
[/size]En annan kommentar är att det är spännande att se, att en familjetradition med ursprung och yrke fortlevde inom samma familj i minst 250 år...
7
« skrivet: 2018-04-11, 15:52 »
Bra översättning till slut. Det hela är skrivet i en poetisk ton, det är delvis därför det är lite svåröversatt om man vill översätta bokstavligt.
Den mystiska siffran 59 i marginalen, jag undrar om det är något slags löpsiffra.
8
« skrivet: 2016-02-21, 23:00 »
Vänermuseet i Lidköping har minst en namngiven katt, från ca 1910. Där uppgiftslämnaren mindes katten än ca 1980. En riktig ögonöppnare!
Här är texten i deras databas Carlotta - och ja, slutanmärkningen är min, det var jag som scannade och skrev texten från arkivunderlaget in i databasen:
1992:0243 :: Originalkopia
Mangårdsbyggnaden på Nästegården, Rycka 4:5 Trässberg. Personerna fr. v. snickaren Karl-Johan Andersson, svåger till nr.2 och gårdens ägare August Gustavsson, dennes hustru Karolina (Lina), yngste sonen Gunnar, drängpojken Gustav Andersson, Kroken Trässberg, Hemmadottern Anna med katten Jakob. (Köpt som liten unge för 10 öre).
Anm. Den sista meningen ovan är extra intressant. Det visar i en blixtbelysning att katten här var ingen halvvild ladugårdskatt som man passade på att låta sig fotograferas med. Detta var uppenbarligen en älskad hemmakatt./StefanZy
9
« skrivet: 2016-02-21, 22:37 »
Jag undrar om det är en militär uniform övht? Kan han istället vara t.ex. en dörröppnare på ett fint hotell? I Amerika iaf brukade de ha grandiosa uniformer.
Eller varit medhjälpare på en circus. Även dessa brukade ha något slags grandiosaktigt uniform.
10
« skrivet: 2016-02-21, 18:32 »
Intressant fråga. Jag skall försöka ge ett delsvar, som visserligen inte gäller 1890-talets Sverige, men väl Polen på 1930-talet, inte så långt ifrån artikeln i Svensk Familjebok. I dagarna är det 100-årsdagen sedan min far Leon Zylberstein föddes, och han var just en sådan tandtekniker vi talar om. Ja, han fick börja som lärling hos en mäster, en tandtekniker som hade verkstad, etc, och samarbetade med ett antal tandläkare. Jag tror också att mäster tog emot egna patienter i och för att göra proteser, kronor, bryggor. Far var läraktig och hade ögonen och öronen öppna, såg också till att öva lite på egen hand, så han ansåg sig vara utlärd efter tre år ist för de sedvanliga 5 (alternativt 2 av tre - minns faktiskt inte just nu). Hoppade av, lyckades köpa lite utrustning på avbetalning - och startade eget. Leon dels samarbetade med tandläkare, men också tog emot egna patienter i sin enkla verkstad därhemma. En ganska vanlig fåtölj - enklare frisörfåtölj om det gick att få tag i det. Borren var fotdriven - senare kunde han koppla en motor till den. Ja han tog avtryck i munnen, och från gipsavtrycket göt han i lämpliga plastmassor. Han menade det var en stor fördel att själv ta avtrycket ist för tandläkaren. då såg han själv hur munnen och käken såg ut, och det var lättare för honom att anpassa den färdiga protesen. Jag antar att den ekonomiska marginalen var också bättre när han gjorde allting själv.
Till tänder användes på hans tid porslin och metall. guld om de kunde få tag i det. Färdiggjorda plasttänder fanns på min tid när han jobbade på 60-talet, men de fanns nog inte då... Kronorna var av stål, nån gång av guld som sagt. Far berättade att han var med i en grupp som experimenterade fram nya lödningsmetoder för guldarbeten och även stålkronor.
Jag minns en gång när han berättade att sent på kvällen fick han en påringning från en av tandläkarna han samarbetade med. Tandläkaren bad honom att ta en taxi och komma snarast. Det visade sig att tandläkaren misslyckades med avtryckningen - och hela gipspaketet stelnade inne i patientens mun. som visserligen kunde andas genom näsan men det var nätt och jämnt. Och skära itu gipset var inte enkelt, skärvorna och dammet skulle ju flyga direkt in i lungorna. Leon var kallblodig och praktiskt händig, så han lyckades skära / peta loss gipsvaggan ur munnen... Om vaggan dög att göra avtryck ifrån, eller om de gjorde en ny, minns jag inte just nu. Men iaf, både patienten och tandläkaren var mycket lättade, och jag gissar att far fick ett kuvert tillsammans med varma handtryckningar. Förutom ersättningen för taxin då.
Far fortsatte med yrket långt in i 60-talet, enligt ungefär samma riktlinjer, tills omständigheterna tvingade honom att göra annat.
11
« skrivet: 2014-05-06, 15:17 »
Jag tittar igen på den här gamla tråden. Det vore roligt om TS har kommit vidare, kanske mha forskning i arkiven, som föreslagits i tråden. Rapport och summering tages tacksamt emot!
Paret är ju inte ungt, och hustrun verkar äldre än mannen. Det kan ha varit alla barnen och hårt arbete som slitit ner henne. Men det är faktiskt fullt möjligt att hon VAR äldre än han.
Soldathustrurna kunde gifta sig unga, jämfört med tex torparhustrurna. Kanske 18-19 år. De var ju oftast någotsånär jämnåriga med sina makar soldaterna som var unga vuxna.
Men det förekom ju konservering bland indelta soldater, här likaväl som med prästänkorna.
Likaså att de övht ofta gifte om sig om första maken / makan dog. Här i första hand soldaten som ev. gifter om sig utan att det är frågan om någon konservering.
Det är alltså fullt möjligt att kvinnan är äldre än mannen, både 5 och 10 år äldre är fullt tänkbart.
12
« skrivet: 2013-03-14, 21:09 »
Man kanske kan säga att kvinnor från bättre hem som inte blev gifta, kunde ofta hamna som sällskapsdamer. Nån gång i förhoppningsfull väntan på giftermål.
En variant var att de kunde bo som andra hushåll kanske hos brodern. Det ser man rätt ofta i folkbokföringen där de just registreras som andra hushåll, pigan kanske som tredje hushåll. Lite av hushållerska, eller dylikt, tänker jag mig. Nån gång står det uttryckligen hushållerska.
13
« skrivet: 2013-03-03, 18:02 »
Kan man tänka sig att klädesplagg har övervintrat i 50 år? Och sedan såldes för en spottstyver på marknaden...
Jag menar, under kriget 1809 invaderade ju den ryska armén norra Sverige, ändå ner till Umeå. Det var ett av de få krig där inget rövades, plundrades eller förstördes. Ryssarna betalade ordentligt för sig och den maten och annat de behövde, och jag antar att de också kunde byta till sig... Där t.ex. överskottsmössor kunde säkert få vara bytesobjekt.
14
« skrivet: 2013-01-06, 17:59 »
Jo, det är nog han ja, det är det mest troliga.
Det kan vara ett brudfoto, eller iaf som nygifta/förlovade.
Vitt brudklänning var det vanliga vid första giftet. Omgifta / änkor brukade inte ha samma fulla brudutstyrsel. Inte i Sverige och troligen inte i Johanneburg.
Kul fynd!
15
« skrivet: 2012-09-20, 21:18 »
Oscar Adrian Christiernin, järnvägsbiträde född 1867, blev med tiden stationsmästare i Tibro, 1920-32. Finns på flera bilder på Västarvets stora bildsamling där han ofta identifieras som stins Kristian, Tibro. Felskrivning eller om han brukade tilltalas så, som ett vardagligt vänligt öknamn, vet jag ej. Se tex http://www9.vgregion.se/vastarvet/objekt.aspx?id=VGM_A90212_B. På bilderna brukar han ha en orden på bröstet. Vet någon vilken orden är det? Vasaorden?? Det är nog inte någon av de ganska vanliga Medborgerlig förtjänst för de brukade vara runda. Ordensbandet är mycket ljust. Orden syns inte ordentligt, men det skulle kunna vara något slags kors. (Meddelandet ändrat av StefanZy 2012-09-20 21:19)
16
« skrivet: 2012-09-10, 18:08 »
Åke. Tyvärr minns jag inte var jag sett uppgiften. Säkert ett referat av det. Eller rättare sagt, exakt vart kan man hitta reglementet.
Men det är ju inga hemliga uppgifter. Allt var rätt så standardiserat enligt kungligt förordning, alltifrån soldattorpet med dess utrustning, inklusive då rotekistan.
Viss hänsyn till lokala förhållanden tillåten förstås.
Likaså de högre gradernas boställen var även de standardiserade allteftersom grad och funktion.
Jag läste böckerna av Lippold som skriver mycket om den vanlige indelte soldaten. Jag gissar att det är därifrån.
Men som sagt, finns säkert flera ställen där reglementet återges.
Troligen på nätet också.
17
« skrivet: 2012-09-10, 17:54 »
Donald. Scholaris betyder säkert att han gick den tidens gymnasium. Han blev klar med det 20(?) år gammal, och bytte då namn. Jag gissar att han funderade på att bli präst. Präster tog gärna såna här latiniserade efternamn.
Som du säger, hans utbildning var klar. Slutförda gymnasiestudier brukade också kallas för mogenhetsexamen, att nu var han fullt ut vuxen.
Ytterligare ett bra skäl att byta namn, om man har funderat på det.
18
« skrivet: 2012-09-08, 10:23 »
Kistorna var oftast hyfsat långa, eftersom geväret skulle ha plats. Men om soldaten ifråga använde ett kortare gevär, karbin kanske, så borde storleken här stämma.
Enligt reglementet skulle kistorna ha ben, så inte råttor eller mindre översvämningar skadade innehållet.
Ingen av de museala rotekistor jag har sett har emellertid ben, möjligen små upphöjningar. Min gissning är att man brukade ta bort benen för att spara på utrymmet, eller nåt, när de inte längre behövde användas som militärkistor.
Den här kistan har ben. Ja det är min gissning att detta kan vara en äkta rotekista, förutsatt att vi antar att soldaten här hade karbin, eller inte alls använde något gevär.
Ja förresten, det stämmer gott att den förvarades hos den ansvarige rotebonden eller rusthållaren om det var en ryttarsoldat. Inget märkligt med det, det var rotebönderna som bekostade utrustningen, så de var ju rädda om den.
19
« skrivet: 2012-08-31, 17:33 »
Ja, omkopieringar var ganska vanliga. Ett typexempel efter någons död, då gärna ett foto användes när denna var i sin krafts dagar.
Ett annat var såna här foton i samband med Amerika...
Här undrar jag dessutom om den största flickan, Alma, om hon är inkopierad? Huvudets konturer ser lite mysko ut, håret runt hjässan...
20
« skrivet: 2012-08-31, 17:25 »
Anna-Carin. De som hade råd hade ofta två hus. Ett på landet där de bodde, och ett inne i stan. (Man hyrde ju ut lägenheter och rum som man själv inte använde, så det var inte SÅ dyrt).
Jag antar att det här kunde dessutom vara ett sätt att ha burskap i staden, fast egentligen bodde man på landet.
21
« skrivet: 2012-08-28, 20:55 »
Håller med, det har säkert med krigsmateriel att göra. Exakt vad vågar jag inte svara just nu.
Det är alltså inte fråga om textilier nej.
22
« skrivet: 2012-08-28, 20:46 »
En vild gissning är att han väntade till trumpetarplatsen blev ledig.
Att han själv var utlärd trumpetare, och därför artigt titulerades så, men hade ännu inte jobbet och tjänsten som en sådan.
Men fann sig i att vänta för företrädaren var gammal eller sjuklig...
Hur som helst, min gissning är att expectans (förkortning?) är ett allmänt ord, har egentligen inte så mycket med yrket trumpetare att göra.
23
« skrivet: 2012-08-08, 21:23 »
Nja, jag misstänker att det var något okänt för dem. Annars hade de inte behövt ha domstolsundersökningar. Och fläcktyfus hade de nog känt igen...
utslagen gissar jag var helt enkelt underhudsblödningar som uppstod där de legat. Vi vet ju att sjukdomen innebar att de blödde väldigt lätt invärtes.
Var det okänt för dem, så var det något mindre väl känt för oss också. Något med lokalt utbrott. Men söker man lite så hittar man kanske. Jag själv försöker spåna om Tularemi, som tydligen har flera olika varianter - och den dödligaste kallas för typhoidal... Fast jag har ännu inte hittat nån bra beskrivning av förloppet hos människan. Jag söker vidare längs det spåret.
Annars kanske något giftämne? Säg en förorening.
Som sagt, jag tror inte det var fläcktyfus.
24
« skrivet: 2012-07-28, 17:24 »
Ja den vita skjortan och flugan visar tydligt att de skulle räknas in bland manschettyrken(sic!). Tjänsteman i fortroendeställning snarare än städslad arbetare.
25
« skrivet: 2012-07-25, 18:17 »
There were some useful cure for syphilis. They used mercury (kvicksilver) preparates for it. True. somewhat of a horse cure. the cure almost as dangerous, but it seems to have worked reasonably well.
They tried also with drinking mineral waters, but this wasnt really effective. Even the spa doctors did admitted this.
A the first real cure come at first in the late 1800 with Salvarsan.
26
« skrivet: 2012-07-06, 00:23 »
Javisst, den tunna lite sladdriga tröjan och medaljerna utpekar honom omedelbart som idrottsman. Inte bara för att det finns liknande bilder på duktiga idrottsmän. Men också att folk klädde sig prydligt på den tiden. Alldeles speciellt om de skulle se representativa ut. Till och med byorginalen försökte för det mesta klä upp sig så gott de nu kunde.
Nej, han är helt enkelt i sina ämbetskläder, dvs idrottskläder.
27
« skrivet: 2012-07-01, 11:12 »
En vild gissning: Jag funderar om det kan vara ett sabelhänge, att hänga upp en lätt duellsabel på. De hade ju de där rituella hedersduellerna på flera av universiteten, där det gällde att visa sitt mod och skaffa sig de där mensur-ärren i ansiktet...
28
« skrivet: 2012-07-01, 10:56 »
Tack, Åke!
29
« skrivet: 2012-06-30, 20:26 »
Västarvet har en bild på två rara flickor Lidbom, Amalia och Isabella, avfotograferade i tidstypiska kläder 1860. De är ca 10 år på bilden, alltså födda ca 1850. Någon som kan på ett enkelt sätt belägga vart hörde töserna hemma? Och vad blev det utav dem? Kan de hört till Lidbommarna i Lidköping (tobaks-och snusfabrikör-familjen)?? http://www9.vgregion.se/vastarvet/objekt.aspx?id=VGM_B145033_2940
30
« skrivet: 2012-06-09, 16:42 »
Sadelmakare åt tsaren? Jag funderar på om det kan vara en omskrivning att han jobbade åt den ryska kronan, dvs den ryska staten. Kanske då med utrustning åt militären. I England har man iaf uttrycket in the Kings service, on the Kings order etc, - dvs åt den engelska kronan, läs staten...
31
« skrivet: 2012-06-09, 16:26 »
Bibi mentions statare. That name and system arised somewhere end of the 1800-ties. Before it you see it very seldom.
But before it there was quite common with torp and torpare, ie cottage and cottage-dweller. (I know there are also other translations)
This cottage dweller and his family hired this torp often their whole life. The cottage, some earth, place to have some animals. So you can of course see them as small farmers, small peasants, if you want, although they werent officially counted in the swedish farmer class hemmansägare - also sometimes counted with mantal, represented in the parliament.
The payment for this torp was in natura, quite harsh: typically 120-150 working male days, and 50-60 women working days, wood, berries, and so on, and so on. You should also be respectful and cheerful to the owner, and if you failed in anything, off you go with family in 24 hours... Really harsh like in medieval times with half slave peasants in russia. So harsh I myself suspect it was common these torpare had themselves own hired workers or drängar and pigor whom they send instead.
This was most common in gods ie big gården owned by nobility - where there always were at least severaly such underlying torp.
But also more common farmers hemmansägare could have a couple three underlying torp.
One of them could also be a soldier torp with his family (part of state tax for this farmer).
Although the soldier torp had a better standing without most of these working duties - quite the opposite, but this is perhaps another story.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2012-06-09 16:30)
32
« skrivet: 2012-05-27, 12:56 »
Ja det var ovanligt med leenden på foton. Först nån gång under 30-talet började det bli vanligt med leenden.
Vilken samhällsklass de tillhör är inte lätt att se av klädseln. Det var fortfarande den tiden när man skulle se prydlig ut när man skulle ut, och alldeles speciellt om man skulle visa upp sig.
Och det var fortfarande vanligt att man sydde själv upp enklare kläder, så barnkläderna behövde inte vara dyra. Kappor, kostymer och skor, det var det som kostade, för det måste köpas från en hantverkare eller för kontanta pengar i en butik.
Nej, jag skulle inte bli alltför förvånad om det är torparbarn.
En söndagsskole-grupp?
33
« skrivet: 2012-05-27, 12:41 »
Ville hon förbli en självständig yrkesutövare så undvek hon nog att gifta sig.
Hur är det, när väl kvinnliga skollärare blev vanliga under 1800-talet, då förutsattes de visst att vara ogifta långt in i seklet?
Det torde då gälla i minst lika hög grad kvinnliga skolmästare.
34
« skrivet: 2012-03-13, 10:39 »
Lilibeth. ...till XX betyder normalt att man är ägare av stället ifråga. Vanligen ett gods eller motsvarande. Men jag antar att man kan ibland ha blivit placerat i tjänsten på sitt ägandes gods, för att inte krångla till det och bespara staten ett tjänste-boställe.
Vidare, det var ju mycket vanligt att adelmännen inledde sin levnadsbana som militärer. En och annan fortsatte så långt det gick eller hade lust med. Men inte så få tog avsked redan som tämligen nybliven löjtnant (syns eftersom de INTE fick kaptens avsked, medan välmeriterade officerare fick ofta avsked med en högre grad). Och eftersom de inte ville använda titeln godsägare, och antagligen inte hade då någon annan yrkestitel, så använde de ofta titeln löjtnant livet ut.
Åter andra fd militärer startade en ny yrkeskarriär. Det VAR en fin merit att ha varit militär i allmänhet, och officer i synnerhet. Icke så få fd officerare blev t.ex. postmästare, utan att behöva slita hundåren som skrivbiträde, etc...
Några blev lantbrukare, dvs drev personligen sitt gods utan att använda sig av inspektor eller arendator - som de flesta godsägare gjorde.
Det kan man se via bilder: en äldre, mycket propert klädd herre, som använder titeln löjtnant. Där det är alltså uppenbart att han varit militär för kanske 30 år sedan...
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2012-03-13 10:40)
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2012-03-13 10:42)
35
« skrivet: 2012-03-02, 17:58 »
Kållandsö i gången tid är en tjock och mycket bra bok.
Simon Granath har skrivit ett antal häften och artiklar om Kållandsö och Otterstad och Sunnersberg församlingar för 100-250 år sedan också...
Google är också en bra vän.
36
« skrivet: 2012-03-02, 17:44 »
True. Gesäll was a knowleable craftsman, although usually employed. The Gesäll-prov was always very nice pieces of work, made to prove they could their handicraft. Master was not always the big maestro. Not seldom it was simply the owner. Or if you want, it was easy for the owner to get his master-diploma.
Apprentice is lärling.
To the TS question. You ancestor was surely piga. Although in many families it was common for they young women to begin work as adult as piga. Even in many decently well-to-do families, not just the poorer families. So in a way, for them it was a sort of apprenticeship in the school of life.
While other, typically from poorer families, worked perhaps their whole life as piga or dräng (for boys).
Why your ancestor didnt get letters from home is another question. The patron was very seldom so harsh they would stop letters or dont let someone leave to bury her parents. It could surely happen, but the patron would be wellknown as a very unpleasant person. People would talk disapprovingly, esp if parish priest.
So it was sooner something with the family. Or simply, the letter diappeared in the post.
37
« skrivet: 2012-02-21, 04:23 »
Kan han ha menat groggy som utslagen? Här efter ett rejält slag mot huvudet, säg efter ett bombsplitter som studsat mot hjälmen. Eller en explosion väldigt nära.
OM han var drucken på riktigt, så beskriver han underförstått en ödets ironi- hans gode vän stupade, medan han som var stupfull överlevde och lever än idag.
Kanske något en pacifist skulle kunna skriva under.
Men min gissning är ändå att det var något slags slang för utslagen efter slag mot huvudet/explosion. Vilket givetvis måste varit lätt hänt, vare sig han hade hjälm eller inte.
38
« skrivet: 2012-02-14, 10:11 »
Förväxlar jag inte namnen, så var Hammarstrand telegrafkommissarie och honoratiores mot slutet av seklet. I mitten av seklet var han en ung man.
Så min gissning är att det är snarare manufakturhandlaren Leonard (om vilket vet jag ingenting).
39
« skrivet: 2012-01-31, 17:51 »
hans bet. ?? hans + en förkortning, tror jag.
Hans betyg troligen...
40
« skrivet: 2012-01-28, 13:20 »
Jag funderar på om maggördeln fungerar även som lina. Det är bara högersten som tycks ha maggördeln i ett stycke. Alla de andra har något platt och långt som de lindad om i ett stort antal varv.
Lite som gamla tiders patronbälten tvärs över axlarna. Till hälften utsmyckning, till hälften ett faktiskt förråd av reserv-ammunition till truppens kulspruta.
41
« skrivet: 2012-01-21, 04:05 »
Ang Museets ev rätt till sin kopia, där originalet ägs av en privatperson som dessutom ger tillstånd för publicering.
Museet har givetvis rätt till just sin kopia. De har både scannat, och kanske bearbetat. Ställt in kontrast och sånt, så det ser bra ut och syns klart på skärm. Kanske rent av putsat av diverse fläckar.
Denna bearbetning har de naturligtivis rätt till, och därmed har rätt att försvara den. Rätten inte lika stark som originalupphosvsmannen, men finns där.
Lösning? Man måste fråga dem. Med lite tur kan man återpublicera den gratis, bara man uppger källan - källorna i det här fallet.
42
« skrivet: 2012-01-08, 01:18 »
Skaffning det är väl en synonym till mat? Ofta mat åt manskapet eller grupper. Så foderherre resp ansvarig för inköp av mat / foder skulle passa bra.
Nu haltar det kanske lite. I den svenska armén hade man oftast centrala leveranser. Men vad vet jag, det är möjligt att även lokala uppköp förekom.
43
« skrivet: 2011-12-30, 15:37 »
Vad gäller diabilder, det finns att köpa billiga inscannare för diabilder och klassiska negativ 24x36. Jag har sett dem för ca 350 kr, så det är inga pengar om man har många diabilder och vill ha dem enkelt överförda i digital form.
Däremot kan det vara småbökigt, speciellt om man inte vill skada originaldiat. Men med lite pysslighet är det inte alls svårt.
Ha tunna vantar på dig. Finns jättebra svarta med gumminoppar, på ÖoB för 10 kr st. Museer använder likadana, men vita.
Diabilder av god kvalité behöver sällan förbättras, men som bekant, det är lätt att göra sånt i datorn. Tex förbättra kontrast, eller lätta upp en för mörkt bild. Du kan köpa billigt Photoshop Elements t.ex. på Tradera. Den senaste versionen kostar kanske 2000 kr, men lite äldre versioner är fullt användbara för oss dödliga och kostar kanske någon hundralapp.
Jag beklagar förlusten av din far, Maria. Jag känner med dig.
44
« skrivet: 2011-12-10, 16:33 »
Jag tror inte det är så troligt med 47 åriga föderskor. HELT omöjligt är det väl inte, men knappast vanligt.
Det var väl så jag tänkte.
45
« skrivet: 2011-12-09, 12:04 »
Frågan är mycket intressant. Jag har mina misstankar att det kunde vara på bägge sätten. YRKET sent på på 1700-taltet gissar jag var militärt. Jag gissar att Simon, far till Peter räknades som militär. Men sysslan kunde bero på omständigheter. Dvs vid en mobilisering av resurser inför ett krig städslades säkert civila och civilmilitära kuskar också.
Så ett par exempel. Tidigare var en mycket stor del av trossen kvinnor. Sjukvård, sy och laga, tillaga mat. Många var säkert kuskar och hästskötare. Hjälpa till att kasta upp fältförskansningar ingick också enligt reglementet (gissnignsvis inte sällan under eld).
+ givetvis markenteteri som Lotta Svärd. Hustrur och hustrur icke att förglömma.
Detta var det gängse under 1500- och 1600-talet.
Jag har läst, att vid Poltava nämner inte rullorna några kvinnor. Således var det slut med kvinnornas deltagande i armén? Ingalunda. Av de tallrika bevarade privatbrev vet man att trossen hade fortfarande många kvinnliga deltagare, jmf ovan.
Men ju mera armén blev organiserad, desto färre kvinnor behövdes det. Under 1800-talet kom det ur bruk. Tills Florence Nightinghale och hennes medarbetare återinförde kvinnligt deltagande på vissa poster iaf.
Sista bilden. Jag vet en man, fö en av Sveriges sista indelta soldater i aktiv tjänst - dog i 75 års åldern fortfarande fullt verksam i det militära, i mitten på 50-talet.
En bild på honom i hans första tjänst som värvad soldat som 19-åring. En stilig ung man, med ridstövlar, pallasch, plym på mössan och allt. Blivande officer i ett elit-kavalleri-regemente?
Nej, han var värvad menig i Vendes Trängbataljon.
Förbandet sysslade med att utbilda tross-kuskar.
Vår man var sannolikt då en ridande kusk, som red på en av draghästarna... Det är därför han hade ridstövlar.
Och pallaschen hörde väl till finuniformen. Han var ju för ung för att hinna avancera till underofficer eller nåt.
46
« skrivet: 2011-12-09, 11:37 »
OM uppgiften om sonen Arvid född 1743 är korrekt, innebär detta vederläggning av moderns födelseår 1696. Antingen det är två helt olika personer, eller är det tidigare datumet helt fel.
I övrigt vet jag inget om personerna i sig.
47
« skrivet: 2011-12-09, 11:03 »
ah, så hantlangare just här är exakt samma som artillerist eller motsvarande, i andra arméer eller andra tider? Varken mer, men faktiskt inte mindre. Menig artillerist, kort och gott.
Tack Hans!
48
« skrivet: 2011-11-30, 17:32 »
Armaturen ja. Jag funderade lite om det kunde vara en oljelampa bakom, då HADE det kunnat vara något slags dagerrotypi från 1848, som senare omkopierats. Visitkortsfoton och liknande, som baseras på glasplåtar, kom först något år innan 1860, och blev vanliga 1860 och framåt.
En glasplåtfotografering 1948 är lite gammaldags, men det fanns säkert fotografer som fortfarande använde glasplåt vid högtidliga tillfällen.
Lite bökigt, men det blev ju fantastiska resultat.
Är det en ellampa som jag iofs också tror, då måste det vara 1948.
Det står både om fotograf Lundmark 48, och den avporträtterade Agneta 48. Alltså så gott som helt säkert blir det året 1948.
Däremot miljön och kläderna har man sett till att de är gammaldags.
Första halvan av 1800-talet??
Och varför inte? Herrgården Stola har pietetsfullt renoverats av sina 1900-tals privata ägare, ur sina egna privata fickor, till originalskicket från andra halvan av 1700-talet.
Så har säkert gjorts med andra herrgårdar också.
49
« skrivet: 2011-11-29, 13:51 »
Hittade denna IOGT ordensband hos Västarvet (deras stora bildarkiv är äntligen återigen igång). Så kanske IOGT? Jmf med denna som har använts inom IOGT i Vänersborg. Här tycks stjärnor, och antalet stjärnor vara viktig. Inte speciellt lika, utom att det finns broderade stjärnor på bägge, men det kan helt enkelt vara frågan om olika grader / poster. Vidare, de alla var säkert hantverksmässigt och individuellt sydda. Det är inte ens säkert att det fanns någon direkt standard för insignierna. Som en jämförelse: Frälsningsarmén som spreds i Sverige vid ungefär samma tid hade INTE standardiserade uniformer - men man kan känna igen soldaterna ifråga via klädseln. Ann-Maries förslag kan på samma sätt misstänkas vara ett IOGT-ordenstecken. http://media1.vgregion.se/vastarvet/KLVM/Foremal_bilder//18001/18340.jpg
51
« skrivet: 2011-11-29, 12:45 »
Huset i bakgrunden kan kanske ge ett ledtråd? Dvs om den fungerar som en skolbyggnad för säg, en sjuksköterskeskola, eller ett småskoleseminarium.
OM det är Rättvik liksom fotografens ateljé, borde det inte vara svårt att identifiera huset.
52
« skrivet: 2011-11-29, 12:29 »
Christina, Sten! Att Crohns sjukdom inte var känd 1794 när anteckningen skrevs är inget bevis att det inte var Crohns sjukdom. Den blev ju inte uppfunnen och skapad så småningom av dr Crohn,
utan igenkänd och diagnostiserad. Den fanns säkerligen med redan tidigare.
Såg nånstans att i dagens Sverige är det ca 400 personer per år som får den. Det var antagligen ungefär proportionellt motsvarande siffra 1794
(hänsyn måste tas att befolkningen var mindre).
Jag tror alltså att Sten kan mycket väl ha rätt i sin misstanke.
53
« skrivet: 2011-11-28, 23:36 »
Kombinationen Reit och banvakt får mig att fundera. Kanske att den förste kände Reit varit indelt soldat??. Då kunde han antingen tagit sig namnet, eller fått det under militärtjänsten. Bägge varianterna fullt möjliga.
Reit som i Reiter, kavallerist. Han kanske fastän fotsoldat var duktig på att rida?
Och varför banvakt? Här finns åter två varianter. Efter avslutad tjänst skulle de ju syssla med något civilt. Hade de goda vitsord brukade de få lite av första tjing på rimliga jobb. Både officerare OCH manskap. Att ha varit avtackad avdankad militär sågs alltså som en merit, inte som att man var en föredetting.
Vidare, socken var ju tvungen att ta hand om de sina. Det var enklare att ge dem ett jobb som ändå måste göras, än att riskera att de blev till en börda... Jag vet att järnvägarna inte tillhörde socknen, men socken kunde säkert rekommendera dem till jobb som låg inom sockens geografiska närområde...
Vidare. Mot slutet av den indelta tiden var det mindre noga att de ägnade sig åt torpet och militär. En del tog andra, civila jobb parallellt. Det blev mycket vanligt efter 1901, för dem som formellt kvarstod som indelta soldater, men 11 månader av årets tolv gjorde de något annat. Inte sällan just vid järnvägen.
Jag utgår ifrån att så kunde det ske även något innan 1901.
Kolla alltså gärna även inom de militära rullorna för Skaraborg/Västergötland.
54
« skrivet: 2011-11-26, 16:46 »
Vilket yrke hade Olof Reinhold?
Var det något med högre status än gatsopare?
Detta sagt, så jag vet att det förekom att även tämligen vanliga arbetare kunde ha höga förtroendeposter i föreningar där måga av medlemmar var honoratiores...
55
« skrivet: 2011-11-26, 11:27 »
Jag är inte säker på att det är samme man, fastän de är lika.
Ordensmästaren har lite bredare näsvingar. Men de blev kanske smalare benigare när han blev äldre??
Vänstra örat på ordensmästaren är litet och välformat. Högran hos rumskamraten är ganska stort. Är det inte ett jätteöra som framskymtar hos rumskamraten? Eller är det något annat som skymtar fram där örat sitter?
Vad är det för insignier och tecken som ordensmästaren har? Hur pass troligt är att en gatsopare skulle bära dessa insignier och titlar?
Hade det stått säg, murare så skulle det kunna vara ägaren av byggföretaget. Jag vet att det förekom att välmående ägare kunde betecknas och ibland tilltalas med grundyrket.
Men det fanns väl inga gaturenhållningsföretag, de har väl alltid varit kommunala?
56
« skrivet: 2011-11-26, 10:57 »
Tyvärr är jag inte så bra på källor. Jag är inte släktforskare egentligen. Jag hoppas att någon annan svarar.
Jag vill komplettera det här med att krigsfånge slavar hos någon bonde. Såvitt jag förstår gjorde de faktiskt inte det. Geneve-konventionen har säkert sina rötter i denna sedvänja: krigsfångar tvingades inte till slavarbete, om de nu inte själva hade ett utbyte utav detta. Dvs, upplevde arbete hos bönderna som en klar förbättring av att sitta i säg, krigsfångeläger, eller ett fängelse. Gamla uttjänta krigsskepp användes gärna som dylika krigsfångefängelser.
Som jag nämnt tidigare, brukade krigsfångarna underhållas av borgerskapet i städerna, t.ex. den goda staden Lidköping. De levde alltså mer eller mindre på fri fot.
Svenska krigsfångar utomlands behandlades fö ungefär likadant, iaf efter Peter den stores tid...
Desertörer däremot, de var ju formellt fria män, och var tvungna att försörja sig själva. Kunde de inte inlämnas i den svenska armén, som reguljära soldater eller i ett pionjär-kompani (=ingenjörssoldat-kompani, tex kanalbyggarna ifråga), så var de ju tvungna att hitta jobb där det fanns.
Och i början brukade det bli som att slava som dräng någonstans... Sedan med tiden, när de lärt sig språket och fått upp lite besparingar, kunde de kanske avancera. Och ganska många gjorde det, som du själv antyder.
Officerarna och yrkesspecialister hade det givetvis lite lättare.
Före nationalstaternas tid, var det faktiskt mycket vanligt att både desertörer OCH krigsfångar tämligen rutinmässigt inlämnades in i den egna armén. Det var ingen big deal heller, arméerna på den tiden var ofta mångspråkiga. Och framför allt officerskåren var nästan alltid flerspråkig. Det var en win-win situation. De behövde inte hålla reda på krigsfångarna, och för krigsfångarna minskade risken att bli nedstuckna - vilket förekom (även) i Sverige.
Sedvänjan att utan vidare rekrytera fd fiendesoldater minskade i frekvens mot slutet av 1700-talet. Ungefär samtidigt som nationalstater och nationalarméer blev allt vanligare.
En historisk lustighet. Sedvänjan förekom även i modern tid:
Under 2:a världskriget de polska styrkorna i Väst rekryterade utan vidare tillfångatagna tyska soldater av polsk påbrå.
En del av dessa hade etnisk polsk påbrå,
andra grupper kunde vara Schlesier, goraler (=polska högländare), folk från Kaszubien... Tyskarna räknade inte dessa minoritetsgrupper som polacker, medan polackerna själva räknade som polacker och polska medborgare.
Det finns exempel på att de användes i samma slag som de togs tillfånga i.
57
« skrivet: 2011-11-25, 13:28 »
dödfött barn + en annan avliden.
Jag misstänker att hela komplexet torde ha samband med dopet. Föddes barnet levande och hann döpas, om än ett nöddop, så behandlades barnet som en avliden, s.a.s. och begravdes på vanligt sätt.
Dödfödda barn kunde inte gärna döpas, kanske i bästa fall symboliskt... Och i äldre tid begravdes de tydligen tillsammans med andra avlidna. I nyare tid när man inte längre hade någon religiös vördnad, kunde förekomma förbränning på enklaste sätt. Som Christina återberättar.
Jag undrar, begravning av dödfödd + avliden i samma kista. Var det en besparingsåtgärd - barnet skulle ju ändå begravas men man ville inte kosta på en egen riktig begravning.
Eller tänkte man sig att den vuxne döpte skulle hjälpa den lilla odöpta själen på rätt väg, så den slapp gå vilse och irra ensam i evigheter. Att även den lilla odöpta själen fick en chans att komma till Himmelriket? Ja eller i alla fall komma fram nånstans?
Min hypotes är faktiskt den senare. Även om en besparing fanns också där.
58
« skrivet: 2011-11-25, 12:49 »
Kim. Många med namn som Wennergren, Wennerberg, Wennerqvist tycks ha (ursprungligen) anknytning till orter runt om Vänern. Så gissningsvis är Vänern den gemensamma nämnaren för flertalet av dessa släkter.
59
« skrivet: 2011-11-24, 23:26 »
Anita, Fransson och Fransdotter är i praktiken samma namn. NÄR det har normaliserats till son-formen är jag inte säker på, men jag misstänker det har normaliserats i efterhand. Fram till ca 1900 var det mycket vanligt att kvinnor, speciellt ogifta kvinnor, använde -dotter varianten. Det ser man i gamla register, tex Svars folkräkningar.
Så om man söker efter en kvinna, bör man söka under bägge namnformerna om det var frågan om patronymikon (faderns namn som efternamn).
60
« skrivet: 2011-11-24, 21:11 »
Kan man tänka sig i vissa fall ett försvenskat tyska efternamnet Schmidt - som iofs betyder just smed. Efter tyska invandrare?
Det måste ju ha funnits rätt många. Borgare, köpmän, gruvspecialister, legosoldater. Det är säkert mer än en av legosoldaterna som stannade efter avdankningen. Eller lämnade avkomma...
61
« skrivet: 2011-11-24, 21:01 »
Står det inte Höjda? Om det är en egendom som HETER Höjda, eller en lokal benämning kanske på dialekt (dvs Höjden), är svårare att veta.
Men du Petra som har original, kan du skriva ut vad som står där?
Det frestar på ögonen att dechiffrera den här småa skriften.
62
« skrivet: 2011-11-24, 20:20 »
Desertörer kunde städslas i den svenska armén, t.ex. ryska ingenjörskompaniet som var med och grävde Göta Kanal.
Krigsfångar brukade man hålla nånstans, inte sällan förlagda i städerna på borgerskapets bekostnad. Tills de utväxlades mot egna fångar, eller om det blev allmän fred, eller om de tröttnade på att vänta - och lät sig lejas till arbetskompaniet ifråga (ja de blev de formellt desertörer de också).
Det var inte helt ovanligt att de träffade en lokal mö och gjorde henne till äkta, vilket förekom speciellt om de hade något gångbart yrke. Det finns fall där de inom några få år fick burgerskap i staden ifråga.
Jag såg en gång en artikel på temat i en årsbok från Skaraborgsområdet.
Där borgerskapet klagade över att de var tvungna att underhålla dessa krigsfångar. Det fanns både grupper av danskar, ryssar och det saknades ej heller kosacker.
Föga förvånande var det danskarna som hade lättast att smälta in. Och mitt exempel av en dansk snickare som blev borgare tillika snickarmästare i den goda staden Lidköping(?) var en dansk krigsman.
En annan årsboksartikel var om en ryss, blev en lokal hyfsad rik bonde, känd som ryssen som donerade kyrkklockan(?) till kyrkan i Halna. Om jag minns rätt.
Just krigsfångar från 1809 års krig var nog lite av ett positivt särfall. Och därmed mottogs de kanske bättre än ryska krigsfångar mottogs i andra tidigare krig.
Det var ett krig som ovanligt nog var tämligen human gentemot civilbefolkningen.
Ryska armén försörjde sig genom att köpa mat och förnödenheter lokalt, så det förekom väldigt lite plundring och förstörelse. Jag antar att de hade också order om att ta det extra lugnt, iom att tsaren hoppades ju på att få ta över de erövrade områden. Vilket ju också blev så.
Och det fanns inget poäng att väcka hat i sina blivande undersåtar och allierade.
63
« skrivet: 2011-11-24, 19:55 »
Kan man inte tänka sig bältros i ansiktet? Den är ju också om sällan dödlig så alltid smärtsam och besvärlig, och ger / gav ofta synskador.
64
« skrivet: 2011-11-24, 19:49 »
Din egen text, dvs chefarkivariens text: Äldsta belägget är från Ullerud i Värmland 1312 och namnet tycks ha haft en västlig tyngdpunkt. Ett belägg från Mjölby finns dock: Magnus Smidsson, rättare, nämns 1490.
65
« skrivet: 2011-11-24, 19:15 »
Ja! Nu hittade jag även Johanna i Svar, de bor åt Tråvad till, någon mil ifrån Järpås som är deras gemensamma födelseort:
Johannes Bro, f. 1837 i Hjärpås Skaraborgs län, Soldat
Johanna Åzcher, f. 1833 i Hjärpås Skaraborgs län
Frans, f. 1865 i Tråvad Skaraborgs län
Karl Vilhelm, f. 1871 i Tråvad Skaraborgs län
Hilda Kristina, f. 1869 i Tråvad Skaraborgs län
Anna Matilda, f. 1874 i Tråvad Skaraborgs län
Amalia Elisabet, f. 1879 i Tråvad Skaraborgs län
Kul att följa släkterna; en nära släkting till Johannes fick alltså jobb hos lillasystern till Johanna. Hon som avancerade socialt.
Stavningen här är Åzcher - alltså ÄNNU mera exotiskt än Ascher...
Men det är registratorn som skrev av fel. Kollar man underlaget på Svar, dvs den avkopierade kyrkboken, så står det ganska tydligt Ascher.
Det är O i Bro som spökar. Den är snett ovanför A:et i Ascher. Tittar man snedögd och trött mot slutet av en lång arbetsdag KAN man få för sig att det är ett Å...
Även det angivna året 1833 kan vara 1835 som du uppgav: 5:an är lite otydlig och kan förväxlas med en 3:a...
Jag tar och skriver i en liten kommentar där och rättar bägge skrivfelen.
Ett kul exempel på att läsaren måste vara en smula kritisk och inte så lite misstänksam, tills man hittat säkra uppgifter.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-11-24 19:22)
66
« skrivet: 2011-11-24, 08:26 »
Smide förekom tydligen också. som en variant av Smed, som den ovannämnde Magnus Smidsson.
67
« skrivet: 2011-11-23, 00:28 »
ps. Asker verkar varit ett relativt vanligt namn.
ps2. Jag funderar, om hon bytte namn... Då skulle hon kunna vara Johansson/dotter el Jonasson/dotter.
Det finns i Göteborg 1880 en Johanna Johansson, född 1835 i - Lidköping...
Jag VET att det är farligt att dra såna slutsatser - namnmodet gick i vågor, och man ser ibland flera barn födda samma år på en liten ort med exakt samma dubbla namn, men det är ändå helt olika personer...
men det är ändå roligt att spekulera, och ibland träffar man rätt!
68
« skrivet: 2011-11-23, 00:01 »
När jag försökte kolla i Svar på Ascher - ungefärlig stavning, fick jag några stycken Asker, en av dem född just i Järpås, en annan i Sparlösa en dryg mil bort...
Det är möjligt att namnet Ascher/Asher har försvenskats, men minst lika troligt
att namnet inte alls är så exotiskt som det verkar, utan de stavar det liite annorlunda.
Vilket inte alls var ovanligt. Skoog kunde bli Schoug, Karl Charles, etc.
ps.
När det är färdigskrivet och jag skall till att kopiera uppslaget i Svar, vad skådar inte mitt norra öga? mister Jonas himself - stavad Asker...
Folkräkning 1880:
Namn Födelsedatum Födelseplats Hemförsamling
Anna Greta Asker 1832 Hjärpås Skaraborgs län Lidköping
Inga Maja Asker 1838 Sparlösa Skaraborgs län Lidköping
Jonas Asker 1804 Fryksände Värmlands län Älgarås
Stina Kajsa Asker 1840 Sävare Skaraborgs län Västra Gerum
Jonas Asker, f. 1804 i Fryksände Värmlands län, ensamstående änkling., Älgarås. (Norra Vadsbo) qvarstående obefintlige
Anna Greta Asker, f. 1832 i Hjärpås Skaraborgs län, Piga
Frans Holm, f. 1864 i Larv Skaraborgs län
Hilda, f. 1868 i Lidköping Skaraborgs län
Fam. nr 2
Inga Maja Asker, f. 1838 i Sparlösa Skaraborgs län
Lars Petter Johansson, f. 1845 i Tun Skaraborgs län, Inspektor
Stina Kajsa Asker, f. 1840 i Sävare Skaraborgs län
Karl Rejnard, f. 1875 i Västra Gerum Skaraborgs län
Mimmi Elisabet, f. 1879 i Västra Gerum Skaraborgs län
Fam. nr 2
Ida Maria Bro, f. 1860 i Hovby Skaraborgs län, Piga
Ok, om vi antar att de alla är besläktade, och kvinnorna Asker är tre döttrar resp systrar, så antyder det att Jonas flyttade på sig ganska flitigt. Järpås och Sparlösa är visserligen bara nån dryg mil från varandra, men Sävare ligger på andra sidan Lidköping, bortåt tre mil då...
Stina, yngsta systern, är gift med en inspektor, dvs förvaltare på ett gods. Gissningsvis innebär detta ett socialt avancemang iaf för henne.
Men Johanna har jag inte hittat vid en snabb sökning.
Kanske hittar jag henne senare.
69
« skrivet: 2011-11-15, 23:05 »
Ibland kunde de driva väldigt informella kaféer som knappt var kända av andra än stamkunderna. Jag har sett ett sådant exempel i Lidköping, som jag då bara råkade träffa på, i en sidokommentar av ett barnbarn. Personerna ifråga jobbade annars som städerskor och tvätterskor. De hyrde också ut rum i sin lägenhet. Riktiga mångsysslare när man analyserar.
Sånt kunde förklara varför Kristina beskrevs som arbetare resp piga.
70
« skrivet: 2011-11-15, 18:50 »
Tilläggas kan att de inte fick pensionen, gratian, automatiskt. Utan det var en belöning för lång och välmeriterad tjänst. Dessutom graderad, 10-25 kr per år, tror jag.
Så om en fd indelt soldat var gratialist var det i sig en hederstitel, kanske mera värd än pengarna i sig.
71
« skrivet: 2011-11-15, 13:38 »
Jag kom på att jag kan fuska, och länka fotot till ett krigshistoriskt forum jag brukar delta i, Skalman, eller rättare sagt dess engelsk-språkiga syskon som specialiserar sig just på tiden kring 2:a världskriget... Länk dit är: http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?f=39&t=183603&p=1646749#p1646749 Hoppas det är OK! Få se vad det ger för resultat! (Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-11-15 13:52) (Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-11-15 13:52)
72
« skrivet: 2011-11-15, 12:39 »
Är man inte expert på polska uniformer i väst, är det väl till att försöka hitta bilder på dem och jämföra. Har man bra förlagor går det säkert att känna igen. Det syns att det är riktiga uniformer de har, inget hopplock.
De ger inte intryck av meniga infanterister.
Sittande mannen till vänster har vit slips och snöre, så han har en annan, något högre grad än de andra.
Är de fallskärmshoppare i sin fin-uniform?? Kanske rent av dessutom officerare?
Deras ålder är iofs ett svagt indicium för högre grader. De flesta av de polska killarna där var inte fjunniga snabbinkallade 19-åringar, utan något mognare män.
73
« skrivet: 2011-11-12, 23:10 »
Vill man veta året är ju bilden på den civilklädda och säkert hyfsat moderiktigt klädda hustrun intressant. Ann-Marie är ju mycket duktig på sånt.
Jag är ingen expert på uniformer, de kan vara svåra. Instinktivt hade jag placerat honom högre än menig. Klockkedjan finns där också.
Hans ålder är dock bara ett svagt indicium. På Indelniningsverkets tid kunde de tjänstgöra ganska länge, och ändå inte avancera mera än kanske vicekorpral, i fredstid då.
De värvade däremot avancerade snabbare.
Men här ser vi också sabel/pallaschen, whatever. Jag antar att manskaps-sabel och sergeant-sabel såg annorlunda ut?? Observera snofsen som hänger ner.
Sabeln skulle kunna vara ett sätt att veta med bättre säkerhet, nu när vi inte ser epåletterna.
Observera också familjenhunden som framskymtar och också är med på porträttet.
74
« skrivet: 2011-11-09, 23:21 »
Hon väljer väl själv vilket smeknamn hon vill använda? Hon ville väl också antyda att hon kan utrikiska språk.
Vi får vara nöjda att vi kan spåra det till sagda Jeanne, och smeknamnet då en subvariant på Jeanne.
75
« skrivet: 2011-11-09, 22:48 »
Det är ryska, tror jag! Dessutom handstilsryska skiljer sig rätt mycket från tryck-bokstav ryska... Tryckbokstavsryska hade jag nog kunnat ana mig till vad det står, men nu är det för svårt för mig.
Har du möjlighet att förstora texten något? Jag har folk i min bekantskapskrets som kan god ryska, så de kan nog få en snabböversättning om du vill.
Men större stil tack, det är mycket svårläst som det är...
ps. Om det är från Polen så kanske avses Ukraina och ukrainska. Nu minns jag inte om ukrainska, som iofs är mycket lik ryskan, om de använder latinska bokstäver eller kyrilliska de också..
76
« skrivet: 2011-11-06, 23:24 »
Det förekom vissa standardutklädningar. Tex. man ser inte sällan fiskarkläder med sydväst och allt, eller sjömansmössor. Folkdräkter har också förekommit.
Jag har inte träffat tidigare på säkra belägg för lånade vardagskläder, men det låter inte orimligt.
Andra möjligheter är att bägge kvinnorna fick tag i samma mönster. Eller om de var släkt/bekanta, lånade finklänningen av varandra.
Här kan man kanske försöka kolla upp Leverin på Porträttfynd, om det syns att flera har exakt samma kläder.
Om det är fotografens lånekläder skulle det antyda att kvinnorna egentligen var av enklare stånd - och klädde då upp sig in i bättre stånd.
Annars hade ALLA människor snygga kläder när de skulle ut. Även enkla arbetare.
Nästan de enda som inte hade snygga kläder var originalen.
Eller om mans så vill, de blev utnämnda till originalen när de inte längre brydde sig om snygga gå-ut kläder...
77
« skrivet: 2011-11-06, 23:08 »
Jag vet inte vad som skulle antecknas, men de påpekar och upplyser alltså att det INTE är antecknat. Ungefär som (sic!) att det står bokstavligen så, att det inte är något avskrivningsfel.
Här är det alltså samma men tvärtom - att det är tomt.
Det är så jag tolkar det.
78
« skrivet: 2011-11-04, 11:33 »
Det är säkert samma efternamn ja. Därmed inte helt säkert att han är biologiskt släkt med dem. Det kan mycket väl vara ett taget namn, de var ett fint föredöme. På den tiden fram till ca 1900 var det tämligen fritt att ta nästan vilket efternamn som helst. Utom möjligen adliga namn då.
Eller rent av ett givet namn om Nonnens tog honom under sina vingars skugga. Hygglighet var ganska vanlig.
Mina rader hjälper dig inte så mycket just nu, men men.
79
« skrivet: 2011-10-21, 12:44 »
Sven-Ove. Nice idea, but it demands the g in Wolgast is pronounced as j... As is sometimes done in Swedish. Woljast would be almost there...
Im not born in Sweden, and I cant theoretical grammar, so I dont have the intuitive feeling of which g is pronounced as j...
What is the case here?
ps. I seems from the Wikipedia germans themselves says Wolgast, but if he was swede-speaking he may pronounce otherwise.
Another though. Earlier it was suggested Ullgård or Ullagård. Not impossible, but this would probably be names of the farm where he was living/born.
Not necessarily any town... Giving a precise adress, but difficult to find on maps.
80
« skrivet: 2011-10-09, 15:05 »
Artfiel kanske? Jag kommer att tänka på en Fantasy bok skriven av en amerikansk författarinna, Sagan om Paksennarion, av Eliszabeth Moon. Ett tips i sig!
Iaf, förnamnet Artfiel förekommer där. Vem vet, förnamnet Artfiel förekommer kanske i Amerika´t?
Jag kan tänka mig också stavningen Artviel, men då låter det nystan tyskt... Kanske då smeknamn av ett tyskt förnamn.
81
« skrivet: 2011-10-09, 14:58 »
Per-sedel - t.ex. militära persedel. Oftast klädesplagg, men kan vara andra, mindre bärbara föremål också.
Sedelresande är alltså handelsresande av något slag.
Gissar jag.
82
« skrivet: 2011-10-08, 12:11 »
Listor: Beställning och identifiering är två helt skilda saker. Beställaren var ju många gånger helt annan person är den avfotograferade, så bevarade listor är en förrädisk väg.
Jag brukade titta mycket på Västarvets stora bildarkiv innan dess sök- och valmotor kraschade. De hade bla hela arkivet från en kvinnlig fotograf i Stenungsund, (minns ej namnet just nu), komplett med identifieringar. Efter ett tag insåg jag att det var beställarna - eftersom personerna stämde allt som oftast inte. Och ingen registrator kan göra SÅ många enkla fel.
Däremot kunde det förekomma att personen identifierades av kopisten på själva glasnegativet. Dessa identifieringar är mera pålitliga. Stavningen kan vara osäker, men identfiering tämligen pålitlig. Problem kan däremot vara handstilen.... Vad har man för glädje av en identifiering om man inte klarar av att läsa handstilen??
Vad gäller förstoringar: Visitkortsfoton är negativ 6x9, så det är inge svårt alls att blåsa upp detaljrika förstoringar. Bara man har rätt förstoringsapparat så.
Däremot nån gång tyckte man kanske det var finare att ha en teckning istället. Inte alls ovanligt.
Förstoringsateljéerna brukade hjälpa till med detta också.
Likaså man kan hitta att målade porträtt gjordes efter visitkortsportätt. Det kan också gälla välbärgade personer.
83
« skrivet: 2011-10-08, 11:47 »
Det är alltså första årets beväringsperiod som avses. 1 ist för 1:a... Själva perioden var kort, några få veckor per omgång, inte mer. Minns inte på rak arm de exakta längderna.
Om de nu inte ville göra militär karriär förstås.
84
« skrivet: 2011-10-06, 10:10 »
En teckning på övre fotot? Jag får nästan den känslan... De kunde göra oerhört verklighetstrogna teckningar om de så ville.
Teckningen kunde eventuellt avfotograferas om så önskades.
OM det är en teckning så förvrängs ju tidsskalan - den kan ha blivit gjort nästan när som helst runt mitten av 1800-talet och senare. Jag tänker på kläderna som är en viss fingervisning.
85
« skrivet: 2011-10-06, 10:02 »
Skor ja, dvs sandaler. Sandaler med öppna tår var ovanliga förr. När började de dyka upp? 30-talet? Knappast tidigare. Det gäller iaf Sverige. Amerika´t vågar jag mig inte på.
86
« skrivet: 2011-10-05, 12:25 »
Kan han ha HETAT TT Eklund? säg Tore Teodor... Ja eller hon då. Tora Teofila, eller nåt. Förr i tiden var de mycket för att antingen korta ner förnamnet alla förstod ju ändå vem som åsyftades eller att bara skriva initialer...
Jag menar, det var tydligen inte tit utan TT
87
« skrivet: 2011-10-03, 16:47 »
Tufft. Levy, Levi etc är ett mycket vanligt efternamn...
Det blir nog lättare att söka via Christina, dvs hennes namn som ogift.
88
« skrivet: 2011-10-03, 09:30 »
Bekvämt att skriva tit. om man kanske inte vet exakt vilken titel det skall vara. Personen har kanske hunnit avancera. Så därmed antyder man att jag vet vad du har för titel, men nog tror jag att du har hunnit avancera
Eller om det är många titlar.
tit kan möjligen också stå för titern, titrering, som är ett sätt att mäta koncentration av ett visst ämne. Här kanske koncentration av den aktiva beståndsdelen i vaccinet, eller nåt sånt.
89
« skrivet: 2011-09-28, 10:38 »
En månads vatten och bröd, ja. Det låter inte så farligt kanske. Speciellt om det var alternativ mot 40 par spö. Obekvämt och jobbigt men vadå. Inte värre än mången modern bantningskur kanske??!
Men det var hårdare än det låter, rent av livsfarligt.
Dels är det ju frånvaron av all slags vitaminer. Kombinerat med att fängelsecellen ifråga knappast var ett vilohem. Hos personer som antagligen redan var på gränsen.
På ett ställe såg jag en diskussion där de påpekade, att dieten ifråga innehöll inte heller något salt. Och just saltbristen tog knäcken på många.
De kunde alltså lätt dö, eller också kunde de dö av följdsjukdomar. Eller rent allmänt, få sin hälsa bruten.
Det var alltså ett MYCKET hårt straff.
90
« skrivet: 2011-09-28, 10:24 »
Ett indicium är att bilder från 70-talet är ofta svårt fläckiga. Jag antar det var något kemikalie de använde just den perioden som inte var så bra.
Inget bevis, men ett litet indicum alltså att det är 60-tal...
Det lite ojämnt utskurna fotot antyder kanske också 60-tal, innan allt var standardiserat.
91
« skrivet: 2011-09-26, 13:53 »
Kragskyddare användes ibland, som sådana. Det var ofta en mönstrad extrakrage som bars ovanpå klänningskragen. Syns ofta på äldre bilder. Jag antar att manliga löskragar till skjorta hör också hit... Tanken är att skyddskragen var lättare att vaska av, än själva plagget. Som man alltså därmed inte behövde tvätta så ofta.
Man kan säkert säga att halsduken fungerade också som en kragskyddare. Om det var din fars lilla interna skämt, eller om den kunde kallas så ibland - vet jag ej.
92
« skrivet: 2011-09-23, 09:10 »
På tal om barn som pigor betjänter etc.
Jag råkade hitta i Svar en 8-årig piga, nånstans åt Kålland till... Man ser ganska ofta att pigor har barn. Man kan kanske anta att de är ogifta mödrar, utan att spekulera vidare in i historiken. Och de omnämns som barn. Men i ett fall såg jag att barnet omnämndes som piga, liksom sin mor. Det var samma årtal i originalhandlingen, så det var iaf inte skrivfel av registratorn.
93
« skrivet: 2011-09-19, 01:35 »
Arrangerad bild? Kanske det ja. Något jag funderar är att det är bara de två första som har arbetsklädsel. De hör också tydligt ihop. De andra tre har vårdad vardagsklädsel för, säg, lägre tjänstemän. Syns tydligast på mannen, vit skjorta, väst, slips, men även kvinnorna har motsvarighet i rätt snygga klänningar. Arrangemanget visar då kanske att vid bråda tider var det man ur huse, och då hjälptes både ägarna och lantarbetarna åt med praktiskt arbete.
94
« skrivet: 2011-09-16, 10:16 »
Stan tog ju slut i nuvarande korsningen Mellbygatan-Esplanaden, i höjd med Flickskolan. Det ser man på lite äldre bilder och målningar av stan.
Så jag gissar att Mellbytullen låg precis där, invid rödljusen i korsningen.
Däremot själva tullen användes ju inte. När togs de när, 1810?? De användes därefter enkom som ett begrepp.
Till vänster, nuvarande Stadsträdgården, där byggdes vid denna tid ca 1860 en folkskola annexskolan, nuvarande Idrottsmuseum, Kylanderskolan, används numera som Musikskola, samt sjukhuset. Apotekaren Mathias Kylander hade intressen i denna mark. Han var också en tung sponsor så jag antar att det är ingen tillfällighet.
Till höger, villaområdet mittemot sjukhuset, var mer eller mindre obebyggd vid den tiden så vitt jag förstår.
Om den gode fanjunkarn bodde nära Mellbyporten, gissar jag att han bodde där tingshuset ligger (dvs låg, den är nerlagt sedan nåt halvår) numera... dvs Motsatta hörnet av dagens Mellby-och Esplanaden.
Jag kanske söker vidare om jag ids och har tid för att ha 100% belägg, men detta är min nuvarande gissning.
95
« skrivet: 2011-09-14, 10:04 »
Att äga ett hemman, det var ett mått på att vara skattskyldig, men gav också rättigheterna. Man var den frie bonden s.a.s. Framför allt att rösta till riksdag, socken etc... Så visserligen hade en hemmansägare diverse formella skyldigheter, men det var också de som hade alla formella och faktiska rättigheterna... Ja. I en landsbygdssocken var hemmansägare per defintion de tongivande.
Problemet var ju att långt ifrån alla satt på ett helt hemman. Väldigt många hade bara delar av hemman, ibland kanske så långt ner som 128 dels (har jag för mig). Ett annat problem som antytt ovan, var att bra jord eller nära till marknaden gav naturligtvis bättre resultat än mager jord.
En stor torpare kunde själv ha drängar och pigor*, och rent ekonomiskt ibland ha det bättre än en sån där pytteliten hemmansägare. Men han saknade alltså vissa formella rättigheter. Jag är inte ens säker på om han satt i sockenstämman...
*Hur jag vet det om torparen och hans folk? Jag har sett exempel på torparkontrakt, som var så löjligt hårda, inkluderande ett stort antal fullmansdagsverken och dessutom körslor med fullerfaren karl som hade egna seldon med sig, att enda möjligheten att klara av skyldigheterna OCH ändå sköta eget jordbruk var att själv ha en eller flera drängar... Ja eller iaf fullvuxna barn.
Lantbrukare ja. På 1800-talet uttrycket lantbrukare betydde en godsägare som personligen drev sitt eget gods, och inte via arrendator eller anställd inspektor - vilka alternativ var mycket vanliga. Inte minst som många godsägare ägde flera gods. Detta betyder också att om någon tituleras godsägare så antyder det att denne drev sitt gods mha inspektor eller arrendator.
Vilket fö betyder att arrendator kunde arrendera ett mindre jordbruk, men många gånger drev de nog större jordbruk också. Det måste avgöras från fall till fall...
96
« skrivet: 2011-09-12, 10:08 »
Lasse. Omkopieringar var inte ovanliga. En vanlig orsak var bilder på numera avlidna, där man då använde ett äldre foto där de fortfarande var i sin krafts dagar.
Så det får väl tills vidare vara din och min hypotes, att flickorna (och ev den unge mannen) fanns icke mer.
Låt oss hoppas att någon kan vederlägga hypotesen, och bevisa att de levt långt in i ålderdomen.
97
« skrivet: 2011-09-06, 11:25 »
Brist på tandvård förr i tiden ja. I en bok med minnen från 1800-talet (Skoglar Brynolfsson Wennerberg) kommenterar narratorn olika personer; det återkommer hela tiden typ: kvinnan ganska ful, dålig hy, men rätt vackra tänder... Ser märkligt och udda ut. Men orsaken är troligen, att i en tid med knappt nån tandläkarvård, så hade folk ofta dåliga tänder. Skadade på olika sätt, eller också utdragna... Och följaktligen, alla tänder i behåll och utan skador, mörka hål etc - ja då blev det påfallande om de hade snygga tänder... Frisör Herrmann som etablerar sig i Lidköping ca 1860, tituleras frisör och fältskär(sic!). Firman fanns fö in i modern tid. Vänermuseet har kvar lite gammal utrustning från genom åren. Inklusive lite gamla tandtänger. Det slår mig att antagligen sysslade han inte med enklare kirurgi som man annars tror - det fanns ju trots allt läkare i stan, och ett par år därefter startades lasarettet. Det troliga är att det han sysslade var tandutdragning och enklare tandvård - eftersom jag är osäker på om det övht fanns tandläkare i Lidköpingstrakten på den tiden. Jag har inte sett några spår av det iaf. Inte förrän framåt 1900 kanske. Så det KAN hända han sysslade med enklare kirurgi, men det säkra är att han sysslade med enklare grundläggande tandvård, förutom då sin frisörgärning.
Det är rätt troligt att en del andra frisörer barberare sysslade likaså med tandutdragning o dyl.
98
« skrivet: 2011-08-29, 13:28 »
Tretti-talet, kanske. Jag tänker bla på kvinnornas relativt korta kjolar, lite under knäna.
Även bild nr 1 kan vara tretti-talet. (kostymen kanske lite gammaldags, men).
Jag funderar på om industri-olyckan kan ha varit en skarp övning. Jag tänker på att de kommer ut ur ett rökfyllt utrymme, och den skadade är ordentligt omvirad i filten.
I verkligheten hade de antagligen tagit ut honom snabbt som attan, och först ute i friska luften virat in honom...
99
« skrivet: 2011-08-23, 11:30 »
Domare kan det inte gärna vara... Jag litar hellre på en infödd norrman än google translate, alla dåliga norska skämt till trots.
Snabb googling placerar fö oppmann bredvid fysio i lagupptställningen, så...
Lagledare kanske den enklaste översättningen. Då ryms det lite av varje.
100
« skrivet: 2011-08-18, 09:16 »
Bo, are your translation Mr and Mrs from Herr and Fru? if so, we must add Herr and Fru at this time was used as honorary. Not always meaning real nobility, but at least - them were looked at as better people.
Today is mr and mrs clearly equivalent to herr and fru.... in common courtesy given to everyone.
In english usage at that time, mr and mrs were for lower middle class people, so to speak. Clearly better than workers or common peasants, but not upper class. A skilled craftsman was titled Mr, but NOT his helper, NOT the day labourer.
Am I wrong?
Thus our Hultquist seems to have good ancestry, although already his parents become rather poor... and thus, he although having good roots, was forced to make it on his own. He partly succeed, becoming a decent occupation as gardener.
101
« skrivet: 2011-08-16, 09:54 »
Ja, ämbetsmanna-uniform - troligen jurist av något slag, är det troligaste. Jag håller med. Förklarar också fint hans relativa ungdom, inklusive avsaknad av utmärkelser att skylta med. http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Fritz_Pegelow.png?pagewanted=all Jennika, din fars uniform hade en liten buske till mössan/hatten? á la jägarfjädern? (Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-08-16 09:55)
102
« skrivet: 2011-08-16, 09:44 »
Jag funderar, man kan ju säga receptarien. viktuarien(?). Restauratien kan alltså vara en naturlig nybildning, det behöver inte vara felavläsning. Betydelsen blir i praktiken densamma om det är en kvinnlig befattningshavare.
103
« skrivet: 2011-08-15, 10:24 »
Jag har sett olika varianter på militärläkarna. Jag tror nästan att de kunde välja lite själva.
Så t.ex. har jag sett en militärläkare både med höga skärmmössan nämnd ovan, samt på annat foto, samme doktor klädd i exakt samma mössa som de andra officerarna vid regementet. Medan pastorn var civilklädd.
Jag tror mig ha sett samme doktor även i en sån här högre officer-mössa - det är därför jag gav förslaget.
Problemet är att jag inte hittar fotot just nu. (tänker närmast på A.H. Christenson / Kristenson, regementsläkare mm, bosatt i Skara. Västarvet har ett antal bilder på honom).
Men problemet kvarstår. En relativt ung man, men med mössa som man annars förknippar med generalsgrader.
Men inga synliga medaljer. HADE han varit hög officer eller riktig hög tjänsteman hade han säkert åtminstone någon fin medalj att visa upp.
Det är väl handtaget på något slags sabel/pallasch som framskymtar?
Nu behöver han inte vara militär för det. Det fanns flera som kunde ha uniform och ev sabel därtill.
Landshövdingar hade uniform med sabel, det vet jag. Jägmästare likaså, tror jag. Polismästare??
Fanns säkert fler befattningar som kunde ha snofsiga uniformer och eventuellt sabel/värja därtill.
104
« skrivet: 2011-08-13, 13:39 »
Militärläkare kanske? Även om han ser lite ung ut för att hunnit avancera.
Jag antar att mössan är en uppsnofsat version av en trekantsmössa. Ser udda ut pga vinkeln. I andra vinklar är den inte fullt lika konstig.
105
« skrivet: 2011-08-10, 09:48 »
Min gissning är att Gimmersta betalade sin statliga skatt på något annat sätt.
Eller att det var iaf den officiella förklaringen.
Men är det någon som vet exakt - är jag också intresserad.
106
« skrivet: 2011-08-06, 23:46 »
Det upphörde 1901, men de som var redan anställda indelta knektar fick fortsätta så länge som de önskade. Ett privilegium alltså.
Det förklarar säkert det du berättar.
Så det fanns indelta soldater i systemet ändå in i 50-talet. Även om mot slutet var det väl knappast någon av dem som levde i det avsedda torpet, utan hade dem kanske som en fritidsstuga.
Ville de inte använda jorden som tillhörde stugan fick de en extra slant från bonden (det var ju bra jord efter det att en soldat och hans hustru har kärleksfullt pysslat om den. Den var en del av lönen. använde inte soldaten den, ville oftast bonden använda den).
Utväxlingen mot värnpliktsarmén började fö tidigare, så ett tag fanns paralellt bägge system: både värnpliktsarmåen som höll på att byggas upp, och indelta armén som höll på att monteras ner. Så mot slutet det var ganska vanligt att en del rotebönder valde att istället för att städsla en indelt soldat, betalade en avgift till kronan, och kronan tyckte det var helt OK.
Men de allra sista indelta soldaterna anställdes hösten 1901.
Det exemplet jag vet blev under 40-talet anställd som heltidsbadmästare vid Halmstads regemente, och han dog fortfarande i tjänst ca 55 (minns ej exakta datumet).
107
« skrivet: 2011-08-03, 10:02 »
Kittov kan det bara inte vara, då är det inte ryskt. Däremot en ganska vanlig försvenskning vore Kitoff... Eller Kitow. Jag funderar om det kan vara hårt H, dvs Khitov... Kort sagt, ser du namnet så känner du igen det, men det kan bli svårt med datorsökning.
Min fundering är att om han tituleras för stenhuggare så är det iaf snäppet bättre än en vanlig arbetskarl, eller menig i ingenjörskompaniet... Dvs lite bättre chans att hitta honom.
Det fanns en intressant tråd om dessa ryska kanalgrävare helt nyligen, nån månad tillbaka bara... Minns inte just nu under vilken rubrik, men den fanns. Där fanns även länk till en bra uppsats på temat...
108
« skrivet: 2011-08-02, 09:43 »
Jag vet ingenting om denne Kitov. Men min gissning är iaf att han är med bland de ryssar, fd ryska soldater, som organiserats som ett pjonjärkompani i samband med bygget av Göta Kanal. Vidare, Fredrik kan säkert stavas på andra sätt också, speciellt om det är från ryska... jag är inte helt säker på vilka varianter det finns.
109
« skrivet: 2011-07-31, 23:22 »
The owner of the industrial willage perhaps. Or someting similiar.
Here the owner of the iron mill willage. Or even the owner and patron of the iron mill willage... Lenghy, but says quite well what is was.
110
« skrivet: 2011-07-28, 13:55 »
Sorry, jag är inte expert på fadeskapsutredningar. Men jag har sett bra trådar om det här på Anbytarforum...
Det är därför jag vet att för det mesta brukade man nog ana vem som var fadern.
111
« skrivet: 2011-07-27, 13:14 »
Dina extra uppgifter motsäger inte. Han är uppenbarligen inte registrerad som sammanhörande med Alma eller hennes barn... Och om han var gift så aktar han sig extra noga för att ge sig tillkänna. Så en gift man är snarast ett indicium på vår man.
Det framgår inte riktigt när är fotot taget. Om vi antar att det är från de aktuella åren, dvs fyrtioårs ålder strax i början på 1900-talet, så blir han något av en huvudkandidaten.
Jag hittade fö ytterligare en ung Andersson, en sockerbagarlärling. Men det är inte många sockerbagare som dessutom är Andersson.
Däremot finns det flera bagare som är Andersson, fastän ingen glödhet.
Sedan finns alltid brasklappen: Har man fått en fin träff i folkregistret, så har man. Men ingen träff behöver inte betyda så mycket. Det finns många hål...
Frågan är väl hur man utredde faderskapet. Vanligen gjordes åtminstone försök, och det brukar antydas vem som varit den troliga fadern, även om man kanske inte fastslog det rent ut.
112
« skrivet: 2011-07-27, 10:30 »
Folkräkningen 1900 anger
Johan Alfred Andersson, f. 1859 i Ucklum Göteborgs- och Bohuslän, Sockerbagare
Emma Maria Olsdotter, f. 1859 i Myckleby Göteborgs- och Bohuslän
Valborg Maria, f. 1884 i Göteborgs domkyrkoförsamling Göteborgs- och Bohusl
Alice, f. 1890 i Göteborgs domkyrkoförsamling Göteborgs- och Bohusl
Märta, f. 1892 i Göteborgs domkyrkoförsamling Göteborgs- och Bohusl
Ruth, f. 1895 i Göteborgs domkyrkoförsamling Göteborgs- och Bohusl
Johan Alfred Andersson
Hemförsamling: Göteborgs Gustavi
Hemort: Landala 9 Qvarteret N:o 12
Kontrakt: Domprosteriets södra
Län: Göteborgs- och Bohus län
Födelseår: 1859
Födelseförsamling: Ucklum Göteborgs- och Bohuslän
Yrke: Sockerbagare
Civilstånd: Gift (G)
Kön: Man
Famstkod: Far/man (F
Sannolikt är det han.
finns också en
Johan Albert Andersson, f. 1881 i Brastad Göteborgs- och Bohuslän, Sockerbagare
Johan Albert Andersson
Hemförsamling: Göteborgs Gustavi
Hemort: 15:de Roten N:o 22 B
Kontrakt: Domprosteriets södra
Län: Göteborgs- och Bohus län
Födelseår: 1881
Födelseförsamling: Brastad Göteborgs- och Bohuslän
Yrke: Sockerbagare
Civilstånd: Ogift (O)
Kön: Man
Famstkod: Ensamstående (E)
De kan vara befryndade, men denne här är för ung.
113
« skrivet: 2011-07-26, 19:03 »
Håller fint ja! Däremot bilder tagna nästa årtionde, 1870-talet, är ofta fulla av rostfläckar. Om det är sämre klister, papper eller nåt vet jag ej... men nåt var det, hela årtiondet.
Rent praktiskt kan man därför ofta tidsbestämma dem med fläckarna som huvudindicium.
Kvalitén på dessa 6x9 visitkort är fantastiskt. Slår allt vad moderna 24x36 mm har åstadkommit under hela 1900-talet. Tål nästan vilka förstoringar som helst. Det är först nu med digitalkameror och 10+Mb bilder som man åter börjar komma nånstans i närheten.
Såna är mina intryck iaf.
114
« skrivet: 2011-07-25, 15:28 »
Matwiew torde varit nåt i stil med Matwiejew. Jag är osäker på den helt exakta stavningen, men nåt i den stilen borde det vara. Om någon ids söka.
115
« skrivet: 2011-07-25, 15:23 »
USA resp svenskbygder där ja... Vad var det allmänna giftermålsåldern i USA vid den tiden vet inte jag, men i en del stater hade de neråt 12 år in i våra dagar. Jmf handlingen i den kända filmen Pretty Baby.
Så ett mycket tidigt äktenskap var faktiskt fullt möjligt, tror jag. Om än inte riktigt socialt accepterat.
116
« skrivet: 2011-07-25, 15:17 »
Krigsmanshus? Då lär nog avskedet varit i första hand pga invaliditet av något slag. Men det skrivna ovan, att han hade goda vitsord, torde stämma ändå.
117
« skrivet: 2011-07-25, 10:06 »
Om han fick avsked med underhåll betyder det sannolikt att det var hedersamt avsked, inget avsked på grått papper som t.ex. för fylleri. Det var långt ifrån alla som fick pension eller underhåll. Enbart de med goda vitsord fick det.
118
« skrivet: 2011-07-24, 22:32 »
Moderatorn: Dublett? Sorry för dubbelposten. Tar jag bort den ena försvinner bägge... Du får gärna ta bort ena dubletten samt detta meddelande.
119
« skrivet: 2011-07-24, 22:29 »
De olika versionerna. Nu fick jag kläm på dem.
Snedkors med guldkant = Svärdsordern, för officerare minst kapten; Tapperhet i fält eller 20+ välmeriterad tjänst.
(det fanns olika graderingar, men de är mest för hovmän och kalenderbitare).
Snedkors med silverkant = Svärdstecknet, för högre underofficerare (dvs fanjunkare och sergeant), och för civilmilitära officerare, tex militärpräster och militärläkare. De civilmilitäras saknar svärdet - men det ser man ju inte på avstånd eller på vanliga bilder.
Tapperhet i fält eller 16+ välmeriterade tjänsteår.
Ärvda svärdstecken är vanligen svarta - oputsat silver svartnar.
På äldre bilder och oklar tjänsteställning är tumregeln:
blänkande = silver = svärdstecknet.
Lite mörkare = guld = Svärdsordern...
Svärdsordern och svärdstecknet bars på vänster sida och i regel ensamt som enda utmärkelse: det var ju DEN högsta utmärkelsen man kan få.
På några få enstaka bilder ser man flera ordnar. Jag antar att de andra ordnarna är utländska höga ordnar.
I alla händelser bar man aldrig lägre utmärkelser samtidigt till Svärdsorder och Svärdstecknet.
Rund = Svärdsmedaljen. På framsidan Tre kronor och svärd. På baksidan skrivet: För Krigsmanna Förtjänster. Den var för manskapet, dvs meniga och lägre underofficerare. Tapperhet eller 16+ välmeriterad tjänst.
Bestämmelserna för Svärdsmedaljen skiljer sig lite från Svärdsordern och Svärdstecknet iom att det var tillåtet att samtidigt bära andra höga svenska utmärkelser.
Tex Odlingsmedaljen eller Vasamedaljen.
Man ser sålunda inte sällan bilder på äldre stolta knektar med både två och tre medaljer på sin bringa, därav alltså av av dem = Svärdsmedaljen.
Alla tre bärargrupper kallades för Svärdsman. Det var fint det!
120
« skrivet: 2011-07-24, 22:11 »
De olika versionerna. Nu fick jag kläm på dem.
Snedkors med guldkant = Svärdsordern, för officerare minst kapten; Tapperhet i fält eller 20+ välmeriterad tjänst.
(det fanns olika graderingar, men de är mest för hovmän och kalenderbitare).
Snedkors med silverkant = Svärdstecknet, för högre underofficerare (dvs fanjunkare och sergeant), och för civilmilitära officerare, tex militärpräster och militärläkare. De civilmilitäras saknar svärdet - men det ser man ju inte på avstånd eller på vanliga bilder.
Tapperhet i fält eller 16+ välmeriterade tjänsteår.
Ärvda svärdstecken är vanligen svarta - oputsat silver svartnar.
På äldre bilder och oklar tjänsteställning är tumregeln:
blänkande = silver = svärdstecknet.
Lite mörkare = guld = Svärdsordern...
Svärdsordern och svärdstecknet bars på vänster sida och i regel ensamt som enda utmärkelse: det var ju DEN högsta utmärkelsen man kan få.
På några få enstaka bilder ser man flera ordnar. Jag antar att de andra ordnarna är utländska höga ordnar.
I alla händelser bar man aldrig lägre utmärkelser samtidigt till Svärdsorder och Svärdstecknet.
Rund = Svärdsmedaljen. På framsidan Tre kronor och svärd. På baksidan skrivet: För Krigsmanna Förtjänster. Den var för manskapet, dvs meniga och lägre underofficerare. Tapperhet eller 16+ välmeriterad tjänst. Många indelta knektar tjänstgjorde länge, så den var relativt vanlig.
Bestämmelserna för Svärdsmedaljen skiljer sig lite från Svärdsordern och Svärdstecknet iom att det var tillåtet att samtidigt bära andra höga svenska utmärkelser.
Tex Odlingsmedaljen eller Vasamedaljen.
Man ser sålunda inte sällan bilder på äldre knektar med både två och tre medaljer på sin bringa, därav alltså av av dem = Svärdsmedaljen.
Alla tre bärargrupper kallades för Svärdsman. Det var fint det!
121
« skrivet: 2011-07-18, 09:49 »
En socken var skyldig rent allmänt att ta hand om de sina. Så helt utkastade och totalt rättslösa var de aldrig, änkorna tex.
Ett av sätten att lösa försörjningsfrågan var alltså att ge dem tillstånd att gå runt och tigga... Att tigga var annars inte tillåtet. Men å andra sida dem som hon tiggde hos visste ju att hon var en av socknens egna, en godkänd tiggare, och det var därmed i deras eget intresse att ge något...
Det är klart, att gå runt och tigga var ungefär sista anhalten. Det innebär t.ex. att hon inte klarade av något annat, t.ex. syssla med något småhantverk - vilket många kunde, eller vara hjälpreda - vanligt -eller nåt.
Det var helt säkert inget roligt liv, men alltså inte nödvändigtvis fullt så illa som det låter.
122
« skrivet: 2011-07-17, 23:41 »
Mannen med boken kan kanske vara kyrkvärd. Prästen syns ju i andra raden. Och om kyrkvärden deltar, så bär han väl psalmboken åt prästen, så har han något att göra.
Det snövita är intressant. Det är nog inte sand, för det blir spår precis som i snön. Det ligger ju inte snö nån annanstans, så det kan inte gärna vara snö.
Det KAN hända att de har arrangerat bilden så att de hämtade rester av snö från någon fjäll i närheten och strödde ut det... Om det av någon anledning var viktigt för dem att ha bröllop i snö. Men det är riktigt långsökt.
123
« skrivet: 2011-07-17, 23:20 »
Ja, dräng med huvudarbetsuppgifter ute på fälten, kan det vara. Det tror jag.
En statare med motsvarande arbetsuppgifter kan det säkert också vara.
Kan bero lite på tidsperioden och omständigheter, antar jag.
124
« skrivet: 2011-07-17, 11:34 »
Patrick. Ja, det minns jag att en sån åsikt förekom. Hur pass vanligt, och hur pass seriöst det var sagt - det vet jag inte. Tankegången förekom och var inte ovanlig. Och märk väl, med adoptera menades adoptioner från utlandet. Svenska adoptioner var ovanliga redan då.
Så jag sekunderar din fundering om det finns utredning om detta.
125
« skrivet: 2011-07-14, 10:06 »
Instämplade årtal som årtalsidentifiering. En del visitkort har det, andra inte. Finns det något system?
Jag har för tillfället en fundering. Att troliga omkopieringar tycks ha oftare en instämpling än kort som nästan säkert är originalkopior.
Därmed inte sagt att alla omkopieringar är gjorda mycket senare. En del kan ha gjorts nästan omedelbart.
Hur är era erfarenheter?
126
« skrivet: 2011-07-13, 10:06 »
Att fråga tex pojkvännen bara för att han en engelsktalande är iofs förrädiskt. Det är inte heller alla svenskar som vet exakt vad torpare innebär. Jag vet exempel!
Så jag tycker nog att i tveksamma fall är det bättre att ge en beskrivning, så täcker man alla varianterna. Den som VET den exakta översättningen kan göra den själv, och den som inte vet - får veta innebörden.
A small under-farmer - vad tycker ni?
Och mitt paradexempel? En viss person och hans familj benämndes torpare. Efter närmare koll såg jag att hans och hustruns arbetsgivare, grevinnan Louise Piper, har gett dom som gåva att få bo på torpet ifråga. En närmast furstlig gåva! Kunna leva på torpet och dess plätt jord, men utan att behöva betala någon hyra eller ha några skyldigheter för det... Grevinnan Louise Piper-Hamilton var en hygglig och hjälpsam person, jag tror att storyn stämmer.
Så de levde på ett torp ja, men var de torpare? Njae.
127
« skrivet: 2011-07-06, 09:04 »
Hemvärnet i Missouri kan vara lösningen, det tror jag också. De hade ju det i Americat´. Numera kallas det för nationalgarde, tidigare kunde det heta milis. XX-statens milis. Och var alltså militärförband.
The Army, Armén, var och är federal däremot, dvs lyder under USA´s regering och president.
Bilden Chris hänvisar till. En immigrant som jobbar som laborer eller janitor och är i påfallande snygga kläder, ja överklasskläder? Jag gissar att kläderna kan vara lånade. Antingen av en vän eller rent av av fotografen själv. Ungefär som de kända vykorten med jättegrönsaker etc.
128
« skrivet: 2011-06-27, 21:58 »
Om det är arbetarklass-miljö, kan vi anta att Sverige inte är allmän nationalistisk yra. Det blir mycket mera troligt att det är pansarskeppet Sverige som avses, mycket modernt och pojkaktigt tufft.
Året är alltså efter 1915.
129
« skrivet: 2011-06-27, 14:06 »
Vad gäller Gregori. Jag tänker på de värvade fd ryska soldater som var med och deltog i grävande av Göta kanal, tillsammans med kollegorna de indelta soldater. De kallas ibland ryska krigsfångar, men egentligen var de fria. En del var desertörer, andra fd krigsfångar som lät sig värvas - det var ganska vanligt. Och de blev alltså organiserade i en pionjär-kompani (=ingenjörssoldater) och fick jobba med att gräva Göta Kanal. Jag tror de hade en hyfsat hög status, eftersom det nämns rätt ofta om deras barn med bonddöttrar (alltså inte torpardöttrar el dyl). Ja en hel del riktiga äktenskap måste det också ha varit.
Det finns säkert utrymme att skriva en bok om dem. Hoppas att nån gör det.
Om du forskar i det spåret - problemet är väl att det måste ha funnits ett flertal Grigori (kan nog stavas både som Gregori och Grigori)... Men pröva det spåret tycker jag.
Intagen för ryssen Gregoris hustru låter lite mystiskt. Jag antar att det är antydan att prästen var inte helt säker på om de gifte sig på riktigt. Eller rättare sagt, prästen anade att de INTE var gifta på riktigt, men valde att blunda med ena ögat...
130
« skrivet: 2011-06-27, 13:56 »
Ungefär samma som indelt soldat för en rote. Det brukade fö heta rusthåll om det var ryttare. Kolla på indelningsverket, indelta soldater och så, så klarnar det snabbt. Och Valla rote var alltså det eller de bondehushåll som skulle försörja en ryttarsoldat med alla tillbehör och hans torp, som del av deras statliga skatt.
131
« skrivet: 2011-06-27, 10:54 »
Han kan ha varit nåt slags underbefäl ändå, speciellt om han var stamanställd. Vilken grad de hade berodde inte enbart på utbildning och meriter, men också om det fanns tjänster lediga.
Det är bla därför de är så noga att påpeka att viss antal ränder visar att de hade en utbildning till furir. Om de verkligen var furirer vet man inte säkert. Det blev de först när en tjänst blev ledig - och om de fick den. I krigstid, eller under en mobilisering, går det ju geschwint till, så gott som alla behöriga får sina grader direkt, antingen genom en utnämning eller via utbildning. Men i en fredstida organisation går det mycket långsammare. Det är ju relativt få luckor.
132
« skrivet: 2011-06-27, 10:25 »
Det verkar vara en sjömansmössa? Det står Sverige på den. Det kan vara en allmän nationalistisk yra, men det kan också stå för skeppets namn. Pansarskeppet Sverige sjösattes 1915, slutleverans 1917.
En gissning är att bilden togs nånstans när det var aktuellt 1915-45...
Inte hjälper det mycket att exakt tidsbestämma bilden, men om gissningen är riktig, vet vi vad det är för en mössa...
133
« skrivet: 2011-06-27, 10:16 »
ps. iofs de kan ha hushållerska även om komministern är gift.
Och han är lite lik Jonas Tjernström.
Frågan är dock, varför är han civilklädd, och varför är inte hustrun med?
Kan det vara nån helt annan, säg klockaren?
Det finns ju två personer till på bilden längre ut åt vänster. Kan det vara något slags översiktsbild över de anställa inom prästgården?
134
« skrivet: 2011-06-27, 10:02 »
Om vi antar att mannen är komministern fastän civilklädd. De står inte tillsammans, de bildar inte en familjegrupp. Och han har inte heller sin egen hustru med. En rimlig gissning är därmed att han är en ogift komminister, kvinnan är hushållerska, med sin son då. Om hon är änka eller ogift förtäljer inte historien. Änka säger vi.
Både att kvinnan har förkläde antyder hushållerskesyssla, som att om unge herr komminister var ogift, så givetvis hade han en hushållerska på den tiden. Om inte annat så för att ge jobb. Det var ju överskott på arbetskraft på den tiden, varje arbetstillfälle var viktig.
Kan hypotesen bekräftas? Borde inte vara svårt för en duktig spårare.
135
« skrivet: 2011-06-27, 09:49 »
Edvard eller Edvin?. Två olika personer? Inte nödvändigtvis, behöver ej ens vara skrivfel. Förr i tiden var de mycket för att förkorta namnen. Så Edvin och Edvard förkortas bägge Edv. Och det kan bli en sjå att spåra upp rätt person. Ibland visar det sig samma, ibland två olika.
136
« skrivet: 2011-06-20, 12:59 »
Emily Egberta Nonnen var dotter till Edward Nonnen på Degeberg, jordbruksreformatorn - och broder till Emily med systrar, på Liseberg. Släkten hade tyska, engelska, skottska (och svenska) rötter, så tysk-skotska förnamn och stavningar återkommer hela tiden. Thorburtons och Macfies var nära befryndade.
Emily har givetvis stavats på en mängd sätt, inklusive försvenskning till Emelie.
137
« skrivet: 2011-06-16, 22:31 »
Tack Lasse för infot. Och det är också riktigt det du säger, det heter ju Keillers Park, det kom jag ihåg efteråt. Men det är ju uppe på ett berg, så det är säkert fler än jag som tänker på den som Keillers berg.
138
« skrivet: 2011-06-16, 10:37 »
Det är väl mannen bakom Keillers berg och Keillers varv i Göteborg? Kul att få se hans fejs.
139
« skrivet: 2011-06-11, 11:42 »
Lite udda att först är han mästersven, och sedan är han inhyses många år - men vid smedja... Vadå? Sedan är han ett tag hjälpsmed, och avslutas med före detta... Min gissning är att han fick någon skada 1815. Därefter räknades han inte längre som fullvärdig arbetskraft, kunde inte längre få ett fullbetalt jobb, och fick inhysas. Men var ändå så pass kunnig och kry att man ville ha honom med i arbetslaget.
140
« skrivet: 2011-06-08, 11:00 »
Vanliga huskatter kan också låta ganska hjärtskärande barnagråt, både vid uppvaktning samt begynnande slagsmål. För att inte tala om när de skall spy. Ajajajjaj kan de säga då...
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-06-08 11:01)
141
« skrivet: 2011-06-07, 10:28 »
Järnvägen är säkert en smalspårig järnväg. Min gissning är att den bara råkar vara där.
Klädseln tycks vara en vårdad 30-tals klädsel, medelklassfolk ungefär. Observera att männen i vitt har säkert vita arbetsrockar. Läkarrockar eller laboratorie-rockar. Kan också var arbetsledande personal på nåt företag där hygienen är viktig. De har iaf slipsar under rocken, en klar statusmarkör. En av dem är barhuvad - så det bekräftar att de har gått ut direkt ifrån arbetsplatsen i och för fotot.
142
« skrivet: 2011-05-27, 10:04 »
Rocken här ser lite för trång ut, om man vill ha den ordentligt knäppt. Fastän mannen är tämligen smal. Här är den antagligen mest som fotografens rekvisita. Från början måste den ha blivit sydd åt någon riktigt mager...
Att kvinnojackorna ses oftare beror kanske på att det var mest kvinnorna som vandrade ut på arbetsvandringar. Liksom att Zorn målade hellre av dalkullor än dalmasar
143
« skrivet: 2011-05-27, 09:58 »
Jag har också sett exempel på folk som bevisligen finns inne, hittas inte vid sök. Fastän jag söker förtvivlat på olika stavningar etc... Men sen dyker de upp vid ett helt annat sök...
Jag har länge funderat om det är sökmotorn som fallerar, eller registratorerna som var ojämna. Här i tråden framkommer det klart att det är manuella registratorer. Då får man väl ta hypotesen att det är de som fallerat med jämna mellanrum. Vilket är iofs mänskligt och faktiskt väntat.
Ett annat exempel är att vissa omgångar hittade jag massvis med Carl, men knappast någon Karl, men nästa årtionde var det tvärtom. Präster som försöker normalisera eller registratorer som försöker normalisera? Tydligen registratorer...
Lärdom? Får du träff fint och rent, och omständigheterna i övrigt stämmer, är det förträffligt.
Får du inget träff - sök vidare, olika stavningar etc... Kanske om du vet en släkting sök på släktingen istället... Med liite tur hittar du så småningom...
Problemet är möjligen att ibland får man träff, det ser rätt ut - men KAN alltså vara fel ändå. Om inte annat så var det vanligt att de hade samma förnamn i flera släktled. Pojkar brukade ofta heta Carl osv...
Så häng inte allt på en tillfällig träff fastän det ser rätt ut. Man måste ha flera samstämniga indicier innan man kan fastslå träffen som ett faktum.
Några funderingar.
144
« skrivet: 2011-05-21, 15:23 »
Rättare mm i Tun-Såtenäs. I så fall var skolan troligen i Såtenäs nära Tun. - Alternativt placerad i Tun men i samarbete med ägarna till Såtenäs.. Jo, det är riktigt att Kylbergarna på Såtenäs höll i gång i omgångar olika jordbrukar-utbildningar, resp var lärare på olika dylika utbildningar. Men jag är inte säker hur länge det höll på, vid 1900 ägde inte längre släkten Kylberg Såtenäs.
Sorry för den något vaga uppgiften. Jag följde Kylbergarna litegrann (som annars är kända för sina konstnärer). Det KAN hända att skolan fanns kvar.
145
« skrivet: 2011-05-19, 10:48 »
Beror lite hur du menar. En enklare hushållskola ingick väl i den vanliga skolan? Först gick de sina 6 år i grundskolan, en del slutade, några växlade till läroverk (läroverkseleverna kunde börja tidigare i läroverket). Många gick 1-2 år extra - för flickornas del var det ju ett slags hushållskola...
Det ser man ofta på bilder, halvstora tjejer i köksmundering i skolmiljö... Sålunda fanns den helt säkert i Lidköping ock.
Om du menar en högre hushållskola - det vet jag inte på rak arm, men kanske får syn på det förr eller senare...
146
« skrivet: 2011-05-10, 19:51 »
Googling antyder
kaldsman (kallsman) = elektor för utseende av kyrkoherde i en församling.
elektor = väljare, valman; i sht om person som vid indirekt valsätt utses att ss. ombud för en kår av valberättigade utöva deras rösträtt.
och jag antar att det torde stämma. Passusen ovan kommer tydligen nånstans inifrån Anbytaforumet, Marita Persson skrev inlägget.
Ingemar Wikström kompletterar: Bara en komplettering. I äldre dansk terminologi hade ordet kaldsmand även betydelsen stämningsman (d.v.s. den som kallar svaranden till tinget). Se Ordbog over det danske sprog, som finns på hemsidan ordnet.dk
Rose-Marie, vilket sammanhang hade ditt ord? Kyrkoherdeval eller domstol?
147
« skrivet: 2011-05-10, 14:07 »
Korpral, medaljpensionär, svärdsman. Om han var korpral, då fick han Svärdsmedalj (rund). Svärdsmedaljen var för manskapet, dvs meniga, korpraler, furirer.
Svärdstecknet (snedkors med silverkanter) var för högre underofficerare och civila officerare. Svärdsordern (snedkors med guldkanter) var för högre officerare.
Svärdsmedaljen fick man för minst 16 års välmeriterad tjänst. Dvs, rätt många indelta knektar fick den...
Hade man många års välmeriterad tjänst, så kunde man få en militär pension, man var gratialist. Den var inte hög men det var ändå trevligt.
Jag känner inte riktigt till ordet medaljpensionär, men min gissning är att medaljpensionär och gratialist är samma. Det är ju ungefär samma personer som fick de bägge. Möjligen att gratian blev något högre för den som faktiskt hade en Svärdsmedalj, förutom sina andra förtjänster.
148
« skrivet: 2011-05-06, 08:25 »
Namnen är så pass vanligt förekommande att det förklarar mer än väl att det finns två fotografer med exakt samma namn. Och jag håller med frågan, fotograf kunde ha eget atelje, eller jobba i andras ateljeer. Vilket senare var vanligt. Eller en kombination... Och i befolkningsregistret antecknas allihopa som fotograf. Både patron, anställd fotograf, och den som gör både ock... Iaf så snart det inte är rena biträdes eller kopistuppgifter iaf. Jag har ramlat på i Folkräkningen på ett antal personer som uppgivits som fotograf, också här i Lidköping, men där jag också är ganska säker på att de INTE hade en ateljé. De kanske stoltserade med en utbildning. Men det är troligare att de var hjälpfotografer hos någon patron.
Vad gäller Karl och Carl - bruket varierade. Jag har ibland hittat massvis med Carl med knappt någon Karl, och byter jag årtionde i Folkräkningen så blev det tvärtom... Om det beror på tidsandan, prästerna som skrev i, eller rent av registratorerna vid Folkräkningen som försökte normalisera - vet jag ej. Jag kollar iaf alltid både på Carl och Karl, Vilhelm och Wilhelm, mm... Och finner ofta att det är samma person under olika årtionden.
149
« skrivet: 2011-05-05, 19:39 »
Phaléne kanske. Nära släkt med papillon, eller sk fjärilshundar. Kan också kallas för dvärg-spaniel. Kallas ibland för fjärilshundar. Dessa visdomsord lånar jag ifrån Wikipedia. Jag tyckte att den liknade litegrann King Charles spaniel... Och visst, den bakvägen fungerade OK.
Ja, de finns kvar.
Kul bild. Man ser ofta på äldre bilder att husdjuren är på ett självklart sätt med på familjefoton. Uppenbarligen detta att svensken älskar sina husdjur är inget nytt påfund. Det gjorde vi för 150 år sedan också.
150
« skrivet: 2011-05-05, 11:06 »
Jag funderar dock på om det finns en viss begreppsförvirring kring hammarsmed.
Hammarsmedmästare är klart och tydligt smed där själva släggan är en automat, tex vatten eller ångdriven.
Men begreppet hammarsmed finns även hos manuella smeder. Såvitt jag förstår är då hammarsmeden den som slår, medan den som håller i är mästern. Dvs, kallas man för hammarsmed är man inte längre lärling, men om det är två smeder i verksamhet, är hammarsmeden den i hierarkin lägre. Konsten låg tydligen inte i första hand i att slå, utan konsten var att hålla och vrida...
Det är alltså ingen tillfällighet med skämten av typen; lärlingen slår mästern på tummen, den nyfrälste mästern säger Gud välsigne dig, pojk, men du vet vad jag menar!
151
« skrivet: 2011-05-03, 23:32 »
Lena! Kolla mail, där har du mina deschiffreringsförsök.
Hoppas det hjälper dig något, för det verkar egentligen inte vara några direkt nya uppgifter.
Lycka till!
152
« skrivet: 2011-05-03, 12:57 »
Iréne! Flera av de som heter Hjerpe och liknande har sina rötter i Järpås utanför Lidköping (egen församling fö), tidigare stavad Hjerpås.
153
« skrivet: 2011-04-23, 11:22 »
Lena. Fått mailet. Det är en vacker, men mycket svårläslig handstil. Och brevet ligger snett. Men jag skall nog klura ut med tiden. Det uppskrivna är iaf gatuadressen, huset nr 12 och lägenheten 63... Det står Ul före dvs Ga(tan)
Återkommer!
154
« skrivet: 2011-04-21, 23:25 »
Lena. Din uppgivna adress Pzvowourpow 12,63. Ploth Storsok är ganska så förvanskat. Kan du göra ett avläsningsförsök till?
Har du någon aning eller känsla vilken del av Polen det kan vara? Det blir då genast lättare att gissa.
155
« skrivet: 2011-04-19, 08:15 »
Gratia-pensionen igen. OK, nu har jag tagit reda på det. Gratialist-pensionen gick INTE vidare till änkan. Det finns förteckningar över gratialister. Inte bara med deras tjänsteår och meriter och hur hög pensionen var (den var graderad). Men också det exakta dödsdatumet, ja timmen på dygnet, enligt sagesmannen. Avsikten var att fasttälla exakt på öret när gratian skulle upphöra...
156
« skrivet: 2011-04-15, 13:06 »
Det kan också löna sig att kolla lite alternativa stavningar, och alternativa ingångar om man kommer på dem.
Med lite tur finns din ana där ändå, fast man får söka lite extra.
Det tipset gäller inte minst Folkräkningarna 1880,90,1900. Det är rätt många som inte dyker upp vid sök rakt upp och ner, men kan dyka upp vid helt andra sökningar. Så de FINNS där.
157
« skrivet: 2011-04-12, 16:48 »
Jag försökte googla lite. En träff var ett regementscirkulär där översten säger till på skarpen att nu när regementet blivit indelt, så skall soldaterna INTE kalla sig för rotekarl. Eller tala om rotering.
Jag tolkar det så att en del regementen var halvfasta, och var förlagda på olika platser, sen bytte man... De roterade alltså.
Om det är riktigt, så rotesoldat = indelt soldat. Soldat bofast på en rote.
Rotekarl = en halvfast soldat, som roterar mellan olika ställen. Förlagt hos bönderna s.a.s.
Jag undrar om Roteman är inte så mycket hjälpregistrator för socken, men kanske snarare för roten. Alltså den militära indelningen, ni vet.
Jämför med rotemästaren: den av bönderna som är ansvarig att rätt soldat rekryteras till roten, etc...
Jag vill påminna att en rote, två hemman, bestod sällan av bara två bondehushåll. De flesta bondehushåll var del av hemman, säg halva hemman, eller en sextondedels hemman. Så en typisk rote kunde bestå av kanske 5-10 bondehushåll. OCH tillhörande torp och inhyse-backstugor...
Nog fanns det att göra för en sån här roteman som var en hjälpregistrator.
158
« skrivet: 2011-04-12, 16:38 »
Jag försökte googla lite. En träff var ett regementscirkulär där översten säger till på skarpen att nu när regementet blivit indelt, så skall soldaterna INTE kalla sig för rotekarl. Eller tala om rotering.
Jag tolkar det så att en del regementen var halvfasta, och var förlagda på olika platser, sen bytte man... De roterade alltså.
Om det är riktigt, så rotesoldat = indelt soldat. Soldat bofast på en rote.
Rotekarl = en halvfast soldat, som roterar mellan olika ställen. Förlagt hos bönderna s.a.s.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-04-12 16:43)
159
« skrivet: 2011-04-12, 09:03 »
Tillägg Jöns Wetterman. I den ovannämnda boken nämndes inte på något sätt att borgarna ifråga skulle vara resande eller dylikt. Däremot vill jag minnas att en av dem sysslade tydligen rätt mycket med resehandel. Så det kan hända att det finns en anknytning iaf.
Frågan är möjligen, KAN det vara två helt olika personer, med samma namn, i samma stad vid samma tid och ungefär samma personliga förmögenhet, eller om det ÄR samma person. O
160
« skrivet: 2011-04-11, 14:17 »
Jöns Wetterman, ja. Och var är han begravd, frågar Niclas R. Jag hittade hit via googling, jag sökte mer uppgifter om Jöns såsom en ökänd stråtrövare från Billingen... Christina Ström: Kända och okända skaraborgare, skriver om Jöns Wetterman, och hans stråtrövarliga... Och det är antagligen denne... Besutten borgare och tomtägare i Skövde 1748. De blev fast 1748, de blev dödsdömda i Skövde resp Lidköping. Jöns lyckades dock fly. Så var hans grav är - det är givetvis okänt. Hans egendomar såldes på auktion.
De andra, som alltså sonat sina brott tillfullo, även de var borgare, tomägare, någon rent av rådman. De tycks ha varit befryndade med varandra via ingifte.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-04-11 14:35)
161
« skrivet: 2011-04-11, 11:04 »
Ungdomar som trumslagare? Ibland ser man uppgifter att unga pojkar tjänstgjorde som trumslagare. Så tycks ha varit i England, men det är antagligen en myt vad gäller i Sverige, iaf 1800-talet. Ja, antagligen allt sedan indelningsverket kom igång mot slutet av 1600-talet.
Jag tänker på ett vykort föreställande en grupp soldater från Skaraborgsregemente, 1832. Timmermannen med sitt helskägg och stora läderförkläde, några skyttesoldater, och en liten trumslagare. Ung pojke eller en kortvuxen man? Jag har dock emellertid hittat flera pensionerade trumslagare. Och sett bild på en äldre trumslagare med skägg och flera medaljer... Så trumslagare var säkerligen vuxna precis som alla andra, iaf under 1800-talet. Däremot jag kan tänka mig att korta män, som inte passade in i slaglinjen, togs ut antingen som trumslagare, eller som sjukvårdssoldater...
Det är dock troligt, att under tidigare tidsperioder där även 15 åringar kunde tas ut (innan indelningsverket), att dessa unga pojkar fick börja sin soldatkarriär som trumslagare.
162
« skrivet: 2011-04-11, 10:29 »
Det var en vecka där i det månadsskiftet, där det var tillåtet att byta. (under övrig tid skulle man vara städslad nånstans). Det var bekvämt för arbetsgivaren att kunna byta bort någon som inte fungerade, men framför allt, var det en säkerhetsventil för de anställda! DE kunde sticka ifrån och ta en tjänst som förhoppningsvis var lite bättre... Det gav också visst utrymme till löneförhandling. Det var nog sällan de fick mera i kontantlön - löner var ganska så fastlåsta. men de kunde säkert manöverera lite med naturaförmåner. Och vilka arbetsgivare som var vilka och vilket rykte de hade, det fick de väl reda på kanske under marknader, eller under kyrkobesöken. Det var säkert där som de preliminära kontakterna togs.
Vidare, det var säkert nyttigt med viss rörlighet, på flera olika sätt.
163
« skrivet: 2011-04-07, 14:40 »
Patientkosntaderna var ju inte så höga, det var mest mat och logi så att säga. Jag läste lite om det i minnesboken om Lidköpings lasarett. Som jag minns det täckte staden det om ingen annan kunde täcka. Socknen tex.
Jag hittade en roande berättelse, dvs gamlings minnen från en personen var liten, om en småtorparflicka på 10 år med söndervärkt öroniflammation. När hon började bli gående fick hon hjälpa till med skötseln, både som sjukvårdsbiträde och med strykning... Jag hajade till lite, men sedan tänkte jag att för henne som var van vid hårt arbete hela dagen var det närmast en välgörning att hålla henne sysselsatt.. Men så dagen innan hon fick åka hem, fick hon gå ner till sysslomannen och hon fick en slant. 20 kr?? Det var ju rätt mycket på den tiden för en liten flicka. Sedan skrev hon nåt om kostnaderna, 90 öre per dag, som de tydligen inte behövde tänka på.
Som jag fattar det, en del av poängen att hon hjälpte till (ja arbetade hårt) var att hon skulle täcka in sin egen kostnad. Sedan var de schyssta nog att överskottet gick i kontanter till henne, nästan som om hon städslades för denna tid...
164
« skrivet: 2011-04-03, 16:22 »
H´et behöver ju inte alls stå som efternamnssignatur. Det är narapå mera troligt att det är nåt annat. Kanske en gruppbeteckning.
165
« skrivet: 2011-03-28, 14:54 »
Vävarelyckan är tydligen den vanligaste stavningen. I övrigt vet jag ej så mycket mer just nu. Men kanske en viss hjälp för dig när du googlar.
Jag såg nånstans att ett äldre namn var Bagaregården. Förvånar mig lite, det var ju i utkanten av stan innan 1900... och 1900? Det var väl i den vevan som man höll på med väveri där...
Men detta är vaga tredjehandsminnen.
166
« skrivet: 2011-03-27, 21:21 »
Landsstorms-övning är nog detta. En rep-öving om man så vill... De är i sina typiska karolinerhattar. D tre i mörka uniformer i mitten är säkerligen reguljära befäl som fungerar som deras instruktörer och befäl. Landsstormen uppstod 1895, och skulle organisera i första hand fd värnpliktiga män mellan 33-40 år.
Fotot här är intressant, det torde vara en av de första landsstorms-repmånaderna, om man tänker sig när Landsstormen uppstod, och Stengårds levnadsålder. Och att delar av armén var ju fortfarande indelt. Man slutade rektrytera de indelta först 1901.
Trekantig hatt = landsstormen, enkelt va? Ja tyvärr fullt så enkelt är det inte. Det fanns tydligen även reguljära regementen som också hade ungefär likadan uniform. Så ibland är det ganska enkelt att identifiera dem, men i vissa fall måste man vara expert.
Men det är klart, i de flesta fall kan man kanske se det på soldatens ålder.
Märk också, att landstormen övade lokalt väldigt ofta i deras civila kläder. Kostym och lågskor. I bästa fall något slags sportig klädsel. Det kunde räcka med ett armband som uniform. Och så vapnen förstås.
167
« skrivet: 2011-03-27, 10:42 »
Dopet är ju en religiös ceremoni. Jag misstänker starkt att faddrarnas skyldighet är då i första hand religiös och moralisk. Dvs att hjälpa till att barnet fullföljer konfirmationen och så.
Att ta hand om barnet ifall föräldralös? Eller om det hänt med föräldrarna nåt annat. Ja, det har man hört. Men jag har knappast hört om ett föräldralöst barn blev omhändertaget och adopterat av faddrarna.
Det MÅSTE ha hänt då och då, men alltså knappast rutinmässigt som en självklarhet.
168
« skrivet: 2011-03-24, 11:53 »
Ett lagligt straff var ofta önskvärt, för när domen väl fallit kunde de få syndaförlåtelsen av prästen.
Så man ser inte sällan att de nästan anger sig själva, just för att få ut straffet och få det avklarat, och kunna gå vidare.
Läste jag nånstans.
169
« skrivet: 2011-03-22, 16:35 »
Davidsstjärnan kan användas i flera sammanhang. Spontant tänker man väl på judiska teman. Men t.ex. i Lidköpings kyrka har de davidsstjärnor på fönstren. Likaså en av högstadieskolorna i Skara (den omedelbart bredvid Domkyrkan). Jag vet inte vad symbolen står för i detta sammanhang, men uppenbarligen används den som en kristen symbol. Så sannolikt även denna ring.
170
« skrivet: 2011-03-21, 09:59 »
Även den vuxne tycks ha rätt höga klackar. Vilket alltså inte var det vanliga, om än inget unikum.
Det är kanske ingen tillfällighet att den lille pojken har högklackade skor, kanske ärvda av en äldre syster.
I den familjen tyckte de det var bra med högklackat.?
171
« skrivet: 2011-03-18, 09:47 »
Instämmer och tillägger:
Golvet på ena stället är mönstrat, på andra mest fläckig. Det mönstrade är troligen en matta... Uppenbarligen mycket vanlig design på mattor på den tiden, för det mönstret med mindre variationer syns på väldigt många porträtt från den tiden. ATT det är samma golv syns längst bort mot väggen... Fläckig på bägge foton.
Att albumet är med var ganska vanligt. Oftast var det något porträtt som man såg till fanns med på bilden vänd mot fotografen.
En hel album - ovanligt, men idén som sådan var alltså vanlig.
172
« skrivet: 2011-03-18, 09:40 »
Kan vara böss-kolv. Den delen av geväret som de håller mot axeln och lutar kinderna mot. Den heter faktiskt stocken, tror jag.
Militärerna brukade ha egna hantverkare, dvs vissa soldater utbildades extra som snickare, andra hjälpsmeder, etc etc.
173
« skrivet: 2011-03-18, 09:36 »
På ettan är det nog enklast att gå på personernas utseende. Den ena flickan torde vara ca 20, den andra något under. Därmed blir fotot daterat till senast 1900 men troligen något eller ett par år innan...
Tycker jag iaf.
Ungefär samma resonemang på tvåan... gissningsvis mot slutet av mannens liv, dvs närmare 1920 än 1900...
174
« skrivet: 2011-03-16, 16:56 »
Nowicki och Nawitsky det är alltså samma ljud där mitt i. C blir inte något slags tonlös K, utan skall uttalas. Och i väst brukar man då hjälpa sig så gott man kan med ts eller liknande bokstavskombinationer.
Kletsk låter rimligare - men ändå lite opolskt Liksom faktiskt Slutsk. Min gissning är att från början var det vitryska orter vars namn har lite lätt förpolskats.
Om namnet VAR vitryskt från början så kanske var det faktiskt Nawicki ändå? Det är inte helt säkert att det var Nowicki - även om det är ett vanligt polskt namn. (roten är fö ordet nytt)
Dessa funderingar gör det kanske lite lättare för dig att söka när du väl kommer åt originalhandlingarna.
Lycka till!
175
« skrivet: 2011-03-16, 09:07 »
Änkepension?? Såvitt jag förstår fick hon inte änkepension nej. Utom möjligen om soldaten efter lång och välmeriterad tjänst blivit pensionerad och blivit gratialist. Jag kan tänka mig att denna gratia fortsatte till änkan - men vet ej.
Däremot är det delvis en myt att hon och barnen blev utkastade på bar backe omedelbart efter det att soldatens död blev känd. Rotens bönder brukade se till att hon fick något slags torp / backstuga att leva i istället. Men övrigt försörjning kunde det nog vara si och så med... Och jag antar att det kunde vara individuellt, beroende av hennes popularitet och kunskaper, rotebönderna, sockenprästen, mm...
Även andra lösningar kunde förekomma. Typ om näste soldat inte hade påtänkt lämplig fästmö kunde han anvisas av ansvarige rotebonden eller kompanichefen en lämplig hustru. Det är min gissning att en dylik lämplig hustru att anvisa många gånger var en sådan soldatänka vi talar om. Alltså ett slags konservering om man så vill. En win-win situation.
176
« skrivet: 2011-03-15, 15:46 »
Ann. Klets låter udda. Antingen är det någon uttalsvariant, eller en tysk stavning eller nåt.
Vad jag menar, du lär inte hitta det bland moderna polska kartor. Om inte googling hjälper, så försök hitta nån gammal karta över Polen.
Har du nån känsla för i vilken del av Polen det är? Blir genast lite lättare att söka.
Navitsky var måhända Nowicki från början. Ett mycket vanligare namn iaf!
177
« skrivet: 2011-03-15, 15:41 »
Militärregister från England finns säkert. Bättre om du ställer just den delfrågan i nåt lämplig forum där just de militärhistoriskt intresserade häckar.
Här, men kanske rent av också nåt delforum på skalman.nu, som är ett historieforum, men även militära släktforskare lär samlas där.
178
« skrivet: 2011-03-10, 10:06 »
Jag tycker nog det kan mycket väl vara samma torp, efter lite ombyggnad. Och har man flyttat på den ökar ju chansen att man gjort om. Tex. gjort överfönstret mera lätthanterligt, lättare att skaffa till nya glas.
De gamla gick kanske sönder i flytten, då passade man på.
179
« skrivet: 2011-03-06, 14:07 »
Jag antar att han eldade på. Det var ju ångfartyg på den tiden, så det gällde att skyffla kol in i pannorna i sitt anletes svett. Ungefär som medhjälparen på ett ånglok fick göra.
Det som förvånar mig lite är att han inte var organiserad i skeppsbesättningen, utan i ett eldarkompani. Kanske gjorde de så ja. Och så spreds kompaniet där de behövdes.
Lättare att byta ut dem också, antar jag.
180
« skrivet: 2011-03-06, 09:00 »
borttaget
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-03-06 09:59)
181
« skrivet: 2011-03-06, 08:57 »
Har man sett! Hur fann jag biffen? Det var bara att flytta på en av potatisarna, och DÄR låg den!
Först googlade jag på töserna, rakt upp och ner. Träff! Deras musiknoter finns lagrade på nåt museum... Noterna tydligen donerade av Ellen Malmberg, Lidköping, 1926. Således vet jag nu en släktgren som fortsatt - även om jag inte vet den exakta släktskapen. En broder - eller en dotterdotter - se nedan.
Googling gav inget mera i första omgången inte ens med normaliserade förnamn.
Sedan kollade jag igen i Dödsskivan, Julia + Lidköping. Och så återfann jag tösan...
Född 27/10 1828 i Lidköping. Gift Jeanzon, bodde tomt 15, Gamla Stan (det fanns en köpmannafamilj i Lidköping med det namnet - säkerligen de, måhända självaste herr Jeanzon.) Änka. Gick ur tiden 31/3 1904.
Det framgår inte när hon blev änka.
Svar verkar ligga nere just nu. När den är uppe igen, kollar jag givetvis familjen Jeanzon.
På samma sökning på Dödsskivan tycks finna en dotter, Julia Sofia Eleonora, Lidaholm, f 1864 d 1930...
En liten lustighet: Julia Sofia är uppskriven som Malmberg, f Jeanzon. Har hon återtagit mammas flicknamn? Hon dog gift, så hon kan ha gift sig med en kusin eller nåt. Efternamnet Malmberg var inte så vanlig i Lidköping. Men det skulle förklara finfint att Malmberg blev deras arvingar.
Systern Aurora tycks inte finnas med på Dödsskivan. Antingen gick hon ur tiden tidigare, eller också
är det nåt registreringsfel.
Så jag söker fortfarande efter Matilda Aurora.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-03-06 09:56)
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-03-06 10:03)
182
« skrivet: 2011-02-28, 09:48 »
Tranchells! Jag skulle söka efter Hedda (=Hedvig Dahl), en annan duktig amatörkonstnär redan som barn. Bläddrade genom tråden om namnet Dahl utan att hitta na´. Så i min förtvivlan googlade jag helt enkelt på ´Hedda Dahl Lidköping.´
Jag fick bara fyra träffar, men vilka träffar! En var just tråden om familjen Dahl, där hon faktiskt van nämnd. Två var om Heddas familjebakgrund. Den sista var om hennes ingifte i Tranchells, där det går att rulla upp familjen Tranchell, iaf de grenar som intresserar mig.
Det visade sig då att Hedda blev så småningom mor till Emma Amalhia Tranchell, Lidköping, en annan av de unga amatörkonstnärinnorna jag sökte efter...
Bingo, alltså.
Och ni som är intresserade av familjen Tranchell, Göteborg / Lidköpings grenarna, välkomnas att göra om googlingen.
183
« skrivet: 2011-02-28, 09:43 »
Jag skulle söka efter Hedda (=Hedvig Dahl), duktig amatörkonstnär redan som barn. Bläddrade genom tråden utan att hitta na´. Så i min förtvivlan googlade jag helt enkelt på ´Hedda Dahl Lidköping.´
Jag fick bara fyra träffar, men vilka träffar! En var den här tråden. Två var om Heddas familjebakgrund, redan här återgiven av Gudrun Dahl. Den sista var om hennes ingifte i Tranchells, där det går att rulla upp familjen Tranchell, iaf de grenar som intresserade mig.
Det visade sig då att Hedda blev så småningom mor till Emma Amalhia Tranchell, Lidköping, en annan av de unga amatörkonstnärinnorna jag sökte efter...
Bingo, alltså.
184
« skrivet: 2011-02-26, 10:53 »
De ser tämligen likadana ut, tycker jag, speciellt den äldre herrn. Så min gissning är att de är nära släkt allihopa. Maken och sonen höll jag på att skriva... Lol.
Nej, det får nog bli antingen brodern och brorsonen, eller möjligen sonen och sonsonen (en av sönerna resp hans son då).
Kan det stämma, Janoz? Jag antar att du Janoz har koll på Johannas släktingar som ju också är dina släktingar - om inte till utseende så iaf till namnen och ungefärliga åldrar?
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-26 11:05)
185
« skrivet: 2011-02-26, 10:07 »
Västergötland, Lasse och Hans! Annars är det ett utmärkt tips.
Orten/socken var hittills okänd för mig, men orten finns fortfarande och ligger inom dagens Skövde kommun, det såg jag efter en hastig googling.
En fundering. Hette han Hjerpe så kanske har har något slags anknytning till Järpås, nuvarande Lidköpings kommun. Tidigare hette orten Hjerpås (går säkert att felstava på lite olika sätt). Och många av dem som heter Hjerpe HAR sina rötter från Järpås.
Lycka till, och glöm inte att berätta hur det gick!
ps Inte helt omöjligt att trädgårdsmästar Sundbergs hustru, född Järpe, (även) hon har något slags anknytning till Järpås?? Hugskott, men även hugskott bär frukt nån gång.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-26 11:09)
186
« skrivet: 2011-02-23, 23:52 »
Jag känner inte ordet, men jag tänker på det danska bange, dvs rädd. Och ebänge i så fall kanske en negation - orädd, kanske i tillämpningen orädd att käfta emot...
En fundering.
187
« skrivet: 2011-02-23, 10:43 »
Två unga Malmberg-flickor från Lidköping, ca 1840; Mathilda Aurora och Julia Josephina. Kan finnas flera systrar/syskon/halvsyskon, dessa också intressanta.
1839-40 förfärdigade flickorna som barn ett antal teckningar som de mången vuxen amatörkonstnär inte skulle skämmas för. Föräldrarna är sannolikt Inga Eleonora Malmberg född 1799 död 1828 Lidköping, maka till garvaren Malmberg, Fadern är då sannolikt garvaren Carl Johan Malmberg, Lidköping.
Med garvare skall förstås garvarmästare, kanske rent av garveri-fabrikör.
Jag har just börjat nysta om flickorna. Föräldrarna är förhoppningsvis kartlagda, det vore kul att också veta vad det blev utav de begåvade töserna.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-23 10:46)
188
« skrivet: 2011-02-23, 09:50 »
Emma Amalia, barn nr 6 ovan, liksom storasystern Anna Sofia hamnade så småningom i Lidköping - dvs - jag antar att familjen flyttade till Lidköping nånstans mellan 1832 och 1840. då den ena systern är född i Göteborg och den andra i Lidköping. Emma Amalia gifte sig så småningom med den i Lidköping kände järnhandlaren och bankmannen Abraham Fredrik Rohdin. De hade flera barn. (De syns i Folkräkningen 1880).
Anna Sofia levde ett långt liv, tycks ha förblivit ogift.
Jag håller just nu på att spåra Emma Amahlia, en duktig amatörkonstnär redan vid 15 års ålder. Flera av dessa teckningar finns på Vänermuseet i Lidköping.
Det slår mig också, att namnet Tranchell torde ibland felstavats som Trankell.
189
« skrivet: 2011-02-21, 23:21 »
Det är 10 kvinnor, 7 män. De är på intet sätt parvis. Jag tycker inte de är egentligen direkt högtidsklädda. Det är faktiskt närmast prydlig vardagsklädsel för stadsbor, om man säger så.
En gissning kan vara att det är personalen i en stor klädbutik som säljer även damkläder, med ägaren tillika chefen i mitten.
Eller någon liknande firma, om någon kommer på en lämplig en.
Det är iaf mina förslag än så länge.
190
« skrivet: 2011-02-21, 10:09 »
The order to the left seems to be the swedish Sword-order.
Given to officers typically after 20 years of well done service. Similiar order but in silver to NCO after 16 years. This here may be in fact the NCO-version - as it is shining in the middle. The officer version is in gold - and thus on black and white photos often seems to be dark in the middle...
The problem is - the Sword-sign, being the very highest order for a field officer or NCO (or civil-militarian service man like military doctor or miliary priest) - is usually alone (always on the left chest). ONE example: a count, being also a major - had surely lotsa of orders and signs - when photographed, had only his Sword order on.
This here naval officer does have 2 orders on him.
Perhaps an indicium he is not swede?? OR did earned a very high order in some other country too.
Greetings
/Stefan
191
« skrivet: 2011-02-21, 09:43 »
Det där med 6 år måste rimligen gälla fredstid. I krigstid går avancemang vanligen mycket fortare. Och det här är ju mitt under ett brinnande krig.
192
« skrivet: 2011-02-15, 12:58 »
Album är av två huvudsakliga slag: Album över vänner och bekanta - där det är oftast ganska löst samband mellan personerna. Men kan vara kul om personerna är namngivna.
Och så familjealbum.
Och i familjealbum kommer många av personerna att likna varandra - utan att för den skull vara identiska...
Detta kan mycket väl vara fallet här.
Sålunda den unga tjejen i mitten liknar ju litegrann kvinnan omedelbart under. Utan att ens jag vill påstå att det är samma person.
Den äldre damen i förra serien, hon bredvid prydnadsväxten - och äldre damen överst - KAN det vara samma person? Har du möjlighet att peta in de två bilderna tillsammans så man kan jämföra direkt?
193
« skrivet: 2011-02-15, 10:52 »
Vidare, jag funderar lite om huvudpersonen i bild 1 kan vara samma som på bakgrundsbilden?? Sitter alltså framför ett äldre foto av sig själv som om inte ung så iaf i yngre medelåldern...
OM SÅ, i så fall torde hon antingen vara hustrun eller systern till den identifierade Georg Frölander.
Kan det stämma??
194
« skrivet: 2011-02-15, 09:37 »
Jag funderar också på om nr 5 och 6 är samma person. Dessutom - en av dem - kanske bägge - kan vara samma som damen på bakgrundsporträttet allra överst.
195
« skrivet: 2011-02-10, 12:00 »
Ja! Hen har i alla fall mustascher! För säkerhets skull även en varm pälsmössa. Kan man gissa att han var tunnhårig, som man brukar säga om man är finkänslig?
196
« skrivet: 2011-02-10, 09:12 »
Jag tycker inte det.
Däremot tror jag på förslaget att flickorna här är läsebarn, som håller på att förbereda sig för
konfirmationen.
En dum fråga. Alla här ser en manlig lärare utom jag. Var är han??
197
« skrivet: 2011-02-08, 13:44 »
Jag har sett i befolkningsregistren flera stycken unga män, 19-20 år, som arbetade som bokhållare.
Jag antar att för en enklare bokhållning var det inte nödvändigt med lång utbildning. Huvudet på skaft och att någon visade och handledde lite räckte tydligen långt.
När jag tänker efter, så gällde det nog många yrken. Jag tänker t.ex. på Slöjdskolan i Lidköping. Jag är inte ens säker på att undervisningen tog ett år... Och ändå har jag hittat flera vars gedigna yrkeskunnande kom därifrån...
Undervisningen var uppenbarligen mycket handfast, inga döda transportsträckor. Att de som sökte sig dit var säkerligen händiga från början är väl en annan sak.
198
« skrivet: 2011-02-06, 20:12 »
Född samma år, 38...
Och tre stycken samma förnamn, så nog är det han. Kul att vi lyckades pussla oss fram med gemensamma krafter.
Vad är det för orden på den senaste bilden här ovan? Hänger på samma plats som svärdsordern, även den i ensamt majestät.
ÄR det svärdsordern fast den syns dåligt??
199
« skrivet: 2011-02-06, 00:16 »
Överstelöjtnant är nog en lämplig gissning. Om det är riktigt att överstelöjtnaner hade även de två stjärnor - men alltså tillsammans med en rejäl epålett med fransar.
Han kan ju iaf inte vara vara sig löjtnant eller fanjunkare, inte med svärdsordern.
Observera att jag råkade ut för ett skrivfel i mitt tidigare inlägg. Jag talade om äldre farbröder som hunnit bli fanjunkare, ej om några fjunniga fänrikar.
Jag talade även om kaptener, med ett stort antal år i tjänsten.
200
« skrivet: 2011-02-05, 13:51 »
Det verkar att både Skarborgs och Västgöta hade sina fasta exercisplatser där... Även livregementets husarer kunde ibland exercera där, men soldaterna ifråga är ju inga husarer. Småningom etablerades ett lägerområde, med Skaraborgs Regemente på sydöstra delen av heden och Västgöta Ryttare, sedermera Västgöta Regemente i Västra delen av heden, den så kalladeFyrkanten, de båda regementenas område åtskilda åt av den lilla svackanDrågen. Kring heden hölls under 1800-talet flera stora manövrar. citerat från sajten: http://www.skaraborgarna.se/historia_traditioner/axvalla-hed
201
« skrivet: 2011-02-05, 12:45 »
Mariannes fundering om graden instämmer jag med. Det är nästa ledtråd att spåna över. Jag hade en fundering om han KUNDE vara fanjunkare, finns flera tänkbara indicier, så ytligt sett fullt tänkbart: Fanjunkare i paraddräkt hade ofta granna epåletter. Två stjärnor kan vara Fanjunkare. Och att han är en äldre man passar förträffligt in.
Men om han har Svärdsordern så är han officer, lägst kapten. Vilken officersgrad hade två stjärnor?
OOOPS Skrev jag ordet fänrik?? Två gånger dessutom?? Rent skrivfel, jag talade ju om fanjunkare och ingenting annat i det momentet. På vissa förteckninar över grader har fanjunkare (dvs dåvarande högsta underofficersgraden) två stjärnor.
Officersstegen börjar fänrik, (ev underlöjtnant) löjtnant, kapten. Och kapten var alltså den lägsta officersgraden som kunde få Svärdsordern iaf under senare del av 1800-talet.
Det tog dem 10-20 innan de blev kaptener, så det blev ganska passande ändå.
Jag kan inte så mycket om de militära uniformerna.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-05 23:59)
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-06 00:09)
202
« skrivet: 2011-02-05, 12:35 »
Dylik inblåsning fanns, för att kollapsa den angripna lungan och därmed låta den vila. Det är sant Gun och Kerstin. Och var något av en standardmetod också. Men jag tänkte att då hade de skrivit nåt tjusigt latinskt namn på saken. Vidare tror jag att sånt gjordes på specialiserade anstalter eller möjligen sjukhus..
Det är därför jag valde tolkningen att han fick mest en palliativ behandling.
Man KAN förstås tänka sig att han har behandlats på sjukhus, och sedan körts tillbaka till försörjningsanstalten, kanske mest för att dö, såsom färdigbehandlad.
Nu vet jag inte hur pass vanlig var strategin vid svenska sjukhus på den tiden. Jag vet att lasarettet i Lidköping hade genomsnittliga vårdtider på ca närmare 30 dagar. Även på fattiga patienter. Jag tror att de vårdades så länge som behövdes. Man brukade lösa det ekonomiska på nåt sätt, även för dem som inte hade råd med vårdavgiften/maten.
203
« skrivet: 2011-02-05, 11:31 »
Orten ja. Det slog mig att OM det inte var Lindhe som kom ut till Axvall, så kanske soldaterna var på resande fot, just till Skara eller Lidköping. Och då vet man inte vilket regemente det var. Fanns flera garnionsorter i Skaraborg.
Karlsborg den största, men fanns även Skövde och Falköping... Kanske också Vänersborg?
Men ändå troligast att Axvalla-gänget gjorde en mindre förflyttning till Skara... Så det är nog ändå Axvalla som är huvudkandidaten...
Hittar jag igen vilka regementen som varit förlagda där, återkommer jag.
Annars kan du säkert hitta dem själv, googla tex som jag gör.
204
« skrivet: 2011-02-05, 11:21 »
Fantastisk tråd. Man lär sig mycket om svärdsorden och svärdsmedaljer.
Fast jag skulle gärna vilja ha ytterligare något lite på köttet, lite bekräftelser.
Var är skillnaden mellan
svärdsorden, svärdsmedaljen och svärdstecknet?
Rent optiskt på sämre bilder blir det den där korset med guld fält inuti (synligt som mörkt), korset med silver inuti (ljust), resp den helt runda medaljen?
Det känns som om det vore mera praktiskt: Är det guld (mörkt fält) så är det svärdsordern, dvs en officer,
och är det silver (ljust fält) så är det en svärdsmedalj, dvs en yrkesunderofficer, vanligen fanjunkare.
Men om jag uppfattat tråden rätt, så är det inte så enkelt; svärdsmedaljen för underofficerarna var den runda??
205
« skrivet: 2011-02-05, 11:15 »
Rolf skrev om en kindskada. På den tiden var det brukligt med retuschering, så en kindskada skulle troligen INTE synas på bild.
Iaf om den inte var så framträdande att det gick inte att dölja, eller om personen faktiskt ville/accepterade att det skulle synas.
Jag kan iofs tänka mig att mindre, kringresande fotografer brydde sig kanske inte om retuschering, tog dem säkert för mycket tid och bökigt ute i fält.
Men fasta fotografer gjorde ju det, många hade dessutom kopister/retuschörer/elever till hjälp.
206
« skrivet: 2011-02-04, 23:11 »
Jag har sett den övre bilden nånstans. Undrar om det är inte på Rötters porträttarkiv, Västergötland, Lindhes bilder...
Lidköping / Skara hade ingen fast garnison. Lindhe däremot hade flera filialer i Skaraborg+Trollhättan, ibland fasta, ibland mera tillfälliga. En av dem var i Axvall, lite utanför Skara mot Skövde... DEN var en fast förläggnings/excercisort, så han fick många fotoorder där = en lönsam filial, som han själv skrev och berättade om. Både på rekryter och officerare med sabel och allt.
Så den övre bilden är säkert därifrån.
Jag skall inte svära på rak arm vilket regemente brukade vara förlagd där, men det är lätt att ta reda på. Antingen Västgöta eller Skaraborgs, iaf...
207
« skrivet: 2011-02-04, 22:52 »
Ja, det står faktiskt inblåsning. Tack Gun! Nils Rosén var tydligen känd för att ha rekommenderat i första hand milda behandlingsmetoder.
Så min gissning är att den döende helt enkelt fläktades, eller på annat sätt blåstes på, i syfte att minska ner hans feber - och göra det lite trevligare för honom.
Terminalvård som det numera heter.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-02-04 22:57)
208
« skrivet: 2011-02-04, 22:20 »
Ja ordern inte bara ser ut som svärdsordern. Antagligen ÄR det en svärdsorder - i så fall förklarar det varför det är bara den ordern som denne officeren har. Kutym var nämligen att en svärdsman bar enkom denna orden, oberoende av hur många andra ordnar man än hade. Och normalt hade man det.
Den brukade man få vanligen för lång välmeriterad tjänst, men det fanns undantag.
Det fanns tex ett minnesvärd undantag. En fänrik von Braun som på slagfältet i Norge belönades med Svärdsordern utav sin överste. Fint? Ingalunda. Hädanefter fick han ju inga fler ordnar... Han HADE ju redan den högsta av dem alla, så det gick inte an att belöna honom med smärre medaljer... Inga skyttemedaljer, inga tapperhetsmedaljer, ingenting... 20 år senare hade även många av hans årskamrater tjänat in sina svärdsordnar, via lång och välmeriterad tjänst, och hade då dessutom alla möjliga och omöjliga ordnar som de fått under tiden, medan vår von Braun hade fortfarande enkom sin svärdsorder... :=(
Hädanefter bestämdes det att man måste vara minst kapten för att få Svärdsordern.
Motsvarande medalj för yrkesunderofficerare hette för övrigt svärdsmedaljen, och normaltiden var 16 år.
...............
Så vår huvudkandidatur om jag fattar saken rätt är en son, men inte nödvändigtvis naturlig utan kanske rent av en äkta son?
209
« skrivet: 2011-02-04, 12:16 »
Mellanordet är antifebr, så vad det än var tycks det ha varit en febernedsättande behandling.
Något slags inpackning i rosvatten-indränkta kylande omslag, i syfte att ta ner febern??
210
« skrivet: 2011-02-03, 19:19 »
Javisst, han liknar mycket framför allt Oscar I. Men han kan inte gärna vara konung Oscar I. Denne gick ur tiden 1859 och fotot visserligen gammalt, är nyare...
En möjlighet kan ju vara att det är en bildlik skådis som spelar kungen. Det är inte sällan de lät avfotografera sig i sina aktuella teaterkostymeringar.
Jag funderar dock - kan det tänkas vara en naturlig son? Fast då är kanske både bilden och mannen för gamla...
Flera av Bernadotterna i mitten på 1800-talet hade som bekant ett antal naturliga barn, och för det mesta skötte de snyggt om saken, så barna fick en headstart i livet.
Sist: När var fotograf Leverin verksam? Jag har inte länken till förteckning av fotografer 1900 och 1911 på den här datorn.
211
« skrivet: 2011-02-03, 09:08 »
Prällen gjorde en udda avstavning. Han trodde tydligen det var tre olika ord... Så avläsningen blev ju extra svår ja.
Ja obehandlade magsår kan vara livsfarliga. Både att det KAN bli kraftiga blödningar, och i extrema fall kan det gå hål i magsäcken... Och då är man riktigt illa ute, också om det finns tillgång till bra kirurg.
Det blir interna blödningar OCH en omfattande bukhinneinflammation...
212
« skrivet: 2011-02-03, 09:01 »
följdfrågan blir kanske, vad är roten i namnet? är det ryss som in nation ryssland, eller är det något inhemskt ord? eller...
213
« skrivet: 2011-01-29, 18:39 »
Tack Gun för responsen!
OK, nästa försök då.
Kan han jobba som springpojke nånstans? Säg på en juristfirma. Det skulle förklara fru Justitia.
Jag antar att springpojkar kunde ha en mössa med sin arbetsgivarens symbol?
214
« skrivet: 2011-01-29, 14:23 »
Kunde man tänka sig att han var något slags ungdomssoldat i Frälsningsarmén? För det är väl bara Frälsningaarmén som kör och körde med uniformsliknande klädsel och attiraljer?
I en annan tråd har det påpekats att ett bra tag i början hade inte frälsningssoldater enhetliga uniformer - så ATT det var en frälsningssoldat kunde nog ses, men de hade ändå olika klädsel om man tex kollar på en mängd foton... Fram till en bit in i 1900-talet tror jag.
Nåt sånt iaf.
215
« skrivet: 2011-01-28, 10:23 »
En gång i tiden lierade sig svenska stormän med norrmän. Jämf Arn-böckerna! Stormännen gifte sig gärna med danska stormansdöttrar för att bevara freden, men statsallianser gjorde de med norrmännen. Ibland var kungarna gemensamma. Helt frivilligt och uppenbarligen för ömsesidigt nytta.
Ändringen skedde först iom Kalmarunionen. Unionen fortlevde i axeln Danmark-Norge, medan Sverige bröt sig loss allt eftersom...
Och danskhatet och dansken som arvfienden? Som vi har sett var det inte så från början. Wilhelm Moberg analyserar det fint i sin Min svenska historia berättat för folket. Danskhatet skapades på beställning, av de svenska stormännen som ville frigöra sig från Danmark. Beställda krönikor och folk-visor = ren propaganda.
Och när hatvågor började slå mot danskarna, det är klart att då började de med egen motpropaganda.
Och jag tror på denna Mobergs analys. Det jag vet om historia i allmänhet motstrider inte hans påståenden.
Vad Finland anbelangar. Vi var ju samma rike i närmare 600 år... Och när de väl hamnade under annan regim, DÅ blev svensk lag och svenskhet något av deras bas. Tänk på dikten om den där lokale ämbetsmannen som trotsar den ryske officeren med hänvisning till den svensk-finska lagen...
Så lustigt nog, frigörelsen från Sverige, nationaliseringen, innebar OCKSÅ i viss mån ett närmande till svensk kultur. Om inte annat så för att slippa rusifieras.
216
« skrivet: 2011-01-27, 20:19 »
Jag försökte kolla i Avlidna utan att ha fått någon ren träff, enbart 3 inom Malmö län...
Så kollade jag på Eslöv 1904. Ingen. Eslöv 1905 - ingen!
1910 - hela tre stycken födslar!
1915 - ett femtontal! wow!
Om det inte var så att alla Eslövborna var synnerligen avhållsamma och kyska under ett flertal år, så verkar det vara nåt fel med registrering för Eslöv under dessa år...
Vilket naturligtvis inte gör eftersök efter Hulda, född 1904 i Eslöv, lättare.
En fundering dock. Bilden har då tagits runt 1930.
Spontant hade jag trott att porträttet togs tidigare.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-01-27 20:23)
217
« skrivet: 2011-01-26, 20:56 »
Så nära vattnet och den uppbyggda strandkanten den är torde den vara något slags kvarn-grejs, eller nåt som utnyttjar vattnets kraft.
Lite bortom, i övre högra hörnet, inne i skuggan ser man en rak linje. Den kan inte vara naturlig, det torde vara ett tak in till själva kvarnaxeln...
Och vattenhjulet etc ser vi inte, den torde vara bortanför bilden...
Det är mina gissningar iaf.
218
« skrivet: 2011-01-22, 22:40 »
Ni som forskar om namnet Gevalt. Varifrån kommer namnet? Betyder det något?
Jag hajade till när jag såg namnet, Gevalt är ett vanligt utrop i jiddish-språk / jiddish kultur. Betyder ungefär hjälp! men kan också uttrycka förvåning eller bestörtning...
219
« skrivet: 2011-01-22, 22:29 »
Sverker. Svarta Örns orden, jag har bestämt för mig att det har samband med något fartyg som hette Svarta Örnen.
Ja! Snabb googling och så på deras hemsida:
bildat i mitten på 1600-talet ombord på The Black Eagle,ett av flera fartyg som seglade europeiska flyktingar undan religionsförföljelser till Amerika
Intressant fundering om Warmia kan ha något samband med Värmland... Skall fundera, men jag gissar att det är namnets ursprung är något från den lokala dialekten. De torde ha varit befryndade med grannarna i Mazurien.
Däremot jag kan tänka mig att de ställdes upp i Värmland avsiktligt, och genom någon grumlig förklaring försökte man inbilla soldaterna att de inte alls var enkom värvad trupp långt hemifrån hos främlingar, utan att i själva verket var de allierade med ett befryndad folkslag, därmed så gott som hemma - och närapå försvarande sitt eget...
220
« skrivet: 2011-01-19, 22:15 »
Sekunderar förslaget!
221
« skrivet: 2011-01-19, 22:13 »
Bilder huvudsakligen från Västergötland kan ses på Västarvets stora bildsamling. www.vastarvet.se. Välj Leta i samlingarna bland valmöjligheterna till vänster. Finns även en kommentatorsfunktion, om man identifierar någon eller något. En redaktör måste godkänna kommentaren, men de gör det smidigt och vanligen snabbt. Man får ett tack tillsänt sitt mail när kommentaren godkänts och publicerats. Västarvet är flera västsvenska museet i samarbetet. Bland dem: Västergötlands Museum i Skara, nämnd ovan. Fast Västarvets sökmaskin går snabbare än om man söker via Skara´s direkt... Örebro stad har en rätt stor bildsamling ute på nätet. Kan vara lite svår att bläddra sig till, men den finns: www.orebro.se. Välj B som i bildarkiv, och sedan ser man.
222
« skrivet: 2011-01-19, 21:59 »
Pinea-ram? Jag har för mig att Pinea har med tall att göra. Furu om det blir till ved. Så jag gissar att det är en foto-ram av trä - vanligen furu.
223
« skrivet: 2011-01-14, 22:50 »
Gun! Jag tror ALLA på ditt foto är tjejer. Vissa i tjejkläder, andra i manskläder. Någon av de senare med påmålade mustascher.
Mats! Apropå crossdressing: PÅ Västarvets stora bildbank (ett antal västsvenska museer i samarbete) brukar de kalla dylikt utklädda tjejgrupper för könsformering. Där är det oftast amatörteatergrupper, nån gång danskurser där de försöker hjälpa sig så gott det går när inga killar är med, men iaf.
Varifrån uttrycket könsformering kommer vet jag ej, ej heller varför de envisas med att använda det. Men de använder det.
Grupper med enbart män kallas där fö ofta för homosocietet (eller var det homosocialitet?).
224
« skrivet: 2011-01-10, 20:05 »
Enligt wikipedia ändrades 1833 rustmästare till furir. Så vid den tiden var inte rustmästare den högsta underofficersgraden... Det blev så senare.
Men problemet kvarstår. En 21 åring rycker in och börjar direkt som rustmästare? Och sedan AVANCERAR han och blir 2:e furir...
I krigstid hade jag kunnat tänka mig att en händig kille, som kanske varit lärling hos en smed / verktygsmakare, fick i nödens stund direkt jobba som rustmästare. Tjänsteförrättande som det brukar stå i Hornblower-böckerna.
Men det här var ingen krigstid, och vanlig befordringsgång gällde.
Killen var säkert duktig, han avancerade ju flera gånger, men nån måtta skall det vara...
Började han möjligen som biträde åt rustmästaren? Men då skulle de skrivit i
matrikeln att han var biträde åt rustmästare. Nu skrev de tydligen rustmästare.
Så, om jag skall förutsätta en halvkrystad gissning OCH ett skrivfel, är det enklare att helt enkelt förutsätta ett skrivfel.
Sådant förekommer. Till och med jag gör sådant ibland.
Framkommer det inte fler uppgifter, gissar jag på skriv- eller avläsningsfel nånstans.
225
« skrivet: 2011-01-10, 15:17 »
A och B torde vara nära släkt. Fotot A verkar vara äldst, annars hade jag sagt att det kan vara samma person, ung resp gammal... Som det nu är, mor och dotter?
226
« skrivet: 2011-01-10, 15:13 »
På A gissar jag konfirmand. Den lilla böneboken som de brukar hålla i syns inte, men det är inte alltid den syns.
Hon har dock hårkokard. Jag tror inte en tjej som vill synas som vuxen (om än en mycket ung brud) hade burit såna ungflickskokarder.
på B instämmer jag, vackert halssmycke och en fin klänning.
227
« skrivet: 2011-01-10, 15:06 »
Ett kan vara arrendator. Ett annat, är att någon brukar för sterbhusets räkning (eller nåt liknande).
Kanske helt enkelt arrendator för sterbhusets räkning.
Men just att sterbhuset kunde driva en verksamhet i ett antal år det har jag sett.
Jag vet inte om detta är facit för din fråga, men jag hoppas att det hjälpte något ändå i din sökning.
228
« skrivet: 2011-01-09, 19:22 »
Ah, då klarnar det. Jag såg inte kommentarerna längre ner under fotot.
Jag tycker det ser ut som en kyrkogård.
Detta förklarar också varför det behövs minst två personer till blomskötseln.
Jag håller med dig om att det var vanligt att i lärlingsyrken hade sonen samma yrke som fadern - dvs gick i lära hos fadern. Här kanske inte i första hand som kyrkvaktare, men i alla fall i trädgårdsmästar-sysslorna.
Således, det är blott indiciekedja, men rätt tunga indicier, att det är far och son på bilden. Både JAG som dog ung, och fadern Jan Peter som dog åldring 30 år efter sin son...
229
« skrivet: 2011-01-09, 16:09 »
Målfotot är om Johan Arvid Gotthard.
ERRATA: Jag såg inte alla kommentarerna under målfotot. Detta inlägg alltså delvis inaktuell, men jag låter det vara kvar.
Det är inte säkert vi blir hjälpta att veta var Jan Peter jobbade.
Johan Peter dog i hög ålder, måhända var han broder till Johan Arvid Gotthard som dog 30 år tidigare?
Jan Peter var kyrkvaktare. Är det samma syssla som den Johan Arvid Gotthard hade?
JAG hade tydligen den trädgårdsmästarliknande gravskötseln på sin lott. (också halvstora kyrkogårdar idag har flera personer städslade att huvudsakligen sköta om gravarna etc, så det är säkert inget nytt).
OM det var två olika sysslor, är det troligt att två bröder blev anställda vid samma kyrka?
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-01-09 19:25)
230
« skrivet: 2011-01-09, 10:55 »
Ann-Marie! Nej, det syns ingen kyrka på ditt nästföljande inlägg. Det blidde ingen länk.
Målfotot är trevligt, det är tydligen trädgårdsmästarn på kyrkogården ifråga, tillsammans med den unge medhjälparen, och sin lilla hund.
231
« skrivet: 2011-01-09, 10:34 »
Ang klädseln i målfotot. Ja, det är gammaldags kläder. Men jag har en bestämd känsla att ungdomarna är utklädda för att se gammaldags ut. Eller vuxna om man så vill.
De något för stora hattarna, t.ex.
Titta på skorna. De verkar inte passa; ljusa pumps till mörka kläder?. Titta speciellt på den unge mannen till höger. Är det inte typiska tjej-lågskor?? Så han till höger torde rent av vara en hon - med ett pojkaktigt ansikte.
Således, bilderna kan i princip vara tagna nästan när som helst under 1900-talet.
Bilderna kan möjligen avfotografera din släkting.
232
« skrivet: 2011-01-08, 10:52 »
Intressant gåta! Att den sitter i farfars ram tolkar jag som att den bilden var viktig för din farfar (eller för den som satte in bilden där). Inte SÅ jättemysko med det. Även om det vore roligt att identifera personen och få veta på vilket sätt hon / barnen var viktiga.
Det mystiska är att Wallers brev, som ju var riktat till Elna Fagerström fotografen OCH sålunda bevisligen ägts av henne, även den satt med där. OCH kom att hamna i din farfars ägo.
DET mysteriet tål att funderas över.
Nu vet jag inte så mycket om fotograf Elna Fagerström.
Kan det tänkas att han ropade in sakerna på hennes dödsbo-auktion? Som då ett minne just av Elna. Både brevet till Elna, hennes signatur, och exempel på hennes arbete.
Det är kanske den enklaste hypotesen.
233
« skrivet: 2011-01-06, 23:18 »
Tack Ulrika! Det är onekligen lättare att se om allt är rakt framför en.
En detalj som slår mig, på alla bilderna har kvinnorna höghalsade klänningar.
Och dessutom tidlöst snygga.
Låt mig tänka efter, var på den tiden verkligen alla klänningarna höghalsade?
Varom inte, så är hypotesen att målpersonen av någon anledning ville ha sina klänningar höghalsade.
Nedersta bilden är den mest olika, men örat verkar vara samma som på dem ovan där örat syns.
Låt oss fortsätta att fundera och se om tankarna mognar fram.
234
« skrivet: 2011-01-06, 17:49 »
De tre första bilderna kan vara samma person, det tror jag. Den fjärde är mera osäkert, tycker jag. Men hon är väl lite yngre där. Så kanske ändå?
235
« skrivet: 2011-01-06, 11:43 »
Jag är inte expert på militaria, men provar med det jag kan.
Först, jag är osäker på värnplikt förekom då. Man brukade köra med indelta soldater soldattorp. Fanns också vissa värvade yrkessoldater till vissa regementen som hade ständig tjänst.
Systemet växlades ut 1901 till värnpliktssystemet, har jag för mig, med viss utfasning före och efter.
Ex är antagligen Exercis, dvs perioder när hela förbandet samlades och övade.
Normalt minst en gång per år. Men i år med dåliga statsfinanser kunde det hända att man sparade genom att slopa excercisperioderna.
Gc gissar jag på gevärskompani, compagnie... Det passar dessutom fint med 1:a gevärskompaniet...
Ana 1 är född 63, men omnämns redan 79, dvs som 16 åring. Jag antar att han började som trumslagare - de var vanligen yngre.
Möjligen volontär.
236
« skrivet: 2011-01-06, 11:28 »
Att arsenik och socker förväxlades ibland antyder väl att man brukade förvara dem på samma ställe, och i dåligt märkta kärl?? Klart, på den tiden var lägenheterna små, det var inte gott om förvaringsutrymmen heller. Kanske bara en hylla. Men iaf, att man hade socker resp gift strax bredvid varandra??
Och VAD använde man arsenik till hemma, så mycket att man hade en hel påse av den hemma - så stor att den gick att förväxla med socker påsen??
Alltså klart mer än till medicinskt bruk, eller gift för råttor.
Kanske gift mot vägglöss??
I några fall kan det ha varit olyckshändelse, som redan Ingela är inne på. Jag kan t.ex. tänka mig att den nämnde olycklige och olämplige(?) klockaren hjälpte sig vidare. Öppet självmord var ju otänkbart, så hellre en tafflig olyckshändelse än självmord...
237
« skrivet: 2011-01-04, 19:31 »
Om John är född 1870, och hans ser ut att vara 15-17 på fotot som skickades iväg 1895, då var det nog inte ett dagsfärskt foto som skickades, utan ett som låg på lager.
Kanske konfirmerades han för denne Bergvall? Och fotot skulle då minna om den tiden som varit.
Den blivande ingenjör John var bördig från Småland, så vad gör han i Borås?
Jo. I Borås fanns ett stort tekniskt gymnasium, så antagligen gick han där.
Jag skulle tro att ännu idag har de sitt stora studenthem där de tar emot i första hand teknis-elever från andra kommuner. Det hade de iaf när jag pluggade i Borås. Och en av mina studiekamrater körde bil nästan varje dag från... Gislaved tror jag. Så det är inte SÅ långt egentligen, och inget märkligt i att en yngling från Anderstorp pluggar teknik i Borås.
238
« skrivet: 2011-01-04, 13:30 »
Ja, AMB ser ut att vara en smedmästares signatur. De finns säkert uppskrivna nånstans...
239
« skrivet: 2011-01-04, 07:39 »
Ja, det är påfallande vad sällan de log på gamla kort. Att le som en självklarhet när man fotograferas är tydligen ett ganska nytt påfund. När började det komma? 30-talet kanske, kanske ännu senare.
Jag håller med dig Ann-Mari, denne fotograf var antingen en fin praktisk barnpsykolog - eller en föregångare. Eller lustigkurre som du säger. Nåt sånt iaf!
240
« skrivet: 2011-01-03, 18:17 »
#99896 har fotografens namn intryckt i nedre högra hörnet. Ser du det? Vad är det för ett namn/ ateljé??
Annars kan jag kanske kolla på jobbet, scanna in det och laborera med ändrade färger...
Vad är det för storlek på fotona? Det kanske kan vara en ledtråd. De svenska visitkortsfoton är standardiserade rund 6x9 formatet, sedan påklistrade på passpartouen. Det brukar bli ca 64x105 mm totalt, kan skilja på nån millimeter.
Amerikanska är jag inte helt säker på, det är bara några få som jag har haft i min hand. Och den jag minns bäst var större än så.
Själva bilden på de svenska är oftast rektangulär, men man ser ibland ovala också - där bildytan blir klart mindre än nödvändigt, ungefär som i de två andra du anger.
Amerikanska fotografer tenderar kanske att ha lite mera rysch och pysch-text runt om och så.
241
« skrivet: 2011-01-02, 23:45 »
Hej Jan Eric. Ja det var mycket enklare att byta efternamn. Speciellt om det gällde att byta ifrån ett patronymikon till ett efternamn.
Som du säkert vet, det var närmast praxis att soldater / båtsmän fick nya efternamn inom det militära -klassiska är Krigsman, Käck, Svärd, Rask och som här - Menlös. Jag antar att det var delvis för att bryta upp patronymikon. Men ditt vittnesmål visar att det var inte nödvändigtvis bara därför: Palmgren blir till Menlös...
Det var inte helt ovanligt att soldatnamnet följde med torpet /numret i ledet... Vilket torde förklara varför den nye även han tog sig namnet Menlös.
Och den fd soldaten som kanske tagit avsked? Ibland behöll de sitt soldatnamn, ganska ofta tog de ett helt nytt, eller så blev de nån kombination.
242
« skrivet: 2011-01-02, 20:49 »
Ja det stämmer, männen kostym, kvinnor fick klä sig lite lättare sommartid. Det blir ännu tydligare in på 1900-talet. Så småningom blev det ju tom OK med knälånga klänningar.
Det är kanske det som lurade mig litegrann. De flesta bilder jag observerar är från andra halvan av 1800-talet.
Förstår jag dig rätt Bengt-Arne så ÄR det din farmor och farfar? dvs inte en vuxen dotter utan en ung hustru?
Ah, ah, där ser man. Att spåna och analysera när man saknar kunskap ger ofta överraskande mycket. Men ibland gissar man fel. Måste vara beredd att ompröva!
Jag funderar ändå att de är så pass lika.
Är det ett fall av kaka söker maka - eller har de släktingar på något sätt? Kusiner kanske??
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-01-02 20:51)
243
« skrivet: 2011-01-02, 17:48 »
Ja, för bildade polacker var Frankrike och franska det som gällde. Jag instämmer.
Även om andra språk kunde också vara plausibla.
Då har vi med gemensamma krafter analyserat oss fram till att ursprunget nästan säkert var Leszczynski - inklusive diakrit över n ja. Kul!
Så de är befryndade med högadelsläkten Leszczynski som i furstinnan Maria Leszczynska?
Däremot sannolikt inte Leczynski med diakriter över L, e, - och n.
244
« skrivet: 2011-01-02, 13:41 »
Ah, Leczinsky låter mera äkta och polskt.
Fast jag misstänker att även detta är en felstavning. Eller också helt enkelt ett par polska diakriter kom inte med. Leszczynski vore min gissning.
Eller Leczynski med snedstreck över L och komma under e. Uttalet? Låtsas att det är engelskt ord och avläs Wenczinsky... Ungefär..
Så det var felstavning / felavläsning som jag hade som ett tänkbart alternativ. Tack för beskedet, Margareta. Skönt att det klarades upp. Vore helt onödigt att sätta mörka skuggor efter en hederlig människas namn och rykte.
Vila i frid, L.
245
« skrivet: 2011-01-02, 10:05 »
Jag misstänker att det är en pseudonym som mannen ifråga tog sig. Roten är alltså lura tänker jag mig... Av samma sort som Lurifax. Skall likna ett polsktklingande namn, men det är heller inget typiskt polskt namn. Om nu inte någon skrev ner namnet alldeles fel - lätt hänt.
Det KAN ha varit ett riktigt, taget namn - på den tiden kunde man ju i stort ta sig vilket rimligt namn som helst. Men då skulle han antagligen lämnat spår efter sig, jag menar andra än i ett skilsmässomål.
Min huvudhypotes är alltså att detta är en pseudo - och möjligen - en bedragare.
Gammal tråd, jag vet.
246
« skrivet: 2011-01-01, 23:12 »
Ja, jag tror nog att man kan förutsätta att det är samma person 50 år senare. Ögonbrynen plockade när hon var ung, buskiga - oplockade - när hon blev gammal...
Dessutom samma slags småleende.
Enda egentliga brasklappen är om de nära släkt på annat sätt, så att säga.
Men om det inte finns en familjetradition om två väldigt lika kvinnor inom släktkretsen - det skulle komplicera. Annars torde det vara samma person.
Congrats!
247
« skrivet: 2011-01-01, 23:02 »
Det är väl bara att räkna bakåt från den 15 juni 1895? JAG ids inte, men den som skrev anteckningen visste uppenbarligen.
För det är väl ingen kalenderväxling som spökar?
John Wallin, 35 år 8 mån 17 dagar gammal. N.Y. Juni 15. 1895, står det på baksidan.
248
« skrivet: 2011-01-01, 18:45 »
Gun, tack för synpunkterna.
Hur pass personligt man skriver kan diskuteras.
Vad jag inte förstår är var jag har varit nedsättande? OM jag var det så var det iaf inte min avsikt. Tro mig!
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-01-01 18:46)
249
« skrivet: 2011-01-01, 13:09 »
Åldersbestämningar kan vara ganska svåra.
Hon kan vara 25, hon kan också vara en 16 åring. Svårt att se på lite småmulliga flickor. Halvgamla män kan också vara rätt svåra.
Mannen har blommor i knapphålet ja och har en snygg kostym. Så han tycks fira något. Alternativt att han gör sitt bästa för att se ungdomlig ut.
Men jag tycker inte att hon är finklädd. Hade det varit deras förlovningsfoto så tror jag att också hon hade haft något påfallande snyggt. Hon skulle lånat och satt på lite snygga broscher åtminstone, om hon nu inte haft råd med snygga kläder. Hon har bara en enkel medaljong som enda utsmyckning, såvitt jag kan se.
Som det nu är, jag tycker att hon har en snygg vardagsklänning, men inte mera.
Och så är de rätt lika tycker jag.
Nu kan man i så fall fråga sig, var är modern resp makan? Vet ej, men det var inte helt ovanligt med bilder på män med mindre barn - säkerligen fäder med sina små barn. Gissningsvis änklingar, eller att mamman var på sjukhus.
Så därför är inte jag förvånad att se en bild på - kanske / antagligen - en far med sin dotter i övre tonåren. Även om jag vet att det förekom äktenskap med en stor åldersskillnad.
Skrivet så mycket så har mannen kanske just fått en sladdis och vill fira detta?
För storasystern är nöjet och glädjen mera tvetydiga...
Jag håller med att bilden är från 1900-tal, där gissningen på 1920 är minst lika bra som något annat. Kanske rent av 30-tal om kläderna är aningens gammaldags.
(Meddelandet ändrat av StefanZy 2011-01-01 13:21)
250
« skrivet: 2011-01-01, 10:30 »
Javisst, retuschering var rätt vanlig på den tiden. Så det är fullt möjligt och troligt att man har bättrat på barnets hår. ETT litet exempel: konstnären och målaren Carl Larsson har tydligen i sin ungdom jobbat just som en sådan retuschör / kopist.
Beträffande det andra kortet; kan barnets hår vara en efterkonstruktion? Kortet är ju en kopia och kanske man då haft önskemål om hår på det lilla barnets huvud.
251
« skrivet: 2010-12-31, 20:12 »
Tack Moderator Markus!
Ja det är nog nr 9. Under kvällens gång googlade jag lite, och fann faktiskt ett svar här på Anbytarforum, i en annan avdelning.
Det är tydligen ett torp på en mindre, friköpt tomt. Dvs, man själv ägde torpet ifråga, och därmed var ett halvt pinnhål bättre situerad än de flesta vanliga torpare.
Ganska lustigt att i allmänhet anges deras yrke eller försörjning - men vid enstaka tillfällen som här anges egendomssituation istället.
Synd på den läckra hypotesen att det en synonym för en partsredare. Hypotesen tycks vara vederlagd.
252
« skrivet: 2010-12-31, 18:01 »
Ja, vad ÄR en lägenhetsägare? Den beteckningen förekommer rätt ofta. Jag har hela tiden tänkt att det är vad det låter som. Någon utan bestämt yrke men som iaf äger sin bostad, alltså knappast en av de fattigaste.
Men så slog det mig alldeles nyss att det kanske inte är så. Lägenhet är ju också ett gammalt ord för transport, transportmedel. hitta en lägenhet hitta ett sätt att ta sig nånstans,
Så lägenhetsägare är kanske en ägare av ett mindre åkeri, eller delägare i ett rederi, eller nåt sånt?
Jag vet att jag kan googla, men det är bra om också andra släktforskare får dela på facit...
Jag återkommer om ingen barmhärtig och kunnig själ hinner före.
253
« skrivet: 2010-12-31, 17:39 »
Tittar man på Alinton och Minton, ser man att det som skiljer är Al och M.
Det är lätt att visualisera att de liknar varandra mycket i yvig handskrift. Dvs en liten slarvig avläsning av en kopist eller referent - eller rent av en lite slarvig skrift - som medför en tvetydighet - och så har förväxlingen skett.
254
« skrivet: 2010-12-31, 17:34 »
Sorry, det var nog tryckfelsnisse som var framme. Det är 1900 som Svar har gratis provtitt på. Seklets början - och inget annat.
255
« skrivet: 2010-12-31, 17:19 »
En läcker bild av fotograf Carl Larsson! Jag tänkte först att det kanske var konstnären Carl Larsson som haft en liten, föga känd, bisyssla som fotograf. Ateljé-bakgrunden är ovanligt väl gjord, inte alls olikt vad målaren kunde tänkas måla... Men nej, det fanns en betydande fotograf Carl Larsson också vid ungefär samma tid... http://www.lansmuseetgavleborg.se/pages.asp?MenuID=1157&PageID=204 Gott Nytt År allihopa! så är det skrivet, så må det bli.
256
« skrivet: 2010-12-31, 09:56 »
Hur gjordes dessa kopieringar? Tog de kameran till arkivbyggnaden och häckade där i veckor ner i källaren? Eller lånade de in materialet och någon lejd gjorde fotografering som ett hemarbete?
I det andra fallet jag kan tänka mig att underleverantören hade en katt eller hund som fällde.
Dvs, jag är inte säker på att det är människohår. Andra möjligheter är också plausibla.
257
« skrivet: 2010-12-30, 22:25 »
Opps, liiten errata. Frågan gällde inte hustrun, utan modern. Och det kan bara vara EN moder... Jag håller med Leif, att Konstantin 9 och hans dotter är huvudkandidater...
Däremot min hypotes att Vsevolod 1 varit gift med bägge döttrarna i tur och ordning, kan få stå kvar. Och därav de vilseledande uppgifterna.
258
« skrivet: 2010-12-30, 21:39 »
Det är inte otänkbart att bägge uppgifterna är rätt.
Säg hustru nr 1 avled, och han gifter (givetvis) om sig - med nästa furstedotter. Förnyar alliansen på köpet.
Nån gång kunde det förekomma, att om fadern kanske störtades nesligt, eller om förbindelsen blev obekväm av vilken anledning som helst, så hittades en förevändning att förskjuta hustrun (och låta henne gå i kloster) - och så förnyades alliansen med den nye starke mannen...
Slikt var ganska vanligt i Europeiska furstehus. Tänk bara Henrik den VIII.
259
« skrivet: 2010-12-30, 17:59 »
Han antagligen tog emot kol helt enkelt. Man använde ju mycket kol på den tiden, inte minst på ett bruk. Däremot vad det exakt innebär - om det är en fin magasinföreståndare-syssla för kol-upplagsplatsen, eller en enkel fysiskt arbetande arbetare det vågar jag inte gissa på.
260
« skrivet: 2010-12-30, 17:44 »
Jag testar Svars gratisprov på Befolkningsregistret 1900.
En person jag söker heter Alma (Egnell från Lidköping) född på 1860-talet.
Och vad finner jag? Det är knappt någon Alma innan ca 1860! Först efter 1860 blir det namnet hyfsat vanligt.
Det tidigaste jag ser är 1845, och personen är född i Polen.
Förvisso, jag hittade också någon född 1846, osv. Men iaf.
Det är slående att det rätt vanliga, vardagliga, självklara namnet kommer de facto in först efter mitten på 1800-talet.
Nå, för att vara alldeles rättvis måste jag medge att Alma döptes så sannolikt till åminnelse av någon anmoder: hennes kusin som föds ungefär samtidigt får även hon namnet Alma som ett av sina namn.
Namnlistan uppger att namnet finns i svenskan sedan 1720, men det måste alltså vara en sanning med modifikation: namnet förekom, men var ovanligt.
261
« skrivet: 2010-12-30, 16:59 »
Jag har nu i dagarna kunnat kolla lite på folkbokföringen 1990, och träffat flera gånger på uttrycket kapitalist. Ett par av dem änkor.
Jag har ett intryck att Ingela Martinius förklaring är facit här. Dvs, det är det som på svengelska benämns rentier, dvs person som lever (förhoppningsvis gott) på avkastning av kapital.
Vore de kapitalister på riktigt i ordets politiska mening skulle de troligen se till att använda någon passande titel, typ direktör, grosshandlare, ingenjör el dylikt. Nu när de bevisligen hade aktivt ett intresse i något stort företag.
En liten parentes. I England kallades dylika rentierer ofta för gentleman. Dvs gentleman var en person som var rikt nog att inte behöva arbeta eller försörja sig själv...
Vi tycks inte ha haft någon svensk motsvarighet. Rika hos oss även de skulle ha NÅGON hederlig syssla åtminstone på deltid. Således ser man högadliga löjtnanter på 60 år, där det ju är uppenbart att de lämnade armén för 30-40 år sedan. Men det var iaf finare att vara fd löjtnant än blott och bart gentleman.
262
« skrivet: 2010-12-30, 15:17 »
Det här var en intressant och lärorik debatt om dessa hur och varför. Och vad som gjordes i så fall.
När allt är sagt och gjort, tror jag ändå det ligger en hel del i det som Ingela sagt - trots minnesfel om källan. Dvs, jag tror att problemet fanns givetvis, men det var inte alls fullt så vanligt eller nattsvart som man i allmänhet tror. Vidare och inte minst - många av dessa biologiska fäder /husbonn´s tenderade att försöka lösa saken så snyggt de kunde om det nu blev barn.
Ungefär som exemplifierades i tråden: pigan i fråga blev bortgift med en villig dräng. Drängen upphöjdes till rättare - vilket gav dem och barnet automatiskt ett OK liv. OCH så DESSUTOM näpstes sonen för sitt övertramp: man tvingade honom att emigrera.
Jag tror att sånt var hyfsat vanligt.
Jag tror jag har sett ett sådant exempel i Lidköping mitten av 1800-talet. En burgen familj, fader och ett antal vuxna söner. Pigan blir med barn, fadern okänd. Barnet adopteras av brodern och hans hustru. (alltså husbonn´s broder, som givetvis även han hade det gott ställt).
Här kan det finnas en mångfald varianter, och man kan man enbart spekulera i exakt vilken variant det var fråga om.
Men poängen är att de löste det väldigt snyggt, nu när det blev så.
Oberoende av exakt vem som var fadern och hur kom det sig att barnet blev till.
Vidare. Nu i dagarna släppte SVAR sin 1900-års folkbokföring för gratis prov. Jag genomförde givetvis ett antal sökningar efter Lidköpingsbor hemma och i förskingringen, där jag även tittade på de pigor som bodde i hushållet. Och vad fann jag? Jag hittade EN piga om 15 år. Några få 17 åringar (två av dem städslade inom samma släkt). Alla andra var äldre. Så de inneboende pigorna var nästan alla vuxna kvinnor, inte så sällan rent av äldre kvinnor.
Min tolkning är att man ville ha erfarna, kunniga pigor, hellre än unga och fräscha, - som man kanske kunde förföra utan större ansträngning.
OM unga flickor användes som pigor - vilket vi vet att det var vanligt, de tog ju tjänst senast efter konfirmationen, så måste de rimligt sett bott kvar hemma, och arbetat inom gångavstånd, eller nåt sånt.
Jag kan också tänka mig att unga pigor var vanligare på landet än i stan.
263
« skrivet: 2010-12-26, 12:35 »
Den kaxiga Napoleon-handen i kavajslaget är rätt vanlig på foton från den tiden.
Det är möjligt att den helt enkelt uppmuntrades av fotograferna, för att minska
risken för skakningsoskärpa...
Reproduktioner var rätt vanliga (medelst avfotografering av fotot), så det är mycket troligt kopia av en kopia som du säger.
Skriv gärna upp de namn som du kan tyda...
264
« skrivet: 2010-12-21, 17:43 »
Finns det nån möjligheter att de är släkt? Det är egentligen bara flickan till vänster som har en annorlunda näsform, som då skiljer sig från de andere.
Så även om det skulle visa sig vara en trippel-par date, så jag undrar ändå att det går diverse släktband här, iaf mellan killarna resp tjejerna till höger.
265
« skrivet: 2010-12-21, 15:56 »
forts.
Skall JAG försöka hitta argument mot i analysens namn, så snarare att målpersonen ser lite handfallen ut. Ungefär som en hemmafru för första gången hos fotografen. En yrkesskådis skulle ställa sig i något slags pose. Skulle helt enkelt inte ställa sig så.
Såvida inte handfallenheten ÄR hennes pose....
En erfaren fotograf som Märta antas vara här, skulle antagligen hjälpt den oerfarna hemmafrun... Den tidens fotografer var oerhört duktiga med sånt.
Så fotot har flera bottnar, antingen det är Harriet eller blott hennes dubbelgångare.
266
« skrivet: 2010-12-21, 15:45 »
Jag försökte googla lite till på Harriet. (googles bildsök om någon vill dubbelkolla) Jag tror faktiskt att målfotot ÄR på Harriet. Varom inte så är det hennes dubbelgångare... Som Mark Twain sa i en liknande situation: bilden är så lik att man kan använda den istället för en spegel när man rakar sig. Jämför med skådisbild där hon inte är helt ung längre: http://vykort.gotdns.org/img/15160.jpg samt där profilen syns på en inte längre purung, men ändå ungdomlig Harriet: http://www.wanjasvardagsrum.se/album_2_bild_41-42.jpg. Ögonbrynen och näsan är faktiskt samma... Vi har redan sett att fotografen var verksam ett stycke in på 30-talet. Det enda som alltså är lite svårt är möjligen klänningen som är mycket fin, men på 30-talet ser lite gammaldags ut. Jag håller med dig. Men vad vet vi, hon hade kanske fina minnen med den eller nåt... Och just därför valde att avfotograferas så.
267
« skrivet: 2010-12-21, 13:13 »
Nu tittade jag lite på foton av Märta Nicodemi som finns på Rötter. Där finns bla en identifierad dam född 1908, och på fotot torde hon vara närmare 40 än 30... Så Nicodemi var säkert verksam iaf in i 30-talet.
Frågan är möjligen om vårt kritiska foto kan vara taget säg på 20-talet, kanske rent av 30-talet.
Jag vågar inte säga absolut nej.
Förresten, när jag googlade efter Nicodemi såg jag att denna tråd finns redan på Google... Fascinerande....
268
« skrivet: 2010-12-21, 12:18 »
Ditt resonemang förutsätter att du är säker på att bilden togs ca 1910. Och det kan man inte vara. Hon kan ju t.ex. mycket väl klätt sig lite gammaldags.
Harriet själv levde iaf till 1961.
En väg kan vara att veta när Märta Nicodemi var verksam. Hon började tydligen 1908. Slutpunkten framgår inte ur 1911 års förteckning över fotografer. Men OM slutpunkten kom tidigt - då vet vi ganska exakt tidpunkten för fotot.
269
« skrivet: 2010-12-21, 09:08 »
Här är hon ju iaf yngre än på det andra fotot. Så fotot som sådant inget egentlig motbevis. Möjligen att näsformen inte helt identisk.
Jag försökte snabbkolla lite på google. Där finns ju foton på Harriet, men alla när hon är aktiv vacker och fräsch skådis.
Jag för min del tror att fotot ifråga kan mycket väl vara fotot på en äldre Harriet.
270
« skrivet: 2010-12-20, 04:22 »
Inga-Brita. Jag gissar att han avgav nykterhetslöfte. Var med i något nykterhetsloge kanske (dylika blev vanliga senare, men kanske fanns redan då?)
271
« skrivet: 2010-12-20, 04:16 »
The computer doing a bad job is possibly partly because the text isnt really swedish. Norvegian I think. Or probably - Norvegian influenced by swedish - today we call it scandinavian...
272
« skrivet: 2010-12-16, 23:21 »
Gdansk blev ju illa åtgången i slutskedet av andra världskriget. De allra flesta av dessa pittoreska byggnaderna är egentligen rekonstruktioner.
Så om tavlan är från före kriget - den är ju iaf ärvd - så KAN det vara samma ställe och ändå tämligen detaljtroget målat.
Marie. Tavlan är ärvd skriver du. Kan du berätta nåt mera om proveniensen?
273
« skrivet: 2010-12-16, 11:09 »
Det brukade väl vara såna där halvrunda huvudstöd. Ganska små. Så kunde man vila huvudet/nacken mot det, och det i sig hjälpte upp mycket.
274
« skrivet: 2010-12-15, 12:08 »
OK, då testar vi. Här är systrarna Ström, som när de varit unga tjänat pigor hos pastor Rythén. Bilden från Lidköpingsbygden 1984, artikelförf Simon Granath. Tack! 
275
« skrivet: 2010-12-14, 13:23 »
Tack Chris för responsen! Jag kan antagligen scanna in bilden ifråga (det är inte ett visitkortsfoto i fullstorlek). Sedan får jag ju se hur man gör för att laddda upp bilden. Det vet jag inte i skrivande stund. På vissa forum kan man göra det direkt från datorn, på andra måste man ha en mellanvärd.
Förresten, fattar jag rätt, en av systrarna gifte sig med en dräng, men så blev de rätt så välmående ändå? Jag misstänker att dräng inte behöver betyda just en dräng, det kan ofta betyda helt enkelt en ung man...
276
« skrivet: 2010-12-14, 13:10 »
Jag håller med om att barnet ser avslaget ut. Och barn som avfotograferas bekvämt vilande var oftast svårt sjuka, kanske rent av döende. (jag vet dock ett exempel när barnet överlevde - ett barnbarn kommenterade nämligen).
Jag gissar dock att de helt enkelt försökte hålla barnet stilla genom att låta det vila still mot mamman - men inte lyckades riktigt ändå.
277
« skrivet: 2010-12-14, 12:58 »
Håller med. Det syns kanske inte så tydligt på kavajen, men golfbyxorna identifierar med 100% säkerhet.
Lägg också märke till att knäpartiet tycks vara förstärkt. Användbart för skyttar t.ex.
Extra stora fickor på kavajen...
Lärorik bild. Tack!
278
« skrivet: 2010-12-14, 12:53 »
Myntkabinettet har en ganska användbr omvandlare; http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx. Nu täcker den inte hela perioden, den börjar 1873 då när kronan infördes... OM vi antar att priserna var hyfsat stadiga, så var 400 motsvarade 18500 idag. Jag är lite överraskad att det var så pass lite. Men kanske en antydan ändå att det inte var stadens schangdoblaste hus??
279
« skrivet: 2010-12-07, 22:40 »
Tack Nicklas för infot! :=)
280
« skrivet: 2010-12-07, 22:35 »
Ann-Mari!
Javisst, det är sant. Skådespelerskor jag tänker på brukade tydligen klä sig extravagant till vardags. Men en hel del av bilderna har tillkommit i samband med deras rollspel: dvs de är avfotograferade i sina scenkläder. Det framgår ibland av kommentarer, ibland anar man det från själva fotot.
Dessutom var de påfallande ofta snygga. Att se bra ut var tydligen en av urvalsprinciper för en yrkeskarriär. Ungefär som för skådespelerskor i Hollywood: Det är ingen tillfällighet att det finns så många vackra skådisar i USA! (de flesta iofs också duktiga).
Mannen här; den troligaste kandidaturen är då gissningsvis en skådis/sångare. Van att uppträda och visa upp sig. Om hans jägarinspirerade klädsel är en rollklädsel, eller hans privata klädsel, det vet vi inte just nu.
281
« skrivet: 2010-12-07, 22:24 »
Ja antagligen arbetade hon på en fabrik. Det fanns rätt många nysilverfabriker på den tiden. Iaf i Lidköping! Jag tittade lite i en broschyr från en av dem, Mema tror jag, tryckt på 30 talet?. De skrev skrytsamt om sina silverpolererskor: Dessa har jobbat med uppgiften sedan barnsben, så de har verkligen ett gediget yrkeskunnande!
Jag förstår mycket väl att de skrev så. Men idag skulle det slags reklam vara helt omöjlig att skriva...
282
« skrivet: 2010-12-06, 23:48 »
Jag tänker på jägarstil. Därmed inte sagt att mannen måste vara en skogvaktare. Han kan lika gärna vara ett modelejon (kanske skådis/sångare) som klär sig jägarinspirerat.
Skådis?? Ja enklaste sättet att identifiera ledande sångerskor är på deras vanligen ganska extravaganta klädsel.
Jag gissar att även många manliga sångare/teaterskådisar kunde klä sig rätt extravagant.
De var ju vana vid att folk kollade in dem. Och att vara i centrum för uppmärksamheten var en del av deras image, deras egna PR.
283
« skrivet: 2010-12-04, 23:04 »
Intressant info!
I städerna, där det fanns tidningar som lästes allmänt, annonserades det flitigt. Småannonser var mycket lästa... Jag vet flera vittnesmål där folk berättar om hur de sökte och fick de utannonserade platserna. Så arbetsgivarna annonserade ofta ja. Jag antar att även arbetssökande kunde annonsera.
Utomlands, USA, England, kunde det finnas privata förmedlingsbyråer. Jag är mycket osäker på om såna fanns i Sverige. Kanske.
Bra fråga!
284
« skrivet: 2010-12-04, 22:36 »
De trötta/blyga barnen... Jag funderar om de ställts i den posen, för att lättare hålla huvudena orörliga! Det var visserligen inte lika illa som med de allra första foton som tog iaf ett tiotal sekunder, men nån sekund var de allt tvungna att vara stilla medan fotot togs - i praktiken längre, så fotografen skulle hinna med.
Liknande förklaring till skynket: den som är bakom skynket håller barnet stilla. Alternativt pratar lugnande med barnet.
Frågan är förstås, varför personen ifråga helt enkelt inte sitter med barnet i knät?? Av någon anledning ville man tydligen fotografera bara barnet.
285
« skrivet: 2010-11-23, 10:22 »
Här kan man kanske jämföra med engelskans artisan
De är alltså inte (enbart) artister, utan kanske i första hand yrkesskickliga arbetare och hantverkare.
Så när det står i historieboken att mongolerna brände upp staden men skonade och tog med sig artisans - så det var inte huvudsakligen konstnärer och sångare de skonade - det var snarare hantverkarna som de tog med sig... Måhända konstnärer också...
286
« skrivet: 2010-11-23, 07:49 »
Det kan mycket väl vara samma person. Hårfästet är också rätt lika.
Hur är det med det öra som syns. Har Karl Gottfrid rätt stor öra han också, eller är det bara fnas på fotot? Kan du uppförstora bilden? (räcker om du uppförstorar för dig själv).
287
« skrivet: 2010-11-20, 05:43 »
Hade det varit hemma i Lidköping skulle jag säga att huset är ett typiskt länderi. (ja dvs, huvudhuset på ett länderi). Ett av de mindre kanske, men inte ett av de minsta.
De avfotograferades kläder och spatserkäppar bekräftar intrycket.
Jag antar att det var motsvarande i Sundbyberg! :=)
De två männen på nedersta bilden är arbetskarl och hans hjälpreda / anställda. Även arbetskarlar klädde sig prydligt om deras arbete inte var smutsigt eller grovjobb. Eller om de skulle ut när de var lediga. Så de är halvsnyggt klädda inte enbart för fotograferingens skull.
Första fotot fascinerar mig extra. Brukade kvinnor använda spatserkäpp?? Damen håller fram sin spatserkäpp så tydligt att jag får intrycket att det faktiskt är hon som är huvudpersonen. Fullvärdig medägare i rörelsen eller så. Och inte enbart som maka.
Fotografen var antagligen en duktig amatör. Ett pro hade naturligtvis satt ut namnet och firmanamnet. Medan amatörer brukade nöja sig med snygga ramar - dessa här är typiska. Duktiga lidköpingsamatörer använde också såna.
288
« skrivet: 2010-11-20, 04:49 »
Om han är en känd fotbollspelare, var han säkerligen duktig redan i sitt hemmalag. Mer eller mindre lagets stjärna alltså.
Kan det synas på en sådan lagbild??
Måste jag gissa hej vilt så kanske han den bredbente...
Målvakten är han i mörk tröja längst till vänster. Den korte längst till vänster är inte så ung som han verkar. Så det är inte säkert han är en pojklagsspelare som bara är med som nödreserv.
Ställdes de upp på såna foton i nummerordning, ordning som de hade på spelplan, lite hur det föll sig eller rent av i något slags hackordning?
De tycks f.ö. ha en fallande längd skala i högerändan...
Är det fri placering så jag gissar att som så ofta, de bästa platserna är i mitten. Och vår (och deras hjälte) torde också vara nånstans i mitten.
Vår bredbente väns kandidatur är rätt stark.
Lite fruktlösa spekulationer. :=)
289
« skrivet: 2010-11-18, 22:59 »
Jag håller med, fotot ser ut att vara senare än 1877... Om inte annat, så den tekniska kvalitén räckte inte för spontana foton i fältförhållanden. Även om ljustet var iofs bättre ute än inne. Dvs, spontana foton är mycket sällsynta.
Men en 20 år senare kunde dylika halvspontana foton vara möjliga. Spontana foton BLEV vanligare. Vilket kanske delvis berodde på att även privata människor kunde ha en fotoapparat.
Dvs- bilder i hemmamiljö gjordes oftast av någon släkting eller vän som var amatörfotograf. ATT de var amatörfoton kan man också se eftersom de inte hade proffsens visitkort runt om.
(Hur är det med detta foto? Jag antar att det är ca 9x6 cm, det sk vistikortsformatet, vilket var det vanliga. Finns det fotografens namn och ateljé på visitkortet?? Om inte så VAR det amatörfoto.
Här har vi då en kombination: en 25 åring som ser ut som 35-40, och ett foto som ser ut att också det vara 20+ äldre...
Det är så gott som säkert någon förväxling.
Men fotot är roligt på ett annat sätt. Fint belägg att det inte var ovanligt med bilder där en man håller barnen. Eller om man så vill, att även männen hade hand om barnen. Nån gång kan man ana att det han gör är att mycket vänligt och varsamt men bestämt, håller dem stilla inför fotograferingen. Men ändå - greppet mjukt och kärleksfullt och barnet accepterar och litar.
Ibland är mamman med, ibland är mannen ensam med barnen...
Redan på den tiden kunde svenska fäder vara tämliga mjukisfäder. :=)
Förresten, familjens hund eller katt var väldigt ofta också med, så svenskarna var ett djurälskande folk redan då, men det är en annan historia.... :=)
290
« skrivet: 2010-11-18, 09:34 »
Rativk is Rättvik or Rattvik if you cant use the swedish letters
Koppaberg is Kopparberg
Vikarbyn is probably Vikarbyn - W is not common in Swedish - although I cant swore for usage in older Swedish
Dalarna lans is Dalarna län or just Dalarna is usually enough
I hope you will get help from some seasoned ancestry-searcher - but NOW it will be a little easier to google for you. (not so seldom google IS useful)
good luck!
291
« skrivet: 2010-11-18, 09:26 »
Jag bläddrade just i Lidköpings Köpmannaförenings årsbok 1847-1947, och där nämns: I 1799 års tomtägarelängd upptagas i Lidköping tvenne manufakturister, Beckelin och Pounckt. De voro säkerligen både hantverkare och handlande.
Pounckten är givetvis Punckt som i tråden här.
Det som möjligen är frågan är om Pounckten är brodern till Susanne och som tagit över, eller faktiskt den gamle fadern som än hänger med.
Kul iaf. :=)
OCH en antydan att Punckt kunde säkert stavas på lite olika sätt. T.ex. just som Pounckt.
Vilket gör en googling eller liknande extra krångligt. Även om google tycks faktiskt ha en viss inbyggd tolerans för varierande stavning.
292
« skrivet: 2010-11-18, 06:02 »
Ytterligare en anledning till blandade uniformer - under en fältmanöver kan vara, att de ena uniformstypen skall om en stund agera bortalaget, medan den andra - hemmalaget.
Bekvämt att ha till förfogande två olika uniformer, så slipper man investera i andra kännetecknen typ färgade armband....
Men karolinerhatten med tillhörande uniform är en historia för sig. Jag har fått lära mig att det var reservister, tex på rep övning, som var klädda så. dvs landsstormen. Och gick hårt ut med den informationen, för att upplysa de okunnige.
Men så fick jag nyligen veta att det fanns tydligen även reguljära trupper som kunde ha denna uniform som sin...
Förvirrande, om man inte är expert....
293
« skrivet: 2010-11-18, 05:48 »
Gammal tråd men iaf...
Jag för min del tror att det spexas på ett eller annat sätt. Det är främst därför han har det där bandet på hjälmen och lakanet över axlarna.
Men han kanske hade riktig hjälm och riktigt uniform också. ELLER så tillhör de spexet de också...
294
« skrivet: 2010-11-15, 22:57 »
Jag har sett ett antal foton nästan av den typen, dvs porträtt, men på fotot syns även andra porträtt som är ställda så att de syns.
ETT exempel jag tänker på är tre st svenskar fototgraferade på ett hotellrum i USA, och så hänger det diverse porträtt både på väggarna och står på bordet. Och ganska uppenbarligen är det meningen att de syns. Det udda där var att ett par av foton var på dem själva...
HÄR blir det oerhört tydligt, iom att detta är ett typiskt ateljé-foto, och extrafotot har ingen naturlig plats här.
295
« skrivet: 2010-11-14, 17:51 »
Tack för responsen, Ingela.
Det låter rimligt det du säger, jag köper det. :=)
296
« skrivet: 2010-11-14, 03:00 »
Jag hittade i en annan tråd vad det rörde sig om. Om jag fattar saken rätt, så var det ett slags intyg (och de facto tillstånd att resa) de fick med sig från församlingsprästen. Och visade upp för prästen i den församlingen de kom fram till.
Jag antar att intyget innehöll en sammanfattning av personakten, så att kontinuiteten bevarades om han bosatte sig på nya orten.
Det var inte populärt att komma till ett nytt ställe utan attesten. Det förekom naturligtvis, men sågs inte med blida ögon. - I mildaste fallet sågs det som en lucka i CV´en. Då satte man tydligen rutinmässigt en lucka på två år som ett standardiserat minimistraff.
297
« skrivet: 2010-11-14, 02:24 »
Jag minns inte vad lagen sa, men jag misstänker precis som du att det inte var tillåtet. Om inte annat så var ju detta utomäktenskaplig sex = förbjudet.
Jag antar dock att iom att de gifte sig (=kärlek?!) så lät man nåd gå före rätt.
Man kan märka att så skedde ibland, la locket på, såg igenom fingrarna.
T.ex. jag har sett flera trådar här där folk undrar över prästens anteckning. Där prästen kanske skriver i församlingskyrkoboken på latin utomäktenskaplig (motsvarande).
OK, prästen skriver ner faktumet eftersom det är hans plikt. Men vem kan avläsa det? Knappt någon av församlingsborna, de kan ju inte latin... Min hypotes är att att ibland försökte vissa präster lägga locket på, lite diskret så där.
298
« skrivet: 2010-11-13, 19:09 »
Kul. Så de skrev till varandra på engelska. Stephens hade väl engelska rötter av namnet att döma? Följdfrågan är då, är Mary en ingift engelska och därför heter Mary, eller kallar hon sig för Mary eftersom hon skriver på engelska? Polska motsvarigheten är som sagt Maria. (uttalas med kort i och kort a). Franska och tyska var annars de främmande språken som överklassen brukade behärska. Faktiskt ungefär som här i Sverige. I hennes fall antagligen även lite ukrainska och kanske ryska eftersom hon bodde där... Polacker boende i Ukraina var kända för sin dialekt, så jag antar att de påverkades av ukrainskan / ryskan. Men högadeln torde ha vårdat sig extra om ett korrekt polskt riksuttal (och de kunde mycket väl ha kunnat det lokala språket ändå - många av dem var ju förpolskade ukrainare resp förpolskade litauer etc. Jag är faktiskt inte säker på om Radziwills var polacker som hade sina besittningar ut mot Litauen. Jag skulle inte bli alltför mycket förvånad om någon påstod att de var förpolskade litauer).
Kort sagt, det var på många sätt ett mångspråkigt och mångkulturellt samhälle... :=)
Fotot är ungefär samma / samma som på det vykortet som fanns i det tradera-kortet jag talade om: fast där var det liksom fyra miniatyrer på ett vykort, ett av dem alltså villan ifråga.
I brevhuvudet på sitt brev skriver Mary Galizia Autriche vilket är givetvis Österrikiska Galizien - vilket stämmer bra, större delen av Galizien har tillhört Österrike, både den ukrainska och den sydpolska...
Jag ger mig inte in på att avläsa hela Marys handskrift - småsvårt för mig och kräver jobb, men det ÄR ju engelska. Men är det något enstaka ord eller begrepp du vill rådfråga om är du välkommen.
Berätta också gärna om hur det går för dig. :=)
299
« skrivet: 2010-11-11, 20:15 »
Ja, men det finns ett par extrapoäng.
Låt oss se vad SAOB skriver i klartext: - BRUD-HEDER. om de prydnadsföremål o. d. (krans o. krona m. m.) som bruden använder vid vigseln. ...). Om hafvande fästemör som icke få bruka full. brudeheder må niuta Pellet?
///anm. Jag förstår inte riktigt det sista ordet, men men///
Den första poängen som framgår uttryckligen av en annan källa och inte motsägs här, är att utrustningen ifråga inte sällan hyrdes ut av prästgården. Detta besparade ett fattigt brudpar besvär och kostnader, och för prästfrun eller prästgården - blev en liten men säker extrainkomst. Den sedvänjan förklarar varför han skulle betala in till kyrkokassan: hyrgrejer.
Vidare, det framgår klart att inte alla brudar fick ha rätt till full brudutrustning. Dvs, de fick inte ha full brudheder!
Tex gravida brudar. Antagligen även brudar som fått betala böter för lönskaläge - dvs i praktiken, redan fött ett utomäktenskapligt barn.
Så, att maken tilläts hyra ut full brudutstyrsel från prästgården ; betalat brudheder, innebär alltså de facto ett kvitto på att prästen valde att se genom fingrarna den något olycksakliga inledningen.
Fint så, tycker jag! :=)
Det är nog ingen tillfällighet att utstyrseln heter just brudheder...
Jmf för övrigt med sedvänjan, att omgifta inte går fram i full brudutstyrsel i vit lång klänning etc... Det gör man normalt bara första gången.
300
« skrivet: 2010-11-11, 09:48 »
Den avskydde, koleriske prästen som älskade att uppträda som diktator, men som innerst inne hade ett hjärta av guld, och hjälpte dem som hjälp behövde både med egna pengar och egen ansträngning - det var Jost Henrik Rythén, fd militärpastor från 1808-09 års krig, hovpredikant, kyrkoherde ute på Kållandsö...
Frid över hans minne.
Flickorna ifråga var systrarna Ström från Bergsdrågen, Kållandsö. Födda ca 1820. Jag vet inget om deras familjebakgrund, men födelsedatumet säger ju att de måtte ju ha varit tonårsflickor när de tjänade piga på prästgården. De behöver alltså inte alls ha varit fattiga torpardöttrar som fick tjänst hos den barmhärtige pastorn. De kan lika gärna kommit från en hyfsat välbärgad bondefamilj - och tjänade piga på prästgården som en del av sin uppfostran. Detta var snarare kutym än ovanlighet.
Det skulle kunna vara en delförklaring till deras fina klädsel inkl omfångsrika långa kjolar när de är vuxna kvinnor, nån gång i slutet av 1850-talet...
Läst och sett i Lidköpingbygden 1984, s 7-8.
301
« skrivet: 2010-11-10, 21:15 »
Ang de stora klocklika kjolarna högst upp. Vilka samhällsklasser skulle ni säga använde dem? Kort sagt: Kan man identifiera samhällsklass på en okänd kvinna direkt, mha denna klädsel??
Jag antar att det inte var nödvändigt med fulla ställningar under: det är bara hon på bild nr två som säkerligen har dem.
Jag brukar identifiera dem med övre samhällsklasser. Adel, prästfruar, en och annan rik köpmannafru, liknande. Eller om man så vill, kvinnor som inte behövde arbeta fysiskt.
Att tygmassan kostade, och fulla ställningen krävde hjälp av en jungfru/piga (som iofs de flesta hade), hör väl också till.
Men häromdagen såg jag en bild på två kvinnor som arbetat på en prästgård. Den koleriske prästen kallade dem fö förbannade pigor. Men i nödens stund var han mera hjälpsam än de flesta...
Nåväl, kvinnorna ifråga hade på sig dylika kjolar. Nu dog ju prästen 1838, och bilden kan inte gärna ha tillkommit tidigare än 1850-talet, så illustrationen var inte korrekt- de arbetade antagligen inte längre på prästgården och har antagligen klättrat upp på socialstegen. Kanske tack vare den koleriske men innerst inne hygglige prästen (minns inte prästens namn, Rytqvist? fd militärpräst på Kållandö i nuvarande Lidköpings kommun, verksam där nån gång efter 1810-1838.)
Det blev lite OT på köpet, men vi är ju alla historieintresserade eller hur? :=)
302
« skrivet: 2010-11-10, 20:43 »
Attestera betyder ju normalt Bekräfta, Godkänna, Kontrollera att något är, o dyl. Det brukar vara ett dokument som attesteras ATT det är ett giltigt dokument.
Men att en torpare blev attesterad?? Jag antar att någon godkände att han BLEV torpare alt att fick flytta ifrån torpet.
Han kanske avbröt ett torparkontrakt, och så blev det attesterat att han fick göra det?? För du skriver att det var frågan om något slags flytt??
Kan du skriva lite mera och berätta / citera mera utförligt??
303
« skrivet: 2010-11-10, 20:09 »
Familjen Potocki var en högadlig magnat-familj, ungefär som Radziwill släkten i föregående post. Om Mary (Maria?) Potocka var en av dem? Antagligen. Korresponderar hon med en svensk godsägarinna så är hon troligen av liknande sociala klass. Någon tvätterska lär hon iaf inte vara... Jag gogglade lite, och träffarna verkade gå till Kresy, dvs Polens gamla östra områden = Ukraina. Jag hittade t.o.m. ett vykort till salu på en Tradera-släkting, från Brzezany. Huvudpostkontoret, gamla fästningen, och: en stor fin gods-huvudbyggnad, liksom en fin parkutsikt, Brzezany Raj. Således, jag tror att själva orten heter Brzezany, och Brzezany Raj är godset i närheten, eller möjligen då någon stadsdel till Brzezany med lite måleriska utsikter. Jag ansluter en engelspråkig Wikipedia-sida om dagens Brzezany - som då ligger i västra Ukraina, i det som tidigare ibland kallades också för Galizien. http://en.wikipedia.org/wiki/Berezhany Hoppas det svaret hjälper dig på vägen. :=)
304
« skrivet: 2010-11-07, 11:38 »
Ps. Roberts artistnamn? Njae. Snabb googling visar att det tycks vara familjenamnet. Jag har dock inte kollat djupare än så. Inte än iaf.
305
« skrivet: 2010-11-07, 10:08 »
Enklast vore väl att kolla upp Julia Roberts bakgrund om någon ids... Roberts kan ju även vara artistnamn.
Men både mannen här, och Julia, har rätt stora näsor med samma form - ett släktdrag??
Kul fynd. :=)
306
« skrivet: 2010-11-07, 09:48 »
Intressant och ovanlig klädsel! Kul bild!
Fotot illustrerar också fint flera typiska drag för barnklädsel från den tiden.
Det ena är att på den tiden handsyddes ju nästan all klädsel. Ofta utav mor i huset. Det gick naturligtvis att beställa sytt av nån annan, och så gjordes för mera komplicerade sömnader. Säg kavajer, rockar, finare hattar. Arbetstid var billig, så det gick att beställa hos en sömmerska utan att det kostade en förmögenhet.(Skorna var ett undantag, de var dyrare förstås. T.ex. kängor). En del backstusittare-kvinnor tjänade extra pengar som sömmerskor - och de var ju ännu billigare än sömmerskan i stan. Men ändå - att sy själv hemma var vanligt - och allra billigaste mätt i kronor och ören. Jag kan tänka mig att man kunde också byta tjänster med nån duktig grannkvinna.
Köpeklädsel blev vanlig först in på 1900-talet.
Det andra är att det var vanligt att syskon hade samma klädsel gjord av samma tyg. Vilket naturligtvis hänger delvis samman med det ovanstående.
Om det var så att de fullt medvetet gjorde så, som ett mode, eller om det berodde helt enkelt på om man fick tag i ett sjok billigt tyg, och ett bra användbart mönster - det låter jag vara osagt. Men vanligt var det, närapå typiskt.
307
« skrivet: 2010-11-06, 20:30 »
Det är consensus att bild nr 2 har samband med någon enklare amatörpjäs.
Min fundering om bild nr 1 är att även den porträtterar en skådis / sångerska av något slag. Hel- eller halvprofessionell, till skillnad från nr 2.
Det var mycket typiskt för den tidens skådespelerskor / sångerskor att de klädde sig mer eller mindre uppseeväckande... Ja iaf lät avpoträttera sig så. Inte så konstigt. Dels att de var vana att folk tittade på dem - och de ville att man skulle titta på dem.
Dels var det i någon mån ett personligt PR. Ju mera betittade de var, desto bättre chans för engagemang (så länge de inte gjorde skandal förstås).
Att vara vacker var då heller ingen nackdel. :=)
308
« skrivet: 2010-11-06, 19:55 »
Det är ju ett ateljefoto, så han var inte vårdslös att sticka in pallaschens spets i marken - vilket vore tabu som antytts... Så pallasch eller möjligen lång bajonett + skida. (pallasch = rak sabel)
Han har sporrar på sig också, så han måtte ha varit beriden på nåt sätt.
Jag skulle gissa han var underofficer - men jag kan inte uniformer så bra.
Finns kanske ytterligare en möjlighet: nån form av utklädnad för fotots skull.
Vissa fotografer körde t.ex. med fiskarutrusning - en del bilder såg rätt naturtrogna ut.
309
« skrivet: 2010-11-06, 19:41 »
Ja! På äldre bilder ler de nästan aldrig. Det att automatiskt le mot kameran måste alltså vara något som lärts in nånstans under tidens gång. 50-talet kanske??
310
« skrivet: 2010-11-06, 18:33 »
Vi får komma ihåg att på den tiden var det vanligt med specialiserade hattaffärer - ja hattar tillverkades ofta rent av i ett ex...
Jag antar att det fanns billiga masstillverkade också - bahytt är typexempel. Stråhattar kan vara ett annat exempel. Men ville man som kvinna visa upp sig lite så skaffade man sig en egen hatt. Det behövde inte vara så dyrt heller: modistens arbetskraft var billig hennes också.
Bahytt är fö mest känt från Amerikat. De användes nog inte så ofta i Sverige - och då kanske mest i vissa (religiösa) kretsar.
Stråhatt däremot kunde användas av många, speciellt sommartid. Även av tämligen välbärgade.
311
« skrivet: 2010-11-05, 19:56 »
Såg häromdagen nåt på Wikipedia om det. DEM emellan? På sköldmärket är det två olika färger som kontrasterar. Så på sätt och vis är de i konflikt med varandra - just som natt och dag gör.
Det är tydligen därifrån namnet Natt och Dag kommer, de två helt skilda fälten...
Annars är det ju en släkt med långa anor och periodvis stod de i centrum för svensk politik med flera riksföreståndare. Så det är klart att de varit inblandade i många fejder.
T.ex. bägge Sten Sture, både den yngre och den äldre, var tydligen NoD.
Engelbrekts mördare, Måns Bengtsson var även han en NoD...
Berättar Wikipedia.
312
« skrivet: 2010-11-05, 19:37 »
Västarvets stora bildarkiv har visst ett par bilder på olika deFrese (stavning kan variera något - orutinerade registratorer samt otydlig påskrift av fotografen/kopisten kan också bidra - men jag antar de är befryndade allihopa). De var godsägare lantbrukare - ibland framgår det av klädseln och sittställningen(!), ibland skrivs det dessutom rent ut.
Jag har försökt kolla lite och hitta dem medelst googling, utan att lyckas riktigt.
Men de hade tydligen ägor nånstans i arean Lidköping - Skara. Eventuellt ett par helt olika gods.
(Vilket är en del av orsaken till att jag försökte kolla - Lidköpingstrakten och dess inbyggare intresserar mig).
Vi talar alltså om andra hälften av 1800-talet
313
« skrivet: 2010-11-04, 21:03 »
Right. The young weddings 15-20 (usually women of course) did happened, although not often. These were almost exclusively persons from the upper classes. Of course. 1. They did afforded, they or their husbands / families. 2. The young upper class wife werent also not forced to manage to keep the household alone - she could always have someone to help her. Either a servant-woman - both the usual maiden and perhaps a housekeeper, or an older relative, or usually both. With time she herself did become knowleable. :=)
314
« skrivet: 2010-10-30, 15:59 »
Rådman ELLER borgmästare, egentligen, undrar Mathias. Lugnt, det är ingen motsättning. Ingetdera gick ju egentligen i arv, utav var snarare karriärstege.
De var inte heller yrken som sådana, utan i mångt och mycket hedersutnämningar och hederssysslor. Där huvudkandidaterna var de välbesuttna i staden. De hade allihopa civila sysslor också.
Dvs, var man en ansedd person, säg betydande köpman eller fabrikör i staden, då var man också nästan automatiskt rådman. Åtminstone periodvis. Liksom man fö oftast satt med i en eller flera kommunala nämnder - iaf om man så önskade.
Borgmästartiteln gick alltså inte i arv. Men det är självklart att sonen till en framgångsrik borgmästare med fint anseende hade givetvis extra lätt att själv bli vald till borgmästare så småningom. Och innan dess tjänade han sina sporrar som rådman. Och eller på andra poster i sin stads kommunala styrelser. SAMT i sin civila gärning givetvis.
Det är i stort sett samma grupp som deltog i stadens fullmäktige. Även om en och annan välmeriterad fanjunkare, en ganska genomsnittlig köpman och annat löst folk också kunde hamna där. (Efter rösträttens genomförande uppluckrades givetvis systemet, men det är ett annat tidevarv).
Den välbesuttne, köpman, framgångsrik fotograf eller adelsman från orten, hade underförstått första tjing till att bli utsedd som rådman eller dylikt.
Den stora vattendelaren var om han HADE lust att engagera sig samhälligt. Vissa ville det, och då blev de också invalda. Andra hade inte lust, och de höll de sig borta från dylika församlingar.
Liksom att vissa agerare gärna donatorer och sponsorer, medan andra inte gjorde det.
Det finns fö en viss koppling mellan dem som gärna engagerade sig och satt i styrelser och tog initativ OCH dem som var donatorer.
ATT donera var ofta det enklaste och snabbaste sättet att få saker och ting gjorda som man önskade att de skulle bli gjorda.
De vi talar om var på den tiden nästan enbart män. Kvinnors möjlighet att agera var som bekant åtskilligt trängre.
Men naturligtvis hade även kvinnor vissa möjligheter, och säkert agerade många. Mycket vanligt var enligt principen bakom varje framgångsrik man finns en kvinna. Överdrivet förstås, men ett rejält korn av sanning finns det allt med i talesättet.
Donationer var en annan möjlighet. I Lidköpingstrakten har vi Anna-Lisa Lidbeck som ett lysande exempel.
Grevinnan Louise Piper-Hamilton till Villa Giacomina och Stola (1808-1879)ett mindre känt, men mycket fint exempel på hur man med små medel kunde göra mycket för att aktivt hjälpa sina medmänniskor.
315
« skrivet: 2010-10-30, 12:09 »
Som det har sagts, omkopieringar var ganska vanliga. Tips. Ett extra tydligt skvallrande tecken är om det syns rundlar på fotot. Det avfotograferade visitkortsporträttet (det var i allmänhet såna) brukade rent fysiskt inför omfotograferingen placeras mellan två knappar, som höll det på plats. - Har man tillgång till repronegativet syns det ibland att det VAR knappar! :=)
Det är ingen tillfällighet att originalfotografen brukade skriva på baksidan: Plåten förvaras för efterbeställning. Det gjorde nästan alla fasta fotografer.
Därmed kan man oftast anta, att ett reprofoto med knappar och allt, INTE har gjorts hos originalfotografen, fastän både fotografen och uppdragsgivaren var verksamma på orten under tidsperioden. Förekom faktiskt.
En vanlig orsak för omkopiering var som minne efter avlidna. Man hade kanske inga färska foton, eller ville ha ett foto av den avlidne i hans/hennes krafts dagar. Då tog man nåt bra foto som man faktiskt hade. Och kopierade om, eller lät avfotografera.
Jag gissar att detta är i många fall bakgrunden till de amerikanska foton nämnda i tråden, som kommer tillbaka. Man ber nyamerikanen om foton av nära och kära som ju denne givetvis har tagit med sig, om en kopia av fotot - säkerligen ofta just efter det att de avlidit...
Ett annat tips är att
Ofta trycktes det in årtal på bilden när fotot tagits. Har man turen att ha bilden rent fysiskt framför sig, kan man känna av det taktilt. På reprofotot syns årtalet fortfarande, men kan givetvis inte längre kännas av. Så på det sättet kan man också se om det är originalkopia eller reprokopia.
Med Internetbilder är det givetvis svårare, så det gäller att se upp. Ofta kan man iaf ana att det är nåt som inte stämmer - och då skall man alltså INTE stirra sig blind på det uppgivna årtalet.
Däremot vet man när originalfotot tagits, det brukar stämma.
Jag såg t.ex. häromdagen en bild på en äldre farbror, med årtalet 1903 intryckt. Men på visitkortets baksida fanns en förteckning över de medaljer som fotografen tagit. Och en av dem togs 1913. Således var fotot uppenbarligen ett repro, gjort 1913 eller senare.
Originalbilden togs bevisligen 1903. Och farbrorn har antagligen avlidit nånstans däremellan, troligen närmare 1913 än 1903.
Vilket fö bekräftades av andra uppgifter jag lyckades få tag i.
316
« skrivet: 2010-10-30, 03:30 »
Officeren och den paranta damen som Martin undrar om?? Jag har bestämt för mig att jag har sett den reklamen omnämnas tidigare. Jag minns inte exakta detaljer, men de var kronprinsparet, eller något liknande!... Det är därför kaffet heter Kronkaffe - det skall anknyta till kungliga huset.
De kungliga högheterna hade väl inget direkt samband med kaffet, utom att de utnyttjats i reklamen. Men jag har för mig att kaffeföretaget hade i alla fall den goda smaken att skicka dem ett stort tack, inklusive en stor originalkopia på fotot. Så NÅT fick de iaf för sitt besvär! :=)
317
« skrivet: 2010-10-28, 07:25 »
Till Lislott Sörensen. Halvgammalt tråd men iaf. Jag har en väninna som vill släktforska på sin släkt.
Hon härstammar från Jadwiga Radziwill i polska kungahuset.
Jadwiga Radziwill och hennes man Leonas Porutis fick
barnen Klemensas, och Pranciskus kanske fler?
Klemensas gifte sig med Maria Marijona och bosatte sig på gården
Sauline där Maria bedrev ett Majeri, paret hade oxå ett stuteri.
Klemensas o Maria fick 8 barn varav ett Vladislovas (Viadas) f 1813 död 1921
Jag är inte säker på om Radziwills satt nånsin på tronen, men det är en välkänd polsk högadlig familj med väldiga egendomar när de stod på toppen, s.k. magnater. Deras kärnland låg där mot Litauen. Så det är sant, får man tag i en Radziwill-expert, eller en bra sida om Radziwill-släktet så borde man kunna spåra upp dem. Sidogren eller inte.
De flesta namn du återger är helt klart litauisk-klingande. Så deras identitiet torde vara litauisk i den släktgrenen.
Att äga ett mejeri var kanske ingen big deal tycker man. Någon måste ju driva mejerier när man bor på landsbygden eller hur?. Men att äga ett stuteri dessutom antyder att de förblev en välmående adelsfamilj... :=)
318
« skrivet: 2010-10-28, 07:10 »
Till Anna Woodward. Gammalt tråd, men iaf.
Jag har två ID-kort från min dotters farmors mor: Tatiana Bielik, f.1929-12-18 i staden Jaskowce i provinsen Volinia i Polen. På det andra står det Tatiana Semenciw (hennes namn som gift) f.1929-12-12 i staden Krosnoluki i provinsen Galicia i Ukraina. Hon utvandrade till Argentina 1937. Är det någon som vet om hennes efternamn är polska eller ukrainska, och om städernas namn stämmer - hittar inte Krosnoluki?
Semenciw är helt säkert ett ukrainskt namn. Dessutom så roten till ordet Semen är en kosack-soldat.
Bielik - jag tror faktiskt det är ett namn vanligare bland judar. Sannolikt polsk jude alltså - rätt vanligt det också, iaf innan 1940-talet...
Annars är det polskt.
Volinia ser lite underligt ut utan att jag kan sätta fingret på det. Jag misstänker det är någon grammatiskt böjning inblandad. Typ: Kommer från Volhynien. Grundordet för landskapet ifråga på polska är Wolyn (med ett snedstreck över l).
319
« skrivet: 2010-10-26, 23:48 »
Håkan Dackman skriver detta i forumet för familjen St Cyr:
...2. Christina Maria, född 1827 13/6 i Skållerud. Gift 1862 med den polske baronen Ludwik Alexander Rozycki, född 1813 i Polen, som då ägde Kolmårdens marmorbruk i Krokeks socken. Han hade två barn i ett tidigare äktenskap (födda 1848 och 1854 i Frankrike) och blev änkling 1857.
Christina och han fick barnen Constance Zoë Kristina Maria Rozycka, född 1863 28/9 i Krokek och Henri Ludvig Joseph Rozycki, född 1864 22/12 i Krokek.
1866 flyttade mannen och hans två äldsta barn till Trollhättan, medan Christina och hennes barn flyttade till Steneby i Dalsland. Makarna skildes, hon står 1890 som ”frånskild hustru” i Hinden nr 5, Hedvig Eleonora rote 10 i Stockholm. Hon bodde då tillsammans med dottern Constance. Vad som hände med sonen vet jag inte, han finns inte på CD:n 1890. Modern levde 1898....
Så vissa uppgifter stämmer, medan andra tycks inte stämma / förväxlade.
Det verkar också vara ett marmorbruk, inte tändsticksfabrik. Men han kan också varit minoritetsägare, som någon nämnde.
320
« skrivet: 2010-10-26, 23:21 »
Värt att påpeka att hjälppräster var mycket vanligare förr i tiden.
T.ex. när Skåne blev svenskt, lät man de danska prästerna vara kvar för att inte stöta sig med befolkningen. Men predikan skulle ju hållas på svenska. Lösningen blev att de tilläts / uppmuntrades att ha svensktalande hjälppräster...
En annan vanlig situation var att man kunde bli tilldelad en församling som ett sätt att få en lön, utan att det förväntades på allvar att man skulle arbeta där. En vetenskapsman kanske. Eller motsvarigheten till en politisk anställning av idag... På den tiden var det nämligen mycket vanligt att universitetsutbildade tog en prästvigning på köpet även om de aldrig tänkte på allvar att arbeta som präst.
En sådan präst använde givetvis en hjälppräst som höll i huvuddelen av arbetet... Medan tillsynes-prästen höll kanske i ett par predikningar per år.
Så dagens komminister, även om hon/han formellt är hjälppräst till kyrkoherden, är naturligtvis i ett mycket bättre läge än sacellanen, hjälpprästen från förr.
321
« skrivet: 2010-10-26, 17:17 »
Då hänger jag på lite.
Är det tillåtet med roliga anekdoter så länge de inte är elaka? Om inte, får moderatorn givetvis ta bort inlägget.
Läst i bok med sanna anekdoter om kända personer.
Stockholm, gatan utanför teatern. Många förbipasserande kändisar, inklusive vackra skådespelerskor och sångerskor.
Kort sagt, en mingelplats för känt folk. Så även Konungen (säkert Oscar nämnd ovan) brukade promenera där tillsammans med sin chefsadjutant (gen Sven Lagergren har jag för mig).
Och med stor förnöjelse gladde sina ögon åt dessa vackra damer.
Men så en dag betittat i skönheterna går Konungen rakt in i en lyktstolpe. Men Sven då, du kunde väl varnat mig Förlåt mig, Ers Majestät, men även jag tittade på fru Hartman!
322
« skrivet: 2010-10-25, 15:09 »
OK, åter till systrarna Flygelholm. Nu har jag fått kläm på det här, tack vare Anitas registerutdrag.
Det var nästan som jag trodde, men faktiskt ännu mera rörande.
Änkan Hildegard Flygelholm, född Egnell hade inte bara tre minderåriga barn att sörja för. Hon hade också en köttslig bror i Lidköping - den framgångsrike köpmannen mm Gustaf Egnell. Det var hit hon kom för att dö, och lämna över sina barn hos Gustaf och hans hustru Ida Fredrika, samt de jämnåriga kusinerna.
Och här växte systrarna upp hos sina nära och kära. Och det har gått bra för dem i livet såvitt jag förstår.
Därmed kan man också ha en hypotes om vem den okända kvinnan på bilden är: gissningsvis är det en av deras kusiner tillika fostersystrar - Alma eller Gertrud Egnell - kanske blivande fru ingenjörskan Öhman.
Slutet gott, allting gott!
323
« skrivet: 2010-10-25, 14:51 »
Tack Maritha för hjälpen!
Jag hittade denna SBH 1943 på nätet, men vågade inte lita helt på den. Jag såg att det fanns fel där - Hildas pappas namn blev omkastade vill jag minnas.
Och rektorn Vilhelm Nilsson hade en syster, Wilhelmina Nilsson Dag.
Så jag tänkte - gjorde de ett slarvfel kan de ha gjort två. Lätt hänt.
Men Anita Aronsson skickade mig utdrag ur böckerna - så där stod det svart på vitt - Haldan var tvättäkta och biologiskt barn till Vilhelm och Hilda.
324
« skrivet: 2010-10-24, 23:54 »
Nu har jag fått hjälp! gästen Anita Aronsson såg mina frågor här, och har mycket vänligt mailat mig lämpliga utdrag / svar. Jag skall titta på utdragen i lugn och ro, och försöka jämföra dem mot bilden.
Men jag tror nu att systrarna Flygelholm är identifierade.
Liksom Haldans föräldrar är bekräftade.
Det känns bra. :=)
Det är egentligen bara ing Öhman som är kvar (och hans hustru??). Det tycks vara han som är från Örebro - för alla de andra har Lidköpings-anknytning.
Tack så mycket, Anita! :=)
325
« skrivet: 2010-10-22, 19:49 »
If he was a hemmans-owner, but his estate was verry little, there may be an answer and explanation to this.
It was rather common they only owned a part of a hemman! Perhaps as little as 1/16 (perhaps even 1/32 was possible??). Although half or 1/4 was more common.
Such a 1/16 was still counted as an indenpendent farmer, he had his right to vote to parliament, and take a seat and vote in the village council among other hemmans-owners.
But economically he was of course no better than many torpare, perhaps even worse than some of them...
326
« skrivet: 2010-10-22, 19:30 »
The 16 years is true and the normal way to get the Swordmedalj. (20 years for officers equvalent, the Sword-order). But in some cases, usually in war, it could get quicker!
Thus there is one true story about this ensign (a von Braun I think) who did get his Sword order on the battlefield, his colonels gave him his own. Nice and well? No entirely. Because it WAS the very highest order one could get, so he was not allowed to get lesser orders after it. No orders for bravery, no orders for good shooting, nothing...
After 20 years of good service he still had only one medaljon, this Sword-order. But most of his collegues - had most of these smaller medaljs and orders, and most of them also this Sword-order too - after their 20 years of good service.... :=(
They say he was the last ensign to get this Sword-order. After him it was only captains and above who were allowed.
All in all: your grand-dad could thus get a sword-medaljon after just one excellent deed, if he was also a well merited soldier. He COULD. But this story does sounds rather fabricated...
And taking a new name wasnt THAT complicated, many did it, especielly if they had the so called patronymikon... :=)
327
« skrivet: 2010-10-22, 08:22 »
Ang. bilden i första posten. De är ju inte landsstormsofficerare än. De är på en kurs som leder till att de så småningom blir officerare. Som syns på påskriften. Så man ser inte på den bilden hur landstormsofficersuniformen såg ut. Utbildningen motsvarar antar jag det som vi idag kan kalla för reservofficersutbildning.
De har fortfarande manskapsuniformer, fast det syns att de inte längre är meniga. Tror jag. De har axelklaffar, de har inte längre stridsbälte.
Mannen i mörkare uniform bland dem är säkerligen deras instruktör, han tillhör den reguljära armén.
På tal om landsstormen. Det är kul att se bilder på män uttagna till lokala landsstormsövningar. De har ofta sina civila kläder. Ofta en prydlig kostym faktiskt... De har ALLTID armband på vänstra armen, (det var det minimala kravet enligt Geneve-konventionen för att ge dem beskydd och rättigheter som krigsmän, om de inte hade full uniform), nästan alltid den trekantiga hatten och vanligen vapnet. Meniga gevär, med eller utan bajonett. Vissa har en rejäl pitol på vänster sida, i ett stort trekantigt hölster. Jag antar att det är något slags befäl - exakt vilket låter jag dock vara osagt.
328
« skrivet: 2010-10-21, 20:04 »
Ja Schäfer har med vall och får att göra. Hundrasen schäfer var ju från början tyska får-vallhundar...
men idag väcker det bara förvirring....
329
« skrivet: 2010-10-21, 17:03 »
En finkänslig omskrivning för ogift sambo? Verkar passa ganska bra här.
Moatjé används faktiskt ibland idag som slang för hustru.
330
« skrivet: 2010-10-21, 16:45 »
Hi! Old thread, but still:
First, Sociebeben is surely Societeten - easy to see wrongly.
Societets-huset ( house of society) was longer ago a fine restaurant (and probably also club open for guests) for the upper classes.
Such Societets-houses were common in big spa´s and so on.
I saw on Google somebody mention Minister-societeten, I did.
My guess is thus, it was a fine restaurant and open club in Stockholm named Minister Societeten.
(Minister in Swedish is a Sekretary of state, NOT priest. But here is is prob just a fine name)
A maquerer - same word as marking - did marked results in Biljard, wrote protokoll in Bowling, etc.
Thus, half servant, half official in the club activities.
I hope you do read this message!
331
« skrivet: 2010-10-21, 16:15 »
Det kan kanske också vara magistrat ? dvs stadens myndigheter. Tänk borgmästare och så.
332
« skrivet: 2010-10-19, 10:59 »
Är du säker på att det var två olika släkter? Jag har bestämt för mig att det var en släkt Dag och Natt.
Om de hade en fejd inom släkten, eller om de var inblandade i fejd mot nån annan släkt - det vet jag inte på rak arm. Men google är en hyfsat bra kompis...
Lycka till!
(gammal post men iaf!)
333
« skrivet: 2010-10-19, 10:39 »
Jag vill anknyta till denna fråga. Jag har sett en bild taget sannolikt ca 1890, med tre systrar Flygelholm,+ en ingenjör Öhman, +en okänd kvinna möjligen Öhmans hustru (och antagligen vän med systrarna) + samt ölbryggaren och blivande fabrikören Haldan Nilsson-Dag, Lidköping.
Systrarna Flygelholm var tre unga snyggt klädda kvinnor, uppskattnignsvis i åldrar 18-30 år.
Fotot togs av den kände lidköpingsfotografen Werner Lindhe i hans Örebrofilial - men jag hoppas att de har Lidköpingsanknytning ändå, förutom då Haldan N-D som ÄR från Lidköping.
Namnet Flygelholm var inte så vanlig. Efter lite googlande hittade jag paret i trådens inledning. Och min hypotes är att de hör nära samman. Varför skulle annars änkan Hildegard ge sig iväg på resa till Lidköping, sjuklig som hon var? Tjejernas ålder passar hyfsat väl för att vara barn till dem.
Jag hittade även en Anna Hildgard Charlotta Flygelholm, född 1867. Detta är säkerligen Hildegard Egnell Flygelholms dotter - kanske också en av systrarna här??
All info uppskattas! Både om Flygelholmarna och gärna även om denne halvt okände ing Öhman. Och faktiskt även Haldan Nilsson-Dag. Vemn han är vet jag. Men jag är faktiskt inte säker på vem hans föräldrar är...
334
« skrivet: 2010-10-19, 09:52 »
Jag såg häromdagen ett foto föreställande en ladugårdskarl på ett hyfsat stort gods, tillsammans med hans familj, ett antal personer.
De ser rätt välklädda ut, ladugårdskarlen hade väst och klockkedja...
Jag vet att att det var sed och bruk att också enkla, fattiga människor såg till att vara vårdat klädda när de skulle ut.
Men västen, flugan, klockkedjan var ändå påfallande. Nästan tjänstemannalooken.
Så min gissning är att iaf i det fallet ladugårdkarl var snarare något slags ladugårdförman.
Och så var det kanske på andra ställen också?
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy