Jag visste att jag läst på nätet om Spinnhus och nu hittadejag detta på Kriminalvårdens hemsida
http://www.kvv.se/upload/Museum/index.htm År 1698 kom en ny stadga om lösdriveri och tiggeri, där Kungl Maj:t förklarade sig skola inrätta ett ”arbets-, rasp- och spinnhus”. ”Tukthus” övergår samtidigt till att betecknas straffanstalt för kvinnor. I rasphuset skulle ”så väl vanartiga tiggare som andra osedliga olydiga barn och tjänstepojkar” straffas med att raspa bresiljeträ till färgstoffer. I spinnhuset skulle ”allehanda vanartiga föra och starka kvinnspersoner under en tjänlig uppsikt tillhållas att dagligen göra sitt vissa arbete med lins beredande, häcklande och spinnande”. I verkligheten spann man bara ull. Kombinationen av barnhus och korrektionsinrättning var naturligtvis inte bra och man beslöt sig för att skilja de två åt. Det genomfördes emellertid inte förrän 1779.
Centralfängelset Norrmalm i Stockholm var ett av landets tre kvinnofängelser. De två andra fanns i Göteborg och Norrköping. I dessa fanns i början av 1860-talet omkring 500 av landets 1 800 kvinnliga fångar. På Norrmalm var fångantalet omkring 300. De flesta var arbetsfångar, d v s de hade dömts till tvångsarbete på grund av att de inte kunde försörja sig själva. Straffångarna som fanns där var sådana som dömts till längre straff än två år, oftast efter upprepande stölder eller barnamord.
Mer permanenta spinnhus började anläggas på 1740-talet i Norrköping och Göteborg. i ett ruckligt tvåvåningars, trähus i den fattiga stadsdelen Saltängen i Norrköping arbetade ett 20-tal spinnhushjon 1702-1790. 1790 invigdes kronospinnhus som skulle ta emot och sysselsätta kvinnliga fångar från Götaland. Det nybyggda fängelset låg på en hög och Motala Ströms friska vatten som forsade ner genom staden hade ännu inte blivit nedsmutsat av staden många utsläpp. Detta innebar att spinnhuset kunde bli en effektiv arbetsanstalt. Arbetstiden var lång. Den räckte från klockan 4 på morgon till klockan 22 på klockan måndag-fredag. På lördagar upphörde arbetet vid middagstiden och på söndagen vilade man.
Med vänlig hälsning
Ann-Britt