Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-27

[Mia Löwgren (Mis)]

Alltså - nu skrattar jag så att tårarna sprutar över datorn!!! Lilla kåken bredvid där Svullo bor...
 
(Samtidigt får detta nog fortsätta på porslinshyllan, detta med adresserna, tror jag, för nu har vi örlat rätt långt från ursprungsdiskussionen om prepositioner... Peter, som kanske är på välförtjänt semester bryter väl samman när han kommer tillbaka och ska se över forumet. Förlåt, alla som fortfarande är inne på språkfunderingar! )

[Anders Pemer]

Ja VISST ja, det är ju fel diskussion... tänkte inte på det...
 
Fast den vansinniga adressen innehöll förstås prepositionen bredvid...
 
Så en rätt intressant språkfundering blev det kanske ändå...

[Maud Svensson]

Har haft stort nöje av alla roliga inlägg!
 
En person (som jag sedan ett antal år räknar till släkten) vid namn Jonasson körde ambulans i Växjö i många år. Han pensionerades för cirka 20 år sedan, men fortfarande är det fullt tillräckligt att adressera post till honom Ambulans-Jonas, Växjö.
 
För att återgå till diskussionsrubriken och till Mias reaktion på centra/spektra använt i singularis: även jag reagerar med ryggmärgen när jag ser sånt. Senast i dag, när jag läste Expressens förstasida som påstår att prinsessan Madeleine är förföljd av tysk media. Likaså när jag ser det omvända: att någon påstås äga ett akvarie eller ha fått ett stipendie.  
 
Jag har stort överseende med hur vänner och bekanta och ännu mer perifera personer uttrycker sig - det vill säga, jag påpekar inte i onödan deras grammatiska eller andra språkliga fel. Det gäller i högsta grad Anbytarforum. Här ska alla kunna delta, oavsett språklig bildning, och så länge man begriper vad personen i fråga menar  finns ingen anledning att kommentera hur han/hon formulerar sig.  
 
På mina journalistkolleger ställer jag däremot höga krav, oavsett om de jobbar på min eller någon annan tidning, eller i radio/tv - de bör i sitt arbete kunna uttrycka sig på korrekt svenska. Samma krav bör ställas på exempelvis lärare.

[Anders Berg]

Maud,  
 
Att det ska vara akvarium och stipendium, det förstår jag, men hänger inte med om media. Ska man egentligen säga att Madeleine är förföljd av tysk medium?? Kunde förstås slå upp det, men det är roligare att avslöja sin okunskap!

[Anders Pemer]

Tyska media borde det väl vara.

[Anders Berg]

Ah, det var tysk det var fel på.. Exakt! Maud lurade mig. Men hur säger man media i singularis?

[Anders Pemer]

Ja, det är en bra fråga... ett tyskt medium låter ju som om det handlar om något helt annat, tycker jag...

[Lars Eriksson]

Kan det inte vara fråga om tyskT medium, d.v.s någon spiritistisk individ med ouja-bord, eller vad det heter?

[Anders Berg]

Madeleine skulle bara veta vad det är som jagar henne!

[Ingegärd Johansson]

Hej Anita!
 
Här har du din lokala avvikelse. I min barndom i Agunnaryd i södra Småland var det helt normalt att säga: Håkken ä dä som komme?, när det klampade i köksfastan. Med en sån utbredning är väl frågan om man kan kalla håkken ett dialektord. Men kanske är det just uttalet och tonfallet, som är dialekten, medan orden är mera allmänna än vi tror.
Håken t ex, han med bockfot och horn, är nog känd över hela landet. Vad säger språkvetarna?

[Maud Svensson]

Om jag haft det tvivelaktiga nöjet att formulera Madeleine-rubriken hade jag skrivit tysk press. Det är ju flera tyska skandaltidningar (av en sort som får Se&Hör att framstå som ett pressetiskt föredöme) vars fotografer smyger i buskarna på Solliden.  
 
Singularisformen medium kan nog endast där sammanhanget mycket klart framgår användas om ett enskilt publicistiskt företag, eftersom begreppet även innefattar personer som påstår sig stå i kontakt med andevärlden (mycket kan man beskylla press, radio och tv för, men knappast det). Bättre då att precisera sig med tidningens/radio- eller tv-företagets namn.  
Av pluralisformerna förordas numera medier men media är naturligtvis (minst) lika korrekt.
 
I sammansättningar blir det exempelvis medieföretag, oavsett om man talar om ett eller flera företag.

[Anders Berg]

Det här är ganska lurigt och svårt, tycker jag. Är det fel att skriva mediaföretag? Jag tror det snarare är vanligare än medieföretag.
 
Pluralisformen medier är lätt att förstå, eftersom den följer normal svensk böjning, och jag undrar om inte dess blotta existens gör att ordet media är på väg att i (slarvig) svenska övergå i någon slags singularis.. Ett media, flera medier. Om man inte kan någon latin låter detta antagligen helt OK...
 
Ordet press är förstås bra i sammanhanget, men det är nog på väg in i Mias samling av utrotningshotade ord!

[Monica Svedberg]

Hej!
När jag läste informationsteknik för längesedan talade vi om kommunikationsmedium och kommunikationsmedia. Enbart radio (eller TV eller press) var ett kommunikationsmedium, men radio, TV och press tillsammans var kommunikationsmedia, numera förkortat till media.
Ordet media som singularis är ett otyg.
Otyg är kanske också ett utrotningshotat ord???
Hälsningar
Monica

[Ingrid Wikberg]

Men går det inte att säga  ett media när man vill prata om bara ett? Jag pratar så om det behövs -utan att skämmas faktiskt.
 
Ordet otyg är väl ett bra ord. Tyvärr används det inte så ofta numera; minns attr min mor kunde säga så för att markera sitt missnöje med någons sätt att vara:  det är ett otyg av henne/honom att komma och säga så till mig. Egentligen är det ett märkligt ord.
 
Sedan tycker jag om ett ord som Kör ( i betydelsen sångare i en grupp, enbart för att det är singularform på något som bevisligen är i pluralis...  
 
Sedan är det ju en annan sak att det blir närapå tårta på tårta då när man säger att Körerna 'od' och kammarkören uppträdde .Om man nu får leka lite med orden och dess innebörd här?
 
Bäst är dock ordet hus. Ett hus, flera hus!

[Urban Jönsson]

Det där med ord som är singularis fast de betecknar något som bevisligen är i pluralis, som Ingrid skriver, är lurigt. Jag tänker på ordet personal, som håller på att glida till att bli en beteckning på en enskild person i stället för en grupp. Man hör numera (alltför) ofta anställda inom t.ex. vårdyrken säga att de saknar en personal, när de menar att de skulle behöva en anställd till.
 
Däremot har jag hittills aldrig hört någon i en kör säga att de behöver en kör till - troligen för att det i det fallet är enkelt (språkligt  sett) att definiera behovet som en sångare eller till och med en tenor eller en sopran.
 
Tydligen fyller en personal ett behov i språket. Vem var det som gick ut med Oskar? -Det var en personal, det vill säga, det var ingen anhörig eller medpatient som gick ut med honom. Det bär kanske emot att i den konstruktionen använda det mer byråkratiska en anställd eller det mer språkligt korrekta en ur personalen? Om man nu inte kan eller vill specifiera att det var en undersköterska, ett vårdbiträde eller liknande.

[Ingrid Wikberg]

Nu vill jag ha en förklaring på uttrycket kleti och pleti som jag precis använt idag -och så kom en kollega och frågade mig: vad betyder det egentligen och vart kommer uttrycket ifrån?
Jag gissar på latinet ...men vill gärna ha en bra förklaring med ursprungsorden med.
 
Urban: det där med personal är mycket bra som exempel på hur 'vi' börjar förändra ord.  
Precis så säger min chef: det fattas personal; trots att chefen då menar enbart en person.  
Jag säger: vi är för få personal -MEN då menar jag att vi behöver två, tre sycken till... men då lyssnar inte chefen förståss

[Urban Jönsson]

Ingrid: Kreti och pleti (som uttrycket lyder), i betydelsen vem som helst, kommer från två bibliska folkslag i kung Davids livvakt. I en gammal bibelöversättning hette de Chreti och Plethi, men i modern översättning heter de keret?er och pelet?er. Se www.bibeln.se och slå upp 2. Sam 8:18.

[Ingrid Wikberg]

Tack Urban, det var snabbt och helt annorlunda ursprung än vad jag trodde.  Tänk vad man lär sig i detta forum/media/  
 
Nu har jag mejlat runt svaret bland alla kollegorna. Så blir vi lite mera allmänbildade.

[Monica Svedberg]

Eftersom jag älskar ord har jag skaffat mig Nationalencyclopedins (puh!) ordbok. I den står det att kreti och pleti är en biblisk benämning på två folkslag i kung Davids livvakt. Där lärde jag mig något nytt igen.
 
Vad beträffar ord som kör (sångkör), personal och liknande så kallades de för kollektiva substantiv i min gamla grammatik och betraktades som singulara ord med singular form av efterföljande ord. Det sitter så i ryggmärgen på mig att jag reagerar när man säger t ex personalen - dom (pluralis) i stället för personalen - den (singularis). Att säga en personal om en person låter inte klokt i mina öron. Men jag får snart ge med mig, antar jag...  
Som förlagsredaktör är jag (tyvärr?) starkt yrkesskadad när det gäller språkfrågor. De texter jag skickar till tryckning måste ju vara korrekta.

[Lars Eriksson]

Apropå akvarium, medium, stipendium o.s.v., har jag för mig att förr fanns ordet sammelsurium, som jag tror betydde något i stil med salig röra. Är detta utrotningshotat eller redan utrotat? Och vad hade det för ursprung?

[Lars Eriksson]

En mycket känd svensk författare och kolumnist skriver i dagens Aftonbladet: Jag har nyligen sett amerikanska passtjänstemän göra stora ögon när de finner sida på sida på sida om mig i deras datorer
Ska det inte vara i SINA datorer?

[Ingegerd Johansson]

Jovisst ska det vara i sina datorer. Men vad lätt det blir fel med sin, sina, hans/hennes, deras osv.  
 
Förra veckan hörde jag ett nästan makabert språkfel i regionala nyheterna på TV (ABC-Nytt). Det gällde ett tragiskt mordfall, där en kvinna hittats död i bostaden i Ronna, Södertälje för några veckor sedan. När händelsen omnämndes igen sa reportern: Polisen fann kvinnan död i sin lägenhet. - Men sin syftar ju på subjektet, alltså i polisens lägenhet!! Och det var det väl ändå inte fråga om, får man hoppas.
 
Mvh Ingegerd

[Maud Svensson]

Nej, man kan inte - än så länge i alla fall - säga ett media om man vill tala korrekt svenska. Det är lika tokigt som att säga ett medier. Båda är ju pluralformer.  
Att det heter medie- och ingenting annat i sammansättningar (medieanalys, mediearkiv, mediekunskap etc) är lätt att kontrollera i till exempel SAOL.  
 
Sammelsurium (oredig blandning, virrvarr, röra, struntprat) har vi hämtat från tyskan. Ordet kommer från lågtyskans sammels?r: blandning, röra, surnad mat. Och inte är väl det utrotningshotat? Jag använder det understundom (se där ett gammalt vackert och  snart försvunnet ord för ibland).
 

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Understundom tager jag mig en sup sa  min gamle teaterledare, numera i himlen; Frid över honom. Men ordet är vackert!

[Anders Berg]

Jag gjorde en liten undersökning i Google, som är bra för att se hur frekventa olika stavningar av ord är. Maud, ännu håller din korrekta svenska stången!
 
medieföretag 3260 träffar
mediaföretag 2130 träffar
 
Men hur ser det ut om 5 år? Så många som 90 dokument innehåller båda stavningarna, vilket tyder på att bruket vacklar.

[Monica Svedberg]

Pressen (en sak) är ett medium när det gäller att förmedla information. Används även t.ex. radio och TV (dvs. flera saker) heter det media (pluralis).

[Mia Löwgren (Mis)]

Jag diggar också ordet understundom.
Och jag får också fnatt på sammelsurierna i pressen, vad beträffar förväxlingen av sin respektive hennes eller sina respektive deras.
 
Apropå ord som används hur som helst, och särskilt då understundom ... om ni har sett Hasseåtages revy Spader Madame, så finns där en av världens absolut roligaste sketcher, där man spelar upp en liten tablå, modell Kvinna (Birgitta Andersson) släpper in pillemarisk borstförsäljare (Hasse), de dricker kaffe(snuffe), tycke uppstår, hennes man (Martin Ljung) kommer hem,borstförsäljaren gömmer sig UNDERSTUNDOM (dvs under bordet), mannen misstänker inget, men ser så en borste på bordet och utbrister: EHURU??!!, hittar Hasse, drar sin pistol, och just då visar det sig att Hasse är deras efterlängtade och försvunne son. Detta vore kanske inte så roligt om det inte vore just för att hela sketchen är skriven med absolut inte ett enda rätt ord eller uttryck, utan mer snarlika sådana - vilket gör att man vilt skrattande fattar hela grejen ändå.  
 
Ni som inte sett den: SE DEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[Urban Jönsson]

Jag kom också att tänka på sketchen ur Spader Madame när Maud skrev om sin fäbless (utrotningshotat ord?) för understundom. Sketchen utgår ju från den något absurda, men roande, idén att språket är något som någon suttit och hittat på, ord för ord. Hur skulle det då vara om denne språkuppfinnare hade kastat om helt vanliga ord och deras betydelser? Till exempel när Birgitta säger Äsch, så där säger du till Alva Myrdal! i stället för ...till alla kvinnor...

[Mia Löwgren (Mis)]

Precis, det är sååå himla roligt! Men det måste egentligen höras, för det är ju hennes tonfall som gör att man förstår att Alva Myrdal betyder alla kvinnor eller alla flickor.  
 
Är det Luleå som är ja och Umeå som är nej eller är det tvärtom?

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Maud kommer med det lågtyska ordet sammelsur, som ursprunget till vårt sammelsurium. Det betyder faktiskt sur ihoprörd rätt av ihopsamlade matrester. Ordet skall då betyda något, som tillfälligt kommit ihop, men består av olika arter och kvaliteter. Tja...
Johan
P.S. Tredje Moseboken skulle förbjuda Sammelsur strängeligen!