Äldre inlägg (arkiv) till 2006-03-19

[Bo Persson]

Elisabeths påpekande - ehuru en utvikning från den egentliga diskussionen - är viktigt. Fram till mitten av 1700-talet var bruket av feminina ändelser (ex. Gestricia, Kylandra etc.) av på latinska och grekiska språkelement byggda namn konsekvent, vartefter det (ganska snabbt, på sina håll) luckrades upp och släktnamnet kom att användas i maskulin form oavsett bärarens kön. Utgivarna av t.ex. Linköpings stifts herdaminne har inte brytt sig om de feminina ändelserna (mer än möjligen undantagsvis), utan okritiskt använt sitt samtida bruk. Som gammal latinare och med den historiska korrektheten i sikte finner jag det vara språkligt riktigast att använda samtida namnformer, förutom att denna namnvariation utgör en språklig berikning och besitter en säregen skönhet (en rent estetisk synpunkt, men den har sitt berättigande).

[Göran Johansson]

Eftersom latin förts på tal.  
De två bröderna Petrus och Johannes Ericsson Öman (se ovan) kan väl också ha kallat sig för Petrus och Johannes Erici Insulander? Jag gissar att Insulander är en litiniserad form av Öman.

[Göran Johansson]

Den sista(?) bilden. Hoppas att den nu ska vara något så när korrekt. Jag ska be Abnytarvärden ta bort de föregående.

[Niclas Rosenbalck]

Göran, jag måste säga emot ditt påstående i släkttavlan. Det är väl helt uteslutet att det finns en arvsgång mellan Carl Rothovius och Margareta gift med biskop Samuel Enander. Då sistnämnda par hade arvsberättigade barn - hur i allsindar skulle då Carl Rothovius kunna ärva boken? Likaså kan väl knappast Margareta Eriksdotter ha ärvt boken efter Erik XIV - utomäktenskapliga barn hade ingen arvsrätt.

[Berit Sjögren]

Niclas! Det var jag som 1 mars påpekade sambandet mellan Carl Rothovius som ju ägde ERik XIVs bok och Clarewallius barn.  
Att boken skulle ha ärvts var en förflugen tanke. Stryk den! Min förvirrade tanke var att Sigrid Olofsdotter eller hennes barn vid ett de många arvsskiften som bör ha varit kommit över en bok från kungahuset.Icke adliga arvingar var ju inte arvsberättigade till jord men en o annan pryl kan ha hamnat hos dem som gift sig fel. Jag har sett i adliga testamenten att icke-adliga tillförsäkrats lösöre.Men som du säger, böcker var värdefulla samlingsobjekt även på den tiden.
Görans tavla visar väl ändå att Clarewallius inte var vilken sockenpräst som helst.Även bland präster fanns klasskillnader.

[Göran Johansson]

Niclas, självklart är det så som du säger. Jag var för mycket upptagen av själva bilden. Bilden är väl inte fel - det är kommentaren vid sidan som ska bort - eller hur?
 
I kungen anteckningar i Stadii Euphemerides, jfr sid. 122 i PHT 1912 finns följande text med symboler:
1567, maj 19. Quinta + kvinnosymbol och symbol där två cirklar förbinds med ett diagonalt streck + itinerum terrae.
 
Vad betyder den latinska texten?

[Göran Johansson]

Kanske står det:
Femte (dvs barnet) flicka förbindelse (dvs lös förbindelse) kommen (färdat, rest) till jorden (världen).  
Det låter väl bra?  
Göran
 
PS
Bo Persson, vad blir din version?

[Anders Ryberg]

Det var inte så enkelt att han ägnade sig åt astrologi? Kvinnosymbol betyder ju Venus där. Och cirklar ritar väl en och annan astrolog för att symbolisera saker?

[Leif Persson]

Astrologispåret är hett, precis som Anders antyder. Kolla in den här sidan  om astrologi så betyder det diagonala strecket opposition, när två planeter ligger mitt emot varandra. Likaså är Venus symbol samma som kvinnans, och ordet teerae är väl jorden då?

[Göran Johansson]

Detta är nog en liten avvikning från ämnet, men ganska intressant. Att Erik XIV var intresserad av astrologi är ju känt. Man kan undra om de latinska orden ska läsas samman med planeten och oppositionstecknet.  
Qunita = firth
Itineris = jorney; march; route; road,, foot-way
Terra = earth, land, ground m.m.

[Göran Johansson]

Med anledning av Niclas fråga om arvgång den 02 mars 2006 kl. 15.02 (ovan). Är det uteslutet att biskopen i Linköping Jonas Petri Gothus? arv efter Elisabeth Olofsdotter bl.a. kan ha bestått av den diskuterade boken. Den kan sedan ha gått vidare till biskopens andra hustru - om hon nu  överlevde mannen - likaledes genom arv? För att slutligen hamna hos vem som helst i Sigrids barnaskara som insett dess samlarvärde. Är Berits tanke egentligen så särskilt förflugen?

[Göran Johansson]

Astrologer efterlyses.  
 
Det råder tydligen brist på sådana inom Anbytarforum. Jag har nu lärt mig att Qunita + snedstreck mellan två små cirklar + itinerum terrae innebär att det femte husets spets denna dag står i opposition (180 grader)mot den sensitiva punkten pars itinerum terrae, medelvärdet av planeterna Mars och Merkurius ställning på himlen [källa: Kung Erik av folket, Knut Carlqvist 1996]. Oppositionsaspekten är enligt författaren olycksbådande. Här varnas horoskopägaren med familj för resor till lands enligt Carlqvist. En planet, transitorn, ska utlösa aspektet. Den transitor som är angiven för 19 maj 1567 är Venus. Venus står den 19 maj 85 grader på himlen. Det borde ha varit 22 grader om den skulle kunna ha uträttat något. Elander, en annan författare som Carlqvist citerat, skriver att aspektet inte lösts ut den aktuella dagen och således bedöms som nonsens. Elander menar att venustecknet kan tillhöra raden ovan i kalendern och då stå för kvinna! Enligt Carlsqvist så ska Elander ha gissat att Erik med nonsensaspektet kan ha använt dess form för en privat notis av typen: Jag borde inte ha rest till Uppsala. Man vet tydligen också att en kurir hade anlänt från Kalmar med bud om att Nils Bielke var på väg. Allt enligt Carlkvist. Nils Bielke lär inte ha tillhört kung Eriks favoriter och det var säkert olycksbådande.  
 
Men man kom kanske också med bud om att ett nytt barn, senare döpt till Margareta, hade fötts i Borgholm. Här hoppas och längtar jag efter våldsamma invändningar.  
 
En annan tolkning av texten Qunita itinerum terrae finns ovan under Latin. Kan inte den också stämma?
 
Vänlig hälsning
Göran

[Bertil Friberg]

Frillobarn i Vinköl?
Det påstås att Erik XIV hade ett frillobarn i Vinköl eller Marum i R-län och att detta skulle återfinnas i Björn Eriksson-släkten, som Rune Synnelius utrett grundligt. Någon som vet?

[Göran Johansson]

Opera M. Antonii Coccii Sebellici tryckt i Basel 1558 kom enligt Carl Magnus Stenbock, författare till artikeln i PHT 1912 (sid. 74) troligen till bröderna Johannes och Petrus E. Öman via Krister Carlsson Bonde. Det finns ett intressant samband mellan denne person och autografer i Andreas J. Saebyensis stambok - se bild nedan.
 

 
Detta visar inget om ev. släktskap mellan Margareta Eriksdotter och Erik XIV men är ändå intressant. Inte mindre intressant blir det när man vet att Margaretas dotterson Samuel A. Loftander blev begravd inne i ärkesiftets katedral. Det kan väl knappast ha varit sed ifråga om begravningar av söner till landsortspräster? Kyrkoherden i Lofta A.S. Saebyensis hade av någon anledning hög status i dessa kretsar. Frågan är varför? Det räcker knappast att han kan ha varit informator eller huspräst hos någon adelsman!

[Göran Johansson]

Margareta Eriksdotters mågs sigill:
 

 
Maragareta Eriksdotters dotters namnteckning:
 

 
Sigillet visar troligen två korslagda olivkvistar. Eller kan det möjligen vara kvistar av pilträd?

[Göran Johansson]

Två sigill tillhörande Saebyensis måg Johannes Törning:
 


 
Sigillet med mörk lack sitter på en supplik som skriven av Maria Andersdotter - dtr till Saebyensis. Det kan vara hennes eget men är misstänkt likt det första. Troligen har hon fått hjälp med skrivandet av sin svåger.

[Olle Elm]

Hej Göran,
Glöm ej att sända att ex av Andreas Johannis sigill till magnus.baeckmark@swipnet.se , då jag inte kan se något belägg på hans hemida och Gröna stubbens vapenrulla.
Vänligen,
Olle

[Göran Johansson]

Hej Olle, tack för tipset!
Mvh
Göran
 
PS
Hur tyder du Tornings sigill?

[Göran Johansson]

 
 
Erik XIV:s kröningskrona?

[Göran Johansson]

Erik XIV:s kröningskrona eller törnros eller vad finns i sigillavtryckets ovankant?

[Göran Johansson]

Efter denna krona eller blomma?

[Niclas Rosenbalck]

Vänd bilden Göran så ser du något som liknar en dödskalle istället. Någon krona är det inte, där spelar din fantasi dig ett spratt. Om du tittar på din bild den 10 mars 21.56 så ser du sigillet som Johan Törning själv satt på rätt håll till skillnad ifrån ditt manipulativa bidrag ovan.
 
vänligen,
Niclas

[Göran Johansson]

Niclas, hur vet du det - att det är en dödskalle? Men du har säkert rätt!
 
Beskriv lite mer! Varför en dödskalle!Var det praxis hos kyrkoherdar? Ett dystert sätt att göra reklam för sin person - kan man ju tycka. Men intressant!  
 
Fantastiskt att lacken, trots sprickor ser så fräsch ut efter 450 år.

[Bo Persson]

Timglas, nattvardskalkar och dödskallar brukar vara vanligt förekommande i prästsigill. Här är det en dödskalle i skölden och ett timglas som hjälmprydnad. (Varför vände du sigillet upp och ner?) Och från sigillets ålder får du nog draga 100 år.

[Göran Johansson]

Det började med att jag vända kungakronan upp och ned. Den var ju tämligen dödfödd. Tankar på SS och motorcykelgäng kändes inte heller så bra. Men nu vet jag! Sen blev det ett räknefel. Men lacken är ändå förvånansvärt väl bibehållen trots sina 350 år.

[Göran Johansson]

Törning var inte präst när sigillavtrycket gjordes. Han var rektor vid Västerviks skola! Först senare blev han präst. Kan han ha ärvt sin gamla faders sigill?

[Anders Ryberg]

Han hade väl prästutbildning?

[Bo Persson]

Instämmer med Anders: skillnaden är obefintlig - teologiska stuider obligatoriska.

[Göran Johansson]

Emerentia Olofsdotter fick efter makens död 1653 tillåtelse att bebo och besitta stomhemmanet Bredwassa i sin livstid. Dessutom skulle den nye kyrkoherden förse henne med en viss mängd spannmål. Detta tycks ha vållat stor förtret bland allmogen i Loftahammar (inte Lofta), som menade att gården egentligen var ämnad för komministern i Loftahammar. Sonen Johannes Loftander i Örtomta anmälde saken till domkapitlet i Linköping. Han anklagade befolkningen för att med käppar och stafwar ha besökt änkan (Emerentia) för att få se det kungliga brev som gav änkan denna rättighet. De undre storligen hwarföre wij icke wara werdige få see och höra sielfwa konlige brefwet, om hwilket wij hafwa stor misstanke ....  
 
Innan sin död fick hennes make och hon själv genom kungligt brev dessutom rättigheten att på livstid besitta kronohemmanet Grånsten i Lofta socken (beläget mitt emellan Ottinge och Utrike). Jag antar att hon bodde på Bredwassa och uppbar gårdsräntan för Grånsten.
 
Familjen låg tydligen bra till hos kungahuset och den lokala adeln. Om man dessutom betänker att hennes son fick en attraktiv kyrkoherdetjänst i Örtomta och änkans måg ett dito i Misterhult straxt efter Saebyensis död så bör kontakterna med domkapitlet inte heller ha varit så dåliga. Visseligen hade änkan och hela befolkning i Lofta och Loftahammar önskat att Emerentias måg, dåvarande skolläraren i Västervik, skulle ha fått överta svarfaderns församling. Men han ansågs vara för ung.

[Niclas Rosenbalck]

Kanske skulle inlägg om Loftander och hans familj läggas under en egen rubrik då de inte har så mycket med Erik XIV:s frillobarn överlag att göra. En hänvisning härifrån till en sådan rubrik kunde vara mer vettigt då denna rubrik tenderat att drunkna av inlägg som berör Margareta Eriksdotters ättlingar och deras liv. Eftersom källorna är ytterst tysta om vem hon var, kyrkoherdedotter eller möjligen ej officiellt erkänd kungadotter, kanske det vore bäst att en rubrik som heter Erik XIV:s frillobarn handlar om dessa och inte svävar ut alltför mycket.
 
vänligen,
Niclas Rosenbalck