Äldre inlägg (arkiv) till 2003-09-18

[Björn Thunberg]

Det var ett dåligt argument.
Man skall ta med så många källor som möjligt.
 
Man skall ju ge köparen möjlighet att kolla upp det värkar troligt/säkert det man påstår.
Återigen bevisar detta att Hernelids CD är just nu en dålig investering.
 
Kanske skulle han låta några duktiga källforskare titta på den och fixa till diverse skrönor m.m.
 
Björn

[Anders Berg]

Om det är någon som borde gå på en kurs i släktforskning så är det Marc Hernelind. En för nybörjare. Man tar sig för pannan när man läser hans inlägg från den 9 september. Vilken förening eller organisation är det som anlitar honom att hålla cirkelkurser? Vilka står bakom försäljningen av hans CD utom han själv? Det vore bra om även hans närstående fick ta del av lite kritik.

[Björn Thunberg]

Visst borde man skicka Marc på en kurs för släktforskning.
Björn

[Jörgen Tollesson]

Det argument Lotta citerar - det var så många källor och de fick inte plats - får mig ooosökt att tänka på Demografiska Databasen (DDB) i Jörn, vars chef har sagt att källhänvisningar i deras släktutredningar belastar utredningen! Se diskussionen Ordet är fritt: Forskning mot betalning.
 
Så Hernelind är i gott sällskap... när det gäller att ange källorna vill säga. Jag utgår dock ifrån att DDB har en lite annorlunda syn på vilka källor som kan användas. J

[Björn Thunberg]

Kanske borde förbundet upprätta listor över literatur/CD-skivor som man anser kan brista källkritiskt hänseeende.
 
Idag sitter säkert flera tusen personer med sina bure-linjer. Kanske vore det bästa att samla ihop allihop och kolla av dem och gör en CD efter bästa källkvalite. Naturligtvis skall man ta bort folk födda efter 1934 om de själva inte vill vara med.
 
Björn

[Michaël Lehman (Philippos)]

Marc Hernelind skriver i sitt inlägg av 8. september 2003, att han anser mig inte veta vad källor är. Jag skall därför här för Marc Hernelind redovisa vad jag under mina år vid universiteten i Linköping och Uppsala har fått mig till livs angående vilka kriterier, från vilka man skall utgå när man klassificerar en skrift som en källa eller som referens.
 
Inom kulturvetenskaplig forskning (med ’kulturvetenskaper’ förstås här alla de vetenskaper, som på ett eller annat sätt studerar människan såsom kulturvarelse samt uttrycken för och lämningarna efter mänskliga kulturer; det är sålunda ett samlingsbegrepp för humaniora, samhällsvetenskaper och möjligen även några andra discipliner) skiljer man på flera olika typer av källmaterial.
 
1. Fynd från utgrävningar. Detta är arkeologiens källor till kunskap om historiska och förhistoriska epoker.
 
2. Iakttagelser av »primitiva» kulturer. Detta är källan till kunskap för etnografien, kulturantropologien, socialantropologien eller vad man nu väljer att kalla dessa discipliner.
 
3. Mänskliga artefakter. Byggnadsverk, konstverk och andra monumenta. Källor till kunskap för arkitektur- och konsthistorici med flera.
 
4. Skriftliga källor. Det är i huvudsak dessa, som forskare med historisk inriktning har att använda sig av. Inom svensk historievetenskaplig forskning skiljer vi på två typer av skriftliga källor.
 
a. Kvarlevor. Med kvarlevor förstås lämningar av det historiska förloppet.
b. Berättande källor. Med berättande källor förstås berättelser om det historiska förloppet.
 
5. Muntliga källor. Inom de nutida kulturvetenskaperna är intervjuen en icke helt ovanlig metod för datainsamling. Metoden rymmer emellertid i sig uppenbara källkritiska problemata. Respondenterna kan exempelvis svikas av sina minnen, de kan vara felaktigt underrättade, och de kan också lämna anpassningssvar; id est sådana svar, som de tror vara de önskade och eftersökta. Ett annat besvärligt problem med muntliga källor är, att källans vittnesbörd inte nödvändigtvis bevaras och ställes till eftervärldens förfogande, vilket kraftigt försvårar senare källkritiska granskningar.
 
Jag hoppas, att vi alla kan vara överens om, att allt skriftligt material inte är källor. En tryckt skrift kan vara en källa, men de flesta av de för genealoger till buds stående relevanta tryckta skrifterna är inte källor, utan snarare referenslitteratur. Huruvida man skall räkna en skrift såsom berättande källa, kvarleva, eller referenslitteratur, är beroende av vilken frågeställning man har i sin forskning och inte alltid ett alldeles enkelt avgörande. Därtill kommer, att källor kan räknas i flera generationer, id est primär-, sekundär- och tertiärkällor etcetera. Ytterligare en komplikation är, att en skrift kan vara både en kvarleva och en berättande källa beroende av vilken fråga man söker besvara. En husförhörslängd är en kvarleva från statens iver att hålla ordning på sina medborgare (en alltjämt pågående historisk process, som är stadd i ständig utveckling) men en berättande källa om gångna tiders människors familjeförhållanden och persondata (om än säkert ofta sekundärkälla i fråga om persondata).
 
Det väsentliga vid klassificeringen av en skrifts källnatur och källvärde är vilken fråga man ställer och om skriften verkligen kan besvara denna fråga. I denna diskussion har bland annat frågan om herr Lars’ i Säbrå (1507-1579) presumptiva tillnamn Bure dryftats. Den fråga, som vi då ställer oss, kan formuleras: »Skrev sig herr Lars i Säbrå Bure?». Nästa steg i forskningsprocessen blir då att finna uppgifter om herr Lars och hans presumptiva tillnamn. Till vårt förfogande står (enligt tidigare inlägg i denna diskussion) skatte- och tiondelängder i Ångermanlands handlingar (KA), Bygdéns Hernösands stifts herdaminne, Sellbergs Gefle och dess slägter (1830), Genealogica 53 (RA), Boken om Säbrå (1971), Nya Norrland 1999 4/1, 14/1 och 22/1, Hülphers Norrländska Samlingar och förda samlingar över Ångermanland (1780), samt en alldeles okänd utredning från universitetet i Umeå. Det är en snabb genomgång av åtminstone delar av det material, som har nämnts i denna diskussion. Nästa steg blir då att värdera detta material och bedöma dess relevans för vår frågeställning. Jag har inte uppmärksammat, att Marc Hernelind har gjort detta i denna diskussion, men möjligen kan han ha gjort det i sin bok (vilket jag förvisso betvivlar), som jag varken har sett eller läst. Detta är ingen oviktig del av forskningen; jag har själv bevistat akademiska seminarier, där studenters arbeten har underkänts på grund av avsaknad av diskussion kring källornas och litteraturens värde, relevans och användbarhet (i bedömningen av litteraturens användbarhet skall även ingå en diskussion om och bedömning av litteraturens författare och deras kompetentia). Till sin hjälp kan man ha fem grundläggande källkritiska kriteria: äkthet, tendens (kan källans upphovsman misstänkas ha haft intresse av att dölja eller frisera sanningen?), samtidighet (är källan samtida med det, om vilket källan handlar?), centralitet (har källans upphovsman varit en central aktör eller på annat sätt haft närhet till det, om vilket källan handlar?), och beroende (återgår källan på något sätt på en annan källa eller tidigare redaktion?). Min översiktliga och i all hast gjorda bedömning av detta material – som jag tyvärr inte har haft möjlighet att själv studera mer ingående – blir emellertid följande (de verk, om vilka jag själv helt saknar kännedom, utelämnas).
 
Skatte- och tiondelängderna är förvisso kvarlevor från statens kamerala verksamhet (tiondelängderna är dessutom kvarlevor från herr Lars’ egen ämbetsutövning), men de är också källor till dels vad samtiden kallade herr Lars i Säbrå, dels huru han skrev sig själv. Man kan alltså betrakta dessa längder såsom källmaterial av primär natur. Jag tager mig friheten att förutsätta källornas äkthet, ty om de vore förfalskningar (varför nu någon skulle ha haft intresse av att förfalska tidigmoderna kamerala handlingar), skulle detta säkerligen för länge sedan ha uppdagats och påpekats av historikerna av facket. Källans natur av kameralt material görer också, att källan på mycket goda grunder kan anses vara samtida med de uppgifter, som vi i detta fall eftersöker. Tiondelängderna är beseglade av herr Lars själv, så något problem med centralitetskriteriet synes heller ej föreligga. Vi har sålunda goda möjligheter att av skatte- och tiondelängderna få ett sanningsenligt svar på vår fråga.
 
Genealogica 53 skall enligt uppgift ovan från Marc Hernelind innehålla anteckningar om kyrkobordet och ur kommunionlängder. Anteckningarna skall ha gjorts av Johan Bure (1568-1652). Urban Sikeborg uppgiver i sin artikel i Släktforskarnas årsbok 1996 (se även länk), att Bureus sammanställde sina genealogier omkring åren 1600-1612, sålunda strax efter herr Lars’ i Säbrå död. Av bekvämlighetsskäl och därför att jag efter ett inbrott inte har kvar min genealogiska databas hänvisar jag till Sikeborg artikel för en bedömning efter centralitetskriteriet. Då Johan Bure var blott ett år gammal när herr Lars dog, kan man förmoda, att han själv inte fullt uppfyller varken samtidighets- eller centralitetskriterierna. Däremot kan hans sagesmän möjligen ha haft en mer central position. Vi skall också taga i beaktande, att Johan Bure har använt sig av intervjuen som metod för datainsamling. Sikeborg menar, att genealogien ändå karakteriseras av »en förvånansvärt kritisk och försiktig hållning». Genealogica 53 är en kvarleva av Johan Bures norrländska resor, men en källa till vad hans respondenter och informanter ansåg sig veta om de förhållanden, som Johan Bure hade föresatt sig att kartlägga. Då jag inte har studerat Genealogica 53, vet jag inte, vilka frågor handlingen kan besvara. Vad jag emellertid kan konstatera är, att i den mån de med herr Lars samtida skatte- och tiondelängderna innehåller från Genealogica 53 divergerande data, bör skatte- och tiondelängderna i detta fall tillerkännas företräde och ett högre källvärde.
 
Hernösands stifts herdaminne utgavs av Leonard Bygdén under åren 1923-26. Verket håller enligt min erfarenhet en god kvalitet, men saknar tyvärr allt för ofta käll- och referenshänvisningar. Herdaminnet måste naturligtvis bedömas utifrån sina egna förutsättningar, nämligen att det är resultatet av Bygdéns forskningsarbete. I frågan om herr Lars’ presumptiva tillnamn, kan herdaminnet överhuvudtaget inte tjäna såsom källa. Det kan enbart berätta för oss vilken uppfattning Bygdén hade i frågan. Det väsentliga i sammanhanget blir då, om Bygdén själv lämnar någon hänvisning till en källa, ur vilken han har hämtat sina uppgifter.  
 
Boken om Säbrå utkom 1971 och i en andra upplaga 1976. Boken består av ett antal artiklar av olika författare, varav den högst utbildade förefaller vara landsantikvarien Bo Hellman. De övriga författarnas akademiska meriter synes vara ytterst varierande, om man får utgå från deras yrkestitlar. Boken har ett ambitiöst upplägg, men brister konsekvent i käll- och refernshänvisningar. Avsnittet »Buresläkten» har författats av personalintendenten Tyko Lundkvist, som nog inte kan räknas till de största vetenskapliga bidragsgivarna till släktforskningen. Avsnittet inledes med att redogöra för Buregenealogiens äldsta och numera avfärdade led. Lundkvist menar, att »det ändå ligger något i den tradition, som Johan Bureus förmedlat om hur släkten Bure från Birsta flyttade upp till Skellefteåtrakten och bröt bygd där» (s. 83) och man kan i hans resonemang spåra en envis vilja att återupprätta Buregenealogien såsom historiskt korrekt (ss. 87f). Han redovisar också en släktkedja från Tord i Byr fram till våra dagar (s. 90). Avsnittet innehåller genomgående uppgifter, som antingen har vederlagts eller starkt betvivlats av andra forskare. Ingenstans i sitt avsnitt om Buresläkten kallar Lundkvist dock herr Lars för Bure. Att herr Lars’ barn och barnbarn å ss. 88f kallas Bure kan på intet sätt åberopas såsom bevis för, att även herr Lars skulle ha burit detta namn. Det har ju trots allt inträffat fler än en gång, att syskon har antagit ett nytt och gemensamt släktnamn, som inte har burits av någon av föräldrarna. I likhet med Bygdéns Hernösands stifts herdaminne måste Boken om Säbrå bedömas utifrån sina egna förutsättningar. I fråga om herr Lars’ presumptiva tillnamn kan boken inte användas såsom källa till annat än vad bokens olika artikelförfattare hävdar.  
 
Tidningen Nya Norrland publicerade för många år sedan (enligt Hernelind ovan 1999 4/1, 14/1 och 22/1) några artiklar om framstående medlemmar av herr Lars’ släkt med anledning av den minnessten, som har placerats invid Säbrå kyrka. Jag lät duplicera dessa artiklar, då jag dels då bodde i Säbrå församling, dels själv härstammar från herr Lars. De senaste årens ständiga flyttande har gjort, att jag inte längre vet var jag har artiklarna. Vad jag däremot vet är, att uppgifterna i artiklarna var delvis föråldrade eller ifrågasatta, om vilket jag också har försökt starta en diskussion i en annan area i Anbytarforum. I likhet med övrigt tryckt material, som jag i korthet har kommenterat här, saknar också dessa artiklar käll- och referenshänvisningar, om mitt minne inte spelar mig ett spratt. Varför då detta tjat om käll- och referenshänvisningar? Det har att göra med ett vetenskapligt kriterium, som kallas replikabilitet: forskningen skall redovisas på ett sådant sätt, att det är möjligt för andra att upprepa forskningen och komma till samma resultat (om forskningen är utförd med relevant metod).
 
Slutligen hänvisar Marc Hernelind också till en alldeles okänd utredning från universitetet i Umeå. Han nämner varken utredningens namn, författare, utgivningsår eller andra uppgifter, genom vilka man skulle kunna identifiera den. Var och en förstår, att en sådan hänvisning helt saknar värde, därför att en utomstående ändå inte kan få tag i utredningen i fråga för en källkritisk granskning.
 
Kan man då inte på något sätt använda sig av tryckt litteratur i sin forskning? Jo, naturligtvis! Det vore helt irrationellt om alla skulle börja med att uppfinna hjulet på nytt. Varje forskare skall bygga sin forskning på tidigare forskares resultat och till forskningen lämna ett eget bidrag, som ökar vår vetenskapliga kunskap inom respektive disciplin (detta ideal kallas kumulativitet). Men det är viktigt, att man, när man i sin forskning använder sig av tryckt litteratur, känner till vem eller vilka, som är litteraturens upphov, vilka syften författarna har haft med sina verk och om litteraturen uppfyller källkritiska kriterier och vetenskapliga ideal.
 
Lästips: Dahlgren, Stellan & Florén, Anders (1996). Fråga det förflutna : En introduktion till modern historieforskning. Lund: Studentlitteratur.
 
P.S. Jag vill tillägga, att jag inte håller Marc Hernelinds bok för helt värdelös. Dess värde bestämmes ju av vilken fråga, som man ställer till den. Den är sålunda sannolikt värdelös för Hans Gillingstam, men kan möjligen ha ett visst värde för Bengt af Klintberg...

[Björn Thunberg]

Jag har en endast en liten kommentar annars delar jag min kollega Lehmans åsikter.
Säbråboken utkom i upplaga II 1986.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Helt korrekt, Björn. Jag blev visst litet för ivrig där. Jag tackar för påpekandet.

[Marc Hernelind]

Av Hernelind: till Rydberg jag har  aldrig sagt att herdaminne var första hands uppgift utan jag sa att det var en källa/uppgift precis som råhus protokoll och jordaböcker och mantals längder vilken är mest säker har jag aldrig diskuterat.
och dessa påhopp på döda forskare Elof Lindmark ,Lars bäcklund,Bygden utmärkta forskare som bidragt till svensk forskning om jag referar till dessa källor så har jag mer tilltro till dom än er. även till Johan Bures forskning om nån av er är Antikvarie eller runskrift kännare så kan ni ev säga det är sagor om ni har mot bevis..

[Anders Ryberg]

Marc Hernelinds senaste inlägg visar att han inget förstått. Han saknar varje spår av trovärdighet.  
Om en forskare har fel skall det påpekas även om han är död. För övrigt, runstenarna visar absolut ingenting... Bevisbördan ligger som alltid på den som vill bevisa att något har hänt, gentemot den som hävdar att man inte vet...
 
Leve källkritiken!
 
Anders

[Björn Thunberg]

Ingen säger väl att Bygd?n gjorde ett dåligt jobb utifrån 1920-talets forskningsläge.
Idag 2003 måste vi ställa hårdare krav, på vad som är godforskning eller tvivelaktig sådan.
 
Björn

[Michaël Lehman (Philippos)]

Då Marc Hernelind uppenbarligen av någon anledning anser det vara relevant, vill jag härmed meddela honom, att jag faktiskt har studerat runkunskap vid universitetet här i Uppsala. Jag har funderingar kring att skriva en kritisk artikel om ett antal fall, där runstenar har använts som källmaterial för genealogisk forskning.

[Björn Thunberg]

Hernelid tycks inse att han är på svag is eftersom han varit tyst i närmare 24 timmar.
 
Hans CD kan säkert bli bra om någon källkritisk person hjälpte honom vid inmatingen av info.
Men att använda sig av runstenar som källor, det är bara för mycket.
 
Björn

[Elisabeth Thorsell]

Det kanske kan ha sitt intresse att läsa vad Marc och hans kompis skriver här?

[Björn Thunberg]

Bra Elisabet skall med intresse läsa det.
Björn

[Jan Jutefors]

Citat från sidan som Elisabeth hänvisar till ang CD-skivan om gotländska ättningar:
 
Jag har inte använt mig av källhänvisningar, vilket kan tyckas vara en svaghet med databasen. Frånvaron av källhänvisningar beror dock på att jag, med hänsyn till registrets omfång, helt enkelt inte orkat skriva in alla dessa.

[Björn Thunberg]

Aktiebolaget Hernelid& co, har alltså inte mycket tilltro till källkritik.
 
Detta är mycket viktigt med källkritik, i synnerhet om det är jobb man tar betalt för.

[Stefan Simander]

Hur förhåller sig I Nilssons gotländska databas till Olle Överbys?  
Är det samma databas? Eller har ett dubbelarbete utförts?  
I båda fallen utan källhänvisningar!
Märkligt!
Olle delar frikostigt med sig alldeles gratis, medan ovannämnde I Nilsson tar betalt! Det utgör en stor skillnad!

[Marc Hernelind]

Av Hernelind : Jag vill gärna  dela min forskning i detta anbytar forum  det här är min  slutsats  
Som kommer nedan och även Lars Bäcklund slutsats vad jag  förstått av hans forskning en avliden
släkting, Forskar kollega mångårig släktforskare .bland annat Ordförande i Östgta Genealogiska föreningen.
 
Laurentius Svenonis-Bureus,
född 1507 i Birsta, skön, död 1579 i Säbrå sn. Kyrkoherde i Säbrå.
 Står som Stamfar för Adlade Bure i den nya AdelsKalendern.  
Ur herda minnet från Laurentius Svenonis del 4 sid.94 Han skulle
ha i sin ungdom insatts i Bura Kloster där han av sin släkting den siste Abboten Jonas
Olofsson Bure, lärt sig läsa och tillvändes klosterlevnaden, kom därifrån till Franscanerna
 i Uppsala och blevAltarist i domkyrkan.”
 Källa: Elof Lindmark i boken Bureå sockens och kustbyar
källa:Knut Lunbergs familjeregister  över Skellefteå lfs. Protokoll från commuionlängd och andra  
protokoll som Johan Bure  Hänvisat till i Genialogica 53.
 
Gift 1541 i Säbrå sn med  
Margareta Engelbertsdotter-Janzonia, född 1510 i Skön sn, död 1580 i Säbrå sn.  
Barn:
Engelbertus Laurentii Bureus, född 1542, död 1621
Sven Larsson, född 1543
Peder Larsson, född 1546, död 1632
Johannes Laurentii -Bureus, född 24 jan 1548, död 28 april 1603
 
Engelbertus Laurentii Bureus,
född 1542 i Säbrå sn, död 1621 i Säbrå sn.  
 
Kyrkoherde  i Säbrå 1583-1586 (86-89 förenad befattning med Hans) Kyrkoherde i Själevad.1589 -1613
Kyrkoherde i Neder Luleå 1614-1621
Källa :Säbrå boken, Svenskt biografiskt handlexikon. Samt Herdaminne av Bygd?n
 
Gift 1570 i Säbrå sn med  
Elisabet Andersdotter, född 6 sept 1549 i Skellefteå lfs, död 9 okt 1597 i Själevad sn (y).  
Barn:
Andreas Engelbertsson-Bureus, född 1571, död 1646
Laurentius Engelberti Bureus, född 1573, död 1612
Jonas Engelbertsson-Bureus, född 1575, död 1655
Olof Engelbertsson-Bureus, född 1578, död 1655
Magdalena Engelbertsdotter -Bure, född 1 okt 1581, död 1668
 
 
Jonas Engelbertsson-Bureus,
född 1575 i Säbrå sn, död 1655 i Stockholm.  
 
Adlad Bure 1624, Sekreterare i Rikarkivet
1652,Riksdagsman1625-1629,1629-1652 ,medlem av lagkommisionen 1642-1643,Riksantikvarie 1633.  
Historiker och genealogisk forskare. Född d. 17 nov 1575.  
B. nämnes liksom den äldre brodern Anders >>kunglig sekreterare>>, då han på samma gång som denne adlades 1624 och upptogs på brodern Olof B:s nummer. Han förenade med grundlig lärdom mycken diplomatisk skicklighet och användes af Gustaf Adolf i några ministeriella värf, bland annat som agent eller legat i Danmark. Vid sin hemkomst 1629 utnämnd till secretarius i riksarkivet, erhöll han senare titeln custos archivi, och bibehöll sysslan till 1649. Han utgaf lageditionerna: Svea rikes stadslagh efter konung Gustaf Adolphs befallning tryckt i Stockholm 1618 och Sverikes Rijkes Landslagh 1621 den senare utg. 1608 af Johan Bureus men slutsåld. Han sysselsatte sig sedan med forskningar i den äldre svenska personalhistorien och hans Svensk ättebok, hvilket arbete i handskrift förvaras i riksarkivet, ansågs länge som en källskrift af första ordningen. Död d. 26 feb 1655.  
Källa: Svenskt biografiskt handlexikon
 
Gift 1614 i Stockholm med  
Anna Bagge af Boo, född 1578 i Nicolaus förs, Stockholm, död 1626 i Stockholm.  
 
Olof Engelbertsson-Bureus,
född 1578 i Säbrå sn, död 1655 i Åbo, Finland.  
Adlad Bure 1621,Borgmästare i Stockholm, President i Kungliga Hovrätten i Åbo.  
Läkare. Född d. 2 sep 1578.  
B. promoverades till medicine doktor i Basel 1611 och förordnades 1612 till lifmedikus hos hertig Johan af Östergötland. Han innehade denna befattning till hertigens död 1618, då han erhöll samma förtroendepost hos konung Gustaf II Adolf. Denne gjorde sig till godo hans mångfaldiga kunskaper äfven i andra värf; sålunda fick B. 1620 afge plan och ritningar till de nya städer, Gustaf Adolf hade i sinnet att anlägga i Norrland och Finland, och 1621 utnämndes han till borgmästare i Stockholm. Samma år adlades han med bibehållande af sitt namn. Utnämnd till vice president i Åbo hofrätt 1633, måste han efter sju år taga afsked i anseende till sin försvagade hälsa och dog d. 13 dec 1655.  
Källa: Svenskt biografiskt handlexikon  
Gift 1612 i Stockholm med  
Elisabet Bagge af Boo, född 1580 i Nicolaus förs, Stockholm.  
 Andreas Engelbertsson-Bureus,
född 1571 i Säbrå sn, död 1646 i Husby-långhundra sn (C).  
Adlad Bure1624,Han var Kungligt Krigsråd och Sekreterare.  
Matematiker, kartograf. Född i Säbrå prästgård i Ångermanland d. 14 aug 1571.
Bure tillhörde kansliet först som kansliförvant och efter 1618 som sekreterare. Han sändes 1634 till Ryssland som medlem av af den utomordentliga beskickningen för att notifiera drottning Kristinas uppstigande på tronen och äfven för att ta hand om en del viktiga intressen. Han utnämndes 1640 till assessor i krigskollegium.  
Carl IX hade så tidigt som år 1603 satt honom till styresman öfver landtmäteriet, >>som då snart skulle inrättas>>; alla geografiska mätningar och ritningar, som utfördes af landtmätarna i landsorten, skulle skickas till B., hvilken skulle med begagnande häraf upprätta en generalkarta öfver riket. B. for själf omkring, företagande astronomiska och geografiska observationer. 1611 lät han i koppar sticka den första någolunda pålitliga kartan öfver norra Sverige med titel: Lapponi? Bothni? Cajani?que Regni Sueci? provinciarum septentrionalium nova delineatio och hade 1626 en storkarta färdig, upptagande sex regalark, hvilken karta graverades af V.S. Trauthman, och hvartill s. å. utgafs en särskild beskrifning. Denna Orbis actoi nova et accvrata delineatio, omfattar Sverige, Norge och Finland samt angränsande delar af Danmark, Tyskland, Östersjöprovinserna och Ryssland. Numera äro blott få exemplar kända af denna karta, hvilken under 1700-talet tjänade till orginal för nästan alla kartor öfver Sverige, som utomlands utgåfvos.  
Död i Stockholm d. 4 feb 1646.  
Källa: Svenskt biografiskt handlexikon, tidnigs artikel  i Nya Norrland  22 jan om Anders Bure.
Gift 1604 i Husby-långhundra sn (C) med  
Kerstin Krabbe.  
Johannes Laurentii -Bureus,
född 24 jan 1548 i Säbrå, död 28 april 1603 i Säbrå.  
Begravd 1603-04-30 i Säbrå kyrka  
Kyrkoherde i Själevad sen i Säbrå.  
han kallas också Hans Larsson-Bure.  
Han Begravdes i Säbrå kyrka mitt för altaret.  
Källa :Säbrå boken, Svenskt biografiskt handlexikon. Samt Herdaminne av Bygd?n
Tidnings artiklarna i Nya Norrland 4 och 14 jan 1999 om Christoffer Bureus och Margareta  ”Stormor Bureus”
Gift 1581 i Säbrå sn med  
Kerstin Henriksdotter-Zyntia, född 1550 i Alfa (x), död 1595 i Säbrå sn.  
Barn:
Jacobus Johannis Zebråzynthius-Bureus, född 1582, död 1642
Lars Hansson, född 1585, död 1621
Christoffer Hansson-Bure, född 1589, död 1655
Margareta Zebråzyntia-Burea, född 1594, död 1657
Kerstin Hansdotter, född 1687
Gift 1595 i Säbrå sn med  
Anna Segersdotter, född 1572 i Nänsjö, Gudmundrå, död 3 juni 1632 i Helgum, Säbrå.  
Jag avslutar där mina inlägg om Säbrå  Burarna, några av er tycks ju mer vara intresserad av att bedöma källor.

[Marc Hernelind]

av Hernelind: Jag skrev förut till AndersRydberg ,Erland Holmlund Och Carl Szabad Som kritiserat dessa döda släktforskare därför har jag sagt att dom utfört gott arbete inte fullkomligt men mycket arbete som hjälper oss idag jag tycker tillexempel att många kritiserar Johan Bure som var Riks antikvarie och en av dom mest erkända runskriftkännarna så jag menar att man inte kan vitfta bort det han sagt utan fösöka hitta mer info och sagor Elisabeth är lite hårda ord . jag är för källor och fördomsfritt sinne.
Angående databasen Jag och ingemar gjort Som handlar om Gotändska anor baserar sej på mina gotlandsanor med grubb och Ingemars gotlands  
anor som vi sen breddat och gjort ett stort familjergister av från 1500 tal till 1900 tal vi håller nu på med att bredda den än mer speciellt med kyrkoherdar och vissa släktlinjer,så får vi se var version nr 2 slutar.men ni som klagade på vårt arbete har ingen aning om hur mycket arbet som finns bakom det och vi börjar bli vana vid påhopp av dom som är avundsjuka. mvh Marc

[Marc Hernelind]

Av Hernelind:Till Michael Lehman jag har aldrig nämnt dej ,jag tycker dessutom du gjorde en bra uppdelning av källor.mvh Marc

[Elisabeth Thorsell]

Marc, en liten rättelse. Lars Bäcklund i Linköping, som jag kände personligen, var inte ordförande i Östgöta Genealogiska Förening, däremot var han en mångårig medlem av styrelsen och gjorde ett gott jobb där.  
 
I samband med att Släktforskarförbundet fick ett ex av hans sammanställning av Buresläkten sade han uttryckligen till mig att han visste att den innehöll många felaktigheter, men att han såg den som en materialsamling, som någon kunde ha som utgångspunkt för en sovring och rättelse av känt material. Jag vill minnas att det står något liknande i hans inledning till detta.
 
Och jag anser alltjämt att som cirkelledare har man ett stort ansvar för att lära nya forskare goda vanor, vad gäller källhänvisningar och källvärderingar, något som inte framgår av vad du skriver ovan.

[Anders Ryberg]

Kan bara konstatera att antalet samtida källor är NOLL.
 
Trevligt att Marc uppskattade Michaels genomgång. Nu är det bara att vänta på att han tillämpar det han fått lära sig där.

[Marc Hernelind]

Av Hernelind : en rättelse i från inlägget igår  det skall vara Erik Holmlund inte Erland Holmlund.
 Angående källor här ett par exempel från  cd skivan ”våra Bure anor” så får ni se med egna ögon  
Om ni verkligen håller med gänget för inbundnes beundran, eller om skälet kan vara att jag utgör för Carl
Szasbad ett problem det är därför han utan att ha läst min bok ville ha den bort ifrån riksarkivet och sa att den inte innehöll källor vilket dom inte höll med om, et var därför jag bad Carl be om ursäkt, och för vissa påhopp om Ip adress dom inblandade vet själva, så nu är det ur världen för
mej.                                                                                                                                                                                                                  
 
 
Cristier Eriksson,
född 1535 i Åbyn,Burträsk  
Ägare av ”Storanthemmanet” Åbyn nr. 17-19
Nämnd i tionde längd 1559-1594  
Källa: se boken om Åbyn sid. 317.  
 
Barn:
Jon Cristiersson, född 1570
Mårten Cristiersson, född 1575, död 1627
 
Fale Bure d.y (Farteng Unge ),
född omkr.1320 i Birsta, Skön, död 1402 i Birsta, Skön.  
Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storman.(Nämnd 1342-1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar.)
Källa: Enligt ett pergamentsbrev som är svårtytt står 1402 som döds år men eftersom 14 2 =1402 tredje siffran är nästan helt borta sår är det bara ett antagande. och enligt brev från1327 står att Nils Fartengsson som far till Lagmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltids avdelning.
Källa: Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön Lär ha härstammat från Byreholms Slott [Reinhold Olsson] Mest känd är dock en grå sten häll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkoingången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framföraltarringen, vid restaurering 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan. den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar i alla fyra hörnen finns malteser kors på stenen finns ett kors och i detta en vid cirkel där en Vapensköld är avbildad en vapensköld som man alltid kallat Bures vapen, Det föreställer en krökt arm ovanför den ett par korslagda bilor. Skön socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt socken sigill.(se Säbråboken sid. 80-84)
 
Gift 1343 i Skön med  
Ingeborg, född omkr.1325 i Skön.  
Barn:
Fale Bure, född omkr.1343 i Birsta ,skön, död 1363
Saknar källor själv om Fale ,men jag gör referat till Lars Bäcklund, Elof Lindmark, Nils Burman, Nils Ahnlund, Johan Bures forskning.
Sigge Falesson, född omkr. i Birsta ,skön och död i Birsta  1345
En son till  Sigge Falesson som kom att heta Johan Siggesson af  Bure .
Han var Ståthållare På Kalmar slott .Han hade  tagit Fale hin unges vapen som satt på Kyrkoväggen i Skönskyrka, Samt en Krönika skriven om Fales Hin Unges bedrifter nerskriven av Herse Falesson hans son., han hade vapnet med till kung Johan och erhöll frälse. till sköldmärket fick han ett spjut genom halsen samt en halvhäst. samma vapen som Anders Jacobsson af Bure fick. Källa Adelskalendern av Elgenstjierna, samt svenskt Biografisktlexikon.
 
Björn Falesson-Bure, född omkr. i Birsta ,skön och  död 1347
Bosatt i Arnäs.
Källa:Björn Persson  i fällen år 1601 Skrev om sin Farfars farfar Björn Kåse på Burön,Arnäs [fol.137v]
Och Kyrkoherden i Arnäs Olaus Sigfridi Skrev om denne Björn Kåse eller Bure[fol.137v]
 
Herse Falesson, född omkr.1350, död 1387
Herse var Hövitsman för Norrland och  ärvde hela rikedomen från sin far och gifte sig  med Olofsdotter i från Burträsk slog sig ned  i Bureå socken och bodde på Bure gård. Han påbörjade Bure Kloster i Bure åminne.
 
Källutdrag: Herse gick med silfskenor och silfbelte,han war en mächta god siäla karl, han brukade myndrick och myndstång (åsyftar en typ av båt och redskap som anvädes vid säljakt).Somblige kalla honom derföre Abboten i Bure för att han en mächta lärd och wijs man war.Hr Ragwald  i Löfånger säges hafwa honom jordat
i Löfånger kyrkia,the honom mördade, säijes därföre fått kåsa nampnet, att the honom falskeligen bödo till gäst. Samma kåser Steglades på Kallholmen.[fol.137r] begfravdes i Lövånger kyrka år 1387.
Han skall börjat anlägga Bure munkkloster på en holme i Bure åminne på en holme i Bureälv.
Han var rik och han ägde stora Jordstycken som uppdelas mellan sönerna se deras anteckningar.

[Marc Hernelind]

av Hernelind:Hej Elisabet Thorsell det kan stämma det du säger om Lars Jag fick uppfattningen att han var Ordf. men han var alltså I styrelsen Jag kommer i håg dej från kurser ect i Jakobsberg för över 15 år sedan Jag håller med dej att det är viktig att lära nybörjare i kurser ect att gå igenom alla tillgängliga källor för varje person man forskar fram inte nöja sig med bara fbu vbu dbu utan titta i hfl och utflyttningslängd,soldaregisterect för att få en så bra bild som möjligt av släktingen vad som kanske inte framkommer så mycket i dom här debatterna är att jag brinner för släktforskning och tycker det är väldigt roligt.med vänlig hälsning Marc.

[Elisabeth Thorsell]

Hej Marc, nog har alla förstått att du brinner för forskningen, men för den skull får man ju inte glömma källkritiken och det vanliga bondförståndet, och att tänka är detta rimligt, när man fått ihop en ny teori.
 
Riktigt hur du kan minnas mig från kurser i Jakobsberg vet jag inte, då jag aldrig haft några där, utom något enstaka inhopp i Barkarby/Skälby.

[Tomas Silfver]

Elisabet
 
Jakobsberg är väl i princip samma ort som Barkarby/Skälby ?

[Elisabeth Thorsell]

Nej, inte om du bor här. Och som sagt, några kurser varken här eller där har jag inte haft.

[Lena A Löfström]

Tomas, som Du kanske märkt måste man vara totalt korrekt i sitt ordval här på anbytarforum. Att säga att Jakobsberg är samma ORT som Barkarby är ju då helt fel. Däremot är det naturligtvis samma KOMMUN, dvs Järfälla! I dagligt tal för många same same... som ungdomarna säger.
 
Mvh
Lena A L

[Tomas Silfver]

Hej !
 
Så är det kanske. Jag arbetar i kommunen sedan många år, men kommer från en del av Sverige där man pratar om vilken kommun man bor i och inte vilken stadsdel man kommer ifrån.
 
Tomas